FADER VÅR eller VÅR FADER

Bön.

Hela byn har varit på konfirmation idag! Så härligt att få sitta med sina grannar och prisa Gud och be.
Undrar hur de ber i denna kyrkan? Den gamla eller nya Herrens bön. Fader vår eller Vår Fader?

Förstår unga människor det ålderdomliga uttrycket "Helgat varde ditt namn"?
Är det inte lättare med "Låt ditt namn bli helgat"?

Den äldre översättningen höll i 500 år. Då är det inte konstigt om det tar tid att få in den nya Vår Fader!

Även lärjungarna frågade Jesus om inte han kunde lära dem att be. Johannes Döparen lärde sina lärjungar att be, de ville också ha en bön. Lukas berättar i kap 11 och Matteus återger situationen i Bergspredikan kap 6.

Amiralitetskyrkan fullsatt.

När Sverige var katolskt, bad vi Herrens bön på latin: Pater noster...
När nyöversättningen från grekiskan kom 1996 så blev de språkliga problemen tydliga, som vid all översättning.

Begreppet "Fader vår" kan också missuppfattas av den som inte alls känner till bönespråket. Då blir ordet "vår" en årstid, i motsats i Fader Höst... hopplöst tokigt!
Då är Vår Fader bättre, inga tveksamheter.

Och har man haft en pappa som varit frånvarande, aggressiv eller svekfull då är det inte lätt att tänka på Gud såsom en far... Hellre en mor... eller moster!

Är det Fader Vår? Eller herr Kastanj?

Det allra första ordet "vår" är kyrkans kollektiva böneform som markerar att det inte är den individuella gudsuppfattningen som ska styra...
- Min Gud...

Vi underordnar oss den Gud som talar genom Bibeln, låter sig anas i naturen och som ger sig själv i sakramenten.

Grekiskan har en verbform - "aoristen" - som vårt språk saknar. Hur skall man översätta då?
Teologen Anders Ekenberg säger:
- Där använder grekiskan ett imperativ, alltså en uppmaning, till 3:e person singularis.
En sådan språkform saknar vi och måste skriva om meningen.

Dessutom har vi ju tagit bort konjunktivformen - t ex vore, finge, ginge, månne o s v - och då blir språket väldigt torftigt.
Konjunktivets vädjande form som börjar med ordet "Om..." är verkligen ett böneord!

Hur man än gör med översättningen, måste man vara medveten om att allt tal om GUD är ord som pekar bortom sig själv!

Jag har gjort en egen översättning... jodå, den kommer på slutet!

Kyrkan väl förankrad i bönen.

Att "ske din vilja" / "Låt din vilja ske" är en bön, förstår inte alla. Det är ju en vädjan, inte ett påstående!
Jag mötte en man som sa att  Gud är ond och vill att vi skall kriga...
- Jaha, hur tänkte du då?
- Det säger man ju i bönen, att Guds vilja sker, och det är krig, alltså är Gud ond...

Kära nån... Det är ett allvarligt missförstånd!!
Om det hade varit ett påstående skulle vi sagt:
- Din vilja sker....  Men så ber vi inte!

Militärt område - bed om fred!

Förlåtelsen då?
- .. såsom vi förlåta dem oss skyldiga äro. FV
- .. liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. VF.

När Jesus undervisar betonar han hur förlåtelsen hänger ihop i himmel och på jord.
Vi kan inte bara be Gud om förlåtelse utan att vara beredda att ta tag i den jobbiga verkligheten, med den vi bråkat...
Matteus 6:14.

I gamla Fader Vår står verbet i presens "förlåta" - eller i modern verbform "förlåter" - alltså en pågående process.
I nya Vår Fader är förlåtelsen klar och avslutad "har förlåtit", därför vänder man sig till Gud i någon form av bekräftelse.

Försoningens plats.

Altarringen i Ulrica Pia.

Nästa svårighet handlar om "brödbönen". Ekenberg igen:
- Där används ett adjektiv som inte annars förekommer i grekiskan:
a) Är det vårt kommande bröd?
b) eller brödet vi behöver idag?

Jag tänker att när Israels folk mättades i öknen av mannat från himlen, så gick det inte att samla till dagen efter, då var det oätligt. Man fick vad man behövde för dagen.
Skrift skall med Skrift tolkas. Alltså väljer jag alt b) såsom den gamla bönen också gjorde.

Utsträckta händer vid Rosenbom.

Ordet - peirasis - eng. "temptaion" vållar den största översättningssvårigheten. På svenska har vi två ord: Frestelse och Prövning.

- Inled oss icke i frestelse - gamla FV.
- Utsätt oss inte för prövning - nya VF.

Många har reagerat på den nya. Man vet att prövningar måste komma, man vill man inte be att få slippa! Det är ett sätt att få vara ansvarig i sitt liv, och mogna.
Däremot vill man inte gärna hamna i frestelser...

Nej, jag tycker inte om den nya VF, varken till innehåll eller språkform!
Men jag accepterar att vi behöver den också.

Det intressanta är att vid dagens konfirmation i Amiralitetskyrkan Ulrica Pia då användes den gamla Fader Vår!

Varsågoda, här kommer min egen variant, såsom jag i hjärtat tänker:

GUD, DU SOM ÄR - - -

HJÄLP OSS ATT HÅLLA DITT NAMN HELIGT.

HJÄLP OSS ATT TA EMOT DITT RIKE.

MÅTTE DIN VILJA SKE PÅ JORDEN, SÅSOM DEN SKER I HIMLEN.

VI BER OM DAGLIGT BRÖD.

FÖRLÅT OSS VÅRA SKULDER, SÅSOM VI VILL FÖRLÅTA DEM SOM HAR SKULD EMOT OSS.

LÅT INTE PRÖVNINGEN BLI TILL FRESTELSE (!) UTAN RÄDDA OSS FRÅN DET ONDA.

Det avslutande gloriat finns inte med i evangelierna. Det har vuxit fram i kyrkans gudstjänstliv.

All ära till vår himmelske far, Jesus befriaren och Anden påminnaren!
I bön, Helene Sturefelt

Bön om givmildhet.