Oätlig fisk i vattenlåda.
Hon tycker att dagens unga präster verkar lata...
Kan det verkligen vara så?
De sitter på en stol. Och leder gudstjänsten. Man ser dem knappt.
Själv har jag varit i ett översnöat Kalmar idag. Lilla fina Kalmar!
Bilarna kom knappt fram, cyklisterna ännu mindre och tågen var dammiga av snö...
Massor av snö över Kalmar idag.
En gång i sin ungdom gick Gråbella i Vikens kyrka, utanför Helsingborg.
Hon kände stor respekt när den gamle prästmannen Nielsen gick för altaret och sjöng:
- Helig, helig, helig är herren Sebaoooooot.....
Hennes gudstro har alltid rymt stor respekt för Gud och de heliga sakramenten.
Hon har inte haft något pedagogiskt behov av att reda ut alla begrepp, nej, hon har lyssnat och tagit till sig orden i hjärtat.
Men nu tycker hon att gudstjänsterna håller på att bli förflackade.
- Prästen går och sätter sig igen! säger hon upprört, de går inte för altaret längre!
Det är ju som om busschauffören själv skulle gå och sätta sig nere i bussen och inte vilja köra!
Nej, jag vill inte köra...
Och jag försöker förstå vad Gråbella menar, och tänker:
Prästen är församlingens representant inför Gud, och ska alltså ta den positionen.
Men många unga är fostrade i en annan miljö där jämställdhet och likhet råder.
Då blir det jobbigt för en del yngre präster att "kliva fram" - de vill vara en demokratisk del av församlingen. De är inte lata!
Gråbellan fnyser och säger:
- Du ska alltid vara så ädel och förstå alla! Nej, de unga prästerna är lata och förstår inte sin plats i helheten. De ska gå för altaret och leda oss i bönen där!
Lugna dig Bellan lite.
- Nej! Eller har de inte mött Guds helighet??
Nej, jag vill inte gå upp i predikstolen!
Gråbellas dotter, Brunettbella, gick till barntimmarna när hon var liten, och hon talar fortfarande om Jesus som en kompis och vän...
Hon ogillar allt tal om Gud som "Fader" och "Herre".
Brunettbella är feminist.
- Vi måste också få plats i kyrkan! säger hon.
Nu får jag ta fram Kyrkohandbok för Svenska kyrkan, SOU 2012:2 och läsa innantill:
I remissvaren 2000 bejakades kyrkohandboksgruppens grundprincip att sträva efter ett icke-exkluderande språk...
Jag läser vidare att det som hänt med ett alltför ensidigt inkluderande språk av "Gud" riskerar att beskriva Gud opersonligt och stereotypt.
ex) Gud såsom "livets källa", "kärleken", "livet" o s v.
Gud såsom "källa". Larmtorget i Kalmar idag.
Alltså, språkförändringarna tenderar att reducera eller utplåna synen på Gud som alltings skapare och uppehållare. Gud är ju ofrånkomligen större än människan...
Teologerna, dit även jag räknar mig, menar att helighetsperspektivet trängs i bakgrunden. (sid 21 i Förslaget).
- Det är ju det jag säger! säger Gråbella. Fast enklare. Gud är helig! Inte en "kompis"!
Men Brunettbella håller inte med.
- Jag kan inte hålla på att säga "Fader" om Gud när Gud inte har något "kön", eller hur? Då kan vi lika gärna säga "Moder"! Eller "hen"...
- Hen? undrar Gråbella, som inte hänger med. Höna? Menar du att Gud är som en höna, ha ha?!
- Mamma lilla, nu går vi och dricker kaffe...
- Kan vi gå förbi fiskbilen? Jag måste ha några sillasluringar...
Kvinnlig bulle. Café i Kalmar. Idag.
Jag tänker att det är det dominanta naturvetenskapliga betraktelsesättet som lurar oss.
Fundamentalismen kan gro från det hållet, också, lustigt nog...
- Står det Fader så är det Fader, punkt!
Lite grann som en kemisk formel.
Nej, Bibelns språk har fler dimensioner än så.
Poesi och symbolik hjälper oss att komma ett steg längre.
Framför allt behöver vi få en personlig erfarenhet av Gud... Det är då det lossnar.
Jag menar, vad hjälper det med världens alla fina ord, om vi inte har erfarenhet av det vi talar om....
Tänk att få nicka och säga:
- Jag vet vad du menar.... och istället dela ett leende.
"Gud är ljus". Jag vet. Jag har sett det.
Västerport, Kalmar. Idag.
- Det där med Höna var inte så dumt, skrockar Gråbella med munnen full av kaffe och Mariabulle. Jag vet att Gud kan beskrivas som den som breder sina vingar över oss.
- Menar du "Bred dina vida vingar"? frågar Brunettbella. Den sjöng vi på konfirmationen.
- Ja, då har ni lärt er nåt vettigt ialla fall.
- Men håll med om, mamma, att vi måste kunna tala om Gud på flera sätt?
- Jodå, men förminska inte Guds helighet, gör vi det, då är det inte Gud vi talar om. Vill du ha receptet på min strömmingslåda?
Ut i ljuset. Västerport.
Vi lämnar Gråbella och hennes feministiska dotter för ett tag.
Jag önskar att våra präster skulle kunna se sin roll som ämbetsbärare lite mer frimodigt.
Att gå inför altaret, eller gå upp i predikstolen, är inte att upphöja sig själv...
Det är att bära fram och upphöja Guds ord.
Eller med Dag Hammarskjölds ord:
HUR ÖDMJUKT VERKTYGET
NÄR DET PRISAS FÖR VAD HANDEN UTFÖRT.
Tåget kan inte ta åt sig äran för det som lokföraren gör.
Särskilt inte det här..
Teologi gör en hungrig!
Mmm, det luktar gott från ugnen... Det är Gråbellas strömmingslåda!
RECEPT på "FISKLÅDA":
* Två nävar rensade sillar. Klipp av fenorna, ge dem till katten, och skölj filéerna.
* Rulla dem och lägg tätt i en ugnssäker form.
* Blanda en burk creme Fraiche med lite mjölk så den blir tunnare.
* Kläm i lite Kalles kaviar och några matskedar tomatpuré + lite salt.
* Häll detta över sillasluringarna. Lite dill kanske, en finhackad citronskiva....
* Strö havregryn över rätten, som skydd mot värmen.
* Grädda 175 grader ca 30 minuter.
* Serveras med ett mos på palsternacka....
Åh så gott!
Till detta läser vi en rad ur Psaltaren, om Guds vingar:
HUR DYRBAR ÄR INTE DIN NÅD, O GUD!
MÄNNISKORS BARN HAR SIN TILLFLYKT UNDER DINA VINGARS SKUGGA. Ps 36:8.
TY DU ÄR MIN HJÄLP GUD,
OCH UNDER DINA VINGARS SKUGGA JUBLAR JAG. Ps 63.8
När går tåget till Blomstermåla?
Inte alls. Idag. Från Kalmar.
Olata hälsningar, från Kalmar-resenären
Helene Sturefelt.
Här kan du lyssna till "Helig, helig, helig" från ett Oas-möte:
http://www.youtube.com/watch?v=bfn3-iidqbc
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar