BARN-JAZZ i HÄLLEVIK

Paraden kommer!

Man kan gå i många olika parader och man kan tåga runt i protestmarscher.
Sommaren är full av möjligheter att demonstrera sina åsikter och färdigheter.

I ett land av fred är det fantastiskt att få visa både sin politiska ambition OCH ren glädje och musikalitet.

Följ med till härliga Hällevik nere på Listerlandet! Här pågår just nu årets årliga tradjazzfestival.

Jag är stolt över den frihet vi åtnjuter och att spelglädjen inte har några gränser.

Spana in axelskyddet...

Ställ dig längs gatan tillsammans med tusen andra.

Spana in trombonerna, trumslagarna, bastuborna (nej, inte bastu-borna!) och vår eminente Uno Hellgren som blåste igång hela paraden.

Vilken spelglädje! Vilken lätthet i det lekfulla anslaget!

Uno startar festivalparaden.

Medelåldern är hög... men hattarna låga.

Tänk att både pensionister och barn kan ha roligt, sida vid sida. Precis så vill vi ha det.

Ukulelens ovänner - förlåt, jag menar vänner - UKKE FELLOW'Z - har åter igen gjort ett bejublat framträdande. Igår var det premiär för vår medverkan på Hälleviksjazzen.

Högt, och lågt. Dragkedjan.

Festivalledningen beslöt att göra en särskild satsning på barnen, med Arlas mjölktält och två glada orkestrar med barnlåtar på repertoaren.

Gruppen "Come on, katten, det svänger ju" var ordentligt duktiga, med snygga arrangemang kring roliga barnsånger som "Cruella Deville" och "Var nöjd med allt som livet ger."

Fotot här är inte rättvisande - just då kom en lätt regnskur, men trogen publik satt kvar och sjöng med.

Vi turades om att kliva upp och ned på scenen. Först vi kl 12, sedan jazzkatterna kl 13, sedan ukulelens vänner kl 14 och Katterna kl 15.

Regnet skrämde bort.

Många barn med föräldrar svängde loss tillsammans med mor- och farföräldrar, som en gång lärde sig dessa sånger på 60-talet.

Vem är jag, egentligen? Jag är Krakel Spektakel som är både rund och trekantig, med korvaskinn i hatten...

- Det var så roligt jag måste skratta, det kom en trekantig gubbe in.
Han hade träskor och näverjacka och hatten kantad med korvaskinn!

- Först blev jag morfar (mormor!), så blev jag farfar (farmor!), så blev jag farfarsfars farsfarfar!

Alla är inte på plats...

Jag hade fullt sjå med att hålla redan på alla attiraljer. Var är munspelet? I rätt tonart, tack!
Och var är blockflöjten och den lilla lustiga babyplasttrumpeten?!

Vi hade proffsig förstärkning av två riktiga musiker (nåja, vi kan vi också!), Gregor på kornett och Bengt på dragbasun.

Kännetecknet på en riktig musiker är att han/hon kan spela fel, utan att tappa takten... och sedan hitta tillbaka in bland noter och ackord!
Och det gjorde vi. Nästan.

Ju mer nästan, desto mer log vi och försökte se glada och obesvärade ut.

Bara på skoj.

Det är mycket spex och humor i det här gänget. Gregor hade ett plastavloppsrör för att förstärka sina toner. Ibland släppte vi in dem så de fick spela solo, ibland körde vi bara över dem... och tvärslutade...

- Vi har det väldigt gemusigt, sa jag i mikrofonen. Här är väldigt många grönsaker i orkestern... för att hylla Lennart Hellsings sångskatt!

Här dansar Herr Gurka! Både valz och mazurka. I fyrtakt! Det går inte... Jodå. Med Tre små rädisor. Som flöt bort till Mexicos bukt.

På med grönsaksmössorna nu då!

Hotande regnmoln drog in över havsbandet runt Hanöhus.

Snälla Gud, låt det landa i Mjällby... och inte här! Eller släpp det borta i Sölvesborg och Bromölla.

Vi var beredda på det värsta.
Petronella från Plaskeby hade sitt paraply med sig. Så även den proffsiga publiken.

Ylva-Petronella.

Vår herre hörde vår bön, det kom bara tio stänk, sedan öppnade Han ett hål i molnen så den blå himlen blev synlig.

- Glada ska vi ropa: Tjenare och mors! Segla allihopa bort i en galosch! Tra la la la... Segla hela natten, intill ljusan dag, är du rädd för vatten, det är inte jag!

Mellan föreställningarna var jag tvungen att ta ett dopp i havet - jag var alldeles genomsvettig. Kallt och skönt omslöt de gröna vågorna mig, medan toner från andra jazzband gled över vattnet.

Alla ska med.

Som artist är det viktigt att få vara ifred före, mellan och efter spelningarna.
I alla fall är det så för mig. Jag måste få samla tankarna, fokusera och inte släppa ut min energi till någon som vill vara trevlig med mig.

Ni får vänta!

Därför var det så skönt att få strosa på egen hand innan allt körde igång.

När jag kom ned i hamnen idag på förmiddagen hördes musik utifrån vattnet.
Där satt en orkester i en båt och spelade... med åhörare på bryggan.
Tjusigt.
Vilken charm det är att vara här!

Båtjazz i hamnen.

Man blir törstig av att spela och spexa. Kan någon trolla fram något att dricka? Hur är det med trollkarlen från Indialand? Nä, han vänder ju på det...

Då var det välsignat gott att Arla hade ett mjölktält strax intill.
Men en stor uppblåsbar jättekossa drog de barnen till sig, som lekte som små kalvar i gräset.

Jag sjönk ned i en sacco-säck och pustade ut, med både mjölk och yoghurt mellan knäna...

- Och kejsar'n av Kina han sa: Jag slår vad, att ingen förvandlar sig till lemonad!
Ha ha! ropte trollkarl'n, se då på min kraft! Och simsalambim blev han till ett glas saft.

- Men solen sken het över risfält och älv, och trollkarl'n blev törstig och drack opp sig själv.
Det skedde i misshugg som ni nog förstår, man det har han ångrat i sjuhundra år...

Drick inte upp dig själv.

Lennart Hellsings fantasi är så välgörande, särskilt för barn som är matade med faktaböcker och tråksagor typ "Nu går vi till tandläkaren".

Det är alldeles nödvändigt att hålla alla möjligheter öppna för att hjärnbanorna inte ska stagnera redan i barndomen.

Hur tror ni annars att Einstein hade kommit på sin relativitetsteori!?

Relativt bra.

Nu hade vi bullrat på i halvtimme och började bli trötta. Det var dags för en vaggvisa, Hellsings Önskevisa:

- När kvällen den kommer och solen gått ned, jag sitter i fönstret och stjärnorna ser.

Vi visade att vi även hade lite musikalisk finkänslighet, och spelade ett intro med blockflöjt, kornett och dragbasun i milda harmonier. Snyggt! I välgörande lugnt tempo.

Även här kommer den nödvändiga fantasin in, som är kusin med aftonbönen:

- En stjärna just faller i rymden den blå, jag blundar och skyndar att önska mig då...

En önskan kan riktas rakt ut... men bönen har en sändare och en mottagare.
Gud själv hör, och vi får också rikta in vårt hjärta på Guds våglängd och försöka lyssna in svaret.

- Käre gode Gud, tack för livet, tack för vänner och glädje.

Hjälp oss att bevara kärlek och frid oss emellan.
Och när livet tycks ta slut, sänd goda människor i vår väg som kan ge oss hoppet tillbaka.
I Jesu namn, amen!

Flaggar för hoppet.

Och det är precis vad som har hänt!

Med de mest tacksamma och glada Hälleviks-hälsningar till eder alla, från Ukke Fellow'z sekreterare och pajas,

Helene F Sturejazz,

- barnälskare, musikälskare, jazzdiggare och Hjärtenfloälskare!

UKKE FELLOW'Z!