VALSTUGORNA FÖRVIRRAR MIG

Valstugorna är igång.

Denna lördag har gått i demokratins namn. Jag har gått runt bland alla valstugor på torget och ställt några frågor. Dels ville jag lära känna lokalpolitikerna, dels ville jag ha svar på följande tankar nedan.

Men först började jag med att tacka var och en att de kan, vågar och vill ställa upp som kommunalpolitiker, och våga utsätta sig för granskning och åsikter.

Jag bildsätter detta inlägg med foton från Karlskrona, men det var inte där jag ställde frågorna, och kyrkan har ingenting med mitt inlägg att göra.

1. Hur ser ni på balansen mellan nybygge av bostäder och avverkning skog/ ta jordbruksmark i anspråk?

2. Vad har ert parti för uppfattning om A-kassan?

3. Hur vill ert parti bemöta de muslimska kraven på sharia-lagstiftning? 

Valrörelse.

Jag redovisar inte svaren partivis.

Några var noga med att mark inte skall förstöras. Hellre förtäta och bygga på höjden.

Andra talade om att "man måste följa med utvecklingen" och då undrade jag vad man är beredd att offra?

Många sa "kommunen måste växa". På min motfråga "varför det?" handlade det om skatteintäkter, men inget om hur ökad vattenförsörjning skulle skötas eller att landskapet sätter stopp för bebyggelse.

"Vi behöver fler bostäder" bemötte jag med den matematiska uppgiften att antalet skilsmässor kräver allt fler små lägenheter... Att göra allt för att familjer skall kunna hålla ihop är ännu viktigare! "Det har vi inte tänkt på". 

Gör det.

Bygg inte på stranden.

Inte alla har erfarenhet av att vara inskriven i A-kassans system. Därför var det många som svarade svävande "att man måste kunna överleva på A-kassan, men inte riktigt..."

"A-kassan är en försäkring, inte ett bidrag" - det håller jag med om.

Jag har under några ytterst svåra månader i mitt liv hamnat i denna hantering. Det var känslomässigt mycket svårt, rent tekniskt lika svårt att fylla i allt rätt i de digitala systemen, och ännu mer omöjligt att desperat söka jobb som jag är mer än överkvalificerad för. 

Det fanns många mer följdfrågor, men jag gick vidare med min tredje, och största fråga; om islam.

Alla lyfte fram religionsfriheten, några att religion är en privatsak och att det inte skall påverka samhället.

Alla kunde också skilja mellan "den vanliga muslimen och islamisterna" där den fundamentalistiska och kvinnofientliga varianten av islam fördömdes. Flera ville förbjuda niqab och burka, men inte slöja.

Dålig sikt.

När jag frågade om de, en och en, hade läst Koranen, så var svaret som väntat "nej".

"Alla religioner är samma ju", sa någon, "med kärleksbudet och så" och då frågade jag om all partipolitik var samma. "Nej, verkligen inte!"

Just det. 

Det finns lika stora skillnader mellan religionerna som i politiken, därför behöver vi läsa Koranen för att förstå vad muslimen utgår ifrån.

Inte alla visste vad sharia-lagstiftning är (islams egen juridiska domstol) som finns i det dolda i många förorter. Men inget får går förbi svensk lagstiftning.

De som var mest tondöva när det gäller religionens konsekvenser var de röda partierna, där ateistisk materialism är den grundläggande ideologin.

Det skrämmer mig.

Många blev förvånade när jag berättade att jag bor i ett område med många muslimer, av båda sorter, och vet inifrån vilket förtryck de sekulariserade muslimerna lever under - vi har alla ögonen på oss av dem som har ledarskapsroller i moskéerna.

Läs Koranen.

Här lämnar jag min rundvandring, som var mycket givande, och bitvis förvirrande, och går över till att fundera på varför många muslimer röstar på Socialdemokraterna.

Redan 1994 tog Sveriges Muslimska Råd (SMR) kontakt med statsminister Ingvar Carlsson för att söka samarbete med det största partiet - där skulle sannolikheten var störst att få genomslag.

Några år senare formaliserades kontakterna mellan socialdemokraternas kristna Broderskapsrörelse och det muslimska rådet.

Allt eftersom samarbetet fortskred tog Broderskapsrörelsen bort ordet "kristen" för att inte utesluta någon... Alla religioner skulle vara välkomna.

Vem ska vi skicka?

Vid en kongress 1999 enades parterna att verka för religionsfrihet och motverka diskriminering.

Där formulerades också konkreta politiska mål, såsom muslimsk representation på socialdemokratiska kommunlistor i minst 15 kommuner.

Samarbetet ville också verka för muslimska skolor, fredagsbön, muslimska helgdagar, halalslakt och imamutbildning.

Detta är nästan trettio år sedan. Idag ser vi lite annorlunda på det.

Vem gynnar vem?

Det är naturligtvis mycket bra att muslimer vill öka sin delaktighet i det svenska samhället.

Men det är tyvärr oftast bara skenbart.

Det är inte "muslimen som vill bli svensk", det är "muslimen som vill att Sverige ska islamiseras".

När den stora flyktingströmmen kom 2015 fick jag många syriska vänner, där vi förde en intensiv debatt om religion och samhälle. 

En av dem sa:

- Jag förstår inte varför vi skulle ända hit upp! Här är kallt och vi förstår ingenting.

- Men skolan är gratis och vi får pengar gratis, och mer när vi gör många barn.

- Jag skulle stannat hos min kusin i Istanbul. Detta är bullshit! Vi är lurade.

- Nej, Allah har gett oss detta land, bror, ta emot det.

Jag var helt tyst efteråt.

Eller bakåt?

Det vi ser idag på våra gator och torg är arga palestinska muslimer som skriker förnedrande ord om vårt svenska samhälle. Deras tongång är aggressiv och de har redan visat att de gärna tar över våldsmonopolet.

Många av dessa personer kommer att rösta imorgon. 

När de har fått tillräckligt stort fäste, så kommer de att genomföra sina sharia-lagar med hjälp av vår demokrati.

Hur ser det ut i deras hemländer? Vad har kristna för plats där? Om de betalar en extraskatt får de vara ifred. 

Den självbild som Koranen ger är att muslimen är ett herrefolk, och andra skall tjäna dem.

Och på min fråga i religionsdialogen:

- Vad har islam för syfte?.. blev svaret:

- Makt. 

Kristendomen syfte frälsning och befrielse. 

Demonstrationer.

Sedan hörde jag hur de syriska flyktingarna hade snappat upp svensk politik. De sekulariserade muslimerna, som flytt förtryck och sharia-lagstiftning ville bli västerländska, utan Muhammeds inblandning, sa:

- Sverigedemokraterna räddar från islamister.

Det ogillades av den andra gruppen män som förstått att de hade blivande vänner bland socialdemokrater och vänsterpartister.

Att kritisera en ideologi är inte fobi, inte heller rasism. Vi är fostrade i det svenska skolsystemet där vi ska ifrågasätta och tänka själva. Då gör vi det, i dialog och söker svar tillsammans.

Är Europa rött eller blått?

Skog och mark, bostäder och hus. A-kassa och arbetslöshet, pengar till fattiga och rika. Religionsfrihet och integration, ideologier som krockar och makt.

Imorgon skall jag rösta.

Det blir svårt. 

Fast lätt.

Må Gud bevara oss alla!

Helene F Valfelt, i demokratins namn.

Tomt. Vem får vila ut?