TÅGDRÖMMEN

Kan du tolka signalerna?

Förstår du dina drömmar?

Jag har lärt mig tolka några av de viktigaste drömmarna som dyker upp.
Inte med hjälp av Sibyllas drömtydningsbok, nej, utan med hjälp av min själavårdare under studentåren, Pelle Bengtsson.

Tågdrömmen återkommer med jämna mellanrum, som en temperaturmätare på min plats i livet.

- jag står på perrongen och väntar: jag har inte hittat det liv jag vill leva
- jag går runt bland en massa tågvagnar och har alldeles för många alternativ att välja mellan
- jag är försenad och springer för att inte missa tåget
- jag missar tåget: jag missar ett arbetstillfälle, en relation, mina egna behov...
- jag missar tåget igen...
- äntligen sitter jag på tåget: jobb, man och barn...
- jag vill hoppa av tåget för väskorna ramlar ned från hyllan
- tåget rusar förbi med en sån fruktansvärd fart att jag blir livrädd...
- jag sitter vid sidan om och fikar, och bryr mig inte längre om tågtrafiken

Detta är en bild av en människas liv.

Den unga sökande.
När yrkesrollen börjar fungera.
När logistiken mellan familjeliv och yrkesliv börjar skena.
När det skenar... och går åt... stoppblocken!

Precis som det gjorde i Malmö i vintras, när en lokförare körde in i stationshallen med för hög hastighet.
Inte bra.
Typiskt vår tid.

Stoppa livet. Det skenar.

I natt drömde jag att jag satt vid sidan om järnvägsövergången i Kållered, med ett barn i famnen.
Barnet hade tappat en mössa och frös... allt medan tågen vansinneskörde bara fem meter därifrån.
Ibland var bommarna nere, ibland uppe. Spelade ingen roll.
Tåget skulle fram.
Typiskt vår tid.

Har du stått på en perrong någon gång när ett tåg passerar i 120 km utan hänsyn att det står HÖÖR på skylten och att vi är femtio personer som håller på att sugas med i luftdraget?
Fruktansvärt!
Typiskt vårt tid.

Ta Livets varningsljus på allvar. De skyddar.

Idag var jag ute och gick med min bästa vän. Vi talade om livets utsatthet. Och tog hand om det sårade, lilla barnet som alltid finns med längst inne i bröstet.

Var det hon som var utan mössa?!

Vi gick genom en skogsdunge och hamnade i ett grustag, där militären lämnat spår efter sig. Området var spärrat av en trasig bom. Den öppnade sig när vi kom... och slöt sig bakom oss...
Vad i allsin dar.. ?

Visst var det en vindpust, men.. grindens rörelse såg ut som om någon öppnade för oss... bort från det fula, smutsiga och trasiga.
Gå ut här ifrån!
På andra sidan vägen går järnvägsspåren, på riktigt alltså, men det kom inga tåg.
Det var lugnt.
Typiskt Gud.

Det går inte. (!)

Det står inget om tåg i Bibeln.

Men det står om Andens frukter:
- kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet och självbehärskning.
Galaterbrevet 6:22

Motsatsen är lätt att se, skriver Paulus:
- orenhet, fiendskap, ofördragsamhet, intriger, maktkamp och splittringar.
De som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.
Gal 6:19-21

Vi färdas för fort i vårt sätt att leva.
En normal människa kan inte annat än bli utbränd - det är den sunda reaktionen på ett osunt samhälle.
Där är människan och ett kärnkraftverk lika...
Elda inte för hårt!

För mig är det nödvändigt att vara pilgrim i vardagen, mitt i stadens buller och brus.
Jag orkar inte leva annars. Det är för många intryck, för många möjligheter, för många beslut som ska fattas.
Jag övar mig i begränsningens konst, att säga tre nej och ett ja, tre nej och ett ja...

Det vill till att du ringer i rätt fas! Annars blir det nej!

Rätt växel i livet?

Jag vill åka med ett riktigt snälltåg. Inte ett tyskt "schnell"= snabbtåg, utan ett snällt tåg som tuffar fram, ett sånt du vet som man kan kliva av i farten...

Nu hör jag tåget komma borta vid Gullberna station.
Nej, jag ska inte med, hör du det!
Jag har hoppat av.
Jag har ett barn som behöver tas om hand här.

Har någon sett mössan?

Helene Sturetåg Pilgrimsfelt