BRUNETTBELLA och DOPET

Livets båt, Kalmar Domkyrka.

När Brunettbella väntade barn trodde alla att det skulle bli en flicka.
Även pappan tänkte att det var nog en liten Bella.

Men vid förlossningen hann hon se att barnet hade en liten slang som stack fram... Hm, en pojke.
- En Slang-bella! ropade pappan glatt.

Nåväl, det där med namnet fick vänta lite, men en sak var klar:
- Pojken måste döpas!

Varför det?
Nu började en tid med livliga diskussioner om dopets för- och nackdelar.

Dopfunt i blått glas.

- Tja, det skadar väl inte, sa pappan försiktigt ty han var religiös analfabet.
- För att hylla livet och Gud som Liv-Moder, talade Brunettbella högtidligt.

Mormor Gråbella var på besök för att betitta den lille Slangbellan, och sade:
- Dopet är en kristen högtid. Man får höra ihop med Jesus.

Brunettbella suckade och sa:
- Kan vi inte tona ner det där gammeldags kyrkliga?
- Tja, att vara lite modern skadar väl inte, sa pappan som också var socialt smidig.

Gråbella var oroväckande tyst. Tills hon sa:
- Men man kan inte låna en tradition och göra om den! Det är ju kyrkan som liksom "äger" dopet. Då är det väl bättre att ni frågar prästen själv vad dopet har för poäng.

Vitt = renhetens färg.

Det är här jag kommer in...
Och jag tänker citera ur förslaget för ny Kyrkohandbok för Svenska kyrkan.
Det står fem vackra punkter om vad dopet faktiskt betyder (sid 102):

1. Genom dopet blir man delaktig i Jesu död och uppståndelse.
2. Dopet handlar om omvändelse, förlåtelse och rening.
3. Dopet ger den Helige Ande som gåva.
4. Man införlivas i kyrkan, som är Kristi kropp på jorden.
5. Dopet är ett tecken på Guds rike här och nu, och den kommande världens liv.

Så här akademiskt pratar man naturligtvis inte med varann!
När föräldrarna fått tid att tänka vidare och ta till sig några punkter, lät samtalet annorlunda:

En tro som bär.

- Det är väl bra att vi ger barnet en religion, försökte pappan diplomatiskt, så har Slangbellan något att utgå ifrån?

- Jovisst, svarade hans sambo, ty de voro icke lagligen vigda vid varann, än, men det där med vatten tycker jag är bra! Pojken har vuxit i fostervattnet och sedan häller man upp dopvatten, ja det funkar! Allt vatten är heligt, sa hon och såg hela miljörörelsen framför sig...

- Men prästen sa nåt om synd...? sa pappan tyst, Slangbellan har väl inte gjort något ont?

Mormor, som är lutherskt skolad, och kan sin katekes, sa:
- Det här handlar inte om personlig synd. Men alla människor har ju både ont och gott i sig, och det är det man menar med att dopet "tar bort". Jag menar, man lever ju i dopet hela sitt liv. Det är inte bara nåt som händer en gång!

Nu var det Brunettbella som suttit tyst oroväckande länge.
- Åh nej, så enkelt är det inte, mamma lilla, en skvätt vatten så puff är det borta!

Det är nu Jesus kommer in.

Från Danmark. I Kalmar.

Nu får jag, Helene, rycka in igen, med citat från Handboksförslaget (sid 106):

"Förr sa man:
- De som nu skall döpas i detta vatten blir renade från syndens skuld". Den formuleringen finns inte med längre.

Istället hittar man andra ord för den mänskliga existensens dubbelhet, på gott och ont.
Det lilla barnet är från första andetag utsatt för "mörkrets makt" (lika mycket som det goda och kärleksfulla, förstås) och "har del i världens bortvändhet från Gud", som det står i syndabekännelsen.

Dopet markerar att människan från början lyfts in i Guds sammanhang där hon har tillgång till både Guds villkorslösa kärlek och Guds befriande förlåtelse.

Gråbella förtydligade:
- I dopet får man liksom redskap för livet: kärlek och förlåtelse. Ni kan ju inte lura i grabben att han är perfekt?
- Men mycket älskad, sa pappan, även om han gör fel ibland.

Bingo!

Den röda kärlekspärlan. Andens färg.

- Är det där med Anden sant? funderade Brunettbella. Jag menar, i så fall har ju jag också den där Anden, för jag är ju döpt!

Nu började det skymma i januarikvällen, men familjen kände sig både upplysta, upplyfta och glada.
De hade börjat få syn på något som de inte hade haft en aning om...

Gråbella ville ha sista ordet, såsom familjens kvinnliga överhuvud:

- Kommer ni ihåg berättelsen om när Jesus döptes?
Då öppnades himmelens och den helig Ande kom i form av en duva, och svävade över Jesus. Ungefär som den första skapelsedagen när Guds Ande svävade över vattnet då jorden var öde och tom...

- Kom inte dragandes med det där nu igen, mamma!

- Lyssna, avbryt mig inte.
När Jesus döptes, började en ny tid, en ny skapelse kan man säga. Och varje gång ett litet barn döps, då öppnas liksom himmelen...

Himmelens port, på jorden.

En snyftning hördes från stolen där pappan satt.
- Min pojk ska få en skatt... en vattenstämpel från Gud.... att han är äkta...

TRYGGARE KAN INGEN VARA
ÄN GUDS LILLA BARNASKARA...

Genomblöta hälsningar från
Helene Sturefelt,

- döpt den 17 maj, och som ber för alla barn, ungdomar och vuxna som jag har fått nåden att döpa i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn, amen!

Allt vatten är heligt. Här runt Kalmar slott.