Kyckling och ris..
Men se till att fjädrarna är producerade på ett snällt sätt...
Riset är en påminnelse om "gisslet" - piskrappen som plågade Jesus.
Imorse nästan kräktes jag när jag såg förstasidan på lokaltidningen:
- svältplågade och döda djur hos en bonde som inte klarat av sitt ansvar...
Längre in i tidningen käcka bilder på hur man slaktar kycklingar i vår industrialiserade matvärld.
Enough! Jag vill inte se mer!
Jag är "animal-minimalare" men för djurens skull blir jag vegetarian ett tag.
Och för Guds skull.
Vi korsfäster djuren..
Och klockan var bara lite över 07.... Hur skulle denna dagen bli?
Fortsättningen blev bättre, tack och lov.
Hela arbetslaget firade en fin askonsdagsmässa där man fick möjlighet att få korsets tecken i pannan.
Det är en bra påminnelse om att vi nu går in i fastetiden.
Men samtidigt är det inget vi skyltar med.
Inte kors i taket..
Å ena sidan har jag en väldig respekt för den synliga, gemensamma fastan som muslimerna har.
Det måste vara stärkande för dem som deltar.
Det renar både kroppen och själen.
Å andra sidan klarar inte alla att vara med i just "mat-fasta".
Och jag vill inte själv visa att jag är fastar.
Exempel:
Jag skulle på hembesök hos en kvinna, som hade glatt sig och bakat...
Det var omöjligt att rynka på näsan och säga:
- Nej tack, jag fastar...
Då hade min fasta förlorat hela sin andliga karaktär och jag hade bara gjort mig märkvärdig...
Det hade inte varit förenligt med Guds ord heller:
Javisst!
"Är det en sådan fasta jag vill se: att man hänger med huvudet som ett strå och ligger i säck och aska?
Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?"
Nej, detta är den fasta jag vill se:
- att du lossar orättfärdiga bojor.
- befriar de förtryckta,
- delar ditt bröd med den hungrige
- ger hemlösa husrum,
- klär den nakne.
Vänd inte dina egna ryggen!
Då ska gryningsljuset bryta igenom och dina sår bli helade."
Jesaja kap 58:4-9
Fastan handlar inte om mat.
Det handlar djupast sett om att kunna avstå till förmån för andra.
Lossa bojor!
Var och en får rannsaka sig själv.
Jag gör på mitt sätt - men det är mellan Gud och mig.
Och det är jätteviktigt att det inte handlar om en "religiös prestation" = se på mig Gud vad jag kan... nu tycker du väl om mig... och vill göra som jag säger i mina böner... snälla... inga fler kakor... bara du ser till att jag - Stopp!
Den kärlek Gud har visat genom Jesus ger mig drivkraft att vända mig bort från mitt ego, för kärlekens skull.
Det där lät fromt...
Men det är så.
Fastans riktning är mot medmänniskans behov.
Så är det också för muslimerna i ramadan.
Lustigt att det är nymåne just idag när vår fastetid börjar...
Var tvungen att hälsa på min frisör, som har muslimsk bakgrund, och prata en stund om det här.
Alltid lika intressanta samtal medan hårtussarna ryker!
En god smak av ömsesidig respekt dröjer sig kvar.
På vippen.
Det är egentligen ganska fantastiskt det som vi fått bevittna i Nordafrika under de senaste sju veckorna.
Unga människor vågar äntligen samlas i tillräckliga skaror, för att protesterna ska bli tillräckligt kraftiga.
Den ena diktatorn efter den andra ger sig iväg.
- Gaddaffi, se till ditt folks bästa och var inte som en hårdnackad farao!
Jag ber för Tunisien, Egypten, Libyen - och Saudiarabien.
Jag ber om förlåtelse för västländernas egoistiska intressen att stötta diktauren när det gynnar de egna affärerna, eller islamisterna om det skulle passa plånboken bättre...
Vi måste inta en mer moralisk hållning för att visa att vi står på folkets sida, och sätta våra egna ekonomiska intressen i andra hand.
Jag ber också att många muslimers hat mot västerlandets förtryck ska övergå i fokusering på det som nu sker - att själv skapa sin historia, med demokratisk frihet.
En fjäder i hatten!
Arabisk plym?
"Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.
Då skall Herren svara när du kallar. När du ropar säger han:
- Här är jag."
Det blev en enkel apelsinsoppa till kvällsmat.
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar