Fastfrusen relation.
JESUS SA:
- GÅ OCH HÄMTA DIN MAN.
KVINNAN SVARADE:
- JAG HAR INGEN MAN.
JESUS SA:
- FEM MÄN HAR DU HAFT, OCH DEN DU NU HAR, ÄR INTE DIN MAN.
Frågan är närgången.
Mötet vid Sykars brunn för tvåtusen år sedan, rör vid vårt innersta: längtan efter hållbara relationer.
Vi hoppar rakt in i sammanhanget, som finns återberättat i Johannes evangelium, kap 4.
Nablos, Israel. Sykars brunn.
Är Jesus närgången?
Ja, andligt sett, men inte som en man med sexuella avsikter. Hans syfte är ett annat.
Vi får inte veta på vilket sätt kvinnan hade haft "fem män".
Men vi vet att hon var illa ansedd, utstött, föraktad av byns folk.
Jesus avslöjar henne. Konstaterar hur det är. Men anklagar inte.
Hans syfte är att visa henne hur hon kan hantera sina livslögner. Och sin livstörst.
I många relationer fastnar man just i anklagelsernas förbannelse...
- Om du bara hade...
- Varför kan du aldrig.... Måste du alltid....
Skuldbeläggande villkor. De hemska orden "aldrig" och "alltid" som inte rymmer vardagens nyanser.
Tanken som flyr till mörka bakdörrar om otrohet och uppbrott...
... ATT ÄLSKA VARANN I NÖD OCH LUST...
Jesus går inte in i något ställningskrig.
Han fördömer inte heller.
Inget ställningskrig.
Kvinnan talar om själva platsen:
- SKULLE DU VARA STÖRRE ÄN VÅR FADER JAKOB, SOM GAV OSS BRUNNEN OCH SJÄLV DRACK UR DEN, LIKSOM HANS BOSKAP?
Hon fokuserar på det yttre.
Vi fastnar lätt i det yttre beteendet i de relationer vi lever i.
Och vissa i kyrkan upphöjer själva huset, byggnaden, kyrkan... men glömmer Källan...
Är det så?
Jag är så ointresserad av kyrkliga hus, religiösa samfund och yttre organisationer - när de glömmer varför de finns till...
Inte brunnen som är viktig, utan vattnet.
JESUS SVARADE:
- DEN SOM DRICKER AV DET HÄR VATTNET BLIR TÖRSTIG IGEN.
MEN DEN SOM DRICKER AV DET VATTEN JAG GER HONOM, BLIR ALDRIG MER TÖRSTIG...
Törsten efter kärlek.
Ömhet, varma blickar, sexuell enhet, älsklig nu är middagen klar!
Acceptans. Frid i huset.
Fem män hade hon haft. Och den hon nu hade, var inte hennes man...
Lånad kärlek. Stulen tillit.
VAR ÄR DEN VÄN SOM ÖVERALLT JAG SÖKER?
NÄR DAGEN GRYR, MIN LÄNGTAN BLOTT SIG ÖKER.
NÄR DAGEN FLYR, JAG ÄN HONOM EJ FINNER,
FAST HJÄRTAT BRINNER...
Sv Psalm 305:1
Törstig. Spetsad av kontroll.
Kyrkan har byggt dogmer. Dogmer bygger kontroll. På vems uppdrag?
Jesus dömer inte. Jesus skapar tillit.
Inte ett enda ord av fördömelse!!!
Detta är ett kännetecken på "sann tro":
- Visar på var Källan är och bjuder in att dricka - inte den som ger pekpinnar eller fäller föraktfulla kommentarer.
Jag blir förtvivlad över alla moralister som tror sig vara "goda kristna" - utan kontakt med denna förlåtelses källa och upprättande kraft!
Gör bot och bättring! Eller var tyst. Jag har själv tvingats vara tyst, tills jag såg...
JAG SER HANS SPÅR VARHELST EN KRAFT SIG RÖJER,
EN BLOMMA DOFTAR OCH ETT AX SIG BÖJER,
UTI DEN SUCK JAG DRAR, DEN LUFT JAG ANDAS,
HANS KÄRLEK BLANDAS...
Sv Psalm 305:2
Moralistens iskalla pekfinger...
Inte alls.
Han börjar prata tro och teologi med henne!
Men detta går verkligen inte för sig.
En man pratar inte med en kvinna. En jude pratar inte med en samarier, fiendefolket...
Men Jesus är av Gud, sänd av Gud. Han överbryggar alla gränser.
Detta känner jag dock igen från många av mina kristna vänner i kyrkan.
Senast hos Erik Johansson, missionssekreterare i EFS. Det återkommer jag till i ett annat inlägg.
En gränslös kärlek lyste i hans ögon.
Guds ljus lyser igenom.
Jesus hade tagit bort hennes offerroll.
Hon var en jämbördig samtalspartner och människa.
När kvinnan vågar litar på den tillit Jesus skapar, börjar det djupare samtalet. Återigen vilken plats som är det rätta för gudstillbedjan, och på vilket sätt.
JESUS SA TILL HENNE:
- DEN TID KOMMER, JA DEN ÄR REDAN HÄR, DÅ ALLA SANNA GUDSTILLBEDJARE SKALL TILLBE FADERN I ANDE OCH SANNING.
GUD ÄR ANDE.
OCH DEN SOM VILL TILLBE HONOM, MÅSTE TILLBE I ANDE OCH SANNING.
Det som sedan händer är att hon förstår att Jesus är Messias.
Hon är helt uppfylld av mötet.... ja, vem skulle inte vara det??!
Det är ju fullt möjligt än idag, här och nu... : )
Så hon gör det oerhörda; hon lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sa till folket där:
- Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag har gjort.
Vattenkruka i Efesos.
Hur vågade hon? Hade hon glömt sin plats?!
Ja, det hade hon. Offerrollen i dåliga relationer var inte längre hennes.
Jesus hade gett henne kraft till insikt. Denna befrielse var så stor att den drev bort all mänskofruktan.
Och kanske mansfruktan, eller en felaktig manslängtan där de djupaste behoven efter bekräftelse ändå inte kunde mättas...
Nej, vilken människa kan vara allt för den andre?
Kvinnan står där i byn och pratar högt om det alla visste... Men där släpper förbannelsen.
Alla känner igen det ärliga tilltalet.
Och när hon sedan fortsätter samtalet, så är det religionsdialog på högsta nivå:
- Kan han vara Messias?
Johannes berättar vidare i kap 4 att många samarier kom till tro på Jesus.
Det var tack vare en kvinnas ord - hon var ju inte vittnesgill enligt den tidens lagar - men kärleken och sanningen bländade dem!
Samarierna bad Jesus stanna hos dem några dagar. Kvinnan fanns åter med i byns sociala gemenskap och var verkligen helt upprättad igen:
- Nu är det inte längre vad du har sagt oss som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.
Vilket slut!
En hel by blir frälst... Det är något att fortsätta bedja om.
Det finns hopp.
Fem avgudar har du haft, och den du nu tillber är inte Gud...
Det finns mycket att fundera vidare på.
Jag låter Johan Olof Wallins ord få avsluta:
ACK, NÄR SÅ MYCKET SKÖNT I VARJE ÅDER
AV SKAPELSEN OCH LIVETS SIG FÖRRÅDER
HUR SKÖN DÅ MÅSTE SJÄLVA KÄLLAN VARA
DEN EVIGT KLARA!
Sv Psalm 305:5
Helene Sture Källefelt,
- otörstig.
Och som fotograferade några istappar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar