På väg in till kyrkan.
Det var tio minuter kvar innan klockorna skulle ringa samman.
Gråbella satt i kyrkan och samlade sina tankar.
Hon hade läst igenom dagens bibeltexter, bläddrat igenom psalmerna de strax skulle sjunga, och lät nu blicken svepa runt i kyrkvalven...
... och tankarna drog iväg med henne...
Kyrkans höga valv.
Tänk om det kommer en dag när vi inte längre har råd att hålla oss med församlingshem eller expeditionshus?
Då kunde man ju bygga luftiga rum där uppe på läktaren?
Tänk, kyrkans hela personal samlad just i kyrkan, under valven... inglasade... ständigt närvarande!
Tänk så lätt att gå ned i kyrkorummet och hålla tideböner, finnas till hands för människor som kommer...
Präster, diakoner och musiker lätt anträffbara, för samtal, bön eller bikt.
Eller lovsång!
Tänk, allt samlat under ett enda tak...
Vad hänger under bryggan?
- Diimmm, daammm, Diimmm, daaammm!
Det är kraft i klangen. Nu börjar högmässan! Gud kallar oss samman.
- I Faderns och Sonens och den Heliga Andens namn.
Eller:
- I Skaparens, Försonarens och Livgivarens namn!
Gråbella hade hört på radiogudstjänsten en gång att prästen sökte nya ord för treeningheten.
Det ständiga sökandet efter ord, bortom orden.
Hjälp, jag trillar i!
Arbetet med den nya Kyrkohandboken är i full gång. Församlingarna får pröva nya uttryck i gudstjänsten.
Gråbella fäste blicken på en guldfärgad kalk i altaruppsatsen - eller var det en bägare?
Hemma i köket hade hon inga kalkar... Kalk, vad är det egentligen?
Men däremot flera bägare!
Visst var det väl detta vardagliga kärl som Jesus använde en gång, den där allra första skärtorsdagskvällen, vid sista måltiden?
Hon hörde hur nattvardens instiftelseord var ändrade just till det mer vardagliga ordet "bägare".
Nu gled tankarna iväg igen... på vad de skulle ha till söndagsmiddag... och den där kakan hon skulle baka...
Nej, skärpning nu, tant Gråbella!
Ett is-draperi! Naturens egen orgel!
... GÖR DETTA TILL ÅMINNELSE AV MIG...
Vad är "åminnelse"?
Kan man inte lika gärna säga "gör detta till minne av mig?" Lite vanlig svenska, tack.
Senare fick hon veta att, nej, det kan man inte. Därför att:
- Nattvarden är inte endast ett "minne" av något som har skett. Nattvarden är en handling som aktualiseras och blir närvarande!
- Nattvarden är mer än en symbolhandling. Löftet om att Jesus Kristus verkligen är närvarande "i, med och under" nattvardens bröd och vin.
Vilka orgelpipor!
Gråbella funderade, allt medan orgeln brusade...
Kristendomen är ingen död tradition som jag sitter här och håller liv i, tänkte hon, tron är ju levande!
Om nattvarden bara hade varit ett minne av en död profet, då hade det inte funnits liv och kraft i sakramentet!
Hm, det krångliga ordet "åminnelse" vill alltså markera att den levande Kristus är här, uppstånden igen, "sittande på Allsmäktig Gud Faders högra sida..."
Den bleka vintersolen letade sig in genom de höga kyrkfönstrena och träffade Gråbella rakt i ögonen. Oj! Aj.
Gemenskap med Kristus själv.
Hon tänkte på de vuxna barnen som fått med sig kakor när de åkte.
- När vi äter dem, kan vi ju tänka på dig Mamma!
Gråbella drog efter andan... Var det så enkelt som Jesus också tänkte?
Köksteologi, vardagstro. Heligt hemma, heligt i kyrkan.
Gud i brödet...
Spanar in Gud... ; )
Alldeles uppfylld lämnade hon kyrkan, mättad ända in i själen.
- Imorgon ska jag baka!
En nötkaka, med julens alla överblivna nötter. Och ägg. Med bara lite socker...
Här kommer receptet på Gråbellas NÖTKAKA:
* Vispa ihop 2 ägg med 1 dl socker - ja, det står alltid mer i recepten, men det räcker med 1 dl!
* Inte behöver du 3 dl vetemjöl - nej nej, behåll 1 dl, de andra ersätter du med två kokta, kalla potatisar som du river/mosar, samt minst 1 dl malda nötter....
* 1,5 tsk bakpulver
* 50 g smält smör
* 1,5 dl mjölk - eller vatten och gammal filmjölk som måste användas...
Smörj och bröa en form. Ugnen på 150 grader. Grädda lugnt i ca 35-40 min.
Minus två grader. Isklang i a-moll.
Åh, så gott!
Till kaffet läste sedan Gråbella söndagens Psaltarpsalm nr 89:26 - om den kommande Messias - och var lycklig, lycklig.
GUD SKALL LÄGGA HAVET UNDER HANS HAND
FLODERNA UNDER HANS VÄLDE.
HAN SKALL SÄGA:
- DU ÄR MIN FADER, MIN GUD OCH RÄDDANDE KLIPPA...
Helene Sture Nötfelt,
- som fotograferade idag vid Borgmästarekajen, med halkrisk.
Tittar rakt ned. Svindel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar