FACKLAN HELENA

Tänt var det här.

Det här med namnsdagar...

Igår firade vi HELENA - inte!

Eller?

Envist håller jag fast vid min kritik av klåfingrigheten kring almanackans namnsdagar!

Fokus har alltid tidigare legat på dem som levt före oss och banat väg för tro och frihet - inte på oss enskilda personer...

Ibland hör jag små barn gråta som inte fått med sitt namn i almanackan... och som inte fått förklarat för sig vad alla dessa namnsdagar egentligen är till för.

Åter igen en förblindad individualism som tappat bort den kollektiva känslan.
Därför kan väl vi i kyrkan försöka föra tillbaka alla dessa namn dit de hör hemma?

Ljuset i lyktan.

HELENA var kejsar Konstantins kristna moder, hon som fick sin våldsamme son att sluta upp med kristendomsförföljelserna. Istället gjorde han kristendomen till romarrikets statsreligion, förmodligen med metoder som Jesus inte hade uppskattat.

Ännu i denna dag lever kritiken av politiska mäns religionsmissbruk.

Men snälla, låt inte det skymma den sanna kärlek som Gud visar genom Jesus Kristus! Och som varje from moder överför till sina barn i aftonbönens värme och trygghet.

Namnet HELENA är grekiska och betyder FACKLA, den som brinner.
Låt oss denna dag - som egentligen ska ligga på den 18 augusti - fira alla mödrar och kvinnor som brinner av Kristus-ljuset, med eller utan martyrskapet.

Blods-vin.

I de riktigt gamla helgonkalendrarna - den 3 maj - återfinns en legend om denna Sankta Helena, där hon lyckades få fram Kristi kors efter stort spaningsarbete...

Denna legend berättar hur Helena fann korset, som legat gömt djupt nere i jorden, i trehundra år.

Att det verkligen var Kristi kors kunde bevisas genom att det hade förmåga att uppväcka en död, enligt legenden.
St Helena tog då en bit och lät högtidligen begrava återstoden av konstruktionen.

Det är Alf Henriksson som återger legenden på detta sätt, i boken "Årets alla dagar", men han i sin tur har ett raljant sätt att uttrycka sig på... så här har vi dubbla osäkerheter.

Legenden broderar ut händelsen en bit till;
- det var ingen vanlig bjälke, ty dess trä hade spirat ur ett frö från Livets Träd i Paradiset,
- det hade gett virke till Arons stav,
- burit drottningen av Saba över bäcken Kidron och varit med i flera andra bibliska sammanhang.

Korset i St Nicolai kyrka.

Nåväl, hur det nu än kan vara med det, får vi återgå till nutiden.

Grattis till alla er som bär detta Helena-namn i någon form; Lena, Ellen, Helene, Lene...
Lys och stråla som den fackla du är!
Bed med dina barn, bed och sjung alla Jesus-sånger du kan.

Brinn av Guds ljus - men låt dig inte brännas ut av arbetsgivares krav eller egna förväntningar.

Och när din låga flämtar, minns att Gud aldrig utsläcker en tynande veke.

Gud släcker inte.

Fira namnsdagarna! Med djupare perspektiv. Det blir mycket mer intressant.
Och ge varje ledset barn utan namnsdag sitt fulla värde som en av dem Gud själv skrivit in i Livets Bok...

Så fogas den lilla individen in i det stora kollektivet som är Guds världsvida familj.
Det lilla ljus jag har... 💛💛


Facklande ljusa hälsningar från en svedd Helene, som gärna besöker Hälleviks hembygdsförening som heter just - Facklan!

Men det har i alla fall slutat ryka nu... ; )

Välsignat.