Pilgrims-vila.
Saliga de som vandrar, ty de skola få många välsignade skoskav!
Saliga de som vandrar, ty de står inte still...
Saliga de som går, ty de har ett mål i sikte.
Tänk, när man använder bibliska uttryck, låter enkla sanningar större.
Men det får inte missbrukas - som i detta hemska uttryck:
- Var och en blir salig på sin tro...
Ty det är icke sant! Men det tar vi i ett annat inlägg.
De riktiga Saligprisningarna finner du i Bergspredikan, Matteus kap 5.
Grusvägar och betongöverfarter.
Men alltid med ett mål!
1. De välsignade skoskaven säger att det finns något som är värt att kämpa för, lida för...
Vi välmående västerlänningar vet inte vad detta innebär, vi som har maskiner till allt och kan få smärtlindrande sprutor mot allt som gör ont...
Men själslig smärta botas inte med piller.
Den existentiella ångesten ökar i takt med att vi förnekar Gud och vårt andliga behov. Min egen erfarenhet är såsom det står i Psaltaren:
BARA I DIG HAR MIN SJÄL SIN RO.
Jag vill fortsätta kämpa för min Kristus-tro.
I glädje vill jag berätta om att det finns en personlig gemenskap med Gud!
Visa mig Herre din väg, jag vill gärna vandra den.
2. De som vandrar står inte still.
Alla gemenskaper stelnar lätt, så även kyrkan. Men att pilgrimsvandra har hjälpt kyrkan på fötter igen!
Och ännu viktigare: dessa vandringar är ett enkelt sätt att närma sig andligheten, att komma med i en "gående retreat" där bön och eftertanke endast kräver ett par bra skor!
Och vattenflaska. Det heliga vattnet.
Gud, så gott. Amen.
3. Den som vandrar har ett mål.
Jag tycker inte om Karin Boyes uttryck: "vägen är mödan värd", som om målet inte var viktigt!
Detta beskriver tydligt vår förvirrade tid: Vi har inget mål... gör som du vill.... var och en blir salig på sin tro... vi bygger rondeller och snurrar runt, runt... och försöker ha så trevligt vi kan under den meningslösa väl-färden, som alltmer stavas o-färd...
Nej, mina vänner, för mig är det så uppenbart att man bygger inte en väg om det inte finns ett mål!
Eller?
Om det inte finns ett mål i tillvaron, är det bättre att vara still. Somna in...
Gud bevare oss alla! Jag vill leva! Leva gott, med Gud.
Och med dig, kära medvandrare.
Möte.
Inte i egen prestation, utan i ett mottagande av nåd, som läggs i mina två tomma händer...
Precis som i dopet.
Nu strax är det kungligt dop! Prinsessan Estelle ska döpas till Kristus.
Hm, alla dop är kungliga... eftersom det är vår himmelske Fader som inbjuder... Kungarnas Kung!
ANDEN SJÄLV VITTNAR OM ATT VI ÄR GUDS BARN.
ÄR VI BARN, DÅ ÄR VI OCKSÅ ARVINGAR, GUDS ARVINGAR OCH KRISTI MEDARVINGAR!
JAG MENAR ATT VÅRA LIDANDEN I DENNA TID INGENTING BETYDER MOT DEN HÄRLIGHET SOM SKALL UPPENBARAS OCH BLI VÅR!
Romarbrevet 8:1-6
Snart redo att gå igen.
Halleluja!
Eller som diakonen sa, när vi var framme i Bräkne Hoby efter 6 mils vandring:
- Wow!
Vandringspräst Helene Sturefelt
- skoskavs-specialist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar