VISHET som KONSTNÄRLIGHET

Flamskvävnad "Matteus" till Guds ära.

En vacker tavla, en välsnidad möbel, ett skönt format smycke.

- Åh, vad får du allt ifrån?!

- Jag vet inte, men jag är så inspirerad! 

Den innehållsrika konstnärligheten är en gåva från Gud. Händernas skicklighet är en talang som var och en får vårda. Djupast sett handlar detta om vishet - den vishet som kommer från Gud.

Välkommen att lyssna till vårt bibelstudium om VISHET som KONSTNÄRLIGHET som vi delade med varann i EFS Möllebackskyrkan idag, 10 mars 2021.

Vi var några personer fysiskt närvarande, på behörigt Corona-avstånd men med hjärtats närhet.

Fantastiska bilder, templet i Jerusalem.

Som vanligt började vi med att ställa in våglängden och sjunga och bedja oss samman. 

Psalm 65 "Omkring ditt ord, O Jesu, oss stilla gör, och fram till nådens källa av nåd oss för"... 

Det finns en psalm som handlar just om Guds vishet, och det är "O store Gud":

Psalm 11 "O store Gud när jag den värld beskådar som du har skapat med din allmakts Ord, hur där din visdom väver livets trådar...."

Jag bildsätter detta inlägg med några fantastiska målningar ur en bok köpt på tempelinstitutet i Jerusalem, samt konstnärligt snurriga foton från Hoglands Park i Karlskrona, ty inspirationen föll över mig...

Väver livets trådar... i träden...

Eftersom Bibeln har en helhetssyn på människan, så hör kropp, själ och ande ihop i en enhet. Ingen del står över någon annan. 

Därför är inte vishet bara en intellektuell utrustning eller gott omdöme. Vishet har lika mycket med det praktiska handlaget att göra.

Vi ska gå igenom några bibelställen som visar hur det gick till när konstnärlighet fylldes av Guds Ande, och när den inte gjorde det...

Det som är heligt är föremål för den allra största vördnad. Gud är helig och vi får ge Gud vår allra största respekt. Där börjar all vishet.

HERRENS FRUKTAN ÄR VISHETENS BEGYNNELSE.

ETT GOTT FÖRSTÅND FÅR ALLA DE SOM GÖR DÄREFTER. 

HANS LOV FÖRBLIR, EVINNERLIGEN.

Psaltaren 111:10 och Ordspråksboken 9:10.

Prästen inför Guds förbundsark.

Sedan läste vi om den konstnärlighet som omgärdade det allra första "templet", det som på Mose tid kallades för "tabernaklet" och var tillverkat av 10 stora tygvåder. 2 Mosebok kapitel 26.

Därinne skulle förbundsarken med Tio Guds bud förvaras.

För ordningens skull, utsågs några att tjänstgöra som präster. Det blev Moses bror Aron och hans söner.

Till sitt ämbete skulle heliga kläder tillverkas åt dem, till prydnad och Guds ära.

Ordern löd på följande vis:

DU SKALL SÄGA TILL ALLA ERA KONSTFÖRFARNA MÄN SOM JAG HAR UPPFYLLT MED VISHETENS ANDE, DE SKALL GÖRA KLÄDER ÅT ARON, FÖR ATT HAN MÅ HELGAS TILL PRÄST ÅT MIG.

2 Mosebok kap 28:3.

Prästkläder åt Aron.

Kvinnorna var skickliga i textil konst och spann garn:

OCH ALLA KONSTFÖRFARNA KVINNOR SPANN MED SINA HÄNDER MÖRKBLÅTT, PURPURRÖTT, ROSENRÖTT OCH VITT GARN OCH BAR FRAM VAD DE SPUNNIT.

2 Mosebok 35:25.

Han som skulle leda männen i deras konstnärliga arbete hette Besalel, och utrustades på ett alldeles speciellt sätt:

GUD HAR UPPFYLLT HONOM MED VISHET, MED FÖRSTÅND OCH KUNSKAP OCH MED ALL SLAGS SLÖJDSKICKLIGHET, 

BÅDE TILL ATT TÄNKA UT KONSTARBETEN OCH TILL ATT ARBETA MED GULD, SILVER OCH KOPPAR, 

TILL ATT SNIDA STENAR FÖR INFATTNING OCH TILL ATT SNIDA I TRÄ...

... ÄVEN GETT FÖRMÅGA ATT UNDERVISA ANDRA...

2 Mosebok 35:30-34. Läs även kapitel 31:1-6.

                      

                            Tabernaklet till höger, "tält-templet".

Ingen kunde ta sig denna skicklighet själv. Ingen kunde "hitta på" vad som skulle göras. 

Grunden för allt var att de fick Guds Vishet som gåva.

Inspirerade.

In Spiritus.

I Anden.

- Var får du allt ifrån?

- Det bara kommer...

- Varifrån?

- Hm...

Inte många vågar nämna själva källan vid namn. 

Gud.

Heliga kärl till tempelkulten.

Efter mina studier i teologi i Lund gick jag en sömmerskeutbildning. Vi skulle teckna en kollektion och presentera den. Jag ville kombinera mina kunskaper och utlovade skisser på kyrkans textilier, mäss-skrudar i olika färger.

Jag började starkt med den yttre formen.

Men sedan blev det inget mer.

Jag stod utanför Guds vishet. Allt var bara skisser och produktion. Uppvisning. 

Inte inspiration. Inte "i Anden".

Det blev ett nederlag för mig och en mycket viktig erfarenhet. 

Jag klarade inte av det.

Från Moses och Aron till kung David på 1000-talet f Kr.

Längtan var stor att få bygga ett riktigt tempel i sten, som en viloplats för Herrens förbundsark. Men David var krigsherre och hade blod på sina händer. 

Istället utvalde Herren Davids son Salomo till uppdraget.

Vi slår upp 1 Krönikeboken, kapitel 28:

DIN SON SALOMO ÄR DEN SOM SKALL BYGGA MITT HUS OCH MINA FÖRGÅRDAR.

TY HONOM HAR JAG UTVALT TILL MIN SON OCH JAG SKALL VARA HANS FADER.

1 Krön 28:2-7.

Utanför själva bibelstudiet konstaterar jag att begreppet "son-fader" i Bibeln är en titel som visar funktion och relation, inte biologi.

Salomo var ju Davids son, men nu får han funktion att vara "son till Gud" - inte alls på något sätt gjord gudomlig!! Utan i funktionen som byggherre av det första templet, vilket är en enastående händelse!

Guds mäktiga tempel.

Vad händer då om man har sin konstnärstalang men inte har Guds vishet?

Hm, jag vet ju vad som hände mig...

Allt vi gör har två olika riktningar; att tjäna Gud, eller att tjäna sig själv. Eller ännu värre, att tjäna ogudaktigheten.

Profeten Jesaja skriver underbara ord om tröst till Israel i sitt kapitel 40, där Israels oförliknelige Gud lyfts upp.

VID VEM VILL NI DÅ LIKNA GUD, OCH VAD FINNS HONOM LIKT ATT STÄLLA VID HANS SIDA?

MÅNNE EN AVGUDABILD? 

DEN GJUTS AV NÅGON KONSTNÄR, OCH GULDSMEDEN ÖVERDRAR DEN SEDAN MED GULD OCH MED SILVERKEDJOR...

Jesaja 40:18-19.

Ska vi nedlåta oss till att bjuda ut våra tjänster till värdelösa avgudabilder? Amuletter, statyer och magiska ting som är döda? Dessa ogudaktiga konstnärer ägde inte Guds vishet.

Nej, här gäller att se upp så vi inte lurar oss själva och blir dårar.

Vad liknar det här?

Det sista bibelstället vi slog upp var Romarbrevet.

Ett liv utan kunskap om Gud blir utan omdöme, utan perspektiv och utan mognad.

Att vända Gud ryggen i förakt, väcker Guds vrede. Att förvrida sanningen likaså:

TY GUDS VREDE UPPENBARAS FRÅN HIMLEN OCH DRABBAR ALL GUDLÖSHET OCH ORÄTT HOS DE MÄNNISKOR SOM HÅLLER SANNINGEN FÅNGEN I ORÄTTFÄRDIGHET.

Rom 1:18.

Här skulle vi kunna tala om diktaturer i dåtid och nutid, men det är inte dagens ärende just nu.

Paulus talar om människor som haft kunskap om Gud, men inte ärat Honom. Deras tankemöda ledde dem ingenstans och deras oförståndiga hjärtan förmörkades.

DE VILLE GÄLLA FÖR VISA, MEN BLEV TILL DÅRAR.

DE BYTTE UT DEN OFÖRGÄNGLIGE GUDENS HÄRLIGHET MOT BILDER AV FÖRGÄNGLIGA MÄNNISKOR, FÅGLAR, FYRFOTA DJUR OCH KRÄLDJUR.

Rom 1:21-23.

Att låtsas vara vis, och så är man en dåre.

Att låtsas kunna, och så visar det sig att man är utan kunskap. Tom. En hitte-på-wanna-be-konstnär, ännu oupptäckt...

Så pinsamt. 

Lyssna på mig, jag vet!

Så, vad gör vi?

Jo, vi får bedja Gud om gåvan att få Vishet från Honom. Så gjorde Salomo. Läs mer här:

Sturellas fotoblogg: SALOMO BER OM VISHET - Ordspråksboken (helenesturefelt.blogspot.com)

Herren vill välsigna dina händers arbete. Men vi får invänta tills Anden kommer.

Guds ande. Inspirationen. 

Och vi får bedja att våra församlingar skall samlas i bön igen, ofta, för att vara i tillbedjan inför Guds helighet. Först då kan våra sammanhang upprättas.

Gloria:

- Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen!

Eder bibelstudieledare, Helene F Sturefelt,

- trädfotograf...

Så vackert. Så läkande.

Och här är anteckningarna på blädderblocket... Går det att läsa?

Nåväl, vi repeterar när vi ses nästa gång! Onsdag den 24 mars kl 16.00. Välkommen.

Vi hämtade perspektiv från 2 Mosebok och tog det vidare hem till oss och våra kyrkor.

Guds vishet är grunden.

DEMONER, SJU RESOR VÄRRE

On Fire. Guds Ord är eld...

- Jag är galen i dig!

- Jag är helt tokig i det här!

- Jag är som besatt av att...

Vi kan vara totalt uppfyllda av en människa, ett intresse eller ett begär. Men är det detsamma som  att vara besatt av en demon? Finns det företeelsen ens i Sverige idag? 

Är det inte bara ett gammaldags uttryck som Bibeln använder när de inte visste vad som hände med en människa?

Nej, att vara "besatt" är precis vad det låter som; att vara tagen i bruk av Någon Annan, den mörka makten. Och det är fruktansvärt.

- Det var som om trollen for in i honom!

- Han var inte sig själv, han styrdes av någon helt annan, det var vidrigt!

Självdestruktivitet. Han kastade sig i elden.

Denna vecka läses i våra kyrkor en text om demoner, en text från Lukas kap 11:14-26. 

Det är 3:e söndagen i Fastan, årgång 1. 

Här kan du lyssna till hela texten, med dramatisk musik på CD i bakgrunden med domkyrkooragnist Thomas Willstedt, som tjänstgjorde i Lunds Domkyrka på 1980-talet:

Läsning ur Lukas 11:14-26.

Jag öppnar skyddsfodralet till den dyrbaraste boken.

Jesus är allvarlig.

Han anklagas att göra gott med hjälp av ondskan. Du hör ju själv hur dumt det låter! De skriftlärde ville sätta honom på prov, men han gjorde dem svarslösa:

OM NU SATAN RÅKAR I STRID MED SIG SJÄLV, HUR SKALL DÅ HANS RIKE KUNNA BESTÅ?

OM JAG DRIVER UT DEMONERNA MED BEELSEBUL, MED VEMS HJÄLP DRIVER DÅ ERA ANHÄNGARE UT DEM? DE KOMMER ALLTSÅ ATT BLI ER DOM.

Lukas 11:18-19.

För att kunna förstå detta, måste vi börja med att acceptera att det finns en andlig värld.

Sedan måste vi acceptera att i den andliga världen finns en kamp mellan gott och ont.

Det finns alltså både onda andar och goda andar, där Guds helige Ande är den starka segraren.

Att söka kontakt och stöd hos de onda andarna är djupt destruktivt.

Bibeln utfärdar varningar gång på gång. Det är inget att leka med!

Hebreiskans vanligaste ord för "ond ande" betyder = "den hårige". Ofta är det så djävulen avbildas i kyrkokonsten.

De hedniska folken i Kanaan, runt Israel, hade en gudsfientlig offerkult där slaktoffer till de onda andarna förekom. (3 Mos 17:7). Detta var huvudsynden framför andra, där mänskooffer förekom.

                                      

                                          Beelsebul, den onde, djävulen...

Behovet av övernaturlig vägledning förledde Guds folk att vända sig till medier för onda andar, andebesvärjare och spåmän. 

Gud förbjuder allt sådant! (3 Mos 19:31 och 5  Mos 19:10-14.)

Guds folk skall rådfråga sin Gud, inte onda andar (Jesaja 8:19).

Hur allvarligt detta är - både ur religiös, psykisk/ mental och fysisk hälsosynpunkt - förstår vi när överträdelser på detta område ledde tillsvåra straff.

Satan inte kan annat än ödelägga, och ondskan måste rensas ut. Det demoniska får inte ta fäste bland folket!!

Kan vi förstå detta i vår tid?

Knappast. Men många tycker det är spännande att besöka seanser, och tror att det är ofarligt. 

Inom nyandligheten kontaktar man gärna medium som har kontakt med en "guide" - en förklädd demon som levererar kunskap om de döda, i syfte att binda människan till ogudaktiga krafter.

Men den som verkligen har upplevt att en främmande makt tagit dem i besittning, skojar inte om detta.

Det handlar inte om psykiska problem - de har en helt annan diagnos.

Att vara besatt av en demon är att falla offer för djävulens attack.

Varför och vem som råkar så illa ut, kan vi inte svara på. Det enda vi vet är att det är en attack på människan, djupt destruktiv. Kännetecknet är att personen inte är sig själv. Och det kan komma och gå. 

Den onde anden kan lämna personen ifred ett tag, men sedan återkomma.

Jesus, hjälp!!

I flera religioner talas det om att de onda andarna håller till i ökentrakterna. Islam kallar dem "djinner".

Jesus leddes ut i öknen av Anden för att frestas av djävulen (Lukas 4). I texten jag läste står det:

NÄR DEN ORENA ANDEN LÄMNAR EN MÄNNISKA VANDRAR DEN GENOM VATTENLÖSA TRAKTER OCH LETAR EFTER EN PLATS ATT VILA PÅ.

Vattenlösa trakter är torra trakter. Vatten är tecken på liv. Torr mark är obrukbar öken och tecken på död. Jesus talar om sig själv som det "levande vattnet". Vad gör demonen när den inte hittar någonstans att "vila"...?

HITTAR DEN INGEN, SÄGER DEN:

- JAG VÄNDER TILLBAKA TILL MITT HUS SOM JAG LÄMNADE.

NÄR DEN SÅ FINNER DET STÄDAT OCH SNYGGT, GÅR DEN BORT OCH HÄMTAR SJU ANDRA TILL, VÄRRE ÄN DEN SJÄLV, OCH DE FÖLJER MED IN OCH SLÅR SIG NED DÄR.

FÖR DEN MÄNNISKAN BLIR SLUTET VÄRRE ÄN BÖRJAN.

Lukas 11:24-25.

Jag skulle kunna beskriva mer ingående hur en demon-besättelse tar sig uttryck, men jag orkar inte vara så nära med djävulskapen just nu. Men om du behöver hjälp, så får du höra av dig så skall vi be för dig.

Det viktigaste är befrielsen.

Vår törnbekrönte Kristus.

När den onde försvinner, blir det rent och fint . Men då gäller det att fylla sin själ med glädje och tacksamhet över Guds underbara nåd! 

I tomrummet ska Guds helige Ande välkomnas in! 

Det är oerhört viktigt, eftersom kampen mellan gott och ont ständigt pågår i den värld vi lever i.

Glöm inte att tacka. Glöm inte att "äta Guds ord" både till frukost, middag och kväll, en liten vers som fyller hjärtat.

De onda andarna är till sin natur alltså personliga väsen, utrustade med förnuft och vilja. De är osynliga, okroppsliga och immateriella.

Efesierbrevet 2:2 och 6:12 talar om att vi inte har att strida med krafter av kött och blod, utan med andevärldens härskarmakter - penumata daimonion - demoners andar.

Som intelligenta väsen av en högre sfär har de en kunskap som överträffar människans. Det är därför de kan leverera fakta om döda på seanser.

Den onda andarna är märkligt nog de mest troende varelserna som finns... för de VET vem JESUS ÄR... De bekänner honom som segrare och böjer sig för honom ((Markus 5:6), de bönfaller honom (Lukas 8:31), de lyder honom (Matt 8 :16).

De onda andarna försöker förvränga den sunda läran (1 Tim 4:1), de förvanskar läran om att Jesus är Guds son, Messias (1 Joh 4:1-4).

Demonerna har kunskap och insikt i de profetiska kommande händelserna, om sitt eget slutliga öde och Kristi seger och hans universella välde (Matt 8:29).

Ja, du får själv slå upp och läsa det du behöver.

Jesus drev ut demoner, in i ett gäng grisar.

Men slutsatsen är att när en människa lyckats, med Guds hjälp, bryta ondskans makt, då är ju djävulen besegrad, och kan slåss för sin "rätt" att fortsätta bo i en människa.

Det är inte riktigt som när en rökare ersätter cigarretterna med snus, eller en spelmissbrukare ersätter datorn med spel på trav och lotto... Nej, det vi talar om är ännu mer allvarligt - även om missbruk av alla de slag är uttryck för ondskan som sådan.

Hur kan man bli fri?

Ja, eftersom det är en andlig kamp, så finns det ingen psykofarmaka mot demon-besättelse.

Det finns bara bön. Bön och fasta, där man bjuder in Jesus Kristus att binda demonen och kasta ut den.

Jesus jämför med en man som har väktare framför sitt hus. När det kommer en ännu starkare man och övermannar honom, då måste han ge sig av. Jesus är i kraft av sin död och uppståndelse på Golgata den absoluta segraren mot ondskan!!

Jesus förintar döden med hjälp av döden själv. 

Jesus befriar dig!

Var inte rädd. Det finns hjälp. Befrielsen är nära. Men vi måste böja knä och ödmjuka oss.

Vi får bekänna allt hat, all hämndlystnad, allt förtryck, allt sexuellt utnyttjande, all förskingring, allt självskadebeteende, ja allt stolthet... och krypa till KORSET.

Vi korset ber du om förlåtelse.

En förkrossad syndabekännelse!

Många gånger. För om de kommer tillbaka, och gör ditt liv sju resor värre, då är det bara ännu mer bön och Jesuskraft som behövs!!

- I Jesu namn, försvinn!!

Bibeln berättar hela tiden samma berättelse: ut ur slaveriet, ut ur "Egypten", ut ur synden.

För att Gud älskar dig, älskar dig och älskar dig ännu mer - tillbaka in i LIVET.

Amen!

De varmaste hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D,M, förebedjare och själavårdare.

Bed! Jag är med dig i bön.

Melodifestival ANDLIGA SÅNGER radio Sölvesborg

Andliga sånger i Melodifestivalen.

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0 MHz.

Jag heter Helene Perrelli Alcazar Häggkvist... Nej, det gör jag inte! Men jag har alltid drömt om att undersöka de andliga kvaliteterna i Melodifestivalen.

Finns Gud i schlagervärlden? Absolut! Åtminstone bitvis... Jag har plockat ut några russin ur denna kaka och framför mig ligger CD-skivor med många goda artister, där texterna kan uppfattas som en förtäckt kärleksförklaring - eller bön - till Gud.

Tryck på den blå noten, så startar programmet!

Längst ned finns en länk där du kan läsa om själavård i Melodifestivalen, såsom jag uppfattar det.

Här kommer 59 spännande minuter:

                     

                                           Här finns små godbitar!

                         MUSIKLISTA

ERIK TILLING - "Det sjunger i själen och hjärtat".

MELODIFESTIVALEN 2007:

- Uno Svenningsson & Irma Schults, "Godmorgon",

- Sonja Aldén, "För att Du finns".

MELODIFESTIVALEN 2009:

- Shirley Clamp, "Med hjärtat fullt av ljus",

- Susanne Alfvengren, "Du är älskad där du går".

I DINA GODA HÄNDER:

- Roger Pontare, "Morgon mellan fjällen",

- Triple & Touch, "Det lilla ljus jag har",

- The Real Group, "Tryggare kan ingen vara",

- Gösta Linderholm, "Bred dina vida vingar".

Riktiga CD-skivor, inte Spottifyyy...

 MELODIFESTIVALEN 2003:

- Sarek, "Genom eld och vatten".

MELODIFESTIVALEN 2010:

- Kalle Moraeus, "Underbart",

- Anders Ekborg, "Savior".

MELODFESTIVALEN 2006:

- Carola, "Evighet".

MELODIFESTIVALEN 2018:

- Jonas Gardell, "Det finns en väg".

MELODIFESTIVALEN 2006:

- Carola, "Evighet".

Melodikan med sin "blås-slang".

I andakten har jag med min Melodika, som låter som en liten fuskorgel.

"Närmare Gud till dig", psalm 271, den är så fin!

Detta avsnitt spelades in i februari 2020 och man hör att jag är lite krasslig på stämbanden.

Jag hade en besvärlig influensa bakom mig...

Ljudtekniker, Bosse Ohlsson.

Vid mikrofonen, Helene Fransson Perrelli Häggkvist Sturefelt...

- med tack till maken som kom med inspiration till att göra detta avsnitt.

Här finns texterna, med kommentarer, skrivet 25 mars 2020:

Sturellas fotoblogg: SJÄLAVÅRD I MELODIFESTIVALEN Sölvesborgsbron (helenesturefelt.blogspot.com)

Mello-M:et.

BRUSA HÖGT DU LILLA Å

Brusar denna lilla å?

Brusa högt du lilla å!

Det är titeln på en av Björn J:son Linds finaste melodier. Med sin tvärflöjt låter han oss ana naturens sprittande liv och glädje.

Jag cyklade ut i skogen idag. Det är vårvinter och solen värmer. Men på skuggsidan mot norr dröjer sig snön kvar. Och luften är fortfarande kall.

Som en ögonfrans i norr..

Klädd i stövlar och bra kläder lät jag ögat följa naturen. Var det något som behövde göras? Hur såg kojorna ut från i fjol? 

Vägmaskinerna har röjt i dikena - bra - men lämnat grenar och småträd liggande kors och tvärs. Hallå! gör jobbet klart!

Jag hoppade av cykeln och räddade två små tallegranar som kommit i kläm.

Inne i bokskogen kom min uppgift. 

En liten bäck var helt igentäppt av löv, pinnar och grenar.

Inget flöde.

Ungefär som när man är förkyld.

Eller när tankarna fastnat och inte kommer vidare.

För att inte tala om själen när den är uttorkad!

Förhindrat flöde.

Med fötterna på vardera sidan böjde jag mig ned och började arbeta. Bort med pinnarna. Bort med de stora grenarna. Väck med löven. Oj, där ligger tjocka grenar längre ned... jaha, bara till att hugga i.

Det var tungt.

När suget släppte, släppte även stövlarna taget...

Men torrskodd fortsatte jag mitt restaureringsarbete.

Är det så Vår Herre känner det när Han vill hjälpa oss komma vidare?

Synden ligger där som en dold gren i botten, gömd under löven. Allt det där fula som vi inte vill erkänna av kritik, småaktighet och hämndlystnad är som den tjocka grenen, som suger...

Ynkligt...

Handskarna blev blöta och vattnet var iskallt. 

Nu var nedre fåran rensad. Men varför rann inte vattnet?

Uppe i röret låg nedrasat grus och annat skit.

Skit i röret, alltså.

Snyt dig!

Tänk nytt!

Utgjut dina bekymmer för Herren.

SÅ LÄNGE JAG TEG, FÖRSMÄKTADE MINA BEN VID MIN SÄTNDIGA KLAGAN.

TY DAG OCH NATT VAR DIN HAND TUNG ÖVER MIG, MIN LIVSSAFT FÖRTORKDES SOM AV SOMMARHETTA.

DÅ UPPENBARADE JAG MIN SYND FÖR DIG OCH ÖVERSKYLDE INTE MIN MISSGÄRNING.

DÅ FÖRLÄT DU...

Psaltaren 32:5

Förlåtelse.

På andra sidan var det djupare. Jag kände med en pinne. Oj, något hårt låg i vägen. Jag tryckte ned mitt redskap djupare och upptäckte att där låg en sten och blockerade flödet.

Hm, skulle den kanske vara där för att reglera flödet?

Eller var det ett verkligt hinder, ditkastat av någon dum människa?

Jag bände och böjde och kämpade. Nu var jag nära att åka i igen... 

Vid kanten skimrade de sista resterna av bäckens is.

Årstiderna kämpar mot varann.

Finns det stenar som skall reglera våra tankar? Finns det hinder som ska hjälpa våra känslor att bli tydligare?

Är det nödvändigt att brottas med den där bumlingen i öppningen för att skärpa sina själsförmögenheter?

Bli medveten om sig själv.

Använda sina muskler. Både dem i armarna och dem i hjärtat.

Jag fick inse mina begränsningar.

Insikt.

Men nu strömmade bäckens vatten i en vacker liten fåra. Löven makade på sig och ån letade sig vidare, mot havet, under marken.

JESUS STÄLLDE SIG OCH ROPADE:

- ÄR NÅGON TÖRSTIG, SÅ KOM TILL MIG OCH DRICK!

DEN SOM TROR PÅ MIG, UR HANS INRE SKALL FLYTA STRÖMMAR AV LEVANDE VATTEN!

Johannes kap 7:37.

Ja, jag kommer!

Du blir som den Gud du tror på.

Fundera på det!

Jag är så evigt tacksam att jag får leva tillsammans med Jesus i mitt hjärta!

Han har rensat mina rör, snutit min näsa och dragit upp geggiga grenar som hindrat livsflödet.

Jesus är min kompass, mitt rättesnöre, den som ständigt viskar i mig. 

DETTA SADE HAN OM ANDEN, SOM DE SOM TRODDE PÅ HONOM SKULLE FÅ.

Joh 7:38.

Helig Ande är ständigt med, förmanar mig, uppmuntrar, varnar och tröstar mig. Hela tiden!

Och detta blir ett flöde inom mig, en källa från Gud själv.

Det är så stort!!

Att vara kristen är fantastiskt!

Ur detta flöde får jag ge tillbaka, till naturen och till dem jag möter, så gott jag kan.

Nu kommer vattnet!

Just nu spelar jag gamla LP-skivor för att konvertera dem till digitalt format, till kommande radioprogram. Jag håller på att lära mig tekniken...

Jag kan inte låta bli att dela med mig av en grupp som betydde mycket för mig när jag var ung - KOINONIA = gemenskap, på grekiska.

Det är sju kristna musiker från California som spelar instrumental musik till Herrens ära.

Här kommer GIVE YOUR LOVE - Let your love flow! Sjung med mig!

Koinonia, med Abraham Laboriel.

Låt Guds kärlek flöda i dina ådror, i själens rör, ja i hela din varelse!

Var välsignad.

Helene Sture Brusfelt,

- som härjade på Ryssberget,

- och som ger en särskild hälsning till hälften av mänskligheten: alla kvinnor på Internationella Kvinnodagen, 8 mars. Tänk, vi har i alla fall EN dag...

Å-grävare.

ANDLIGA SÅNGER - Blues

                        

                            Blå blues-musik till Guds ära! Tung-gung...

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0 MHz - avsnitt 48 med blå toner, gungande och sjungande rytmer och en bitvis vemodig längtan efter en bättre tillvaro.

Bluesen tar plats med sina starka känslor.

På sydstaternas bomullsfält slet de afrikanska slavarna under ett orättfärdigt förtryck. Vitt mötte svart, och vitt skall skämmas! Sångerna gav styrka och lindrade deras plågor något. Vi kan nog inte förstå hur viktiga de bibliska löftena är i den afroamerikanska bluesen!

Här kommer 59 minuters blå musik... Tryck på den blå noten, så startar programmet.

                               MUSIKLISTA

CICCIE PERNVEDEN MALM - "Det sjunger i själen och hjärtat".

MIKAEL JÄRLESTRAND - "I min Faders hus".

The HERITAGE SINGERS QUARTET from Zambia - "Zambia, Beautiful Land", "Land Beyond the River".

MARIA NORDENBACK - "I'm Here", "Servant's Prayer" samt "I'll Be Going Home".

INGMAR JOHANSSON - "En Annan Dag" av J.K. Allwood, "Åh, vad lycklig jag är" av Lee Clayton.

JAILBIRD SINGERS - "Pärleporten".

TIMMERNABBEN - "Gud är inte liten" med Kikki Löwenham.

TRE BARYTONER - "Så stor är Jesu kärlek" med Mikael Järlestrand, Bo Wallenberg och Mikael Jormé.

The FLOW - "Det finns en himmel", från EFS i Ängelholm.

Maria Nordenback - vilken talang du är!

I ANDAKTEN har jag med min gitarr och spelar en härlig blues-variant av "O hur saligt att få vandra". Jag kunde inte ta i som jag brukar, då skorrade det i mikrofonen, så jag är lite mesig i anslaget...

Dessutom glömde jag dra tillbaka mic nr två, så om du tycker att ljudet är dovt när jag pratar så har du helt rätt. Det är inte lätt att tänka på allt. Det är ju trots allt en amatör-radio... dock med stora ambitioner!

Vill du komma i kontakt med mig, ansvarig programkreatör, så kan du maila:

helene.f.sturefelt@live.se

Begåvat och välklingande från Zambia!

Nya favoriter är absolut de afrikanska vältrimmade rösterna från Zambia! Mer av dem kommer vi få höra i fler avsnitt framöver. Tack till Christel i Mjällby som gräver fram skatter i sitt CD-arkiv!

På återhörande.

Helene Fransson Sturefelt med make och ljudtekniker Jörgen Hjärtenflo Sturefelt.

 

BROTTNINGEN vid JABBOKS VAD

Inget vadställe.

Den kämpande tron. Är tron alltid en kamp?

Varför krävs det så stor envishet för att få kontakt med Gud?

Detta inlägg handlar om Jakobs brottningskamp med Gud, som är förklädd till en man i skydd av mörkret. vi förflyttar oss till Jabboks vadställe, där Jakob just har skickat över sin stora familj och sina tillhörigheter. Han är på flykt från sin familj, och kanske från sig själv också.

Det är 2 söndagen i Fastan och texter finns att läsa i 1 Mosebok 32:22-31. Lyssna till texten här. Jag har läst in den, för din skull:

 

Jakob är ingen snäll person. Han är en människa som ställer till det för sig, stökig, självupptagen och bitvis ganska dramatisk.

Jakobs far Isak levde med sin hustru Rebecka. Hon var ofruktsam så Isak bad extra till Gud för henne. Hon blev gravid och väntade tvillingar. Dessa barn bråkade redan i moderlivet:

HERREN SADE:

- TVÅ FOLK FINNS I DITT LIV, TVÅ FOLKSTAMMAR SKALL UR DITT SKÖTE SKILJAS FRÅN VARANDRA. DEN ENA STAMMEN SKALL VARA DEN ANDRA ÖVERMÄKTIG, OCH DEN ÄLDRE SKALL TJÄNA DEN YNGRE...

1 Mosebok 25:23.

En före den andre.

Det här är en märkligt förutsägelse. Det vanliga är ju att äldste sonen ärver förstfödslorätten, men så blir det alltså inte. Jakob är manipulativ.

Med sin mammas hjälp lurar lillebror Jakob sin far att tro att han är storebror Esau.

Det blir naturligtvis stora konflikter, men allt är förutspått i profetian. Läs mer i kapitel 25-32.

Nu är Jakob på flykt undan sin familj. Kanske flyr han även undan sitt eget livsöde, som han själv iscensatte.

Lurifaxen Jakob ser till att familjen tryggt kommer över floden vid vadstället, sedan dröjer han sig kvar. Medvetet kommer han på efterkälken, för han har en sak som han måste göra.

Göra upp med Gud.

Han bär på en malande skuld. Hans driftighet att skapa sig fördelar har inte haft rena motiv. Jakob har satt sig själv främst, och föraktat sin äldre broders rättighet.

Styrd av sin egoism blir livet allt mer plågsamt. De stulna fördelarna ger honom bara plågor. 

Han har inte alls levt något tjänande liv i den generositet som han anar Gud vill att vi skall leva i.

Kan det vara så att den som flyr, förr eller senare hamnar inför Gud?

Lillebror gillar inte Guds allseende öga som hela tiden ser människors brister. Men nu är stunden här. Nu kommer han inte undan. Inte Gud heller.

De brottas.

Slängda is-stavar.

I texten slåss han mot en annan människa, men personen är mer än så.

DÅ BROTTADES EN MAN MED HONOM TILLS DAGEN GRYDDE.

NÄR HAN SÅG ATT HAN INTE KUNDE BESEGRA JAKOB, SLOG HAN TILL HONOM PÅ HÖFTBENET SÅ ATT HÖFTEN GICK UR LED.

Lars-Erik Larsson skrev sitt berömda musikstycke "Förklädd Gud". Ja, så är det ofta. Gud måste förkläda sig i mötet med oss. 

Detta är ingen "mytologisk" berättelse. Detta är precis vad det är. Gud transformerar om sig till en av oss, som han brukar...

Gud ser att den förtvivlade mannen inte ger sig, trots att fruar, åsnor och barn väntade på andra sidan floden.

Jakob hade fått sin mors välsignelse, och sin fars välsignelse, men inte Guds.

Mamma Rebecka var en del i den märkliga planen som Herren uttryckte över henne, då hon var havande.

Men egentligen var det emot all rätt.

Har Gud också dåligt samvete för att Han släppte igenom detta lurendrejeri??

Enda sättet är nu att gudamänniskan slår till den lille mänskolusen med en riktig smäll... så att höften gick ur led.

Det är illa!!

En höftled som bryts är ofta början till slutet - i alla fall om man är äldre...

Ur led.

Eller kan det vara så att Herren gläds åt Jakobs envishet? Kan man bli välsignad med en skada? Kan en skada vara ett tecken på Guds närhet?

Det är inte alltid som framgång är ett mått på att vi lever i tro och Gudsgemenskap.

Snarare kan framgång vara ett uttryck för vad vi själva har prioriterat...

Den bekväma människan vill väl inte brottas med Gud och riskera hela sitt goda liv?

Men om det goda livet tillslut smakar meningslöshet, då återstår bara en riktning - och det är att söka sig tillbaka till Gud.

- Herre, vad vill du med mitt liv?! Svara mig!

Tänk om det är så att vårt haltande genom livet är resultat av vår kamp med Gud?

I så fall... är jag... rikt välsignad... Under tårar!!

Jakobs envishet i natten kanske rent av var helig. Precis som Nikodemus besök hos Jesus i natten. Den skriftlärde ville inte avvisa Jesus utan att ha prövat sanningen om honom grundligt. 

Läs mer här: Om att bli FÖDD PÅ NYTT: 

Sturellas fotoblogg: FÖDD PÅ NYTT (helenesturefelt.blogspot.com)

Brottas med isen.

Det skyddande mörkret. Där känslan blir renare då ögonen vilar.

Alla nätter, du vet, då man vaknar i vargtimmen kl 04 och inte kan sova. Alla tankarna som är påträngande pigga och vill ha uppmärksamhet. Problem som vill bli lösta och känslor som inte vill bli undangömda. 

Det är då man skriker:

- Välsigna mig!! Jag släpper dig inte förrän du välsignar och bekräftar mig!

Välsigna mig!

Sedan kommer namnfrågan.

Gudamannen vet mycket väl vad Jakob heter. Framför allt vet han vad namnet Jakob betyder:

- Den som håller i hälen (det var ju en tvillingfödsel) men också:

- Den som bedrar...

Det står det inte i namnböcker för små gulliga bebisar som skall få heta något...

Så är det. Jakob är både den som höll sin äldre broder i hälen OCH den som bedrar. Det är sanningen. 

