Sillhövda kyrka idag.
Vad är klockan??
Med ett ryck vaknade jag hemma - är klockan 10 !!?
Jag skall ju vara i Sillhövda kyrka kl 11 och möta konfirmandena!
Lugn och fin, inte stressa... inte få adrenalinskjut i blodet... Tur att jag inte är ansvarig ledare.
Vaddå "vandra"? Rusa!
Utsövd och varm stod jag under mitt paraply, utposterad i vägkrysset för att vinka när de närmade sig.
Det hade regnat, och det regnade...
Dessa 19 tappra ungdomar hade vandrat sedan kl 09.30 i morse från Älmtamåla, då jag sov som bäst. Det är min hobby... min medicin.
- Nu kommer de!
Som de sprang!
Kyrkklockorna började ringa. Vilket stöd för trötta vandrare!
Föräldrar och församlingsbor satt redan inne i kyrkan. Klockan var 11.04. Bra prickat!
- Hur gjorde ni för att hålla humöret uppe? frågade jag som en dum sportjournalist.
- Vi höll inte humöret uppe, var det trumpna svaret... men när man insåg att man inte kunde bli mer genomblöt, var det nästan roligt att klampa i alla vattenpölarna...
Kyrkoherde Ann-Louise Trulsson höll en enkel och fin pilgrimsgudstjänst.
Aldrig har det väl varit så välkommet att få tända värmeljus...
Barn, unga, vuxna, ja alla kom!
- OM EN KVINNA HAR TIO SILVERMYNT OCH TAPPAR BORT ETT AV DEM, LETAR HON INTE DÅ ÖVER ALLT, TILLS HON HITTAR DET?
Denna liknelse tala om oss människor såsom mynt. Vi är oändligt dyrbara!
Gud vill inte att en enda av oss skall gå förlorade, eller komma vilse i livet.
Man kan också se myntet som en tiondel av kvinnans samlade besparingar. Då förstår vi värdet av detta mynt, tänkte jag. Ingen vill tappa bort 10% av det man äger...
Konfirmanderna från Karlskrona stadsförsamling torkade sakta i kyrkbänkarna.
Värmen spred sig i den bekräftelse de fick.
Dopträdet med dopdroppar.
Jag satt och tänkte på att många har en annan gudsbild, inte den kärleksfulle Fadern i Bibeln.
De tror ängsligt att Gud vänder sig bort från den som gått fel, och straffar den som gör misstag...
Det är djupt obibliskt.
Vi tror på en Gud som "älskar de rättfärdiga och förbarmar sig över syndarna".
Om vi går vilse på livets väg, så är vi förlorade. Men då gör Gud allt för att finna oss!
Ja, Gud är som den där kvinnan som tänder lampan och letar överallt, tills hon funnit myntet!
OCH NÄR HON HITTAT DET, SÄGER HON:
- GLÄD ER MED MIG, JAG HAR HITTAT MYNTET!
PÅ SAMMA SÄTT, SÄGER JAG ER, GLÄDER SIG GUDS ÄNGLAR ÖVER EN ENDA SYNDARE SOM OMVÄNDER SIG.
Lukas kap 15:8-10
Stadsförsamlingen inte vilse, bara på vift.
Detta var min söndag del I.
Konfirmanderna satte sig i torra bilar och åkte hem. Lagom till avfärd kom solen...
Hoppas ni sov gott i baksätet!
Nästa äventyr var att få se det gamla SJ-veterantåget från Kalmar stanna på den nybyggda stationen i Holmsjö.
Återinvigning.
Emmabodabanan är äntligen elektrifierad och en dröm har gått i uppfyllelse.
Synd bara att Banverket och SJ har splittrat upp ansvarsfrågan på många små bolag, där ingen har överblick och inget helhetsansvar...
Nog om det.
Vi hann fotografera lokföraren - och han oss! Högtidsdag.
Så mäktigt!
Jag har den senaste tiden börjat be för alla dem jag har döpt.
Min bön är att ni skall vara bevarade i den kristna tron, att ni har någon som vägleder er in i Gudsgemenskapen - och att jag skall få träffa er!
En av kyrkvärdarna i Sillhövda presenterade sitt barnbarn idag:
- Du har döpt Elna...
- Hej...
Jag blev alldeles varm. Har jag hållit dig i mina armar? Du är ett Guds barn...
Dopsmycken i Sillhövda kyrka.
Mina vänner från Figgamåla tog med mig på en utflykt LRF.
Från Sweden Rock till Lantbrukarnas Riksförbund... jodå... det går bra. Där var käre farfar och farmor också med. Inga problem. Keps och nitbälte.
- Var har jag nu hamnat?
Räntemåla Älgpark...
Mäktigt, igen!
Hjälp! Så stora de är! Och de heter tydligen något...
- Kom Gustav, Josefsson, Silver, Fabbe och Viola!
Kl 16 var det dags att mata de stora djuren. Ett tjugotal turister var på plats vid älgparkens staket, svenskar och tyskar, förstås. Och vi.
Färska löv.
Upprymd och darrhänt...
Tama och vänliga lät de sig fotograferas. En dag på jobbet, liksom.
Hornbeprydd fotomodell...
Nej, inte hon!
De hornen som älgarna fäller, var till salu.
- Så tunga de är! Prova själv! Tänk och ha en sådan huvudprydnad?
En gång hade jag ett älghorn hemma som trofe´...
Vi hade det som fruktfat... Makabert!
Vad äter älgar?
Färska grenar, bröd och pellets stod på menyn. Och polarbröd.
Macka?
- Hon har döpt dig...
Flickan gömde sig i hans tröja...
Händer det igen? tänkte jag.
Guds bönesvar stod som spön i backen, i kapp med regnskurarna...
- - -
Det händer något speciellt när ögonen möts, dopbarn och doppräst - vi har delat ett heligt ögonblick då Gud rört vid oss...
Dopvattnet i min hand, över deras huvud, i kraft av Guds ord...
- Livets Gud, uppfyll Lina, Tilda, Maja med din Heliga Ande... och hjälp henne att dag för dag leva i sitt dop...
... i harmoni med Skapelsen.
Inne i älgboden fanns souvenirer, bland annat gosdjursälgar.
Jag fick en ingivelse...
Naturligtvis skulle vi köpa varsin älg till flickorna, för att fira dagen!
Som en slags vilsegången dopgåva, kramgo och välsignad!
Älgen Gustav vill ha bananen.
Tre dopbarn har Gud sänt i min väg idag! Undangömda mynt kommer fram.
Och dagen kröntes med en påse växter från Figgamåla.
Här ses orangeriet där vi fikade.
Vänskap växer här.
- Älgstek? Med banansmak och libsticka?
- Icke! Vi kan väl inte äta upp Gustav, Josefsson, Fabbe eller Viola??
- Ta en vild då...
Må Gud bevara oss alla i sitt hägn!
Hornlösa hälsningar från Helene Sture Älgfelt,
- som fotograferat med darr på handen idag...
Rör inte min kompis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar