DEJTA GUD

Hej, ser du mig!?

Jag har en träff. Ett inbokat möte. Syftet är inget vidare. Alltså, träffen har inget annat syfte än att vara tillsammans.

Med Gud.

Jag dejtar Gud.

Utan att vilja något särskilt.

Inga tjatiga böner. Inget gnäll. Inget ifrågasättande varför Gud inte gör något åt våra dumheter.

Guds ögonfransar...

Det är egentligen ganska oförskämt att komma till skapelsens Herre med så lite intresse för själva relationen.

Om barn och barnbarn skulle göra så, då funnes det ingen gemenskap. 

- Kan jag få... skulle inte du kunna ge mig... 

Eller om ens älskade hade lika kylig inställning.

- Ge mig mat, tanka bilen, ge mig ett trevligt hem och lite sex under täcket, men oj vem är Du?

Under bron. Ge mig...

Vintern ligger kall över landet. Även Sveriges sydligaste kuster har nu nåtts av minusgraderna och östra Blekinge är igensnöat. Vintern frågade inte om den fick komma, den bara gjorde det eftersom det är den årstiden.

Följ med ut på isen. Vi skall dejta tillsammans.

Det är något förunderligt med att söka Guds närvaro.

Jag älskar att vara tillsammans med min älskade och bara vila i hans blick. Bara vara. Utan att önska eller begära något.

Precis så är det att vara tillsammans med Gud!

Gud är alltid mer.

Inte mindre.

Vem dejtar vem?

Naturen är min första älskare. Det var där jag lärde mig uppskatta skönhet. Skapelsen är så rik, så vacker och så intelligent. Jag drar djupa suckar av välbehag och anar Skaparen själv bakom allt.

Isen expanderar. Det frusna vattnet kryper upp på stenarna. Vintern har greppet. Precis som Gud har greppet om min själ.

Naturen sviker inte, luras inte och vill mig inget ont. Men den har sina krafter som jag böjer mig inför, varje dag.

Hjälp! Åh... Oändliga skönhet.

Jag läser om Gunilla Svensson, högstadielärare, som skriver i Världen Idag, 9 feb 2021.

- Det är något förunderligt med att söka Guds närvaro. Vår församling började året med två veckors bön för vårt land, och för att söka Guds närvaro i vårt eget liv. 

Det har skett via webben, bara en timma långt, med fokus på lovsång, Guds ord och kraften i Ordet, att överlåta sig själv och våga ge Gud hela hjärtat.

Hon fortsätter:

- Varje kväll har det även varit fokus på att söka sig djupare in i Guds närvaro, vänta där, och dröja kvar...

Jag står under en knotig ek och blickar ut över Sölvesborgsviken. Kan vi se naturen som en levande organism, som ska bemötas med respekt, för sin egen skull?

Stenfast. Trofast.

Vad har hänt med oss människor? De senaste generationerna har vi ändrat syn på naturen och ser henne som ett fyllt skafferi som vi kan ösa mineraler ur, dra upp fisk, fälla träd, bygga hus på åkermark och utnyttja allt vad vi kan. 

Hon finns till för sin egen skull. Precis som du. Ditt liv och mitt är inte till för att utnyttjas. Vi finns för att vi finns, för att Gud vill det.

Gud är existensens essens. Själva varat. Den som ÄR.

Därför kan Gud aldrig utnyttjas!

Men när jag stannar upp och bara står där vi isen och umgås med Gud, på blir jag betjänad av Guds närvaro, bortom min kontroll. 

Jag väntar, och Gud kommer. Ja, Han är redan där!

Precis som spåren efter de stora svanarna...

Svanfötter.

Gunilla Svensson beskriver sin bön:

- Jag talar ut Guds Ord, det jag just läst, jag talar ut ordet i bön, med mitt hjärta. Guds närvaro kommer in i varje vrå i hemmet, fyller på oss och betjänar oss med välsignelse!

- Genom webben, genom mörker, genom oro och bekymmer kommer Guds kärlek när vi dröjer kvar där, väntar och ger vårt fokus till Honom.

Gud, om någon, förtjänar vår tid, vår uppmärksamhet och våra hjärtan.

Eller hur!

Detsamma gör naturen.

Fylla igen?

Vi ska inte fylla igen havsvikarna för att fixa mer industrimark. Inte heller skall vi fälla bokskogarna och bygga hus där bland träden som vi tagit bort. Vi måste backa. Expansion håller inte i längden.

Se och lär av isen!

Till slut kryper den upp på stenarna! 

Ska vi klättra på varandra? Nej, människa lilla, backa. Tänk efter. Känn efter vad ditt hjärta säger.

Vintern säger att vi skall ta det lugnt. Energin räcker knappt till. Skogsbolagen har ställt in en del verksamhet bara för det. Så bra! Hur många tecken och naturfenomen behöver vi för att hitta tillbaka till respekten för livet?

Acceptera begränsningarna.

Det är enda som är gränslöst är Guds kärlek.

Den som dyker upp när vi dejtar Honom i stillheten.

Stilla promenad.

Isvarma hälsningar,

Helene Sture Dejtfelt,

- vinterfotograf i Sölvesborg.

- som gärna skulle vilja ge bort en prenumeration på Världen Idag. Känner du någon som vill läsa en kristen dagstidning?

PLATS I GUDS RIKE

Evangelisten Lukas - oxen.

- Tag plats! Dörrarna stängs!

Nej, jag skall inte skriva om en tågresa, utan om vår plats i Guds rike. 

Alla som tycker om att skriva har sin infallsvinkel. Det är viktigt att känna till den för att kunna förstå sammanhanget.

Jag arbetar intensivt med att försöka klarlägga och sätta ljus på Bibelns berättelser, det vet du. Denna vecka i februari umgås vi med texterna på Kyndelsmässodagen - Uppenbarelsens ljus. Detta blir därmed en fortsättning på föregående inlägg.

Sturellas fotoblogg: LJUSET - ETT LIDANDE (helenesturefelt.blogspot.com)

Jag samlar tankar och känslor under dagen, som kan se ut så här:

På förmiddagarna väver jag flamskvävnad - just nu en svit med de fyra evangelisterna. Efter lunch är jag ute. Ibland ser jag en svartvit film, och på kvällen sitter jag här och skriver.

"Flicka lik mig".

Just Lukas har skickligt tecknat sitt evangelium som en regissör vid Livets Teater. Han ser till att rollbesättningen har alla åldrar, så att hans läsare kan hitta någon att identifiera sig med:

* Vi får möta det äldre paret Elisabet och Sakarias som blir förvånade över att få barn till slut (Johannes Döparen).

* Vi får följa den unga Marias dramatiska graviditet och den äldre Josef som går in i rollen som fosterfar.

* Vi läser om undret i Betlehem, där Jesus föds bland offerlammen som skall till templet så småningom.  

* Denna vecka läser vi alltså om hur Jesusbarnet bärs fram i templet och de två gamlingarna som väntar på att dö, men som genom Helig Ande säger starka saker om detta barn.

* I kapitlet efter berättar Lukas om Jesus som tolvåring, som en slags konfirmations-redovisning.

Evangelisten Lukas vill engagera läsare i alla åldrar och livsfaser i sin berättelse.

Det som är så fantastiskt är att var vi än befinner oss, du och jag, så kan historien om Jesus bli din och min historia!

- Tag plats! Dags att åka hem! Eller åka bort. Dörrarna stängs.

Livets tåg.

Tänk att gå och vänta på att dö... Så var det både för den gamle Symeon och tant Hanna i templet. Men det var ingen ångestfylld väntan, ingen oro för sjukdom, långa vårdköer eller om syrgasen skulle räcka till. 

Nej, det var en aktiv väntan, full av liv i bön och tillbedjan.

De visste sin plats i Guds rike.

Säkert hade de läst Psaltaren 63, vilket jag gjorde i morse vid frukostbordet:

   GUD, MIN GUD, DIG SÖKER JAG,   

   MIN SJÄL TÖRSTAR EFTER DIG, 

   MIN KROPP LÄNGTAR EFTER DIG, 

   SOM ETT KARGT OCH UTTORKAT LAND.

   DÅ SKÅDAR JAG DIG I HELGEDOMEN,

   JAG SER DIN MAKT OCH DIN HÄRLIGHET.

