Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 22 september 2020

MÄN SOM DÖDAR - Women of Hope 2

Bön för kvinnor i Ukraina.


Världens äldsta förtryck. Världens fulaste människosyn. Ja, detta är världens grymmaste krig - testosteronet mot östrogenet, mannens sexuella krig mot kvinnan.

Jag bildsätter detta inlägg med mina nygjorda bönekort till missionsorganisationen Norea, som stöder Women of Hope, en organisation som aktivt arbetar för kvinnofrid i många länder. Läs mer här: www.noreasverige.se

Tänk om vi kvinnor, mammor och fruar ständigt skulle slå våra män och barn? Tänk om vi skulle vara ert konstanta hot, att ge er stryk, ifrågasätta allt ni säger och kontrollera varje steg? Förstår du vilket förtryck och vilken grov förminskning det är mot en människa?

Bön för män i Polen.


Texten är skriven av Ida Larsson, en av SydÖstrans duktiga skribenter. Hon skrev detta den 21 september, igår alltså, om MÄN SOM DÖDAR. Jag saxar hennes tankar, med ett tack.

"Jämställdhetsarbetet behöver långsiktighet för att komma någonstans. Därför gläder det mig att det är en av satsningarna i regeringens budgetproposition för 2021.

Regeringen föreslår nämligen att länsstyrelsernas regionala arbete mot mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel blir permanent."

Bön för våldtäktsoffer i Indien.

Ida Larsson fortsätter:

"Det krävs stabilitet för att förändra och motverka starka strukturer i samhället. Med små insatser här och där kommer vi aldrig förändra tillräckligt. Vi behöver våga satsa och ta krafttag för att se den förändring som är nödvändig.

För varje månad dödas minst en kvinna av en man hon en gång älskat och litat på. Enligt en granskning  som Aftonbladet gjort har kvinnorna många gånger sökt hjälp hos vården, socialtjänst, polis eller andra myndigheter - men inte fått stöd eller hjälp, och till slut blivit dödade."

Det är inte klokt!! Varför reagerar vi inte?? Varför får de ingen hjälp? 

För många år sedan hade jag en begravning av en man som plågat sin hustru och sina barn i åratal. Alla visste om det. Ingen sade något. Familjen satt med sänkta huvuden i kyrkbänken. Fortfarande helt knäckta, utan förmåga till att se sin befrielse. 

Synd och skam, det är vad det är!!

Driv bort dessa män!

Ida Larsson skriver vidare:

"En vanlig felaktighet som många tror är att de kvinnor som blir dödade har levt i det tysta, och att det inte funnits varken varningssignaler eller rop på hjälp. Det stämmer sällan. 

Många män som dödar har även omfattande myndighetskontakter innan mordet sker. Ofta är deras våldsamhet och svartsjuka ingen hemlighet, varken för myndigheter eller anhöriga i deras liv."


Om vi inte har lagar som kan komma åt dessa förövare, då visar samhället att det inte är rustat för att bemöta våld, av något slag. En del kallar Sverige för ett "fredsskadat land"... Hemskheter sker inte hos oss. Vi ser inget, förstår inget, gör inget.

Jag blir så upprörd!!

Och vem fostrar pojken till att svartsjuka och våldsamhet ingår i den perverterade manligheten?? Både pappan och mamman bär den första skulden. Sedan bär mannen sin egen skuld, och har som livsuppgift att ifrågasätta sin egen grovhet.

Vi ber för kvinnors självkänsla.

Sydöstrans skribent fortsätter:

"Lik förbannat saknas det tillräckligt med kunskap, resurser och stöd i lagen eftersom kvinnor fortsätter att bli misshandlade, utsatta och dödade. Och just de punkterna behöver stabilitet och långsiktigt arbete för att kunna förändras.

De kvinnor som lyckas ta sig ur ett destruktivt förhållande levande, blir många gånger utsatta av samma män efteråt, genom bland annat kvinnofrids-kränkning, trakasserier och hot. 

Tiden efter förhållandet kan vara värre än tiden i det...

Det är inte heller ovanligt att det eskalerar när kvinnan lämnar mannen."

Vi ber för kvinnor i Albanien.

Dessa män är en ynkedom, en skam för sitt släkte och en varböld! Utan eget centrum slukar de kvinnan som sitt mål, där "styrka" visas genom förtryck.

Vi vill ha samarbete, respekt och integritet. 

Och vem knäckte kvinnan redan som flicka, så att hon aldrig fick känna sitt värde? 

Varje pappa skall visa sina döttrar ömhet, hålla om dem med stor kärlek så att de lär sig känna hur en varm mans famntag skall kännas - respektfullt. 

Vi ber för kyrkan.

Och jag ber för kyrkan, med Women of Hope, att det skall vara en plats där man ser varje människa som kommer. Alla bär sina hemligheter, och blåmärken kan döljas under stora kläder.

Den goda själavården läser av det som inte sägs. Tystnad kan tolkas som passiv hjälp. Inkännande frågor kan bli början på ett liv i förändring. 

ALLT VAD DU HAR GJORT FÖR DESSA MINA MINSTA, DET HAR DU GJORT FÖR MIG.

Hälsningar, Jesus Kristus.

Både kvinnor och män är Guds avbild.

Ida Larsson sammanfattar:

"Därför känns det riktigt bra att satsningen även innehåller förstärkning till kommunerna för återfallsförebyggande insatser mot våld i nära relationer. En mycket bra satsning, men mer kommer att behövas".

Tack Ida Larsson för dina väl formulerade ord!

Men ändå blir jag mörkrädd för att vi inte kommit längre. Detta är ju det dolda patriarkatet, som vi inte talar om. Det världen lider av, är brist på goda män. Riktiga män, som vet vad kärlek och respekt är.

Patriarkat?


Böner, böner även för alla er som arbetar socialtjänst, vård, polis och kyrka, att ni skall ha mod att anmäla och sätta gränser. 

Böner också till er inom rättsväsendet att ni inte skall tveka att fälla den skyldige mannen och skydda kvinnan. 

Böner att vi alla skall vara rättrådiga, ha civilkurage och hjälpa varandra.

Följ kvinnors hoppfulla böner på Instagram: twrwomenofhope, twrwomenofhopesverige, där twr betyder = Trans World Radio.

Mänskliga hälsningar, Helene F Sturefelt.

Amen!



måndag 21 september 2020

ANDLIGA SÅNGER - Elvis

Elvis och Christer m fl.

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, som i detta avsnitt bjuder dig på sammetsmjuka röster, från Mississippi till Värmland - och en sväng förbi Torsås i Småland! Det blir musikalisk själavård, med stor värme. När livet är pressat och krafterna sviktar, var hämtar vi då nytt hopp och livsmod?

Vi får lyssna till Elvis Presleys röst, skolad i kyrkans gospeltradition, och Christer Sjögren när han tolkar andliga sånger. Systrarna Barbro och Gullvi bjuder på två sånger från sin repertoar. Nu ger vi själen en "refuge" där vi kan vila en stund. Här är 59 minuter underbar musik!

Klicka på den blå noten så startar programmet.


 


                                       MUSIKLISTA

SIGNATURMELODI - Erik Tilling Band med solist Cicci Malm: "Det sjunger i själen och hjärtat" samt allra sist i programmet: "Vandra med mig" med solist Mattias Martinsson.

ELVIS PRESLEY från CD'n Gospel Favourites: "Where Could I Go?", "Reach Out to Jesus", "Take My Hand, Precious Lord", "Somebody Bigger than You and I", "There'll Be Peace In the Valley, "He Touched Me", "How Great Thou Art" och till sist "Milky White Way".

Många av 50-talets rockartister skolades i de lovsjungande kyrkorna. Tron på Jesus går ofta via sången, rakt in i hjärtat. Elvis tillhörde The Pentecostal Church of South, där pastorn Frank Smith tänkte framåt och välkomnade nya musikinfluencer. Det var klokt av honom. 

CHRISTER SJÖGREN från CD'n Andliga sånger 2: "Någonstans bland skuggorna står Jesus", "Jag skall gå genom tysta skyar", "Han visar vägen" och "His Hands in Mine" - så många fina sånger!

BARBRO LUNDELL & GULLVI SVENSSON från CD'n Önskan - andliga sånger med touch av Country: "Skyddad av Guds starka hand" och "Vart leder vägen".

Programkreatör.


Det var mycket roligt att göra detta avsnitt. Jag är alldeles varm i kroppen och själen! Guds goda Ande rör vid hjärtat. Det är vår bön och förhoppning att också du skall bli berörd av sånger, texter och böner.

I andakten tog jag med mitt moll-munspel och spelade Karlskrona-psalmen 758, skriver av Christer Hultgren:

Herre, till Dig får jag komma, komma precis som jag är. Inför Dig kan jag ingenting dölja, Du vet varje tanke jag bär... 

Melodin är mycket vacker men svår, munspelet (och jag!) kunde inte helt göra den rättvisa... Men det gör inget. Även glada amatörer har sin plats i Guds rike! Du med.

Sammetsmjuka hälsningar från:

Helene Fransson Sturefelt, vid mikrofonen och programkreatör samt ljudtekniker Jörgen Hjärtenflo Sturefelt. På återhörande.

Varför inte?!



TANTEN MED LILA HÅR

Lång resa.


De hade väntat mycket länge på att hon skulle komma. Hela familjen hade hjälpt till för att göra hemmet fint och välkomnande.
Pappas kusin, tant Signe, bodde i Amerika. Detta var ett sällsynt besök så det gällde att ta vara på tillfället. 

Storasyster var bäst på att städa. Hon hade vänt ut och in på varenda garderob inför besöket. Lite överdrivet kanske, men det var hennes sätt att visa sin gläjde.
Lillasyster däremot, var långsammare och hade inte förmåga att sortera saker och få dem på rätt plats. Men hon kunde lyssna.

- Nu kommer hon!

Fina kusin Signe skred värdigt uppför gången till dörren.

- Men.. vilket konstigt hår hon har...

Tanten med det lila håret.

Storasyster var helt förstummad. En sådan människa kunde man säkert inte lita på... konstgjord och tillgjord. Och inte fick hon beröm för sin städning heller.

Men lillasyster var helt hänförd. Pappas kusin var mycket spännande! En tant med lila hår! Och konstig dialekt.
Hela kvällen satt hon och lyssnade på denna främmande människa, medan storasyster sprang runt och muttrade. 

Marta och Maria.

Lila hår.


Den violetta kusinen åkta tillbaka till Amerika efter någon vecka. Familjen sparade pengar ett helt år för att ha råd att återgälda besöket. Sommaren därpå var det dags att gå ombord på den stora amerikabåten. Biljetterna var betalda - de var svindyra.

Familjen var inte så resvana. Mamman hade packat med smörgåsar och äpplen som hon hoppades skulle räcka hela överfarten. Hon visste inte så mycket.

Varje kväll gick lillasyster utanför den stora båtens matsal och tittade in på de dyra människorna som satt där och åt varm mat. Åh... om hon ändå kunde få en endaste liten potatis...
Hon smög in i restauranten och drog in den varma luften, så fylld av matrika dofter.

Plötsligt fick vaktmästaren syn på henne.

- Har ska du inte stå! sa han.
- Förlåt, mumlade hon och vände sig om.
- Nej, kom tillbaka lilla barn, sa han, kom in och sätt dig vid borden!
- Nej... det går inte, stammade flickan. Vi har inte råd....
- Råd, skrockade vaktmästaren, men ni har väl betalt biljetten?!
- Jo...
- Men då ingår maten, både frukost, middag och kväll!

Lillasyster blev alldeles svag i benen och satte sig på golvet.
Vaktmästaren gick och hämtade resten av familjen som satt ute på däck och åt de sista smörgåsarna. 

Allting var redan betalt. 
De visste inte.
 
Lyssna.
Välj det som är bäst, och det skall inte tas ifrån dig.

Får jag verkligen vara här?


Kanske anar du att dessa två berättelser hör ihop med det som hände när Jesus kom på besök till familjen i Betania.

Marta och Maria.
En tant med lila hår.
En biljett som redan innehöll allt, men det visste inte om det.

Jesus kom in i en by och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 
Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med.

Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade:
- Bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till. 

Du minns säkert vad Jesus svarade.

- Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne. 

Händelsen står att läsa i Lukas evangelium 10:38-42.

Olika systrar.


Det kommer en avlägsen kusin på besök. Storasyster hade inte tid att lyssna på henne. Hon var så upptagen av sina egna uppgifter att inget intresse fanns kvar till tanten med lila hår.
Vad hjälper det om man kommer tvärs över hela Atlanten om ingen vill lyssna på vad man har att säga??

Den främmande, fina kusinen var besviken. Frisyren slokade.

Jesus kom med all sin kärlek och livsvisdom från Gud. Han gladde sig åt storasysters inbjudan, och säkert över maten hon ville bjuda på, men var förundrad över att hon inte var mer intresserad av vad han hade att berätta - det var ju hon som bjudit in honom!

Jag bjuder in Jesus, men lyssnar inte...



Jesus kom med näring för själen. Marta kom med krav och principer.
Maria var hungrig, men inte på mat utan på kunskap om livet. Vad meningen är. Vad livet handlar om. Och vem Gud är.

Jesus mättade Maria. 
Marta var arg och hungrig. Men inte på det Jesus hade att erbjuda. Eller var det så att hon faktiskt inte visste? 
Marta kanske inte visste vem hon hade bjudit in? Bara att han var snäll och hade börjat få ett intressant rykte omkring sig... och en sådan båt ville man ju inte mista!

Den enkla och res-ovana familjen, som tagit med sig smörgåsar och äpplen, visste inte vad som ingick i det dyra biljettpriset. 
Hade de inte frågat? Vems ansvar var det att berätta villkoren? Ska man inte ta reda på vad man betalar för? Var de för blyga?

Vilket håll? Vad gäller här?


I söndags var det gudstjänst i Listerkyrkan, EFS, i Hällevik. Det var ett halvår sedan... Pandemin har stängt ned vår kyrka i rädsla för att bli smittad, men nu är läget lugnare. Med respektfull distans fick vi höra en predikan kring detta tema, av Börje och Marta Duvell.

Ett är nödvändigt.

Att lyssna till vad Jesus säger.

Städa och laga mat kan vi göra varje dag, men det var bara nu som Jesus gästade dem. Maria släppte allt hon hade för händer och satte sig vid hans fötter och lyssnade till vart enda ord.

Värdparet i kyrkan betonade att vi idag är som lillasyster på amerikabåten, som går omkring med dålig färdkost på livets resa, utan att veta om att alla måltider redan är betalda...

Överfört till det andliga området blir detta en jämförelse med när vi kastar kristendomen överbord ( ! ) och istället äter mager kost, som inte räcker hela vägen.

Listerkyrkans blå hortensia.


Jag tar ett konkret exempel:

Buddhismens "mindfulness" får företräde inom sjukvården. Patienter får lära sig att låta tankar komma och gå, inte stanna upp och ta reda på vad alla känslor har att säga. Målet är en dimmig "sinnesro" som  allt oftare leder till psykiks ohälsa och depressioner.

Både läkare och sjuksköterskor börjar visa tveksamhet inför denna "metod", som har andliga rötter där utslocknandet i nirvana är målet...

Det är ju precis motsatsen till vad all läkarvård är! Utslocknande... istället för liv och friskhet och hälsa!

Vilken usel, andlig kost!

Kristus - min kronärskocka!


Men alldeles för få svenskar vet att det finns en hel matsal fylld av mättande rätter.
Jag är själv en av dem som tagit mig in i restauranten och bett att få smaka... av bönen... av bibelförklaringarna och lovsången... av förlåtelsen och upprättelsen - vilken mat för själen!!

Aldrig att jag går ut på "deck" igen och tuggar på medhavda torra mackor!

Jesus är som den främmande kusinen med lila hår - exotisk, långväga ifrån, med viktiga saker att berätta.

Det vill jag inte missa.

Nu ska jag gå och färga håret... och dela färdkosten med dig.

Djupt violetta hälsningar från Helene Sture Tantfelt,

- bibelläsare och gudstjänstfirande,
- som fotograferade Sölvesborgsbron i kvällsljus,
- med tack till Marta och Börje Duvell - att jag fick låna era berättelser!






torsdag 17 september 2020

ENHET BLAND SYSKON?


Jag vill vara ifred.


Det var ständig rivalitet. Syskonen bråkade jämt. Aldrig var det lugnt. Varför kunde de inte lämna varandra ifred?

Hur mycket livsutrymme behöver en liten människa? Måste alla barn ha eget rum?

Det predikas vackert i våra kyrkor denna veckan om "Enheten i Kristus". Men hur är det med enheten i våra familjer?

Det finns många syskonberättelser i Bibeln. Sällan är det lugn och ro. 

Det börjar direkt med Kain och Abel i 1 Mosebok 4. Bröderna var olika till sätt och lynne. Den ene var åkerman, den andre var fåraherde. Båda gav sitt förstlingsoffer till Gud, men av olika anledningar. Avundsjukan lurar och någonting förmörkar Kains sinne så till den milda grad att han överfaller Abel och dödar sin broder.

Abrahams löftesson Isak får tvillingar med hustrun Rebecka; Esau och Jakob. De kämpade ständigt om faderns gunst. När han skulle välsigna den äldste av dem, så blev han lurad av sina söner. Mamman var medhjälpare och såg till att yngste sonen fick förstfödslorätten. Läs mer i 1 Mos kap 25-27!

Jakob fick tolv söner. De stred också mot varandra. Kanske berodde det på att Jakob som pappa favoriserade sin yngste son Josef. Det resulterade i att bröderna kastade sin lillebror i en brunn för att slippa honom. Detta, i sin tur, vände Gud till välsignelse på ett enastående sätt... Läs mer i 1 Mos kap 37.

Ingen enhet i sikte här.

Tvillingar.

I Nya Testamentet har vi "åskans söner"... Nej, det är inte asaguden Tors vikingagrabbar, det är Sebedaios pojkar som tog stor plats och var högröstade. De hette Johannes och Jakob Sebedaiusson och var bortskämda och gulligullade av sin mamma. Hon hade mage att fråga Jesus något alldeles oerhört:

HON FÖLL PÅ KNÄ FÖR ATT BE HONOM OM NÅGOT.

HAN FRÅGADE VAD HON VILLE, OCH HON SADE:

LOVA MIG ATT MINA BÅDA SÖNER FÅR SITTA BREDVID DIG I DITT RIKE, DEN ENE TILL HÖGER OCH DEN ANDRE TILL VÄNSTER.

JESUS SVARADE: NI VET INTE VAD NI BER OM! KAN NI DRICKA DEN BÄGARE SOM JAG SKALL DRICKA?

DE SVARADE: JA, DET KAN VI. 

DÅ SADE JESUS: MIN BÄGARE SKALL NI FÅ DRICKA, MEN PLATSERNA TILL HÖGER OCH TILL VÄNSTER OM MIG KAN JAG BARA GE DEM SOM HAR BESTÄMTS DÄRTILL AV MIN FADER.

NÄR DE ANDRA LÄRJUNGARNA HÖRDE DETTA, BLEV DE FÖRARGADE PÅ DE BÅDA BRÖDERNA... Matteus kap 20:20.

Inte heller här finns det någon enhet, snarare en aningslöshet som smakar narcissism.

Vill sitta högst.


Jag låter dessa bibelberättelser möta bokaktuelle Alex Schulman, som skriver om sin barndom där inget går att ta för givet. I sin senaste bok funderar han på hur syskonrelationen påverkas när föräldrarnas kärlek inte räcker till.

Familjerelationerna har gett bränsle till de flesta av hans böcker, läser jag i intervjun. Alex Schulman lyssnar in de vuxnas tondövhet inför barnens utsatthet. Alla blir vi formade av vad som händer under barndomen, det präglar vårt vuxenliv, mer eller mindre.

- Jag lever i ständigt reparationsarbete, säger han och förklarar vidare:

- Den enda som barn vill är att bli älskade och sedda av sina föräldrar, annars har de inget värde och då kommer de att dö. Jag skriver bara variationer av det...

Har jag något värde?


Hur var det med Kain och Abel? Om vi leker amatörpsykologer kan vi undra om Kain inte blev sedd av Adam och Eva. Blev han inte älskad för den han var? Dög inte hans insatser?

Tvillingarna Esau och Jakob bråkade redan i moderlivet. Fick de nånsin eget rum? Eller eget tält? Hur kunde mamman gå emot sin man och lura honom så pass, att den halvblinde Isak begick ett misstag?

