BÖN PÅ SWEDEN ROCK

Snälla festivalrockare.

Gud är ljus och solen skiner över Sweden Rock.

Bleka kontorsmänskor skrudar om och ikläder sig sina svarta maskeradkläder - nu ska den andra sidan fram!
Det är den sidan som måste få koppla av, inte uppföra sig, vara som "folk".. göra fel, dricka för lite vatten och för mycket annat.

Vi är inte gjorda för att leva i stadens asfalt och betong. Alla dessa festivaler visar att generna fortfarande minns hur det var att leva i storfamilj, trångt, nära...

De stora gräsängarna i Norje utanför Sölvesborg förvandlas till ett hav av glada människor som hittar sin identitet i hårdrocken.

Den tolkar det hårda livsklimatet. Det är för många det enda sättet att få spänningarna att släppa...
Iså fall är det ett billigt alternativ till piller!!

Jag åker dit av två anledningar:

- även jag måste få spänningarna att släppa. Myrorna som krigar i huvudet blir alldeles stilla när de hör mullret från den ena scenen efter den andra.
Detta är den goda delen.

- den kristna närvaron är Absolut nödvändig för att inte demonerna ska ta över.
Vi är många som är i bön, mer eller mindre synligt, för att hålla satan på plats.
Detta är den onda delen.

Vi utkämpar inte en kamp mot kött och blod, utan mot andemakterna, som Paulus skriver.
Och det är Allvar!

Guds synliga närvaro.

Så här kan en dag se ut på Sweden Rock Festival:

Letar upp Street Chruch. Det enkla träkorset står mitt i stråket. Ett underbart tecken. Och provocernade.
Hälsar på ungdomarna:
- Jag heter Helene och är präst i Karlskrona.

Vi byter några ord, ber enkelt och välsignar varann. Bokbordet med Biblar är laddat, liksom kartongen med bibelord, rullade som lotterilotter. Smart.
- Är det nitlotter?
- Det skulle man kunna tro eftersom det är en hårdrocksfestival! Nej, bara vinstlotter.

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN...

Metal Jesus, hård musik, mjukt innehåll.

Går bort till White Metal-bokståndet. Där står Johannes som är evangelist på sitt sätt.

Han har gjort om och remixat kristna hårdrockslåtar med texter som vänder sig till den som tappat sin tro och behöver hjälp att komma tillbaka.

Vilket gäng de är!

Radion sänder live.

Gick ned till hörnan där Radio P4 står. Talade med en radiojournalist och berättade om CD White Metal.
- Kan du komma tillbaka strax före 20 innan vi sänder?

Visst. Vila och paus. I Skuggan.

Grisskära ryggar och bröst gick förbi i varma klungor.

Sönderbränd tatuering.

Jag vet inte vilket band det var som välkomnades med dessa ord:
- Welcome satan´s people!
Tusentals publikhuvuden jublade.

Det berörde mig illa och den stilla osynliga bönen fortsatte. Intensivt!

Johannes och jag kom tillbaka vid utsatt tid och motiverade Radio P4 varför de skulle kunna spela White Metal också:
- Alla är inte satans people! Vi är många som står på andra sidan. Visa att bredden på SRF är stor!!

Böner, böner, böner.

Motörheads trummis Mikkey Dee.

Solen började dala över den blekingska nejden.
Skulle jag orka vara upp tills KISS kom på scen kl 23? Jag är ändå 50+.
Jo, jag måste!
Jag kan inte komma hem och säga att jag missade detta unika tillfälle...

Men jag måste vila!

Är det inte.. eller? Jo, nä...?

Det var bra läge vid Sweden Stage. Mullret var både melodiöst och intressant.
"30 years with Thunder" stod det på T-shirten framför mig.

Jaha, vi är varandras levande reklampelare.
På min står det Status Quo. Oförändrat läge...

Thunder på Sweden Stage.

Satte mig brevid en man som inte mådde bra...
- Kan jag sitta hos dig?
- Öh..... Ja....

Och så somnade han mot mitt knä, med maten halväten... och efter en stund kom returen...
Jag höll armen om honom, stöttade, bad, fanns till hands, hämtade servetter, höll om....

Ljudet ok. Röken värst!

Ordningsvakterna kom och tog över. Hela tiden vänliga blickar, hjälpsamma händer, tacksamhet.
- Du... öh.... tack... tack så dj-a mycket.... öh, tack.

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN...

Solen gick ned med fyrverkeriet från scenen där sminkrockarna KISS äntligen stod på scen.
Kostymerna är nästan lika fina som de vi har i kyrkan... svart och silver... med hemliga tecken på...

KISS ljusbombar och smäller.

Nä, för en del är ryktet större än verkligheten.
Jag imponeras inte av pyroteknik när attityden är för kaxig och musik intetsägande.
Från deras senaste CD "Monster" spelade de "Hell or Halleluja"...

Ja, det är liksom det som är frågan - hela tiden!!!

Nöjd efter en halvtimme gick jag till bussen.

Tänkte på de två som stannade till vid korset när vi bad och sjöng och undrade...
- Gud har ju inte visat sig!
- Jag är utbränd och lever på att vara här.... och ber till min gud. Jesus har jag svårt för...

Ett viktigt samtal utspann sig. Jag berättade kort, la händerna på dem och välsignade dem.
- Ja, ja, du tror som du gör och jag som jag gör...
- Kära Lotta och Rasmus, när er "gud" inte svarar, ropa då på Jesus, lova mig det. Han är den ende som besegrat ondskans makt.

Vi möts i himlen.

Hell or Halleluja.

GUD ÄR LJUS OCH INGET MÖRKER FINNS I HONOM.

I bön, på Sweden Rock,
Helene F Sturefelt.