Templets härlighet.

På engelska (ur Gideoniternas bibel):

"O God, You are my God. Early I will seek You.

My soul thirsts for You, my flesh longs for You in a dry and thisty land, where there is no water.

So I have looked for You in the sanctuary, to see Your power and Your glory."

Psalms 63:2-3

Så enastående stort det måtte ha varit då Ordet blev levande och gick i uppfyllelse för Symeon och Hanna!

Säkert hade se sett många par komma in med sina barn i templet och "göra såsom sed var", men detta var annorlunda. Guds Ande uppenbarade för dem att Jesusbarnet svaret på Israels böner.

Och jag är där, i texten. Jag har krupit in mellan raderna och sitter där, mitt emellan alla punkter och stora bokstäver... och upplever det som sker.

Templet, i de yngstas Bibel.

- Tag plats! Tid att gå hädan! Dörrarna stängs. I frid.

Symeon förstår nu att hans livs väntan är över. Han tar barnet i famnen och utbrister:

HERRE, NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HEM...

Lukas 2:29.

Va'?

Ska han gå hem? Men bodde han inte i templet dag och natt?

Här ser vi hur fel det blir att översätta med nya ord som missar djupet! Det blir lika fel att säga "gå bort". Skall han gå bort? Vart då?

I den gamla översättningen stod det ju:

 ... GÅ HÄDAN...

Låt oss lära oss de stora orden och vad de betyder, annars riskerar vi att missförstå texten.

Pendel, mellan himmel och jord.

Att gå hädan är att lämna detta jordeliv och dö, för att komma till Gud i himmelen.

Vardagssvenskan skriver om döden som sagt med orden "gå bort", medan trons vardagsspråk säger "gå hem".

Hur som helst, nu inträder den stora friden vid livets slut, och Symeon ger sitt stora credo:

NU LÅTER DU DIN TJÄNARE GÅ HÄDAN, I FRID, SÅSOM DU HAR LOVAT.

TY MINA ÖGON HAR SKÅDAT FRÄLSNINGEN SOM DU HAR BERETT ÅT ALLA FOLK,

ETT LJUS MED UPPENBARELSE ÅT HEDNINGNARNA OCH HÄRLIGHET ÅT DITT FOLK, ISRAEL.

Lukas 2:30-31.

I förra inlägget - om ljuset som lidande - talade den gamle dystert om strid och svärd som Jesus kommer att orsaka. Men... är han inte Fridsfursten? Jo! Absolut!

Men när Guds rike möter världens rike, då blir det friktion.

Mörkret vill inte möta ljuset.

Lögnen vill inte möta sanningen och giriga människor vill inte veta av den givmilda kärleken.

Jesus kommer att vara som ett svärd genom alla människors tankar. Ondskan kommer inte att vilja ge sig, utan orsakar strid - det är inte Jesus som gör det!

Mörkt ljus.

Symeon får erfara att profetiorna i Gamla Testamentet - eller den hebreiska bibeln - nu går i uppfyllelse.

Den rollen som Israel har i Guds rike är att vara löftesbärare. 

Åt vem då? Jo, åt alla folk!

Noggrant och sakligt börjar Guds sin frälsningsplan med ett steg i taget. Det judiska folket har varit bärare av detta löfte, mer eller mindre motvilligt, men hedningarna har inte fattat någonting.

Förrän nu.

Det är nu det går upp ett ljus!

Men bara den som lever med sin Gudslängtan förstår detta.

Detta var inte ett avslöjande av det slaget som världen förväntade sig, inte heller en ära av det slag som Israel ville ha. Det skavde...

Men det som hände i templet denna dag var däremot ett ljus fullt av sanning om Guds vilja för alla folk, och en sann härlighet och ära till Gud.

Ljuset går upp.

Tänk nu så här; när denna historien blir din, blir den också din kallelse. Alla har en egen roll enligt Guds plan.

Jag skriver det igen, med fet stil så att du inte missar detta:

Alla har en egen roll i Guds rike, enligt Guds plan.

Vissa har en aktiv och synlig roll. Det kan vara en roll som är offentlig där vi får predika evangeliet eller utöva Guds kärlek genom att möta medmänniskans praktiska behov.

