Vem kör egentligen?
En av systersönerna kör pizzabilen. Igår hade han mycket att göra, oj oj oj!
Nyårsdagen är ju den stora pizzadagen, har jag förstått. Julmatsstinna och dästa ringer svensken Pizzerian på Hörnet och beställer husmanskost...
Då gjorde vi fel igår när vi åt rådjurssadel från Bambi, som sprungit lycklig i Gullaboskogarna. Med sås.
Det är inte lätt med matreligionen...
Knäcke-pizza.
På tal om bilar så läser jag en artikel om "Genombrott för nygammal teknik":
- Nu står vi inför ett teknikskifte, fastslår Ronny Svensson, VD för bilkonsultföretaget Ynnor AB i Lund.
Det är ladd-hybriderna som är framtiden.
- Det är bara att konstatera, vi kan inte fortsätta köra våra fordon på bensin eller diesel. Till slut kommer jorden att kollapsa...
Ska du med, eller?!
Jag visste inte att elbilen fanns redan som alternativ för hundra år sedan. Visste du?
Om man tittar i backspegeln byggdes elmotorer redan på 1800-talet. Vid förra sekelskiftet var elbilarna de mest populära bilarna i USA, skriver artikelförfattaren Robert Lagerström i Sydöstran idag.
Vanligast var ångbilar, och minst omtyckta var de bensindrivna, som ansågs bullriga och besvärliga...
Allt såg ljust ut för elbilarna som år 1912 slog försäljningsrekord.
De var rena och tysta.
De hade inga växlar, men dyra att köpa och laddningen hade kort räckvidd.
Men snart vände det... och vi vet hur det gick, att de stora oljebolagen var de som fick luften att gå ur elbilsmarknaden. Den smutsiga bensinen tog över istället.
Men nu har hundra års oljeanvändande kommit till vägs ände.
Dags att ta fram åsnan igen?
Det räcker nu.
Nu sitter vi som åsnor bakom ratten, och politikerna vet inte riktigt hur de ska kunna styra över marknaden till ren, grön energi.
Åsna förresten, vi ska inte tala illa om dem!
Den åsna som omtalas i Bibeln är större och starkare än den vi möter i Sydeuropa. Den är uthållig och dessutom ett ståtligt djur.
Den orientaliska åsnan är förnöjsam och äter gräs, hö, tistlar och taggiga kvistar med samma aptit.
Att rida på en åsna var faktiskt inte degraderande på biblisk tid, även ståndspersoner gjorde det.
Signalen som åsnan gav var fredliga avsikter - till skillnad från hästen, som ofta användes i strid.
Gammeldags elbil.
Jesus red ca trettio år senare också på en åsna, in i Jerusalem, för att fullfölja sitt uppdrag.
Om de hade levat nu, skulle den heliga familjen absolut ha använt en el-bil!
Miljövänligt hade Josef och Maria rullat in vid stallet och ställt sin lilla el-bil på laddning.
Miljövänligt hade Jesus kommit glidande på gatorna i gamla stan och sedan parkerat sin lilla el-bil vid Damaskusporten...
Miljöbil i Betlehem...
Jag är den enda som cyklar till Maxi och handlar. Alla andra tar bilen, även om de bara har 300 meter att köra.
Varför?
Jo, man får inte visa hur mycket man har handlat...
Det ser vulgärt ut med alla kassar vinglandes på cykeln...
Och andra kan ju tro att man inte har råd med bil... Hellre sitter man där som en åsna (förlåt) bakom ratten och spyr ut bensin dessa korta sträckor, än att visa sig sårbar och betittad.
Vulgärt. Och vingligt.
I väntan på att elbilarna blir rimligare att köpa och ladda, tror jag att jag ska skaffa mig en biblisk åsna...
Vi kan trippa fram på cykelbanan och jag kan ha några taggiga kvistar med mig till foder.
Eller gillar åsnor pizza?
Bara på Nyårsdagar.
EN ÅSNA HONOM BÄR, SOM FRIDENS FURSTE ÄR
HANS PRAKT ÄR GANSKA RINGA
DOCK KAN HAN DÖDEN TVINGA!
HOSIANNA, PRIS OCH ÄRA, VÅR KONUNG ÄR NU NÄRA.
Psalm 104:2
Usch, nu moraliserade jag igen...
Det är väl klart att barnfamiljer inte kan cykla till affären när de ska storhandla! Eller den som har ont i kroppen! Eller den som har bråttom. Hur tänker jag?!
Så går det!
Det är kanske jag som är åsnan??
Helene Sture Åsnefelt,
- ridare. På laddning.
Riddare av Skeppshults cykelloge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar