PÅ VANDRING bland KNUTTAR OCH MOPPEBRUDAR

Moppebrud? Nej, det är ju Anne Sophie.

Pilgrimsleden genom Blekinge ringlar sig fram på asfaltsvägar och skogsstigar.
Denna dag 3 hade vi väl aldrig sett på maken...
Från Hjortsberga kyrka till Ronneby Heliga Kors kyrka, via Edestad, skulle visa sig bjuda på de mest osannolika möten!

Pilgrimsmeditationerna tog sin utgångspunkt i Joh 3:16:

Ty så älskade Gud hela världen att Han sände sin son, för att var och en som tror på Honom, inte skall gå under utan ha evigt liv.

Det handlar om kärlek... från Guds sida! Som ett äktenskap. Men för många välmående västerlänningar är skilsmässan ett faktum - skild från Gud. På eget initiativ.
Vem var det som lämnade in? - - - Inte Gud ialla fall.

KAN BRISTEN PÅ ANDLIGHET VARA ORSAK TILL DEN LIVSLÅNGA RELATIONENS DÅLIGA HÅLLBARHET?

Kommer de inte snart? Brudparet?

Nej, motorcykelgänget!

Det vrålade till och blev nästan omöjligt att göra sig hörd. En MC-klubb hade tipsrally och pilkastning mitt emot där vi stod.
- Vi går över och hälsar! sa Kurt bestämt, vi kan inte bara prata om medmänsklig kärlek, vi måste visa det också!

Sagt och gjort. Ett trevlig samtal utspann sig.
- Vi måste göra något roligt så att man inte uppfattar MC som något våldsamt.
- Håller med! Samma här! Det finns huliganer i kyrkan också... ;) Alltså pilgrimsvandrar vi.

Så hände det sig som så att alla vi 15 pilgrimer stod vid dart-tavlan och bad Heliga Birgittas bön för dessa skinnklädda knuttar!

Visa mig Herre din väg, och gör mig villig att vandra den.
Wroooom!

Skinnklädd kärlek.

I Edestad fick vi en härlig långvila. Cowboy-prästen Linda från London berättade om sin kallelse och att "få Jesus i ögonen...."
- Det syns i ögonen på den som är kristen och har en personlig relation med Jesus.

Detta väckte många tankar.

Edestad kyrka.

Bakom Edestad kyrka finns en märklig gammal källa, där man offrat sedan långt tillbaka i tiden.
En förskräcklig berättelse om de fattigas desperata hunger lär ligga bakom denna källas uppkomst.

Att stå på en kyrkogård väcker respekt. Samtidigt är det vackert att tänka hur levande och döda kan samsas på varsin sida om gräsmattan...

Edestads förborgade källa.

Höga Visans ord blev så talande:

En inhägnad trädgård är min syster och min brud, ja en förseglad källa (!).
Där växer härliga frukter...

Ord att fundera på: i bönens trädgård finns en källa, vem skall öppna locket?
Och hur ber vi, egentligen? Vilken "böne-typ" är du?

"Huvudmänniskan" ber gärna med fasta formuleringar i den sköna liturgin.
"Hjärtmänniskan" ber fritt ur hjärtat.
"Bukmänniskan" ber tyst, med ett tänt ljus.

Att ha "Jesus i ögonen".

Solen gassade. Det var varmare idag.
Paus vid Äggaboden.
Festklädda människor skulle på vigsel där på gården. Vi skulle ha glass...

Föreståndaren hade i sin ungdom gått en "fastemarsch" till förmån för Lutherhjälpen och samlat in pengar, men han ogillade detta tiggande.

- Men ni kanske går bara för egen skull?
- Ja, men i bön för varandra och dem vi möter.
Å andra sidan är det inte dumt att samla in kollekt för den "ofrivillige pilgrimen" - flyktingen.

Röd sallad till glassen.

Och så välsignade vi varandra med glada leenden och han gav oss lite rabatt på priset.

Styrkta vandrade vi vidare, men det var då vi höll på att tappa hakan fullständigt...
Om jag skulle bett Gud om något fullständigt hopplöst jätteomöjligt som t ex:

- Käre Gud, vi jämför ju Dig med en brudgum och oss såsom en brud. Den symbolen fattar alla. Kan Du inte då vara snäll och skicka en brud till oss! Sätt henne gärna på en flakmoppe, ha ha... och hm, kan Du inte låta brudgummen köra moppen också! Det klarar Du aldrig!

