PRETTO, PRETENTIÖS

Pretentiösa förväntningar.

Äntligen en vanlig dag!
Det är ingen lurig måndag med anspråk på att firas.
Idag har vi slängt sopor, städat huset och dammsugit smulor efter alla helgkalas.

Som vanligt upplever jag allting i efterhand. Det är först nu jag kan slappna av.
Hur blev julen? Var nyårsafton bra? Räckte maten och var alla glada?
Ja, ja, ja.
Det gäller att inte ha för höga pretentioner, då blir livet bäst.
Eller?

Anspråkslöst.

Ett av de nysvenska orden som finns med i ordlistorna är ordet PRETTO.
Jag trodde först det var en ny italiensk pasta... men icke!

Det är slang för "pretentiös" - att ställa anspråk, ställa krav och vara fordrande.

Man får inte vara pretentiös idag. Det är fult.
Men jag ska erkänna en sak:
- Jag är pretto! Så det stänker om det!

Och det värsta är att jag är stolt över att vara pretto...

Jag ska med!

Livet är för viktigt för att slarvas bort.

Jag ställer krav på min omgivning och mig själv. Jag vill ha kvalitet, både på maten jag äter och de relationer som får min tid.
Och jag är mycket fordrande när det gäller livsåskådning - det som får styra mitt hjärta och mina handlingar.

Vår tid har relativiserat det mesta, det finns inte mycket "rätt eller fel" kvar, ty allt kan köpas för pengar, eller så bara struntar man i "etik och moral" - för det är så pretto - och gör nåt man känner för istället.

Fostrad i skuggan av de småländska mjölkböndernas stränga villkor, vet jag att det är många stenar små som måste plockas bort, innan arbetet ger skörd. Det är inte alls Jantelagen som gäller.
Tvärtom.

- Du ska tro att du är något!

Framför allt ska du tro att din arbetsinsats gör skillnad. En sten mindre.
Det gör gott för självkänslan, och så kan man pretendera på att få lön för sin möda.

Vad får ni för lön för mödan?

Motsatsen är Anspråkslöshet. Att vara anspråkslös är vackert.
- Inget besvär för mig!
Men vi blandar ihop det, menar jag.

Att inte ställa krav på sin miljö, maten och relationerna, gör att vi tillåter många dumheter.
Att slarva med relationerna sårar själen. Förlåt, förlåt...

Och att inte ställa krav på sin livsåskådning gör att vi allt oftare kommer snett, inte genomskådar sekter eller annan maktfullkomlighet.

Ödmjuk Pretendent.

Innan jag lärde känna kristendomens insida, tyckte jag att Jesus Kristus var lite väl pretentiös.
- Jag är Guds son!
- Jag tar bort världens synder.
- Jag skall komma tillbaka och döma levande och döda....

Vem vågar säga så?
En galning... eller.... bara den som har täckning för sina ord.
- Ingen kommer till Fadern utom genom mig...

Jesus, vilket Pretto!

Det tyckte grymme Herodes också, när han i musikalen Jesus Christ Super Star gör narr av Jesus.

Men han tiger. Jesus är tyst, tar emot oförskämdheterna utan att kriga, och visar sedan med sina handlingar vem han är:

* Jesus är "Guds verkställande organ" på jorden. Utan synd. Ingen kunde anklaga honom för någonting.

* Den tidens synda-offer kunde bara ske genom döden. Nåväl, Jesus är "Guds felfria lamm" som dör på korset, för att infrån "döda Döden."
Hm, det tål att tänkas på.... Offerrollen är redan upptagen.

* Och att han skall komma tillbaka, har vi ännu inte sett, men jag kan faktiskt längta lite efter den dagen...

"Därifrån igenkommande...." Fredrikskyrkan, Karlskrona.

Jesus är Pretendent. Med rätta.

Han gör anspråk på att vara tronarvinge.
Och nu är vi långt ifrån alla Mellan Österns galna diktatorer!
Tronarvinge till Gud, Skaparen av himmel och jord.

Men den anspråksfullhet som Jesus har, är inte kantad av hot eller vapen.
Han kommer i anspråkslöshet - föds i ett stall - men förväntar sig allt av oss! Att vi skall ta emot honom, i kärlek, i hjärtat.

Det gäller att var pretto på rätt ställe!

Ja, jag vill gärna ha Jesu kärlek i mitt hjärta och i mitt sinne.

Sista offret.

Just nu är jag väldigt trött på mig själv. Skulle behöva en paus från mitt jag.
Nej inte genom yoga, jag vill inte vara med om ett "tillbakadragande av sinnena för att uppnå ett stadium av icke-existens".
Det där får vi reda ut någon gång.

Nej, jag vill finnas, fullt ut, men gärna vila från mig själv.

Så bra att det imorgon kommer en vanlig dag till. En tisdag, utan röd markering, utan anspråk på att bli firad.
En morgondag som inte är pretto.

Elefanter på spåret? Vi vill inte vara med...

Helene Sture Pretto-felt,

- som anspråkslöst undrar vad Katarina Mazetti egentligen menade i ICA Kuriren, då hon pretentiöst sänkte våra traditioner... Varför detta förakt för det egna?

Vågar du läsa vad Avpixlat skriver?
http://avpixlat.info/2013/01/07/katarina-mazetti-och-dagens-nyheter-uppmanar-till-brott-mot-avpixlat/