LÖVMARKNADEN

Kyrkan vakar över jippot...

Det är alltid lika spännande att se vem man möter på Karlskronas stora begivenhet: Lövmarknaden.

Här kommer en kavalkad av min dag bland tusentals hemvändande karlskroniter, karamell- och blomsterstånd.
Och jag ska berätta lite för dig vad en församlingspräst kan gå och tänka på, en dag som denna...

Här kommer den första midsommarbruden: Yvonne, eller Vilda Matilda!

Blåklints-skönhet.

Det var gott om prästkragar i staun idag, och då menar jag inte bara kransbinderskornas blommor!Vi präster var väl synliga i våra kragar och får många uppskattande blickar och samtal.

Först ut var några konfirmander, nu unga vuxna.
- Hej Helene! Jag kände igen dig på rock-tröjan! Och prästkragen...

Och jag tänkte, och bad tyst för mig själv att dessa ungdomar må vara bevarade i tron:

TÄNK PÅ KLIPPAN NI ÄR HUGGNA UR,
PÅ SCHAKTET NI HAR HÄMTATS IFRÅN...
                                                    Jesaja kap 51:1

Huggna ur klippan.

Det är ganska otroligt egentligen, denna marknad har pågått sedan 1700-talet!
Då kom bönderna in med löv och grönsaker till stadsborna.

Jag passerade alla matställen i backen - älgkebaben, vildsvinswoken och kräftstjärtrullarna från Lister och kom så ned till Amiralitetsparken, där den egentliga lövmarkanden är.

Där satt gammelmor med sitt barnbarnsbarn... och band de ljuvligaste midsommarkransar med blåklint, gult och vitt...

Traditionsöverföring.

Varm och glad i hjärtat av det kvinnliga  hantverksöverförandet, tänkte jag på Jesajatexten jag läste innan jag cyklade hemifrån:

TÄNK PÅ ABRAHAM, ER FAR, OCH SARA SOM FÖDDE ER.
EN ENDA VAR HAN NÄR JAG KALLADE HONOM,
MEN GENOM MIN VÄLSIGNELSE BLEV HAN MÅNGA...

Väl uppe på torget igen, såg jag till min stora glädje att det var liksom en gata mellan stånden fram till Fredrikskyrkan!
Nu möttes vi inte av en stängd jättedörr, tillbommat... nej, nu med ny kyrkoherde öppnas dörrar och blommor blommar...

Öppet och tänt.

På 100 meters håll kunde jag se altarljusen lysa där inne...
Församlingen växer, de frivilliga blir allt fler och många kommer till gudstjänster och sammankomster.

Med stolthet gick jag uppför trappan och tänkte på alla de som bett, och ber, för Karlskrona stad om att människor skall bli frälsta...
Nej inte på sport eller nya mobiltelefoner!
Utan på Jesus Kristus. Att lära känna Gud i djupet av sitt hjärta.

Nu är nytändningen här.
Och till hösten kommer vi att hålla tidegärdsböner varje dag kl 12!

HERREN TRÖSTAR SION,
GER TRÖST ÅT HENNES RUINER.

Öppen kyrka mot folket.

Nere vid församlingshemmet har vi en grön oas.
Många slinker in där och äter våfflor och träffar vänner från förr, och gör sig nya över en kopp kaffe.

I en hörna stod Lena Gunnarsson och målade tavlor och skapade en pittoresk miljö.
Att hon kunde koncentrera sig... måla medan andra tittar på...

Konstnär, med mjuk färgskala.

Den fenomenale Bengt Saltö har hjälpt många till att förlösa sin kreativa ådra.
Man målar sig frisk, målar sig hel, målar sig glad...

Den inre öknen börjar blomma, och profeten Jesajas ord går i uppfyllelse, igen:

HERREN GUD GÖR HENNES ÖKEN LIK EDEN,
HENNES ÖDEMARK LIK HERRENS TRÄDGÅRD.

Stadsförsamlingens oas.

Uppe vid Tyska kyrkan låg kletiga langostallrikar överallt... Fy så bedrövligt det såg ut!
Kommunen, varför har ni inte satt upp papperskorgar på fler ställen?

Jag började städa... hade vanan inne från Sweden Rock...
Även en kyrktrappa tillhör det heliga rummet, menar jag.

Där inne möttes man av en desto skönare syn: mitt på kyrkgolvet låg stora kuddar på en mjuk matta... och inbjöd till att lägga sig ned en stund.
Seriöst?

Vila för kropp och själ!

Ja! För taket i Tyska kyrkan är av en klass för sig!
Gudsnamnet står målat med hebreiska bokstäver, och det ser man bara om man böjer sig mycket långt bakåt...
Ödmjukhet, fast åt andra hållet...

HÖR PÅ MIG, NI SOM STRÄVAR EFTER RÄTTFÄRDIGHET,
NI SOM SÖKER HERREN...

635 personer hade besökt Tyska kyrkan idag för en stunds stillhet.
Säkert lika många i Fredrikskyrkan, om inte fler.
Det är två viktiga platser.
Stadens själ.

Kyrk-kepsar.

- Är det inte Helene Sturefelt? hörde jag en skäggig röst fråga.
- Jo...
- Du vigde oss i Augerums kyrka för 23 år sedan! Och vi är fortfarande lika kära!
- Åh så gott att höra! Respekt. Önskar er fortsatt välsignelse.

Tänkte snabbt att det blev inget silverbröllop i år för egen del... men istället 7-årig bröllopsdag, med nystart. Må det vara välsignat. Det är det.

Ibland slår man bakut...

Markandsoset började sakta lägga sig och de 25 + graderna dämpade sig i kvällens skuggor.

Sista mötet var med min pilgrimskompis.
Vi försökte tillsammans rädda böneljusen i kyrkans ljusbärare - de utbrunna ljusen hade knapp hunnit slockna förrän nya tändes och sattes i de glödheta hållarna... och böjde sig och rann....

Vi glöds åt, nej gläds åt att till hösten återigen komma igång med våra pilgrimsvandringar i stan.
Vi ska gå med Frälsarkranskulorna, nej pärlorna, och använda oss av de sju nyckelorden;
- Frihet, Enkelhet, Långsamhet... jo, jag har lärt mig nu.
Nästan.

Solen gick ned över Trossö och marknadsgeneralen Karl XI tronade nöjt på ännu en Lövmarknad.

Vem är kung här?

FRÖJD OCH GLÄDJE SKALL RÅDA DÄR,
LOVSÅNGERS TONER LJUDA.

Glad midsommar alla brudar!

Helene Fotoprästen Sturefelt,
- som tackar Gud för att möten idag.

Ännu en brud.