.. så är ju ingenting omöjligt för vår Herre... eller hur? Kolla här:

Flakmoppebrud !!!

Det bubblade av skratt inom oss... och vi som skulle gå i tystnad!
Är det Ulla som har spelat oss ett spratt??
Bröllopsmoppen var full av ballonger. När hon sen kom körande med följebilen fastnade en ballong på bilen... tro det...

En stund senare kom hon och mötte oss - med en rosa ballong, på vandringsstaven... !

Kärleksballong.

Lek och allvar. Här kommer nästa reflexion, kring pilgrimens sju nyckelord.

Vad är hög standard när det gäller andlighet?
Enkelheten förlorar sig i alla prylar. Vi tappar bort oss i kravet att vara lyckliga.
Lycko-fascism.

- ÄLSKLING, VAR ÄR DU?
- JAG JOBBADE ÖVER LITE OCH SOMNADE PÅ JOBBET, AV REN UTMATTNING...

PILGRIMENS DRÖM OM ENKELHET ÄR ATT GENOMSKÅDA SKÅDESPELERIET DÄR DET MATERIELLA ÄR ALLT.
BAKOM MEXITEGELFASADEN KRACKELERAR RELATIONERNA,
OCH VI OMFAMNAR PÄRMEN MED RÄKNINGAR I FÖRTVIVLAN ATT FÅ PENGARNA ATT RÄCKA TILL.

Lugn, tunneln har ett slut.

HÖGA VISAN:
Där jag låg på min bädd om natten, sökte jag Honom som min själ har kär.
Jag sökte, men fann Honom inte.
Har ni sett Honom som min själ har kär?

Gud vill inte skilja sig från oss. Men vi...?
Söker vi Gud på fel ställen?
Linda i cowboyhatten berättade att hon fastnade i sekten Hare Krishna, men där var inte Gud. Det tog lång tid innan hon vågade närma sig Jesus Kristus, och finna Guds kärlek.

Älskad. Av Gud.

Och det är en typisk pilgrimsfråga att ställa:
- Har ni sett honom, som min själ har kär...? Vilka är dina Gudserfarenheter?
Vilka underbara samtal vi har längs vandringen! Insikter uppdagas och klarhet över svårigheter lättar ens sinne.

I en skogsdunge klarade vi ut tanken:
- Är du religiös?
- Nej! Jag är kristen. Men, om du jämför mig med en ateist så är jag religiös.

Blekingeleden sammanfaller med vår.

Vi närmade oss Ronneby och väckte en del uppmärksamhet bland de bilister som fick stanna för oss, vid övergångsställena. Ryggsäcksmänniskor med pinnar i händerna...

Kanske var det vi som nu blev ett bönesvar får någon som bad:
- Gode Gud, inte för att jag tror på dig ett dugg.. men om du kan skicka ett gäng pilgrimer genom stan, så ska jag överväga att acceptera din existens...

Tjohoo, här kommer vi!
Svälj. Var så god och tro....

Pilgrimer i Ronneby.

Goda samtal, tystnad och bön är kännetecknen på en pilgrimsvandring. I församlingshemmet erbjöd vi en stunds gemensam bön för varandra, för den som ville.
Åh, vilken gyllene guldstund! Helig Andes närvaro skänkte en underbar stillhet och tillit.
- Välkommen Jesus...

Det är bara vi själva som kan lyfta på det där locket på den förborgade källan.
Drick djupt av Anden. Drick djupt av bönens källa.

Det finns en källa här vid Munktrappan.

Vi samlades sedan inne i Heliga Kors kyrka, där de just höll på att röja upp efter en gospelkonsert.
Snart infann lugnet sig och vi fick fira vår enkla pilgrimsmässa, i detta starka kyrkorum.

"Tacka Herren ty Han är god, hans nåd varar evigt"

På vandring med knuttar och moppebrudar!
Jag vet inte om jag vågar be för morgondagen...
Men en sak är säker: generna minns detta sätt att leva tillsammans: på vandring, i gemenskap, i hjälpsamhet och glada skratt!

Walk in the name of the Lord.

- Har ni hört om tanzanianen som kom till Sverige?
- Fasanen?
- Nej, jag sa tanzanianen!
Wrooom. Jag hör inte! Finns det ett land som heter Fasanien?
God natt.

Pilgrimsvalkarna hälsar.
Helene Sturefelt