KRIGET MOT KROPPEN

Min vän kroppen.

Min kropp är min bästa vän.
Den bär mig genom dagen och jobbar konstant för att jag ska kunna leva.

Ända sedan jag var barn har har förstått att det var något fel på "världen".
Jag hörde människors elaka kommentarer om:
- För smal, för tjock, för lång, för någotannat...
Varför alla dessa fördömanden?

För sur...

Inuti mig visste jag att jag var fin. Jag levde ju! Och Gud hade skapat mig, därför måste varje människa vara helt ok.
Sakta bröts jag ned av andras kommentarer.
Tills tonårstidens brytning kom:
- Antingen tar jag livet av mig - eftersom veckotidningarna  pressar fram en kroppsfascism som gör mig olycklig - eller så får jag sluta med fred med den kropp jag har.

Kyrkans Tidnings  livsstilsmagasin AMOS skriver en mycket bra artikel om "Kriget mot kroppen", "Bli fri från självhat", "Strunta i kroppen".

Kristina Lindh skriver:
- Kroppen har förvandlats till ett projekt, ett instrument som ska tjäna mig - erotiskt, moraliskt och känslomässigt.
Förr hade man en "bad-hair-day". Idag har man ett "bad-body-life".
Trist kropp = trist liv.
Kära nån...

Fett-pendeln.

Både bantningshysterin och njutningskulturen bottnar i samma förakt för kroppen, säger Claes Ekenstam, idéhistoriker i Göteborg.
Bryt pendelrörelsen mellan askes och utsvävning.
Heja Lagom!

En kvinna berättar hur hon hade stängt av och liksom levde som ett huvud utan kropp...
Hon fick träna sig i att stå framför spegeln och låta plagg efter plagg falla, och samtidigt bejaka det hon såg.
Hon fick lära sig att börja prata med sin kropp, som till en vän...

Kropps-lös.

Jag tänker ofta på Bibelns beskrivning av kroppen som ett tempel för Guds Heliga Ande.
Det gör mig alldeles varm och lycklig!
Det var väl det jag visste, redan som barn!

Och när man vaknar och känner den där lilla salivsträngen söla ned kudden, då kan man se på sig själv med särskild ömhet...
Här ligger min sovvarma kropp, värnlös, och jobbar för mig, alldeles gratis, utan min viljeansträngning, för att jag ska kunna leva denna dagen också.

Det är så skönt att leva i fred med sin kropp.
Varför ska jag reta den när den gör allt för mig... ?!

Dessutom - Gud blev ju KROPP...
Då måste kroppen vara alldeles underbar, eller hur!
Kristus kom "i köttet" - inkarnerad. En Gud med muskler och blod - vilket tecken på kroppens helighet och tillhörighet!

Läs mer http://www.amosmagasin.se/

Förpackad griskropp.

Men jag tänker med särskild respekt för alla som lever med sjukdom och värk.
Identiteten sitter inte i om vi är friska eller sjuka.
Det är inte kroppen som är vårt jag.
Eller? Nej.

Nästa vecka får vi besök av Jonas Helgesson. Han är CP-skadad och friskförklarad tack vare sin envishet att inte identifiera sig med sin stela, spasmiska kropp.
Läs hans bok "Grabben i kuvösen bredvid".
Fantastisk läsning.

Den kristna mänskosynen behövs mer än någonsin.

"Godta därför varandra, såsom Kristus har godtagit er, till Guds ära."
Romarbrevet 15:7

Köttiga lördagshälsningar
Helene Sturefelt, lång och smal.