SALMAN RUSHDIE - Tvivlet och Spiken som sticker ut

Cyklarna i Motala stadspark.

Allt medan Vätternrundan pågår för fullt, sitter jag hemma och funderar på tvivlets plats i religionen.

SVT har just visat en dokumentär om SALMAN RUSHDIE och vad som hände under de tio år då han tvingades leva gömd undan dödshotet från den muslimska världen.

I sin bok "Satansverserna" ville han ge uttryck för det tvivel alla muslimer någon gång känner, men aldrig vågar uttrycka:
- Tror jag på det här?

Vad har hänt här?

Salman Rushdie flydde med sina föräldrar från Indien och lämnade en förtryckande "hederskultur" bakom sig, och bosatte sig i London.

Han hade aldrig kunnat föreställa sig den våldsamma reaktion som hans bok utlöste. Det var inte hans avsikt, vad jag förstår.

Det kunde inte jag heller när jag bad om svar på varför en muslim skall "döda de otrogna". Reaktionsmönstret var lika obehagligt, om än i mindre skala.

Trogen cyklist.

Vad är tvivlets plats? Vad är dess funktion?

I alla kontrollerande sammanhang (sekter) är tvivlet ett hot som måste undanröjas.
Makten får inte rubbas, okunnighet får inte avslöjas och förmåner inte minskas.

Det spelar ingen roll om vi talar om politik, religion eller dysfunktonella familjer - kontroll driver rädsla för straff.

Vår egen kristna kyrka har också uppvisat förtryck mot den som tolkar tron på ett annat sätt.
Men den makten - att döma och fördöma - har Jesus inte gett oss! Inte alls. Tvärtom.

Den gud som beskrivs i Koranen är ingen älskande Fader som i Bibeln, utan kräver blind lydnad, annars väntar straff. Det är ingen personlig eller förtrolig relation.

Vätterns vågor smäller i kajkanten.

Jag tänker också på den japanska kulturen där man talar om ifrågasättande med denna jämförelse:
- Den spik som sticker ut skall du slå in!

Inget får avvika, inget får vara annorlunda.
Respekten för överordnade är så djupt rotad att en forskare anser det vara en av orsakerna till kärnkraftverkets kollaps i Fukoshima...

Många såg vad som pågick, men ingen vågade påtala säkerhetsbristerna - i en bakvänd kulturell respekt.
Vi känner igen det från Andra världskriget... och många andra konflikthärdar.

Men i alla demokratier tillåts spiken att sticka ut!

Min rättighet.

Tänk om Salman Rushdies bok hade fått det mottagande den förtjänade:
- som en utlösande faktor till Reformation av islam!

Likheterna är stora med Martin Luther på 1500-talet.
När han ville reformera den katolska kyrka han älskade, fick han också en "fatwa" / bannbulla / dödshot över sig.

Makten får inte rubbas... Men reformationen kom, och nu närmar vi oss sakta, i ett läkande av den stora kyrkofamiljen.

Vi kan väl stå tillsammans?

Hur gjorde Jesus med tvivlarna?

Jag har slagit upp Johannes evangelium kap 6, andra halvan, med rubriker som "Lärjungarna förargar sig över Jesu ord" och "Olika uppfattningar om Jesus".

Resonemanget känns högaktuellt.
Jesus visar på alla sätt att han är sänd från Fadern och att de är Ett. Detta väcker anstöt än idag, men är likafullt sant, än idag.

JAG ÄR DET LEVANDE BRÖDET.

Många av hans lärjungar som hörde honom tala sade:
- Det är outhärdligt det han säger. Vem står ut med att höra på honom?

Jesus sa:
- Får det här er att vackla? Hur blir det då om ni får se Mänskosonen stiga upp dit där han var förut?

Många drog sig undan och ville inte följa honom längre.
Det var många rispiga spikar som stack ut och rev honom...

Men Jesus hotade inte, skrek inte, förbannade inte, samlade inte ett nytt gäng, krigade inte, dödade inte... vilket Muhammed tyvärr gjorde i sin kamp att bli erkänd.

De utstickande spikarna fick vara där de var.

Vi ger stadga.

Jesus ställde en vädjande fråga till Petrus:

- Inte vill väl ni också gå er väg?
- Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord och vi tror och förstår att Du är Guds helige.
                                                Joh 6:66

Eftersom det ärende Gud har genom Jesus, är försoning och kärlek, utgör den fria viljan en nödvändighet.

Man kan tvinga till underkastelse.
Men man kan aldrig tvinga någon att älska... Det bygger på det fria valet.

Det är kärlekens svaghet... och enorma styrka!!

Jag ville inte...

Tvivlet blir farligt när det blir målet för ens tro. Jag har skrivit det förr.
Men tvivlet är ett redskap för att söka nya djup och insikter.

Min bön är att islams företrädare skall ge plats för det tvivel som hjälper samhället och religionen framåt, och inte vara så rädda för det!

Som det nu är, är de låsta i en bakåtsträvande konservatism, som äter upp sig själv.

Den som har något att dölja, är rädd för kritik.
Den som har "rent mjöl i påsen" välkomnar all granskning. Det är ganska enkel psykologi.

Mina böner går till det "demokratiska" val som just nu pågår i Iran.
Mullorna har valt ut vilka man får rösta på - redan där faller demokratin...

Så, bäste Salman Rushdie, skriv en bok till!
Kalla den "Point Zero" och använd din kunskap om "hedersförtrycket" att hjälpa det folk du känner, till andlig frihet!!

Hjälp oss.

Och till dig, kära läsare, våga vara en liten spik som sticker ut!
Inte för att rivas, utan för att påtala det som är fel.

Och det är inte vår sak att "slå på spikar!"

Den hammaren ska inte vi svinga, inte ens vi som bor i Tors gamla land...

Vättern runt har frusit.

JESUS SA:
- DET ÄR ANDEN SOM GER LIV, KROPPEN ÄR TILL INGEN HJÄLP.
DE ORD JAG HAR TALAT TILL ER ÄR ANDE OCH LIV.
Joh 6:63

Ibland kan religionsdialogen kännas som en evig motvind runt Vättern...
Men tids nog vänder det och vinden kommer i ryggen - både för cyklisten och religionsbloggaren!

Guds frid till er alla, absolut alla. I Jesu namn.

Helene Spiken Cykelfelt,
- som fotograferade i Motala stadspark och Hästö cykelbro,

- och som älskar Jesus för att han välsignade de onda spikarna i sin egen kropp... och genom det löste syndens förbannelse.

Tack.