TAIZÉMÖTET I VADSTENA

Det kom 3 dm snö 18 mars!

Tillit. Inte argumentation.
Upplevelse av bön och lovsång. Inte teologiska förklaringar.
Rakt på!

I torsdags åkte vi en hel busslast med konfirmander och ledare de 30 milen till Vadstena.
Karlskrona stadsförsamlings alla konfirmander var med + unga ledare, pedagoger och präster.
Kungliga Amiralitetsförsamlingen åkte tåg....
Sammanlagt 70 personer.

Heliga Birgitta åkte aldrig med Trossö Buss.

Tänk, för tio år sedan när jag var där för första gången, hade jag väl aldrig trott att jag skulle vara så lyckligt lottad att få dra med mig så många församlingsbor hit upp!

Bless the Lord, my soul!

Hur ska man göra för att lära sig vad kristen tro är?
Genom att härma.
Imitatio Christi.
Och då måste det ju finnas några att härma... inte bara prästen eller pedagogen...
Jo, det går väl det också, men man behöver komma in i en hel församling som bär tron och lovsången, för att veta vad man ska "likna".

- De ber på riktigt, kolla!
- De verkar sjunga som om Gud hörde dem...

Kristus, din ande i oss är en källa av levande vatten...

Taizé (täze) sånghäften, på riktigt.

Kyrkbänkarna var borttagna i främre delen. Vi satt på golvet och deltog allt vad vi orkade.
I ögonvrån såg vi hur några smög runt med en kamera... Nej!

Vi ogillade skarpt att några gick runt och fotograferade.
Lägg av!
Detta är privat! Låt mitt ansikte och min bön vara ifred. Särskilt vid nattvarden!
Okänsligt.
Kyrk-paparazzi.

Allt ska inte dokumenteras. I så fall får man ta det efteråt!

Som jag gjorde här och siktade snett för att dölja att jag ville ta en bild...

Birgittasystrar som böjer sig ned...

Borttagna kyrkbänkar.

Birgittasystrarna välkomnade oss in i sin kyrka, där de berättade om sitt liv.
Ett bildspel gav oss några nyckelord:

- Vad kan få en fullt frisk människa att lämna det vanliga livet och gå i kloster?
Svar: kärlek! En annorlunda kärlek...
Till Gud, som är vår första prioritering.

-Vi har också valt familj och kärlek - men på ett annat sätt, utan sexualitet.
-Vi är inte inlåsta - låset sitter på insidan... på vår sida!
- Vi gör vanliga saker och sköter vårt hem, och gästhemmet, som alla andra.
- Vårt arbete är att ... be. För världen, för er.

Utanför Birgittasystrarnas kyrka.

Alla hade fått mycket att tänka på...

Och någon frågade:
- Får ni bada på stranden? Badar ni i era klänningar?
- Ha ha, ja men vi åker hellre iväg och badar i så fall i baddräkt.
- Svär ni?
- Ja, det händer att vi blir arga på varandra. I klostret kan man inte dra sig undan från varandra eller fly från sina egna dåliga sidor... så de kommer fram och vi nöts mot varann... Men vi är snabba att reda ut problemen.

Frusen badplats vid deras gästhem.

På lördagkvällen var vi säkert 900 personer i Klosterkyrkan.
Mäktigt. Från Skövde, Göteborg, Åkersberga... och Vadstena förstås.

Vi gick fackeltåg genom samnhället på kvällen, som en symbol för "Guds ljus i världen".

I min Gud har jag funnit styrka!

Christe lux mundi. Kristusljus i snön.

Så roligt att nye biskop Martin Modeus var med på Taizémötet! Man ska tydligen heta Martin för att bli biskop...
Åtminstone i Linköpings stift.

Det var en mäktig söndagsgudstjänst, som ett enda långt musikaliskt drama.
Men tystnaden i mitten blev konstig för alla som kommit dit utan att veta hur en Taizégudstjänst går till.
De ville ha en predikan... de hade inget "att tänka på"...

I den stora knäpptystnaden hörde jag två lomhörda tanter "viska" med varann:
- Jaha... vad säger de?
Inget svar.
- Suck... när börjar det?
Jag kände skrattet börja bubbla i mig... inte skratta nu... kyrie eleison kyrie eleison!

Man måste faktiskt få motivering till att vara tyst, annars blir det meningslöst.

Glaskonst i stenhus.

Är man van vid att alltid har ljud och högt tempo omkring sig så blir tystnaden ett tecken på att strömmen har gått... eller att något är misslyckat...

Men i gemskapen med Gud är det just i tystnaden som det mesta händer!

När jag äntligen ger plats för mina egna tankar och känslor, då kan Gud börja kommunicera.

I tystnaden hör man sin längtan, och Guds Ande kan påmina om ord och verser som ger tecken och ledtrådar vart man ska gå...

Jesus Guds son, låt inte mörkret få tala till min själ.

Biskop Martin Modeus påminde oss om att Jesus inte bara ger oss kärlek, han tar emot vår kärlek också!
Evangeliet om kvinnan som smorde Jesus med dyrbar nardusbalsam är en sådan berättelse.
Den visar att Jesus tar emot det vi gör för honom, av kärlek.

Det är det som dessa dagar har gått ut på - att visa varandra kärlek i konfirmandgruppen (och försöka bryta alla små grupperingar... ), visa kärlek mot de nya okända mänskorna vi mött i grupper och samtal, och visa kärlek till Gud i bön och lovsång.

Sjung lovsång alla länder!

Martin Modeus hälsar.

Jag är stolt över Martin Modeus. När vi var studenter i Lund så var det vissa som utmärkte sig med en självklar skicklighet och fallenhet för teologi och insikt.
Martin M var en av dem...

Såg med glädje hur många kom fram och hälsade på dem.
Blev extra glad att han kände igen mig, det blir man ju!
- Gud välsigne dig och din gärning!

När jag kom hem, gick min frälsarkrans sönder...
Varför ligger det pärlor i bilens baksäte? Åh nej...
Lustigt, tre stycken pärlor satt fast... de för mig tre viktigaste... konstigt...

Tystnad - Gud - Tystnad...

I am sure I shall see the kingdom of God in the land of the living!

Tillitsfulla hälsningar
Helene Sturefelt, pendlare mellan Östergötland och Blekinge.