Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 25 mars 2011

ÄLSKA JESUS

Vart leder vägen?

Varför ska man vara med i kyrkan?
Har den något med kristendomen att göra?
Ja, kanske...

Men ibland får jag en känsla av att det bara är en massa sammanträden och verksamhet... jo jag vet att det måste vara så, också.
Men är Jesus med?

Evangeliet berättar om när Jesus en gång var så skarp och tydlig i sitt uttalande om "Livets bröd" att många lämnade honom. De stod inte ut.
Jesus var alldeles för rak, för central.

- Detta är brödet som kommit ned från himlen, ett annat bröd än det som fäderna åt. De dog, men den som äter detta bröd skall leva i evighet.
Johannes kap 6:58-60

Jesus påstår att han är det brödet som ger evigt liv.
Man ska "äta Jesus".
Inte fysiskt- en del vetenskapsfundamentalister gör sig lustiga och läser in kannibalism här - utan man ska "äta Jesusbrödet", nattvarden.

Vill man inte förstå, så vill man inte. Men det imponerar inte på mig.

Medlemsras.

Johannes berättar om den kristna kyrkans första medlemsras:

- Många av hans lärjungar som hörde honom tala sa:
Det är outhärdligt det han säger! Vem står ut med att höra på honom?

Och jag säger tvärtom.
I vår ytliga, subjektiva, individcentrerade sekularism (ska jag ösa på med fler ord?) finns Jesus snart inte längre kvar. Han finns knappt i predikningar, knappt i psalmerna, knappt i bönerna...
Det är allmänt hållna apeller och gulliga sånger om kärlek och vindar som vänder... och att Gud ska hjälpa alla...

Jodå, min kritik drabbar även mig själv, tro inget annat.
Just därför tänker jag vräka på lite till!

Älska Jesus.

Vem står ut med att höra intetsägande smörja som inte biter till?
En predikan ska beröra - annars har predikanten misslyckats.
Sann förkunnelse ska lämna en känsla efter sig: glädje, befrielse, vrede, hopp... allt utom likgiltighet.

Inte likgiltigt. Kampen pågår.

Tolv lärjungar stannade trofast kvar runt Jesus, kvinnorna oräknade.
Petrus var en av dem, inte för att han var särskilt duktig utan för att han hade funnit något.
Johannes återger en underbar dialog, där Jesus är mänskligt trött men gudomligt seende:

- Inte vill väl ni också gå er väg?
Simon Petrus svarade:
- Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord. Vi tror och förstår att Du är Guds helige.

Älska Jesus.

Jag hinner inte läsa alla böcker jag vill, därför är recensioner bra.
Som t ex Kjell O Lejons bok "Tyckandet tyranni - om modern svensk intolerans i toleransens namn."
Han är professor i kyrkohistoria vid Linköpings universitet.
Han skriver att det är särskilt tre frågor som utsatts för den intoleranta toleransen:

- traditionell äktenskapssyn
- de ofödda barnens rätt till liv
- relationen kristendom och islam.

Lejon visar att debattklimatet går alltmer mot en likriktning.
Många tiger med sin åsikt och cencurerar sig själva.

Känner du igen det?
Vi har en massa åsikter men vågar inte föra fram dem?

Vem vågar simma mot Kruthuset?

Jag orkar inte debattera i tidningar längre, för mina åsikter passar inte in.
Jag citeras fel eller får en osakliga rubriker emot mig.
Jag skriver hellre här.

Ni minns säkert islamdebatten. Den som googlar på det och hittar artiklar i ämnet kan ju här få veta att jag inte bett om ursäkt över den debatt som sattes igång.
Tvärtom är jag mycket stolt, särskilt över att jag förde flyktingkvinnans talan, hon som konverterat till kristendomen men vars man dödats i hemlandet - för att han nu var en "otrogen".
Gud bevare oss alla!
Hennes historia blev berättad och muslimerna kom till tals.
Men jag vet var jag har mitt hjärta.

Älska Jesus.

Jag är så oerhört trött på den känslomässiga individualismen.

Individen styrs inte längre av "rätt och fel" eller av lagar, utan hellre av känslan.
Det är så jobbigt att tänka med känslorna... man är hela tiden i klorna på nyckfullheten.

Denna nya postmoderna religion - JAG TROR PÅ MIG SJÄLV - skapar sin verklighet utifrån sina egna subjektiva värderingar, som oftast grundas på hur man tjänar mest pengar eller hur karriären gynnast bäst.

Alternativet för mig är Jesus från Nasaret.
Han menar att det finns en Sanning. Det finns något att förhålla sig till som faktiskt är rätt eller fel - oavsett vad man "känner för".
Kristus-bryggan, min utgångspunkt.

Låt mig få avsluta med ett smaskigt och snuskigt exempel från kvällens bastubad i simhallen.

Ex 1) Bland svettiga kroppar och avgnuggade gammalt-skinn-krullor sitter mammor och matar barn med äpplen och apelsiner... Om hälsovårdsmyndigheten hade varit där skulle de slängt ut - ja vem?
Ätarna eller bastubadarna?

Det står en skylt på dörren Att Man Inte Får Äta i Bastun, men det struntar man i.
Jag sa till, och fick en sur mamma emot mig som gick ut med sitt äppelsugna barn.

Hörrö, jag sitter inte naken i restauranten och svettas när du äter, då ska du inte käka frukt när jag bastar!
Så snälla tankar tänkte jag. Naken civilpolis.

Ex 2) Efter en stunds motionssim i simhallen var det skönt att få sträcka ut sig igen, i bastun.
Några unga tonårstjejer tittade in. Blixt.
Va? Vad var det? Tog de kort?
Nä nu...
Jag svepte handduken om mig och letade upp tjejerna.
- Vem var det som fotograferade?

Ingen respekt, ingen känsla för andras integrietet. Man gör som man vill.
För att man "känner för det".
Tänker med sensationsmagen, inte med huvudet. Inte med hjärtat.

- Jag ska radera det, bubblade hon i duschen.
- Det hoppas jag!

Ingen förankring någonstans.

Älska Jesus.
Hur då?

Genom att inte säga till när något är fel? Genom att tiga och lida?

Ja, båda hållningarna är rätt och det gäller att bedöma situationen... med huvudet och med hjärtat!
Just nu är det Tala som gäller.
Vi är alldeles för tysta och mesfega.

"Mer än allt annat - vakta ditt hjärta, ty hjärtat styr ditt liv."
Ordspråksboken 4:23

De ord som Jesus talar är Ande och Liv.
Jag vill vara nära Jesus.
Jag "äter Guds ord", jag "äter hans kropp" i nattvarden.
Och jag ber för alla aningslösa, dumma känsloegoister som tycker det är stort att vara tolerant mot "allt och alla" - för de ser ingen skillnad på nånting längre.

Gud älskar syndaren. Men inte synden. Mot synden kan ingen vara tolerant!
Amen.

Nybadade hälsningar, fast jag känner mig smutsig inuti...
Helene Bastufelt
- som fotograferade den sista kampen mellan vinterisen och vårvattnet, Borgmästarfjärden i Karlskrona.

Älska Jesus.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar