Isjakt S 189.
Idag bär skärgårdsisen och vi har badat i ljus!
Följ med på en tur på långfärdsskridskor mellan Långö och Sjuhalla.
Många tankar och känslor går genom kroppen när havsvattnet ligger isblankt och svartfruset...
Åker jag på - molnen?
Jag tar hjälp av Dag Hammarskjöld och hans VÄGMÄRKEN.
DET UTOM-MÄNSKLIGA I UPPLEVELSEN AV STOR NATUR.
LIVSSTRÖMMEN GENOM ÅRMILJONER,
MÄNSKOSTRÖMMEN GENOM ÅRTUSENDEN...
VAD BETYDER "JAG" I DETTA PERSPEKTIV?
Liv, liv, liv... Kropp, själ och ande.
ETT LANDSKAP KAN SJUNGA OM GUD.
EN KROPP OM ANDE.
ATT FÖRBLI EN MOTTAGANDE - AV ÖDMJUKHET.
OCH FÖR ATT RÄDDA DIN MJUKHET.
ATT FÖRBLI EN MOTTAGANDE - OCH ATT TACKA.
FÖR DETTA ATT FÅ LYSSNA, SE OCH FÖRSTÅ.
Förankrad tro. Eller fastfrusen?
En motorcrosskille kom i våldsam fart och rev spår i isen. Så onödigt.
Tonårsgrabbens nödvändiga mandomsprov.
Naturligtvis med framhjulet stegrat...
Is-cross...
Borta vid Studentviken åkte barnfamiljer skridskor.
Rostiga hockeyrör hade letats fram och glada skratt hördes från deras trygga vik.
Otroligt. Hela fjärden ligger frusen! 8-10 cm svart kärnis, med endast fläckvis med snö.
Jag skrinnade över till Sjuhalla.
Hörde några barn fråga sin pappa vad jag var för en figur som åkte så konstigt...
Jag stannade till och pratade en stund, visade pjäxorna och hela anordningen.
Vinkade hejdå och slängde en blick på det isfrusna hopptornet som påminde om en annan årstid, med andra lekar.
Skär. Skärgård.
JAG VET EJ VEM - ELLER VAD - SOM STÄLLDE FRÅGAN.
MEN EN GÅNG SVARADE JAG "JA" TILL NÅGON - ELLER NÅGOT.
FRÅN DEN STUNDEN HÄRRÖR VISSHETEN ATT TILLVARON ÄR MENINGSFYLLD,
OCH ATT MITT LIV, DÄRFÖR, I UNDERKASTELSEN, HAR ETT MÅL.
FRÅN DEN STUNDEN HAR JAG VETAT VAD DET ÄR ATT "ICKE SE SIG TILLBAKA", OCH ATT "ICKE BEKYMRA SIG FÖR MORGONDAGEN".
Inga bekymmer.
Ett stycke av livet.
Isjakterna var ute idag. Eftermiddagssolen var apelsingul och vinden snäll, nästintill tam.
- Hej, har du stannat?
- Ja, vinden tog slut...
Han hette Patrik och hade byggt sin isjakt själv.
- Det kan du också göra! sa han, det är inte så svårt.
Ja! Är det något jag skulle önska att jag vågade, så är det att gå med i isjaktsklubben, näst efter att bli biodlare och våga måla tavlor...
Men att vara ute på isen i full fart är nummer Ett, i 70 km/h...
Patrik vilar sig.
Är inte isen väldigt svart... och onödigt blank...
Hjärnan lurar mig och säger att det är öppet vatten... nej, det är det inte, jag ser ju snöfläckarna...
NU.
SEDAN JAG ÖVERVUNNIT RÄDSLAN - FÖR DE ANDRA, FÖR MIG SJÄLV, FÖR MÖRKRET DÄRUNDER:
VID GRÄNSEN AV DET OERHÖRDA.
HÄR SLUTAR DET KÄNDA.
MEN FRÅN BORTOM FYLLER NÅGOT MITT VÄSEN MED SITT URSPRUNGS MÖJLIGHET.
HÄR RENAS LÄNGTAN TILL ÖPPENHET: VAR HANDLING BEREDELSE, VART VAL ETT JA TILL DET OKÄNDA.
Vid gränsen av det oerhörda.
Dag Hammarskjöld, vad skulle du gjort med Syrienkrisen?
Du var så klok. Ditt inre var så rikt.
Jag ber, med is-stavarna i hand, för den värld som du älskade, som Gud älskar...
Med glädje fortsätter jag citera dina ord, som också är mina.
DEN MYSTIKA UPPLEVELSEN:
- ALLTID HÄR OCH NU - I DEN FRIHET SOM ÄR ETT MED DISTANS,
I DEN TYSTNAD SOM FÖDS UR STILLHET.
MEN DENNA FRIHET ÄR EN FRIHET UNDER HANDLANDE,
DENNA STILLHET ÄR EN STILLHET BLAND MÄNNISKOR.
MYSTERIET ÄR STÄNDIG VERKLIGHET HOS DEN SOM I VÄRLDEN ÄR FRI SIG SJÄLV,
VERKLIGHET I LUGN MOGNAD UNDER BEJAKELSENS MOTTAGANDE UPPMÄRKSAMHET...
Tre skrinnare.
Åh vad det blänker grannt i isen! Allt speglar sig, segel, himmel och människor.
Jag tror jag åker ifatt de där tre och frågar var de har varit...
- Isen bär hela vägen inomskärs!
Vi småpratade en stund och sen kom frågan:
- Är det inte Helene... känd från radio och TV... Halvåtta... Jag är din tandläkare, känner du igen mig, född samma dag!!?
Det är inte lätt att se väderbitna ansikten och få ordning på minnet.
- Thomas?.. Peter?... Johan..?
- Johan!
På hugget.
- Ja, det blir vi nog alla, sa jag, det finns en gudstro längst in.
- Men vi tänker inte som du när det gäller skapelsen....
- Jodå, det är inga problem! Frågan är ju vad som fanns före skapelsen, eller vem...
Hm, vi skulle ta och träffas och läsa lite Hammarskjöld tillsammans!
Jag är glad för min likagamla tandläkarkompis - kanske är det du som hjälpt mig med bettet så att jag kan bita ifrån när det behövs... ; )
Fyrhjuling bogserar tre isjakter hem.
Vader och vrister gav sig tillkänna. Dansen på isen nu gick nu in på refrängen.
Jaha. Hemåt med glada skär.
Naturen är och förblir min första och största älskare.
NUET ÄR MENINGSFYLLT GENOM SITT INNEHÅLL,
EJ SÅSOM BRYGGAN TILL EN FRAMTID.
DU VÅGAR DITT JA - OCH UPPLEVER MENING.
DU UPPREPAR DITT JA - OCH ALLT FÅR EN MENING.
NÄR ALLT HAR MENING, HUR KAN DU LEVA ANNAT ÄN ETT JA?!
Snart på bettet igen.
De varmaste is-hälsningar, med Guds välsignelse denna sköna söndag!
Helene F Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar