GLADA HUDIK & EVOLUTIONEN

Tjälskada i evolutionen.

Det är bra med extrapriser och extra erbjudanden.
Men det är inte bra med en extra kromosom...

... för då blir du mer störd än de normalstörda.

Glada Hudiks skådespelare gör den ena succén efter den andra.
Ensembeln består av förståndshandikappade och människor med Downs syndrom, som tillsammans med "vanliga" (plötsligt glider ordet) spelar både teater och film.
Just nu ligger filmen "Hur många lingon finns det i världen" på biotoppen.

Också ett lingon. Fast blått.

Varför har dessa krokiga, snea människor sådan framgång just nu?

Jag kan bara tala för mig själv.
Hos mig väcker de till liv alla känslor av svaghet som jag tryckt ned.
Vårt effektiva samhälle tillåter inte svaghet.
Men vi har nått en gräns - vi är inga robotar! Vi blir trötta, sjuka och gamla...

I takt med utförsäkringarna måste vi lyfta fram det ömtåliga igen, det mänskliga.

Samtidigt aborteras allt fler foster med Downs syndrom och utsorteringssamhället tillåter allt färre avvikelser.
Elisabeth Sandlund skriver i tidningen Dagen:
- Glada Hudik kommer få problem med nyrekryteringen om 20-30 år...

Du får inte avvika!

Ändå är vi alla skapade av Gud.
Evolutionen är inte herre på täppan!

Lyssna nu:
Biologin tillåter faktiskt att ett foster med en extra kromosom blir ett fullgånget barn som kan födas till världen.
Då betyder det att ett sådant liv också har sin plats i mänskoflocken, eller hur?
Annars skulle ju kroppen själv spontant stött bort ett sådant barn.

Evolutionsteorin hävdar den starkes överlevnad, men vi sorterar...
Du, men inte du...
Likväl tillhör en mongoloid människa "de starkas skara"!

Vi är inte bara biologiska varelser. Det känns lite löjligt att påpeka att vi också är sociala, kulturella och andliga varelser.
Men det måste sägas, eftersom det inte är självklart.
Och just därför tar vi hand även som de svaga och utsatta.

Eller gäller det bara den kristna mänskosynen?
Alla andra får "skylla sig själva"?

Ett banan-träd i Lyckeby.

Igår hörde jag ett utbildningsprogram på radio P4 Ur om Evolutionen.
De lät ett barn ställa frågor och kloka vetenskapsmän svara.
- Varifrån kommer allt liv, tror du?
- Från Gud? svarade barnet med oskyldig klarhet.
- Nej, sa vetenskapsmannen med mild röst, den senaste teorin är att DNA kom till jorden med en meteor förstår du.
- ??

Återigen gör naturvetenskapen misstaget att blanda ihop "Hur" allting kan har gått till med "Vem" som ligger bakom allt liv.
Envist undviker de den stora frågan: Livets Ursprung, eftersom de inte kommer åt den.

Barnet framstod som den mest intelligente och jag skrattade högt åt ett så galet förslag som jag hörde nu.

Ap-fika. Det är inte jag.

- Vi är väldigt lika aporna, förstår du, det skiljer bara några % på våra DNA...
Driver de med barnet, med lyssnaren?

Och jag hävdar:
Det är just den skillnaden som gör att vi inte är apor, aldrig har varit och aldrig kommer att bli!
Vi ser inga glidande mellanformer, allt är ordnat efter sina arter.
Och ju mer de ska förklara, desto fler miljoner år får de lägga till för att få allt att gå ihop.

Var får Glada Hudik plats någonstans i evolutionen?
Vad svarar "vetenskapen" på det?

En sak vet jag:
- för att inte bli alldeles omänskliga måste vi acceptera den svaghet vi ser runtomkring oss!
Gud har skapat den extra kromosomen som en hälsning till oss supereffektiva människor, att det är i svagheten som kärleken blir synlig.

Och det är en härligt avslappnad tanke att ta deras uttryck på allvar: att vi är "normalstörda"...
för nåt knas har vi allihop... nån liten bokstavskombination på tvären...

Eller som svågern skrev:
- Det sägs att 500 000 svenkar lider av dylexi, innte ett dug tror jag på det, nähä... jag har märckt inget.

Svagheten i närbild.

Var rädd om din svaghet.
Den kan vara din styrka.

Icke evolutionerade hälsningar
Helene Hudikfelt

P.S. Paulus hälsar:

"Allt förmår jag i honom som ger mig kraft."
"Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet".
Filipperbrevet kap 3:21 och 4:13