JONGLERANDE STUDENTTAL: Må din väg gå dig till mötes

Studentfirande.

Ketchup-planering. Allt på en gång.
Studentfirande två stycken, Nationaldag och Sweden Rock.
Hur skulle jag orka med detta? Hur prioritera?

Det gick ju inte att säga till yngste sonen:
- Tyvärr, morsan rockar, ha det så bra på din fest.
Nej, inte så.

Klart vi samlas kring dig!

Med lång uppladdningstid och medvetet sparande på "tomrum" i hjärnan, fanns det plats för alltihop, med djupa andetag emellan.

I fredags lämnade jag rock-röken och tog mig till Hjärnarp, där systerdottern också tog studenten.

Det är fantastiskt att ha syskon, att ha systrar och att vara gravida samtidigt!
För 18 år sedan undrade vi vem som bodde där under våra hjärtan och sparkade under vårt skinn...

Vi har stöttat varann under åren och "haft barnen ihop".
Och nu var det dags för ett stort steg ut i livet!

Talande bollar.

Jag är inte någon talare - det är säkert - men orden kom till mig medan jag väntade på bussen i Munka Ljungby.
I väskan låg mina jongleringsbollar. Hm....

- Kära Sara!
Du är duktig och ambitiös som alla kvinnor i vår släkt... Dina betyg är i topp, men att du bara har ett G i matte, visar att du också är en människa... Vi är stolta över dig!

Jag tog fram mina jongleringsbollar.

- Du har förmåga att hålla många bollar i luften.... entreprenör och fixare.
En boll är för lite, en till... och en till måste det vara!

Släkten och studentkompisarna jublade när jag fick tre bollar att gå runt i luften.

Börjar lugnt.

Nu gäller det att inte bli distraherad och glömma talet... Jag kan ju inte längre göra många saker samtidigt...

- Faran är, kära systerdotter, att när det går som bäst, då tar man upp den fjärde bollen...
Och tappar alltihop!

Vilket jag också gjorde.

- Ni  får ta mig som ett dåligt exempel, att inte hejda sig i tid...

Där stod jag i min Sweden Rock T-shirt och rosa haremsbyxor, ty jag hann inte packa ordentligt. Lite halvt, lite nästan, lite kalas, lite rock, både ock.
Vilken Moster ni har...

Festlig klädsel...

Jag tog upp jongleringsbollarna från golvet.

- När det är som roligast, lägg ned den tredje bollen och vila. Ni tjejer, se till att hon också tar bort den andra bollen och verkligen tar det lugnt mellan varven!!

Varför är det så svårt att tillåta sig vila?

Bollarna vilar, ser du det?

De färgglada bollarna påminde mig om att vi är några stycken i släkten som har Synestesi - samsyn mellan de fem sinnena.

- Vilken siffra är gul? frågade jag. Röd? Blå? Grön?
- 2. 4. 7. 3. Nej, 3:an är gul!

De andra fattade ingenting...

- Jag hoppas att du skall få nytta av denna extra begåvning i ditt värv, och att det inte ställer till det för dig... som för äldste grabben när han bodde i Göteborg.
Där har spårvagnarnas siffror färger - fel färger!! Han höll på att aldrig komma hem...

Järntorget, Göteborg.

Nu till min poäng:

- Jongleringsbollarnas färger påminner mig om den keltiska välsignelsen.
Jag höll fram den gröna sidan:

MÅ DIN VÄG GÅ DIG TILL MÖTES,

- Men vägen är inte alltid grön. Du kommer möta svårigheter, uppförsbackar och tider när det är öken i ditt liv...

Den röda sidan:

OCH MÅ VINDEN VARA DIN VÄN,

- När du ställs inför vägval; bed den Helige Andes vind om vägledning.

Den gula sidan:

OCH MÅ SOLEN VÄRMA DIN KIND,

- Solen påminner oss om att Gud är Ljus och inget mörker finns i honom.

Den blåa sidan:

OCH MÅ REGNET VATTNA SJÄLENS JORD...

- Jesus är det Levande Vattnet. Han sa "Kom till mig alla ni som törstar. Den som tror på mig, i hans inre skall källor av levande vatten flöda fram".

En predikan.

Det jonglernade studenttalet övergick till predikan... men det är ju det mitt hjärta är fullt av.
Och det var det Herren ville att jag skulle förmedla, till alla festklädda människor på kalaset.

Sedan sjöng vi denna keltiska välsignelse för Sara, psalm 730, där vår far/ morfar och gammelmorfar sjöng högst av alla... Det var så fint!

Och den djupa, totalt närvarande blicken jag fick av denna unga, mogna kvinna, var absolut underbar.

Rörd, berörd och bedjande för er alla.

Firad.

Må din väg gå dig till mötes så du inte går vilse.
Och må vinden vara din vän så du inte blåser in i vassen, men inte heller för långt ut på havet.

Må solen värma din kind, men inte så att du bränner dig eller blir överhettad...
Och må regnet vattna själens jord, så att du inte är hård i ditt inre utan kan ta emot det Gud vill ge dig.
Amen.

Helene Boll-kalle Sturefelt,
- den jonglerande student-predikanten.