Och det är också här vändningen kommer.

MANNEN FRÅGADE HONOM:

- VAD ÄR DITT NAMN?

- JAKOB, SVARADE HAN.

DÅ SADE HAN:

- DITT NAMN SKALL INTE LÄNGRE VARA JAKOB UTAN ISRAEL, TY DU HAR KÄMPAT MED GUD OCH MÄNNISKOR, OCH SEGRAT.

Seger.

Vad heter du?

- Bedragare.

Trevligt att råkas...

Efter omvändelsen sker namnbytet. Så var det alltid förr då hedningen lät döpa sig och fick ett kristet namn istället. Namnet är identiteten. Namnet bär en betydelse och en egenskap.

Nu blir Jakob istället Israel, början till detta lilla, stora folk, som hela Gamla Testamentet berättar om och som än idag bebor det land, som de en gång fick. Inget folk har en så väldokumenterad historia som det judiska folket!

Sannerligen, Israel kämpar än idag med människor... och med Gud, i sitt återvändande?

Vänd om.

Nu vill Jakob i rättvisans namn få veta vem han har brottats med.

JAKOB BAD HONOM:

- LÅT MIG FÅ VETA DITT NAMN.

MANNEN SVARADE:

- VARFÖR FRÅGAR DU MIG OM MITT NAMN?

Vilket konstigt svar!

När Herren skulle sända Mose till det förslavade folket hos Farao i Egypten, frågade ju Mose samma sak:

- Låt mig få veta ditt namn, vem som har sänt mig, så jag kan svara när de frågar.

Där kommer ett rakt svar, men så djupt existentiellt att jag alltid kommer att få svindel när jag hör vad Guds namn är:

- MITT NAMN ÄR 'JAG ÄR'.

HÄLSA ATT 'JAG ÄR' HAR SÄNT DIG.

Gud är själva Varat. Gud är essensen av tillvaron. Gud är den som ÄR. Alltid.

Men Jakob fick inget svar.

Var det för tidigt för Herren att ge sig tillkänna?

Dock, Gud är handlingens Gud. Gud säger, och det sker. Varde ljus, och det blir ljust.

Gud är ett verb.

Med sin välsignelse visar Gud vem han är:

OCH HAN VÄLSIGNADE JAKOB DÄR.

Brottningskampen blev en omfamning.

Sedan gick solen upp.

Soluppgång.

Vad heter du då, som sitter här och skriver?

- Jag heter fackla, den lysande, den som brinner och strålar.

Jag fångade en sol idag...

Eller var det solen som fångade mig? Varm och lysande lade den sig i min hand, och jag vill nästan äta upp den...

Vi kan väl kämpa tillsammans? Hjälpa varandra där vid vadstället att stanna upp och gå Gud till mötes. Han sitter där varje kväll och väntar.

Flykten blir ett möte.

Det förbannade bedrägeriet mot sig själv och andra vänds där, och det onda förlöses till sin goda motsats, till välsignelse.

Ge inte upp. Din kamp är helig. Uthållighet och disciplin leder framåt - att släppa de egna föreställningarna.

Livet på andra sidan floden blir bättre, mycket bättre! Om än haltande.

Kämpande hälsningar,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som bildsatte med mäktiga foton från februari-isen,

- med tack till Camilla Lif och dina reflektioner på radions P1, Helgmålsbön. Du inspirerar alltid och här har jag tagit tankarna ett steg vidare.

Kampen är över.

  

RESTRIKTIONER Du Skall...

Du skall icke affischera.

DU SKALL ICKE hava några andra åsikter än Folkhälsomyndigheten (FHM).

Du skall icke ha några andra idéer än Anders Tegnell.

Du skall icke stjäla utrymme på offentliga platser.

Corona-pandemins restriktioner gäller oss alla, och de kan rädda liv.

Men restriktionerna kan också kväva livet.

DU SKALL hedra din fader och moder men icke komma dem nära.

Du skall icke dräpa genom att hosta och nysa på din medmänniska, men du skall ICKE heller döda genom att inte höra av dig...

Fysisk död, social död, andlig död.

Vissnande och död.

Ni skall icke vara mer än åtta personer i kyrkan vid gudstjänst.

Ni skola dock kunna vara tjugo personer när döden har inträtt.

Dock får ni vara obegränsat många vid civila begravningar ty icke-troende bär icke smittan vidare...

Det är ytterst märkligt att FHM har så ologiska restriktioner, att det skiljer sig markant mellan kyrkliga och civila begravningar. 

Det är ännu mer märkligt när man tänker på att kyrkorna är stora, generösa rum med gott om plats till många, medan borgerliga förrättningslokaler ofta är mycket mindre.

DU SKALL ICKE ha begär till din nästas hus, ej heller till deras kyrkolokaler, på det att du ICKE må bliva avundsjuk, vilket är en lika svår dödssynd som det Coronan kan orsaka.

Andlig död, social död, fysisk död. I den ordningen.

Men du skall icke tappa tron!

Du skall ICKE missbruka de stora varuhusens köpyta, så att du trängs med andra i Mammons tempel, på jakt efter konsumtionens lycka. 

Ty Herren skall icke låta dem bliva ostraffade som förköper sig och trängs med andra vid kassorna, bara för att ni inte har något bättre att göra.

Du skall ICKE bära stulna munskydd, icke heller slänga dem i rabatter och på trottoarer.

Du skall icke heller sluta andas bara för att dessa restriktioner är så långdragna - minns att dina far- och morföräldrar levde ett enkelt och stilla liv här i landet, utan högre krav på stimulans än det egna berättandet.

Det är inte synd om oss.

Men det är synd att vi har så svårt att respektera livets begränsningar och förlorar meningen när livet är långtråkigt. Välfärdsmänniskan har mycket att lära.

Njut av tulpanerna!

Men hur skall vi göra om det blir krav på vaccination för att kunna resa utomlands? Skall vi ha vaccin-pass? Hur blir det för dem som av olika anledningar inte kan låta sig vaccineras?

Kan detta, å andra sidan, vara en trygghet att inte sjuka personer kommer in i vårt land?

Och hur gör vi med alla dem som har en helt annan mänskosyn än vad vi har? Vad gör vi med de parallella samhällen som växer fram mitt framför ögonen på oss?

Du skall INGA andra lagar hava än de Svea Rikes lagar, som gäller oss alla.

Medan Coronan härjar bland oss alla, härjar andra krafter i landet, med lust att ta allt mer plats.

JAG ÄR HERREN, DIN GUD, SOM HAR FÖRT DIG UT UR EGYPTENS LAND, UT UR TRÄLDOMSHUSET. DÄRFÖR SKALL DU INGA ANDRA GUDAR HA VID SIDAN AV MIG, säger Herren. 

2 Mosebok kap 20:2.

Parallella affischer.

Att ta sig loss från sitt lands förtryck och lyckas fly, är en stor nåd. Tacksamheten är stor. Mottagandet är vänligt. Men restriktioner finns även här när det gäller religionsutövande. Åsikter och praktiskt utförande är inte samma sak.

Nu lämnar jag pandemin för ett ögonblick, och lyfter fram den franske författaren Michel Houellebeck, som varnar oss för vår anpassning till makten.

När nya maktstrukturer kommer in i ett land, söker vi först samförstånd. De ordinarie makthavarna visa sin goda vilja, men de riskerar att bli "medresenärer".

De som stretar emot det nya, bestraffas och kallas rasister och annat fult som täpper till den demokratiska debatten.

Ni SKALL ICKE TYSTA vare sig kvinnor eller män!

Ty då kommer ni inte leva länge i ert land.

I Sverige blir vi inte förtryckta. Nej, vi anpassar oss. Vad vi inte märker är att det blir en gradvis underkastelse.

Jag citerar ledarsidan i min lokaltidning:

- Vi underkastar oss först till en ny tidsanda. Sedan till de nya makthavarna, som denna nya stämning för fram. Detta är något som kan hända i alla samhällen när vinden vänder och åsikterna skiftar.

Några anpassar sig av bekvämlighet. Andra därför att de hoppas få fördelar. Några för att de är rädda. Eller bara dumma. 

Men de flesta därför att andra rör sig i samma riktning.

Slut citat.

Gradvist vissnande.

Den franske författaren beskrev sitt eget land för några år sedan i boken "Underkastelse" som egentligen handlar om ett Frankrike där islamister gradvis tar över.

Sluta inte läsa nu!

Detta måste vi våga se.

Du SKALL ICKE BLUNDA för det som sker, ej heller förneka det eller bortförklara det. 

Du skall icke bära FALSKT VITTNESBÖRD om din nästa och beskriva den gode som ond, eller den onde som god.

Och du skall icke TJYVÅKA på bussen!

Det var det några afghaner som gjorde. Jag sa till dem.

- Skall inte ni också betala som alla vi andra?

Jag fick en mördande blick bakom skägget, och en hälsning:

- Lägg dig inte i, så lever du längre.

Du skola ICKE LÄGGA DIG I, ty då lever du längre.

Det vet alla krigsflyktingar.

Och så tar de med sig sin ideologi till det fredsälskande lilla landet i kalla Norden, där freden förblindat dem så pass att de inte längre ser hoten.

De klev av bussen efter två stationer, kastade sina tomma cigarrettaskar på trottoaren, skrattade och slog på bussen.

Vi fick hög puls alla.

Ni skall icke SLÅ PÅ BUSSAR i det land som tagit emot eder.

Vem ska anpassa sig efter vem?

Ska jag bli rädd och anpassa mig efter dessa svarta skäggmän?

För de kommer aaaaaldrig att anpassa sig efter oss!! Så lågt kan de inte förnedra sig. Deras heder och manlighet förbjuder dem.

Det långsamma förtrycket har börjat.

Egypten äter sig in i det nya landet, som flöt av mjöl och honung. 

Det är svårare att få "Egyptens förtryck" ur det mentala tänkandet än att lämna kroppsligen detta träldomshus - oavsett om det heter Syrien, Somalia eller Afghanistan.

Du skall ICKE TAGA MED DIG träldomslandet in i ditt nya hemland.

Hedra din statsminister och integrationsminister som låter dig få så generösa bidrag för att du skall komma på fötter. Egna fötter. Inte genom att trampa på våra.

Ta inte med dig vissnandet.

Till sist.

TÄNK PÅ sabbatsdagen så att du helgar den.

Tänk på VILODAGEN så att du tar den på allvar, ty annars arbetar du ihjäl dig, du som har jobb, och går i väggen och blir utbränd.

Inte bara "tänk på" vilodagen - ta den på allvar och fyll på också! 

Den röda dagen är röd för att den är helgad. Speciell.

Herrens dag skall helgas. Söndagen är Herrens dag, AVSKILD för att vi skall få tid att läsa Guds Ord, bedja, sjunga, fira nattvard och ge kollekt till behövande.

Och dricka kyrkkaffe.

Ack, ack, så var det förr i tiden... för sisådär ett drygt år sedan. Det var tider det.

DU SKALL ICKE dricka kyrkkaffe annat än med dina åtta närmaste familjemedlemmar!

Röda påbud.

Och jag kontar med:

Kalla alla sammankomster för "BORGERLIGA BEGRAVNINGAR" ty då finnes det icke några restriktioner! Bara kom! Kom i stora skaror så skall vi sörja framför kulisserna men skratta bakom fasaden!

Ni skall icke MOBBA KYRKAN, ty det kallas kristofobi och fördöms å det skarpaste. Dags för civil olydnad?

Helga vilodagen. Respektera kyrkan. Vörda Gud.

Detta är Sturellas Bud, och de skall åtlydas!

Ta det lugnt, nu.

DU SKALL ICKE begå bråttom - ty brått lönar sig inte.

Mästrande hälsningar,

Helene Sture Restriktionsfelt, (HSR)

- FHM = FolkHysteriskaMotståndet, FriHetsMyndigheten, FolkHotsMänniskor, FuskHälsoMedvetandet eller kanske FulHuggarMesarna eller....

- Tack till Stig-Björn Ljunggren för din ledare i dagens Sydöstran.

"Dags att läsa Houellebeck, innan det är försent." 

Det är det.

För sent.

Eller?

Gud vare med oss alla!!

Vågar du säga något?