BRON UNDER KYRKAN - Symbolpedagogik

Symbolpedagogik.

Hur ska man kunna lära känna sig själv? Inte bara vad gäller politik så här i valtider, utan mer personligt.
Vad finns i det undermedvetna? Vad har vi tryckt undan av pinsamheter, sorger och påhopp? 

Skuggorna dyker ofta upp när man skall sova, eller i drömmen.

Symbolpedagogiken är ett enastående redskap till att få kontakt med de egna djupsidorna.

Följ med på en helg i Åhus, dit 24 diplomerade symbolpedagoger hade hörsammat inbjudan till att fira vår handledare Helen Kemi och hennes glädje att 50 personer fått denna utbildning genom hennes hand.

Symbolpedagog-övning.

Det spontana målandet har olika ingångar; berättelser, musik, rörelse, bilder och drömmar.

Denna gång låg olika fotografier utspridda på golvet. Vi fick gå runt och betrakta dem tills en bild "kallade" på oss.

Jag valde ett svart-vit foto som jag uppfattade föreställde kyrkbänkar i en kyrka med höga valv.

Vi fick visa vår bild och säga endast ett ord om den. När jag vände på fotot för att visa det, såg jag till min förskräckelse att jag hållit den upp-och-ned... 

Det var inte alls en kyrka - det var en fotovinkel taget under en bro, med mörkt vatten...

- Ödeläggelse...

Vad föreställer detta?

Följ med in i skuggorna när jag lät penseln måla det som bilden satte igång.

Jag började med fotot upp-och-ned - det som jag såg som en övergiven kyrka.

Mitt undermedvetna formade bilden.

Brunt papper, vit färg, svart och mörkbrunt, lite grönt. Breda, snabba penseldrag.

Pelare som reste sig högt. Vitt ljus i fokus. Jag kladdade dit reflexer mellan pelarna.

Penseln målar spontant.

Utanför hade stora ösregn forsat nedför taken. Marken var ordentligt genomblöt - äntligen!

Kronoskogen med de hundraåriga planterade tallarna fick efterlängtat regnvatten.

Bruna tallbarr låg på stigarna medan gröna kronor sträckte sig upp mot septemberhimlen. 

Bakom mitt papper lyste hösten.

Kanske målar jag bara stora tallbarr..?

En övergiven kyrka?

Sedan fick vi processa våra bilder, två och två. 

Jag fick hjälp att våga berätta vad penseln målat. Min symbolsyster lyssnade aktivt.

Jag gick närmare bilden och började se att det jag bara kladdat dit började ta form.

Vad är det mellan pelarna?

Små vita duttar i bänkarna såg ut som de sista kyrktanterna som inte ger upp, trots att kyrkan är i förfall.

De sitter troget kvar, i bön och bibelläsning.

De stora vita reflexerna ser ut som spöken. Är det alla de döda som reser sig upp mellan pelarna? Varför är de kvar?

Eller, lite frommare; är det de tolv apostlarna? Eller Israels tolv stammar? Kommer de från ljuset där framme, eller är de på väg dit?

Jag räknade figurerna.

- Det är sex vita figurer till vänster och sex till höger.. nej! Det är ju sju!

Men, vad... ? Den sjunde är en person i profil... och han är på väg ut ur bilden.

Det är Jesus.

Jesus går ut ur kyrkan.

Det blev så starkt!

Bilder processas.

Sen tog jag ett nytt papper. Vände fotot rätt. Målade med arga drag, tyckte inte om situationen alls.

Min hjärna spelar mig ofta spratt vid dessa tillfällen.

Jag målar omedvetet upp-och-ned, på riktigt, och får var enda gång vända på bilden.... Jobbigt.

Är det min synestesi? Vänsterhäntheten?

Målade vattnet grönslemmigt. Kände ångestfukten från betongpelarna i vattnet under bron. 

Tvärbjälkarna var säkert fulla av råttor... eller rädda människor som gömmer sig... eller hemlösa... 

Usch!

Är Jesus under bron?

- Han går ned under bron... Jesus är under bron. Det är där han vill vara. I dödsriket bland det slemmiga, de övergivna och förtvivlade.

Råttorna försvinner när han kommer. Men inte de gömda och glömda.

Jag kunde inte hålla tårarna.

Vem har förorenat det rena vattnet?

Där nere är all vår smuts, vår girighet och allt förtryck. Där simmar plats och avfall, och fiskar flyter döda.

Men längst bort är det vitt av ljus.

Vad är det?

- Det är hoppet. Längst bort i detta kloaksystem finns ett ljus!

Eller? Hm, det ser ut som en dörr, med handtag... En dörr av ljus.

Vart leder den?

En dörr av ljus?

Finns det en bro under kyrkan?

Är kyrkan byggd på en bro, över mörka vatten?

Vad har jag målat?!

Men Jesus går dit ned. Han var i dödsriket i tre dagar. Jesus drog med sig livets ljus dit ned, på Guds uppdrag.

Jag satte ihop bilderna. Då såg jag istället en underjordisk kyrka... under bron!

En underjordisk kyrka?

Det är alla de kristna som gömmer sig undan diktaturer och religionsförtryck. Kommunistiska och ateistiska regimer kväver de kristna, islamistiska stater gör detsamma.

Och i vår svenska valrörelse är de röda religionsblinda.

Mina bilder blir en bön... ett rop!

Jag tittar igen på figuren som går ut ur bilden.

Om Jesus skulle lämna kyrkan, av vilken anledning skulle det vara i så fall?

För att vi är splittrade... Inte alla har Jesus som sitt centrum.

Jesus lämnar kyrkan.

I VÅR HERRE JESU KRISTI NAMN UPPMANAR JAG ER ATT VARA ÖVERENS OCH INTE DELA UPP ER I OLIKA LÄGER,

UTAN ÅTERIGEN STÅ ENIGA I TANKAR OCH ÅSIKTER.

1 Korinthierbrevet 1:10.

Församlingen slets av motsättningar och var splittrade i grupperingar kring olika ledare:

- Jag tillhör Paulus.

- Jag tillhör Apollos.

- Jag tillhör Kefas.

Som en bro över mörka vatten.

Vår kyrka idag, 2026, splittras i frågan om äktenskap (för "man och kvinna"/ homosexuella/ könsneutralt), om klimat och skogsvård och en del ifrågasätter om Jesus ens har funnits...

Om sekulariseringen går några steg till, då är Jesus inte kvar.

Prästerna predikar inte hans namn.

Och Bibeln är inte Guds ord....

Är det detta jag har målat med grova penseldrag?

VAR DET KANSKE PAULUS SOM KORSFÄSTES FÖR ER ELLER VAR DET I PAULUS NAMN NI DÖPTES?

1 Kor 1:13.

Kronoskogen i Åhus.

På söndagen var vi två som smet i väg till kyrkan. Vi orkade inte med mer introspektion.

Så skönt att på riktigt få sitta i en riktig kyrka med riktigt liturgi och lästa bibeltexter. 

Vi andades ut.

Och fick sjunga en av de nya provpsalmerna, som uttryckte det vi kände:

EN ORO I TAGET FALLER I DIN JORD.

EN ORO I TAGET FALLER I DITT ORD.

JAG VILL LEVA NÄRA LÖFTET OM DIN TRÖST...

Provpsalm 151 "En oro i taget".

Och längst bak i agendan såg jag... 

... ett kyrkvalv!!

Det som jag målat!

Men på en levande kyrka.

Hur kan allt sammanfalla så här?

Kyrkvalv över en levande kyrka.

Jo, det kan det, när Jesus får var i centrum och leda sin församling.

Andras bilder i gruppen berörde andra ämnen i livet. Smärta, brist och oro tog sig uttryck och blev bearbetat, åtminstone för en liten stund.

Med detta personliga exempel uppmuntrar jag dig att ta kontakt med symbolföreningen!

Där finns redskap, glädje och personlig omsorg.

www.symbolonviaunna

Djupt tacksamma hälsningar, 

Helene F Sturefelt, symbolpedagog.

Åhusgården.