VARA STOLT eller SKÄMMAS

Vad är det som gäller här?

Har du känt den där smygande känslan av att vara fel?

Fel klädd, fel åsikt, fel musiksmak...

Tillhör du coolingarna, svansarna eller mesarna?

Är du först i ledet och bestämmer? Hänger du bara med? Eller är du hopplöst efter?

Det är inte lätt att hitta sin identitet.
Att bortom alla trender och grupptryck verkligen hitta det som är äkta.

Om man vågar stå för något, måste man vara beredd på i värsta fall attack, i bästa fall goda följdfrågor.
Det är mycket enklare att bara vara en svans...

Öh...

Att vara kristen är en stor bekännelse att göra.

I värsta fall måste man förklara korståg, religionskrig och påvens roll.
I bästa fall får man berätta om Jesus och sin Gudsrelation.

Att vara hårdrockare är en mindre bekännelse, men bitvis kontroversiell.
- Är du djävulsdyrkare? Eller:
- Va´ tuff du är!

Att mitt i detta fira Sveriges nationaldag, den 6 juni, är nästan livsfarligt!
Även i år inföll denna dag på Sweden Rock Festival.

Min tillhörighet.

Men jag är så trött på att "skämmas" för att andra tycker något är fel.
Jag orkar inte gömma mig eller förneka mig.

Man behöver inte vara "emot något". Det räcker med att vara "för något".

Alltså:
Jag älskar Jesus. Jag gillar hårdrock. Jag högaktar mitt land Sverige.

Kärlek.

Varje grupp har sitt centrum och sina tillhörighetskrav.

I kyrkan är Jesus centrum. Borde vara centrum...
Vi vet att sekulariseringen smugit sig in här också, men desto viktigare att vi leder varandra tillbaka!

När rockfesten tagit sina sista ackord kom söndagen med vila - och gudstjänst.
Jag gick till kyrkan i Sölvesborg och kontrasterna var nästan olidligt stora...

Från samtal på liv och död till ett stilla kåseri om sommaren som växandets tid då vi får följa Mästaren...

Jag vet att en "välmående" församling kan driva sina präster till bekvämlighetens ljumma träsk.
Man kan lika gärna prata om Astrid Lindgren... det spelar inte så stor roll...

Kan man växa ifrån syndanöden? Avtar behovet av Jesus med åldern?
Eller skäms vi för "vår Mästare"?

Petrus och Paulus skämdes inte.

På Sweden Rock är folket väldigt homogent. Alla är fokuserade på samma sorts musik och alla är där för att man gillar svart och nitar...

De festivaler som blandar musikstilar riskerar att ingen trivs.
Om det inte finns någon gemensam minsta nämnare ökar risken för att konfrontationer uppstår, i kombination med alkohol.

Det här med "attityd-öl" måste vi ta tag i, i ett annat inlägg. Men här har du en rockare som verkligen trivs!!

Markerar tillhörighet.

Och alla vi, som är i Sverige, är här för att vi älskar den frihet som råder här.
Minsta gemensamma nämnare är språket.
Jag hoppas att vi kan lära oss av våra invandrare att vara mer stolta över det vi har! De skäms inte för Sverige.
Inte för flaggan heller.

Förakt för det egna, oikofobi, är en sjuka som vi måste komma tillrätta med.

Nej, jag orkar inte skämmas längre, varken för Jesus, hårdrocken eller att jag är svensk.

Kärlek till alltihop.

Men jag vet inte om de norrländska rockarna Raubtier föll mig i smaken då de framförde "Du gamla du fria" med sin dundrande krigsrockarmetal...

Sångaren Pär Hulkoff använder kriget som symbol för det kaos man kan känna inombords som människa.
Raubtiers musik fungerar som terapi:
- Man får ut alla sina aggressioner när man spelar i 190 bpm och samtidigt skriker som en galt, säger Pär i en intervju.

Jo, nationalsången tronar ju på minnen från fornstora dar...
Det kanske är precis så kaotiskt som detta stycke musik ska spelas, för att man ska komma bort från det gulliga... eller lukten av VM i någon idrott...

Krigsrock.

Men jag hoppas jag får en ny chans att sjunga nationalsången vid midsommar - för det är väl den svenska själens egentliga nationaldag?! Fast då passar nog Små Grodorna bättre...

GUD ÄR LJUS och solen vill aldrig gå ned...

Nu avslutar jag denna reflexion med att uppmuntra dig att bli en "böne-krigare" mot mörkrets bindande makter. Vi är många som proklamerar Guds seger i metalvärlden.

Läs mer här:

http://www.prayerwarriors.se/

Bönen fortsätter för alla de som samtalade med Street Church, tog en Metal Bibel eller fick ett bibelord, och jag ber med Psaltaren 91:11-16.

White Metal-gänget med Jesus i fokus.

TY HAN SKALL GE SINA ÄNGLAR BEFALLNING OM DIG,
ATT DE SKALL BEVARA DIG PÅ ALLA DINA VÄGAR.

DE SKALL BÄRA DIG PÅ HÄNDERNA,
SÅ ATT DU INTE STÖTER DIN FOT MOT NÅGON STEN.

ÖVER LEJON OCH HUGGORMAR SKALL DU GÅ FRAM,
DU SKALL TRAMPA NED UNGA LEJON OCH DRAKAR.

HAN HÅLLER SIG INTILL MIG, DÄRFÖR SKALL JAG BEFRIA HONOM.
JAG SKALL BESKYDDA HONOM,
DÄRFÖR ATT HAN KÄNNER MITT NAMN.

Stolta hälsningar i glädje över att få tillhöra Guds folk, hårdrocksfolket och det svenska folket.

Helene F Sturefelt, en tuff mes utan svans...

- och som inte orkar vara rädd för att bli missförstådd. Jo, lite...
Av den som vill vara PK är jag naturligtvis helt fel ute - och borde skämmas!