Alex Schulman berättar om en pappa som är välmenande men kolerisk, och lever i ett medberoende med den lynniga mamman. Bröderna försöker vara till lags, men reglerna ändras hela tiden. Vardagen styrs av föräldrarnas aggressioner och drickande.

Det skapar en stor otrygghet.

Ingenting går att ta för givet. Han berättar vidare:

- Om man har den typen av föräldrar som när som helst kan få ett utbrott, lever man i en uppväxt där allt kan hända, när som helst. Enda gången man är fri, eller trygg, är utanför hemmet. Jag är fortfarande en otrygg person, säger han.

Fångad. Fast.


En annan orsak till konkurrens mellan syskon är att man tilldelas olika roller som man själv inte valt. Det är de vuxna som förenklar livet och inte orkar se nyanserna. De uppmuntrar styrka hos den ene, och snille hos den andre. En är utåtriktad och uppmuntras i det, den andra är blyg och inte så talför men blir inte heller stimulerad till förändring. 

En får applåder när det skojas och han blir för alltid en pajas. Den andre gjorde läxorna och blir kallad plugghäst. 

Rollerna är inmutade. Det är enkelt. Förenklat och förfelat. Och låst.

- Resultatet blev tävling och konkurrens, säger Alex Schulman.

Var det så i den stora syskonskaran Jakobsson? Var det så mellan Sebedaiossons pojkar?

Barnets egna förhoppningar slocknar ganska snart när de vuxna inte ser eller bryr sig. Det har mutat in ungarna i sitt system. Möjligheten att växa och mogna minskar för varje år. "Vad har det tagit åt dig?" sa mamman till sin dotter som valde att läsa på universitet, "du har väl aldrig varit intresserad av studier?"

Jo. Nu.

Och vad tog det åt åskans söner Johannes och Jakob när de så fullständigt ville konkurrera ut de andra lärjungarna, och sitta snudd på i knät på Jesus i himmelriket??

Vem där?


När de vuxnas rollfördelning dubbar den ene till "sportig" och den andra till "huslig", så sår det split mellan syskonen, säger Alex Schulman. Kampen om föräldrarnas kärlek är en så stark drivkraft att barnen vänder sig mot varandra.

Och då hjälper det inte med eget rum. Osämjan ryker in genom de stängda dörrarna. Man tåler inte varandra. Brodermordet är nära att upprepas...

Vi kan rysa över familjedynamikens tvingande logik. Inte konstigt att så många tonåringar måste slå sig fria, för att kunna skapa sig ett eget liv.

Ingen enhet i sikte.

Var finns enheten?


Jag vill avsluta med en underbar liten berättelse om den Lille Lorden. Igår visades en amerikansk svartvit långfilm från 1936. En fattig pojke i New York - spelad så innerligt fint av Freddie Bartholomew - visar sig vara en rik arvtagare. Hans farfar är greve i England, sur och förbittrad av grinig girighet.

Pojkens pappa dör när han är nio år, och modern - spelad av Dolores Costello - sörjer honom mycket. Pappan kallade sin fru "Dearest" - min käresta - och så gör pojken också. Han säger inte "mamma", han tilltalar henne med stor kärlek i rösten detsamma som sin pappa.

- Käresta.

Filmen skildrar en mycket vacker och ovanlig respekt mellan mor och son. De lyssnar in varandra och de har en god ton i rösten när de pratar med varann. Var och en ställer sig själv åt sidan till förmån för den andre. Det var verkligen uppriktig kärlek dem emellan så att det rörde mitt hjärta genom TV-rutan!

Här fanns enhetens band!

De var präglade av den kristna människosynen, som säger:

NI BARN, LYD ERA FÖRÄLDRAR FÖR HERRENS SKULL, DET ÄR ER SKYLDIGHET. VISA AKTNING FÖR DIN FAR OCH DIN MOR.

OCH NI FÄDER, RETA INTE UPP ERA BARN, UTAN FOSTRA OCH VÄGLED DEM, EFTER HERRENS VILJA. Efesierbrevet kap 6:1-4.

Reta inte dina barn!


Det börjar alltid med oss vuxna. Det är vi som har ansvaret. Att inte reta våra barn, skymfa eller hota dem. Herrens vilja handlar alltid om ömsesidig kärlek. 

Och då är det lätt som barn att följa sina föräldrars råd, när de vet att det är sagt med "den snälla rösten" (men har du "den arga rösten" vill jag bara göra tvärtom...) och att syftet är gott.

Hur gick det för den lille Lorden? Jo, de flyttade till England men modern fick avstå sin son till den sure gamle greven - spelad av C Aubrey Smith. Och hon gjorde det, för sämjans skull. Pojken accepterade, under tårar. Även jag grät, i soffan... 

Men sakta tinade surgreven upp av pojkens rena hjärta. Filmen slutar... lyckligt.

Med enhet.

Låt oss sträva efter det. 

Älska mig!

DET ENDA ETT BARN VILL ÄR ATT BLI ÄLSKAD AV SINA FÖRÄLDRAR. Inte tystad eller straffad. Inte instängd eller hotad.

BARNET VILL BLI SEDD FÖR DEN HAN ELLER HON VERKLIGEN ÄR. Liten och svag. Stor och stark. På samma gång.

BARNET VILL INTE HA TILLDELADE ROLLER. LÅT DET VARA SIG SJÄLV. Inte tävla eller konkurrera. Inte bli bedömd vem som är bäst. 

KRAMA DITT BARN UTAN ATT DET BEHÖVER TIGGA OM DET. Det är kärlek.

OCH FINNS DET LIVSRUM I RELATIONERNA BEHÖVS INTE ALLTID ETT "EGET RUM"...

Älska mig...


Varma hälsningar från Helene Sture Enhetsfelt, 

- som är djupt tacksam över mina syskon och den starka sammanhållning vi har - eniga trots olikheter, 

- som älskar god litteratur - tack Alex Schulman att jag fick låna dina ord, och ännu större tack till att Guds Ord är tillgängligt och möjligt att läsa fritt!

- Älska mig, också... en liten lila dinosauriebloggare... som funderar på Alex slutord i artikeln: "Det måste vara höga insatser när man skriver. Annars blir det bara skit..."

Hur höga insatser då?







lkh s



måndag 14 september 2020

ANDLIGA SÅNGER - Ulvsmåla


Glädje på Ulvsmålafestivalen!

Välkommen till Andliga sånger, utsänt på radio Sölvesborg, 92,0 MHz.

Detta avsnitt tar dig med till Ulvsmåla-festivalen och dansbandsveckorna som förgyllde sensommaren under några år, från 2003 till 2011 (rätt årtal?). Säkert är det flera av er lyssnare i Blekinge som känner till Caroline och Thomas Broström - det var han som hade "Blommans Orkester" en gång.

Nu är de ute och spelar och sjunger under namnet "Glories". Ofta använder de välkända schlagerlåtar och sätter nya texter, med glädjen från Guds frälsning. 

Jag skrev en andaktsbok utifrån de dansband som gästade festivalen. På baksidan skriver Thomas Deutgen - f.d. programledare för "I afton dans" på radio P4:

- Kan man blanda böner med bugg, frälsning med foxtrot? Vid en första anblick torde det vara svårt, men vid en närmare titt så hör faktiskt världarna ihop!

Målle, Helene, Leif "Loket" och Caroline.


Klicka på den blå noten, så sätter programmet igång!



                              MUSIKLISTA:

CICCIE PERNVEDEN MALM: "Det sjunger i själen och hjärtat".

BLOMMANZ från CD'n "Jag har beslutat att följa Jesus": "Han är min sång och min glädje" "Blame it on the Bossa Nova/ Jesus kom till mig".

GLORIES från CD'n "Ja jag vet, jag längtar" (2016): "Jag vill hellre Jesus än silver och guld", "Härligt löst och fri", yngste sonen Isaac sjunger "Jesus älskar alla barnen".

GLORIES från CD'n "Vi ska mötas igen" (2019): dottern Nellie sjunger "Himlen är oskyldigt blå", Caroline sjunger en översättning av "Du är min man" med texten "Du är mitt barn" - sången blir mycket bättre!

THOMAS BROSTRÖM från CD'n med dragspelsmusik "Här är mitt liv" (2019): "Den ene röd, den andra vit", "Min älskling du är som en ros" där Caroline reciterar en text, samt "Blue Spanish eyes".

GLORIES från CD'n "Psalmsånger" (2015)

Psalmer i dansbandstappning.

CALLE & TOYE och THOMAS från CD'n "Jubileums-CD 25 år": "En vanlig dag", som är en mjukare variant av psalm 352 i psalmboken - en fin text av Anders Frostensson och krånglig melodi av en musikhistoriker vid namn Parry.

Vid andakten spelar jag Parrys originalmelodi på min melodika - det låter riktigt fint, men är inte så lätt att sjunga unisont.

Calle och Toye var med den kvällen på Öland då Thomas blev frälst... Lyssna en bit i in programmet. 

Jag har också beskrivit det i boken "Ulvsmålafestivalens tankebok - prästen tänker i tältet". Den går att beställa via mail till helene.f.sturefelt@live.se

Andra kontaktuppgifter: Calle Malmstedt och Torgny Josefsson: toymixed@yahoo.se

Beställning av Thomas Broström: 0760 - 333 939. www.glories.se

Och om du vill komma i kontakt med oss på närradion i Sölvesborg, så lyssnar vi av telefonsvararen då och då. Läs in namn och meddelande, så hörs vi! Tel: 0456 - 157 10.

Thomas och Caroline Broström.


De bästa hälsningar från dansbandsprästen Helene F Sturefelt, som minns med tacksamhet varje kväll av glädje i tältet i Ulvsmåla!

P.S. Programmet spelades in i januari 2020 och jag är mycket förkyld, med hostningar och harklingar som plågade mig. Hörs det?

Så skrev Christer Peters, Git Persson och Thomas Deutgen.

ENHETEN I KRISTUS

Vad enar oss? Vem?

Som vi har längtat efter att få komma samman och se varandra fysiskt, och få dela Gudsgemenskapen! Distanseringen tar på krafterna...
Sången var full av glädje och kraft, och hungern efter Guds tilltal stor.

Välkommen att ta del av min predikan i Falkvikskyrkan denna söndag, den 13 september, i Falkvikskyrkan, Sölvesborg. Temat är "Enheten i Kristus" och det är den 14:e söndagen efter Trefaldighet. Typsnittet har blivit lite konstigt, hoppas du har överseende med det.

I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, Låt oss be: 

Herre öppna våra hjärtan för ditt Ord, och öppna ditt Ord för våra hjärtan. Amen.

 

Enade.

Temat är ENHET, där motsatsen är SPLITTRING. Enhet framställs som något positivt och splittringen som något negativt. Måste det vara så?

Innan jag lyfter fram de tre texterna, ska vi grunda dessa begrepp.

En inre enhet grundad i vem Jesus Kristus är, kan tåla en mängd yttre olikheter, eftersom vi människor är så olika.

Men en enhet utan yttre mångfald av uttryck, kan bli förtryckande. Då riskerar enheten att bli till "enfald"...

I gudstjänstlivet t ex vill en del ha tyst meditation, andra livlig lovsång, en del vill sjunga gamla psalmer, en del vill ha konserter… Den mångfalden är nödvändig för att Gud skall kunna tala till oss på olika språk. 

Ordet splittring är ett negativt ord, men den positiva sidan innebär avståndstagande från felaktigheter.

”Gud vill skilja oss från synden, medan synden vill skilja oss från Gud”.

Falkvikskyrkans altare.

Värre är det när kristenheten splittras i olika samfund då man inte kommer överens om vad dopet betyder, eller hur nattvarden skall förstås och utföras. Där riskerar kärleken mellan kristna att svalna och bli något mycket fult, i missämja och misstänksamhet.

I Trosbekännelsen finns ju detta uttryck med: "Vi tror ock på de heligas samfund..." Vad menas med det? Vilket samfund är det? EFS? Equmeniakyrkan? Katolska kyrkan?

Inget av det. Ordet "samfund" betyder samhörighet med Kristus, inte yttre organisation.

En sak till:

När inre splittring får fäste, då äts församlingen upp inifrån, det kan vi lära av kyrkohistorien. De första kristna församlingarna växte fram i dagens Turkiet. På 600-talet efter Kristus var kyrkorna så försvagade att när Muhammed kom in på den historiska scenen, då var det lätt för honom att "missionera" bland dessa kraftlösa kyrkor.

Vissnar kraftlös.      

GT – AMOS kap 9:11-15

Amos kallas för ”den sociala rättfärdighetens profet”. Vi befinner oss på 700-t före Kr under en storhetstid då handeln blomstrade i landet, välståndet ökade och en förut okänd lyx vann insteg. 


Amos uppträdde helt plötsligt vid en skördefest i Betel, och uppstämde en dödsklagan över Israel, som snart skulle gå under. Detta väckte en pinsam upp-märksamhet… 

Amos anklagades för högförräderi och utvisades ur riket. Men profeten fortsatte sin verksamhet, dock i skriftlig form – och det kan vi vara tacksamma för – och nu få del av, i vår tid.

Vad var anledningen till att Herren lät honom tala så starka domsord?

Jo, en splittring hade uppkommit både religiöst, moraliskt och socialt:

Håll ihop.


a) Religiöst: Även om den tidens avgudadyrkan hade minskat, så hade gudstjänsten blivit ett skal utan kärna, ett sken utan kraft.

b) Moraliskt: Den växande moralupplösningen visade sig i ”osedlighet” och dryckenskap. Värst var utnyttjandet av fattiga och utslagna.

c) Socialt: Det starka ekonomiska uppsvinget hade kommit endast några få tillgodo – främst ämbetsmän, officerare och köpmän. De fattigas egendom togs i pant, man förfalskade vikt- och måttenheter. Rikedomen splittrade folket. Enheten och medmänskligheten var borta. 

Med vår tids ord skulle vi kunna kalla Amos för en kritiker av ”rättvis fördelning av resurser”. Omvändelsen tillbaka in i förbundet med Gud var, och är, nödvändig. Först då kan vingårdarna börja blomstra och folket få bo på sin egen mark, utan att ryckas upp.

Blomstra på nytt.

Vi vet att debatten om Israel och dess muslimska grannländer bitvis är mycket hätsk. Men Gud har kallat Israel att vara hans egendomsfolk. Ordet om att ”de skall anlägga trädgårdar och planteras i egen mark”  uppfylls, då de genom modern bevattningsteknik får öknen att blomma, med frukt och grönsaker.

Israelisk ingenjörs-skicklighet inom datorer och medicin kommer dessutom hela världen tillgodo.

Att bedja om trygga gränser för Israel är en gemensam uppgift, där vi alla måtte stå enade – oavsett politisk hemvist! Amos säger om framtiden att ”Då skall de bygga upp förstörda städer och bo i dem”.

 

Kan öknen verkligen blomstra?

          Episteln – 1 Kor 1:10-13

Vi befinner oss i Grekland, i den stora staden Korint, idag en viktig industrihamn. Grekerna älskade filosofi och i den första kristna församlingen predikade en mycket skicklig retoriker vid namn Apollos. Hans predikningar var mycket mer intressanta än Paulus. 

Apollos kunde även hävda sig i debatten med judarna i Korint, och det gjorde stort intryck på ”hedningarna”. Apollos hade förmåga att belysa kristen-domens läror med både för-kristna och icke-kristna termer. Många fann en intellektuell njutning av hans förkunnelse…

Apollos förde in ”visheten” i resonemangen, medan Paulus höll sig till lite enklare och grövre förkunnelse:

-   
-  - Jag förkunnar Kristus, den korsfäste, och inget annat.

