Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 5 maj 2012

TÅGRESAN TILL VADSTENA


Östgötapendeln till Norrköping - nej ta inte den!

Att lämna sitt invanda Hemma och åka till Vadstena är inte en resa på bara 30 mil. Det är en tidsresa på 700 år!
Det var nödvändigt med fokusbyte - och Heliga Birgittas Klosterkyrka ger nya perspektiv...

Men jag vet inte hur SJ tänkte när de tog åttahundra kronor för biljetten upp??
Man ska resa från Malmö till Stockholm, inte ensvisas att åka på tvären som jag gör.
Men jag är väl alltid på tvären... och det kostar... fyra byten... Man hinner inte somna!


Ja, det kan du tro! Bjud.

ALLTING HAR SIN TID.
FÖDAS HAR SIN TID OCH DÖ HAR SIN TID.

Som kristen lever jag ständigt i Kristus-mönstret: att dö och uppstå, dö och uppstå... Nu är det en gammal arbetsmodell som måste dö och ett nytt sätt att arbeta måste födas.

Jag åker från en krigsstad till en bönestad. Från Karlskrona, som dock alltid varit i fred, till Vadstena som är genomsyrad av bön. Det är påtagligt. Alla säger det.
Och atomosfären i kyrkan är förtätad av ja, kära naturvetare, hur skall vi mäta detta? Pulsen går upp, eller ned, hjärtat skuttar till och den halvdöda livsanden får nytt syre!

Gud, du är här! Och jag med!

Byte i Motala. Ljuvliga körsbärsträd!

PLANTERA HAR SIN TID OCH RYCKA UPP HAR SIN TID.
BRYTA NED HAR SIN TID OCH BYGGA UPP HAR SIN.

Tack Gud för allt som jag har fått vara med och plantera i församlingslivet, men vad är det som skall ryckas upp? Det gör ont. Cencuren bränner och adrenalin-abstinensen är stundom hemsk, milt sagt...

Om man skall våga närma sig den sanning som befriar, måste man vara bland vänner, i bön... så man landar mjukt.

GRÅTA HAR SIN TID OCH LE HAR SIN TID.

Jag vattnade klosterliljorna med mina salta tårar, men de var redan vissna och kajorna skrattade åt mig...

Sista klosterliljan i Örtaträdgården.

Birgittasystrarnas gästhem var tyst och skönt, med ovädrad luft från 50-talet, med minsann en TV i sällskapsrummet.
Så opassande att sätta sig i soffan efter alla bönestunder och goda samtal och se på Let´s dance.
Åh nej, överfrommeri orkar jag inte med - det är helt enligt Guds ord:

KLAGA HAR SIN TID OCH DANSA HAR SIN TID!

Jag erkänner att jag dansat alldeles för lite det sista året. Helig Dans, vals, disco, gammeldans - spelar ingen roll - bara vi dansar!
Det är precis som om alla orediga tankar lägger sig på rätt plats till tretakt och fyrtakt.

Det är därför som PREDIKAREN skriver så att efter klagan kommer dansen, självklart!
Är det någon som följer med ut ikväll? ;)

Överdriv inte nu! Upp och dansa!
En död humla utanför Pilgrimscentrum.

Och i biblioteket på Pilgrimscentrum ramlade insikten ned:

TIDEN FINNS FÖR ATT GUD SKALL KUNNA VÄCKA MÄNNISKORS HJÄRTAN.

Tiden är Tålamodets Nyckel för mig.
När det finns tid, då finns det tålamod.

Och vår Herre har fullt arbete med oss, att få oss på rätt plats i rätt tid... och vi krånglar och missförstår så Gud för hela tiden börja om igen...
Inte konstigt det tar tid!

Men jag ber för dansbandsmissionen och tackar för de tecken som redan börjat visa sig.

Självporträtt.
Livet går inte som på räls. Alls.

JAG INSÅG ATT ALLT VAD GUD GÖR SKALL FÖRBLI EVINNERLIGEN.
Predikaren kap 3:14.

Herre, då skall inte jag varken springa före Dig eller hindra Dig.
Med Heliga Birgitta ber jag, med pilgrimer i alla tider:
- Visa mig Herre Din väg, och jag vill gärna följa den.

Tågpilgrimen
Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar