BÖN I NEDERLAG

Var är läkedomen?

FRÄLSARE, DU SOM ÄGER LÄKEDOMEN FÖR ALLA SÅR
JAG FICK PÅ STRIDENS DAG,
KAN JAG EJ KOMMA TILL DIG MED MIN SEGER
SÅ KAN JAG KOMMA MED MITT NEDERLAG.
                                                                          Sv Ps 232

Prästdottern Kirsten Dorothea Aagaard Hansen (1850-1902) formade denna norska bön för hundra år sedan.

Vad hade hon varit med om?
Vad är det för en strid hon utkämpat? Vilka sår fick hon i sin själ?
Att det är en själskamp det handlar om tvivlar jag inte på.

Det är mycket lättare att ha bandage och gips runt kroppens skador. Men det som sarjar själen och hjärtats tankar är svårare. Det syns ju inte... men märks ändå.

Kom syster, vi ber tillsammans!

KAN JAG EJ SKYNDA MED DEN HETA GLÄDJE
SOM FÖDS AV TRO, RAKT MOT DIN ÖPPNA FAMN,
SÅ KAN JAG LIKT DEN BLINDE I SITT MÖRKER
DOCK ROPA I FÖRTVIVLAN HÖGT DITT NAMN.

Kirstens far var sockenpräst i Berg, Troms, och hon var språkbegåvad. En väckelse drog fram i Norge på initiativ av Lars Oftedal och hon skrev sina dikter i skuggan av fjordar och bönerop.

Den som ber om väckelse hamnar i två stridslinjer:
- de konservativa inom kyrkan: hu vilka tjuvnyp och så mycket otro som blir avslöjat!
- aktiva ateister och sömninga syndare: som inte vill vakna eller ha med tro att göra alls.

Men bön i seger blir det för alla Gudslängtare som möts av frimodiga människor!
Ofta behöver man både hjälp och sällskap för att våga sig nära Guds altare. Tänker med tacksamhet på alla som dragit i mig.

Vår egen kyrka idag lider stor brist på missionärer här hemma, trots att det står i våra församlingsinstruktioner att mission är en "fjärdedel" av det vi ska göra (gudstjänst, undervisning, diakoni och mission).

Jag skulle vilja slippa både skrivbord och sammanträdesrum... och på allvar vilja vara missionerande evangelist just där folket befinner sig.
Gläder mig åt den pilgrimsled genom Blekinge som invigs vid Kristi Himmelsfärdshelgen.

Här behövs mission!

KAN JAG EJ BARNSLIGT TA EMOT DIN VÄRME,
TÖRS JAG EJ LYFTA BLICKEN UPP MOT DIG,
SÅ KAN JAG SJUNKA NED I BOT OCH ÅNGER
OCH BEDJA: FRÄLSASRE, TA HAND OM MIG.

Jag är så evigt tacksam att den Gudsrelation jag lever i, inte kräver "framgång" av mig, utan bara min kärlek och tillit. Likaså till alla vänner och kyrkans skyddsnät.

Jesus på korset visar ju med hela sitt liv vilken modell vi har att leva efter... det nederlag som tar med sig ondska och våld, stress och orättvisor för att vända detta till seger.

Kirstens psalm finns med i vår psalmbok som nr 232.

"Rakt mot Din öppna famn".

Hon har skrivit en till, som jag gärna sjunger, lite mer känd, den finns som nr 301 "Hur ljuvligt det är att möta på väg till Jerusalem en återlöst syskonskara..."

Den finns insjungen av den kristne hårdrockssångaren Ulf Christiansson från CD´n Öppnade ögon. En skön böneballad:

http://www.youtube.com/watch?v=ZwY__UxfCb0

Med hjälp av Kirstens bön vill jag omsluta alla missionärer som kämpat för rättvisa, för alla pojkar och män som tvingats vara soldater mot sin vilja, alla de som återvänder som krigsveteraner, de som hamnade i siktet av galningar...

Knäckta? Utblommade. Har gjort sitt.

Och ber med längtan efter det himmelrike där godhet och frid ska råda:

OCH NÄR VI DEN SISTA STRIDEN, TILL SEGER HAR KÄMPAT UT,
DÅ MÖTER VI VÅRA KÄRA BLAND ÄNGLAR HOS GUD TILL SLUT.
DÅ TALAS EJ MER OM ATT SKILJAS, DÅ ÄR VI FÖR ALLTID ETT,
OCH EVIGT VI BOR HOS HERREN, I HEMMET HAN OSS BERETT.
                                                                            Sv Ps 301:4

Om livet ändå bara vore en ishockeymatch... Fast det går ju alldeles för fort!

Bön i nederlag, med tillit till Guds kraft.
Helene Sturefelt, utblommad violettsippa.