Och så började församlingen dela upp sig i olika läger. Det gör vi också. Vi kan hävda med stolthet ”Jag tillhör Listerkyrkan” eller ”Falkvikskyrkan” eller jag går helst till ”St Nikolai” eller ”Folkkyrkan”, med smak av förringande av de andra…

 

Det keltiska korset.

Det är här det blir fel. Vi måste få vara olika, eftersom vi har olika behov. Det heter ju ”tala med bönder på bönders språk och med de lärde på latin”. Inget är finare än det andra, eftersom Gud älskar var och en, och vill nå fram till varje människas hjärta på dennes villkor. 

En del måste få lyssna till intellektuella Apollos-predikningar, samtidigt som det finns enkla Jesus-vittnesbörd om hans försonings kraft. Detta får inte splittra oss! Allt har sin plats, i sitt sammanhang. 

En av mina lärare i Lund, Hugo Odeberg, skriver i sin kommentar till Korinterbrevet att ”i grunden var Paulus och Apollos helt överens om vem Jesus Kristus är som Messias och frälsare för alla”. På insidan rådde enhet, det var den yttre utsidan som förledde en del.

Därför uppmanar Paulus till enhet, inte att splittra upp sig i grupper om vem som predikar bäst…

Vi lyser olika, av samme Kristus.

               Evangeliet – JOHANNES 17:18-23                                                                                                                            

Vi får lyssna till ”Jesu översteprästerliga förbön” som det heter.   

Den handlar om detta enda igen; enheten. ”Jag ber att de alla skall bli ett, och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.”

Jesus ber om den inre enheten. Att vara ”i Gud”, i Honom, att leva med Jesus, som är ETT med Fadern. Det yttre är inte i fokus, det får varje tid organisera efter sina förutsättningar. 

Titta på det keltiska korset: när vi står i mitten hos Kristus, med ryggarna mot varandra, då kan vi gå ut åt olika håll. Några går med Guds kärlek till barnen, andra till de äldre, några värnar miljön och skogen, andra har ett hjärta för socialt hjälparbete.

Vi gör helt olika saker, men är förankrade i Kristus. Enheten ligger i vad vi sätter i centrum, inte i det yttre. Bilden är mycket talande, eller hur!

Inre enhet, yttre olikheter.

Hur blir vi i vår tid ETT med varandra, så att ”världen kan tro”? I dessa Coronatider så kan det leda till välsignelse genom att vi gå till varandras gudstjänster, lyssnar på digitala länkar från olika samfund, sjunger och ber med våra kristna syskon som aldrig förr! 
Och talar väl om varandra.

Om det hade räckt med vishet och att vara intellektuell, då hamnar vi i en helt annan religion, där de flesta är utestängda. Kristendomen söker sig längst ned, till den minste, den fattigaste, till den som står utanför, den som inte förstår… Guds kärlek rinner till lägsta punkten, likt vattnet, för att nå den som tror sig vara förlorad.

Längst ned går Jesus, och kommer till dig med Sanningen, som gör dig fri. Han gör sig till offret, det skall inte du eller jag vara.

Jesus går längst ned.

Tillämpning:

Låt mig nu få ta ett exempel från Tommy Liljas predikande, i boken ”Landet mittemellan är inte ditt land” – en berättelse hur Israels folk varken kom framåt eller bakåt, eftersom de längtade tillbaka till Egyptens köttgrytor – som slavar hade de i alla fall mat, nu fick de något konstigt som kallades manna…

De kunde inte hantera sin nyvunna frihet. 

Gud splittrade dem från slavens tillvaro och förde dem till en enhet med sig själv, i det förlovade landet.  

Tommy skriver om ”80-20-principen”: vi kan ha det 80% bra i vår församling, i vårt äktenskap, i vårt boende, men det är inte riktigt så bra som vi skulle önska. Det fattas 20%... och så börjar negativa tankar få fart att det vore bättre att söka mer framgång och nå upp till 100%. 

Men det finns inte… Framgång och fullhet ser annorlunda ut i Guds rike. Det är en fälla att fokusera på det vi inte har, och blunda för de 80% som faktiskt är riktigt bra.

 

Tommy Lilja, god förkunnare.

Tommy tar ett exempel:

- Att fiffla med bokföringen när du redan har det gott ställt,

- att mygla på jobbet när det redan är drömarbetsplatsen,

- att vänsterprassla när du har kärlek och trofasthet, o  s  v.

Att lämna och splittra sig från det som fungerar till 80% i jakten på de 20, gynnar inte helheten. 

Jesus Kristus är vår fullhet! Guds son är helheten!! Det är där fokus ska ligga! Det är där enheten är, mitt i vår brustenhet.

Låt oss be: 

Käre himmelske Fader, tack för att Du i kärlek och sanning låter oss få vara ETT med dig! Splittra oss bort från synd och otro, dra oss in i din värme, där samförstånd råder. Jesus, tack att du är den Du är… 

Kärlekens Ande, hand i hand, lär oss som syskon att vandra. Samman oss bind med fridens band, hjälp oss att älska varandra… amen. (Sv Ps 161:4).


Varma hälsningar, Helene F Sturefelt, V.D.M.

Sök dig inåt.