Andra har en mer stillsam och tillbakadragen roll, där bönen är det viktigaste arbetet, en trofast bön om att Gud skall fortsätta uppfylla sina löften.

Platsen i Guds rike kan skifta med livets olika faser. 

Jag har lämnat trettio års offentlig gärning bakom mig, med en tvärnit, och undrar ibland varför det blev så och om jag är på rätt plats. Ibland väljer man inte sina vägar, utan tvingas svänga för att inte köra i diket...

Motvilligt.

Min gode vän i bokhyllan, professor Tom Wright, skriver avslutningsvis:

"Maria och Josef behövde det äldre paret just då. Och Symeon och Hanna hade väntat på dem, och tackade nu Gud för dem och uttalade profetiska ord över Jesusbarnet. 

Jesu födelse hade redan börjat ge effekt genom att olika sorters människor lockades till förnyad lovprisning och förnyad gemenskap med Herren."

- Tag plats! Time for departure! The Gospel Train is departing. Dörrarna är fortfarande öppna för er som skall gå hädan! I frid.

Vår himmelske Fader är lokföraren...

Tag plats.

Innerliga hälsningar från 

Helene Sture Platsfelt,

-  tågåkare, teålåg... och vävare av livets trådar,

-  och här är Matteus på gång:

Grekiska: MATTAION.

LJUSET - ETT LIDANDE

Ljusets effekt.

Det är något med ljuset som jag inte tycker om. Det ena är aningslösheten att tala om "ljuset" som något allmänt bra. Det andra är vad "ljuset" faktiskt gör.

Avslöjar mörkret.

Det är inte så att en människa är ett tomrum som plötsligt fylls av ljus. I den ytliga livsfilosofin är ljuset alltid positivt.

Men i oss alla finns ett mörker som skapas av våra erfarenheter av svek, ovilja, manipulation och våld. Det sanna ljuset lyser upp dessa inre konflikter.

Och kräver åtgärder.

Ljuset kräver åtgärder.

Det är mentalt farligt att låta negativa tankar och känslor bara komma och gå. De behöver uppmärksammas, med ljusets hjälp. Annars börjar de leva sitt eget liv och etablerar en ogripbar olustkänsla av att något inte stämmer.

Ofrid. Olust och ingen sinnesro.

Jag hittade en gammal engelsk bön som uttrycker precis det jag vill säga:

"KOM, DU MITT LJUS, OCH LYS UPP MITT MÖRKER.

KOM, DU MITT LIV, OCH LÖS MIG UR DÖDEN.

KOM, DU MIN LÄKARE, OCH HELA MINA SÅR.

KOM, DU FLAMMA AV GUDOMLIG KÄRLEK, OCH FÖRTÄR MINA SYNDERS TÖRNEN.

RENA MITT HJÄRTA MED DIN KÄRLEKS ELD.

KOM, O KONUNG, OCH INTAG DIN TRON I MITT HJÄRTA OCH HÄRSKA ÖVER MIG,

TY DU ALLENA ÄR MIN HERRE OCH MIN KONUNG."

Mot ljuset. Eller?

När jag blev kristen fick jag tillgång till en enorm skattkammare av ord och insikter. Vaga föreställningar och önskedrömmar ersattes av en handfast Gudserfarenhet, genom sekler av Guds tilltal till människor.

I söndags, 7 febr, hörde jag en god predikan på radions P1, från St Eugenia katolska kyrka i Stockholm. Prästen sade i sin predikan:

"Äntligen blir dagarna längre när vi upplever de klara vinterdagarna.

I Norden uppfattar man ljussymboliken starkt. Under fler månader lever vi i mörker här. Ljuset är positivt.

När kyrkan bredde ut sig norrut till folk som levde i mörkret, var det lätt att tala om evangeliet med hjälp av ljussymboliken.

Det har samma verkan idag som då. Nordbon är så berörd av ljuset. Tänk bara på Lucia i december och  påsknattens ljus som tänds efter långfredagen.

Ljus för oss är liv och värme, ljuset är kunskap och klarsynthet, det är orientering och hopp. Ljuset väcker positiva känslor.

Ordet "ljus" associerar vi med upplysning och frihet, optimism och framstegstro."

Så sade pater Dominik Tierstriep.

I vår kristna tro har ljuset ett namn: Jesus Kristus. I en mörk värld är det lätt att predika evangelium utifrån Guds ljus.

Dubbel ljus-symbolik...

Så långt verkar allt härligt.

Men när Lukas berättar om Kristus - Ljuset - anar vi ett lidande, som är oundvikligt. Ljuset har något tveeggat över sig.

Maria och Josef kom med Jesusbarnet till templet när han var 40 dagar gammal. Där fanns två gamla människor, Symeon och Hanna, som hade väntat på att se "Israels frälsning". Hur kunde de veta att detta lilla barn var Guds utstrålning?!

Jesus bärs fram i templet.

I många, långa år hade de tjänat Herren i templet i tålmodig väntan. Det ouppfyllda löftet blev allt mer plågsamt. 

Vem skulle trösta Israel i den gudsförgätna ockupation de befann sig i? Vem skulle befria dem?

Livet var ett enda långt lidande.

Deras kroppsliga sinnen blev allt mer skrynkliga, men själens skärpa blev allt skapare.

Gud uppenbarade sitt ljus för dem, ja, för alla som har sitt sinne vänt till Herren.

Men plötsligt utbrister den gamle Symeon i ett mycket konstigt uttalande:

- DETTA BARN SKALL BLI TILL FALL ELLER UPPRÄTTELSE FÖR MÅNGA I ISRAEL, OCH TILL ETT TECKEN SOM VÄCKER STRID.

JA, OCKSÅ GENOM DIN EGEN SJÄL SKALL DET GÅ ETT SVÄRD - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL KOMMA I DAGEN.

Lukas 2:34.

Nu visar det sig att den befriare som Gud har utvalt, kommer att ta sig an lidandet genom att dela det.

Ska ljuset dela mörkrets konsekvens?!

Utstrålningen av sig själv.

Det är precis detta som är så stort med Bibelns vittnesbörd - att mörkret blir bemött och nämnt vid namn! Av den som kan besegra det.

Pater Dominik sade:

"Vi blundar ofta för ljusets avslöjande verkan. Ljuset har ju en förtärande verkan med sin renande kraft!"

Då är det inte längre så självklart att man vill umgås med ljuset...

Kom, du lilla ljus, men lys inte upp i mina mörka vrår, är du snäll.

Kom, lilla ljus, och läk mina sår, men prata inte om dem.

Kom, du flamma av gudomlig eld, men be mig inte göra upp med allt mitt slagg...

Sårat ljus.

Den katolske prästen lyfte fram mystikernas erfarenhet. Det var mycket välgörande att få dyka ned i det djupet igen. Han sade:

"Det är mystikernas erfarenhet när de blir upplysta av Guds ljus, att de får insyn i Guds hemligheter. Men inte bara det, utan de får också klar blick för sig själva och hur världen är beskaffad.

Denna insikt, genom bönens umgänge med Gud, kallar mystikerna för - sötma och smärta. 

Att verkligen se, är både gott och hemskt. Det är både sött och beskt.

Det var kanske inte det man tänkte sig när man bad om att få se "Guds ljus"...

Kom, lilla ljus, och gör det mysigt hos mig.

Kom, du lilla ljus, och skapa lite stämning i fönstret.

Kom, men håll inte på med att förtära mina synders törnen! Ingen religiös brasa här, tack! Jag är redan ren genom rökelse och meditation...

Inte mysig.

Jag är mycket tacksam att få leva med Kristus och det ljus Han ger. Men det gör även ont.

Det blir ett utanförskap, att se och veta annat som icke-troende inte ser.

Pater Dominik säger:

"Den mystika insikten är inte bara saliggörande, utan även en börda. Den som tror ser mer... har mer insikt, och det medför mer lidande. 

Och faktiskt mer ansvar!!

Rent konkret har jag dessa dagar varit med i kampen för vår stadsnära bokskog Vitehall i Sölvesborg. Dessa hundraåriga bokträd är ett signum för stan, till glädje och rekreation för många.

Igår klubbades beslutet igenom att exploatera detta område för villabebyggelse. Jag startade en bönekedja och vi var många som bad om kärlek och insikt till dessa förtroendevalda i kommunfullmäktige.

Skidåkning vid Vitehall.

Bönen skapade en värme och samhörighet, men vi nådde inte hela vägen fram; 25 ja-röster mot 24 nej-röster. Besvikelsen är mycket stor, men än är inte sista ordet sagt, hoppas vi.

Ja-sägarna har som grund för sina beslut endast pengar:

- Vi behöver mer skattekraft, alltså unga familjer som bosätter sig här och betalar skatt så att vi kan ta hand om våra äldre...

- Det finns fortfarande plats i skogen för brukshundsklubben, ridskolan och övrigt folk...

De flesta av dem brukar inte vara ute i skog och mark.

Medan nej-sägarna motiverade sin ståndpunkt med att bevara den känsliga ekologin, inte bygga över Via Regia - Gröne väg som är en kungs-stig - samt respektera rödlistade arter som tyder på nyckelbiotop med höga naturvärden.

De flesta av dessa däremot är ofta ute i den terräng de beslutar om.

För mig är detta en tydlig skiljelinje mellan dem som ser ljuset, och dem som inget ljus har.

Nå?!

OM NU LJUSET INOM DIG ÄR MÖRKER, HUR DJUPT BLIR DÅ INTE MÖRKRET!

Jesus i Bergspredikan, Matt 6:23.

Tack, Herre, för ljuset, som har en så genomgripande effekt!

Förlåt alla dem som missbrukar ljuset till en mysfaktor.

Hjälp oss alla ta det ansvar som Ditt ljus ger oss.

Men Jesus, bär våra bördor, ibland gör det alldeles för ont för att se allt detta... Amen.

Tack till pater Dominik Terstriep och min favoritbibelkommentator Tom Wright.

Må ljuset vara med dig. Om du vill...

Helene F Sturefelt,

- ljustecknare och ljusfotograf.

Mörkret avslöjas.

LÅNGFÄRDSSKRIDSKOR - mitt Credo

Jag fångade en sol idag...

Det är omöjligt. Det går inte. Tänk om den brister. Ge dig inte ut! Skydda dig.

Vintern har kommit även till Blekinge. Minusgraderna tar hand om naturen och fryser ned mark och vatten till fast form. Sakta med säkert tar tjälen över jorden och isen tar hand om sjöar och havsvikar.

Om jag skulle beskriva min kristna tro, så är jämförelsen med en havs-is mycket bra.

Utropen ovan skulle lika gärna kunna gälla som varning att ge sig in i Gudsgemenskapen:

- Det är omöjligt! Tänk om tron brister? Ge dig inte ut på några religiösa äventyr. Skydda dig mot faror och dumheter! Och du har väl hjälm?

Jadå. Frälsningens hjälm.

Ge dig inte ut! Jo, lev. Ge dig ut!

Följ med mig ut på havsvikarna i Sölvesborg. Vattnet är ganska stillastående i den vik vi kallar Fiskabacken. 

Igår, lördag, lyste solen och vi var bara några stycken som skrinnade. Idag, söndag, var det molnigt och blåsigt, men nu var säkert femtio personer ute på det hala!

Folkfest på isen.

Mina stabila pjäxor är ordentligt snörda, långfärdsskridskorna fäster jag med remmar runtom. De långa och vassa som knivar...

Stavarna håller jag omlott på tvären, som balans, så jag har något att hålla i när jag glider iväg. Och OM jag skulle gå igenom, så fastnar jag med stavarnas hjälp...

Vänster, höger, vänster, höger... Jag kollar balansen och glider på en fot i taget. Snart tar rytmen fart och jag dansar över isen.

Blank kärn-is.

Hör ni det? JAG DANSAR ÖVER ISEN!!    

Det bär! Det frusna vattnet bär oss små mänskoloppor över till andra sidan. 

I somras simmade vi här och solade på bryggan. Idag åker vi skridskor ovanpå vattnet och skymtar fruset sjögräs där vi far fram.

Vår kristna tro bär. Gud bär oss små mänskoloppor genom livet, över till andra sidan.

Man kan inte lära sig åka skridskor genom att stå på stranden och bara titta. Man måste ge sig ut. Ha rätt utrustning. Trilla och ramla. Och resa sig upp igen.

Man kan inte lära sig tro på Gud genom att titta på andra. Man måste pröva själv, be själv, läsa sin Bibel, ha rätt utrustning. Det kräver mod att våga möta Jesus i bön... Att bli berörd.

Bli förändrad. 

Till det bättre!

Jag skrinnar på trons hav!

Det bär. Visst bär det.

Men det tar tid att lära känna Gud. Han känner redan oss, men inte vi Honom. Jag tar miste, ramlar, trodde att det var på ett visst sätt, möter motstånd...

Värst var det idag när medvinden tog slut och jag skulle köra tillbaka. Motvinden var så hård och isande kall att jag stannade... Kom inte vart.

Stod still.

Tappade balansen och ramlade. Stående.

Precis så är det med livet. Det tar tvärtstopp ibland. Och motståndet är så hårt att det inte går att röra sig framåt en millimeter. Gud, vad tänkte du nu? Vad menar du med detta?

Och Herren viskar:

- Du får åka i sidled istället... några hundra meter. Ta sedan skydd för vinden när du närmar dig stranden. Först då kan du vända tillbaka...

Kringgående rörelser.

Gud brister inte. Men det gör mitt tålamod. Och oförstånd.

Se upp! Se ned. Gira.

Det som gör mig riktigt upprörd är dåliga väderprognoser eller falska löften om solsken.

Särskilt när det gäller trons värld.

Från ena hållet ropar man skrämselord om "religion är gammaldags" eller "Gud är död" eller "världen går under imorgon men-om-du-bara-följer-oss-så-blir-du-räddad".

Från andra hållet utropar man löftet om ett evigt paradis på jorden där allt skall bli fullkomligt... 

Det finns inget som gör mig så nervös och misstänksam som när man utlovar "guld och gröna skogar" med religiösa övertoner. Då sticker jag lång väg! Ja, då skrinnar jag iväg ända bort till Edenryd i Skåne!

Ni sticker jag.

Isen har sina farligheter. Bryggor och grund gör isen svag. Infrusna stenar - eller en utspottad snus som frusit fast - kan få en på fall... Tro mig! 

Det går inte att tänka sig positivt förbi dessa hinder. Det krävs realism och sund pessimism.

Guds Ord har många gånger visat mig livets grynnor och varnat mig för grundstötning. 

Lita inte på den som ler falskt. Håll dig undan våldsverkarna. Gå inte i lag med dem som är giriga. Akta dig för de missmodiga, de drar ned dig.

Dra inte ned mig.

Som en älskade Far vakar Gud över dig och mig. Som en ihärdig mormor är Gud på livets is, då hen vill lära sina mänskobarn att ta sig fram i Kaanans land där livet är alldeles för glatt...

Och när vi ramlar och slår i knäna, är Gud fortfarande alldeles intill. Gud låter det ske eftersom det är Vi som skall leva livet, det är inte Gud som skall leva det åt oss.

Erfarenheterna kan bitvis bli mycket hårda, med svek, förluster och sorger. Men det är bara så visdomen växer. Lidandet är en del av tillvaron.

Det visste den gamle mannen Symeon.

- OCKSÅ GENOM DIN EGEN SJÄL SKALL ETT SVÄRD GÅ - FÖR ATT MÅNGAS INNERSTA TANKAR SKALL GÅ I DAGEN.

Lukas 2:35.

Mer om det i nästa inlägg.

Det skall bli uppenbart en dag.

Så får mina långfärdsskridskor bli ett credo över min tro. Livet på isen är min trosbekännelse - det är lika omöjligt som att förstå Gud. Likväl fungerar det... Ty isen är större än mitt blickfång och Gud är större än min hjärna.

Likväl ryms Gud i mitt hjärta, såsom skridskorna ryms i ishockeyväskan...

Tjoohoo och Ameeen!

Långfärdsskridskoåkarens trosbekännelse:

Jag tror på Gud Fader All-skrinnaren,

himmelens och isens skapare.

Jag tror ock på Jesus Kristus

hans enfödde Son, min Herre...

Jag tror ock på den helige Ande

som får vinden att blåsa, 

som rensar kyrkor från damm och dumhet,

syndernas förlåtelse, vinterns vithet,

de dödas uppståndelse och ett evigt liv

- inte på ett jordiskt paradis, men hemma hos Dig, min älskade Fader.

Isen bär, även på torra land!

Det kallar jag tro.

Jag fångade en sol idag, men solen gled ur näven.

Fast lika glad för det är jag, som skrinnar in i säven....

Ishårda hälsningar,

Helene Sture Skrinnarfelt,

- amatörfotograf, amatörskridskoåkare, amatörlivskonstnär.

Fast lika glad för det är jag...

Följ mina bilder på Instagram som Sturella2.

ANDLIGA SÅNGER "Håll ut!"

Håll ut! 

Välkommen till Andliga sånger i radio Sölvesborg, 92,0MHz. I detta avsnitt, nr 45, ryms både glädje och smärta. Jag har gjort ett program med rubriken "Håll ut", som uppmuntran i dessa kämpiga Corona-tider.

Vi måste alla göra uppoffringar.

Och många har också - alltför hastigt - fått ta avsked av sina anhöriga (även i min egen familj). Jag kan vara rädd för sorgen, men inte för för döden. Vår kristna tro fyller mig med hopp och visshet.

För att illustrera detta har jag hittat många fina låtar ur serien "Så mycket bättre". Titta på låtlistan!

Klicka på den blå noten, så startar 59 minuters bearbetning och tröst i saknaden.

                                      MUSIKLISTA

MATS RONANDER: "Håll ut" från CD'n "Himlen gråter för Elmore James", 1992.

MARTIN BÖRJESSON: "Inför Guds tron", 2009.

SÅ MYCKET BÄTTRE:

- säsong 3: Magnus Uggla "Jag och min far", 2012.

- säsong 4: Bo Kaspers Orkester "Sjungande sig till sömns", Titiyo "Själen av en vän", Lill Lindfors "Mamma", Ebbot "Dansa på min grav", 2013.

- säsong 6: Ison & Fille "Handens Fem Fingrar", 2015.

Sånger om avsked.

FRYKMAN på gammalt vis med BÖRJE RING och Sunne Missionskyrka: "Framåt det går" och "Hemåt jag ilar, trygg jag vilar", 1990.

ERIK TILLING och The Masters Voice: "Härlig är jorden" och "Vänd ditt ansikte till mig" från CD'n "I dina vingars skugga", 2009.

TOMMY NILSSON: "Håll ut" från CD'n "Hits", 2003.

Erik Tillings rika produktion.

I avskedets stund inser man hur livsviktig försoningen är. Den existentiella smärtan kan inte botas av mediciner, bara av kärlek och det lilla ordet "Förlåt". Gör det!

Och medan tid är får vi tala om för varandra att vi betyder något... 

Även i detta program har den kristna musikskatten stått sida vid sida med den profana musiken. Det blir en fin helhet. Vi ses "på andra sidan livet!" - eller redan i nästa vecka, med ett nytt avsnitt.

I andakten spelar jag munspel, psalm 40:

"Kristus vandrar bland oss än, syndares och sorgsnas vän, stannar där en mänskoröst ber om läkedom och tröst".

Fyllig klang i munspelet.

Låt oss hålla fysisk distans, men med hjärtats omsorg om varann, där Guds närhet får ge oss kraft att hålla ut.

Det kan vara början till något nytt, sjunger Tommy Nilsson. Jag såg solen idag.

Uthålliga hälsningar från 

- Helene Fransson Sturefelt, programkreatör vid mikrofonen,

- Jörgen Hjärtenflo Sturefelt, ljudtekniker.

På återhörande!

Ordinarie sändningstider är:

mån, ons och fredagar kl 07.

tis, tors och söndagar kl 10 och 22.

Så mycket bättre uthållighet.

DIGITALT eller FYSISKT?

Sändning pågår.

Hur ska vi träffas? Vilken mötesform är bäst?

I kyrkan är vi så vana vid att ses fysiskt, människa till människa. Men pandemin tvingar även oss amatörer att utbilda oss i digital teknik så att vi kan sända våra gudstjänster.

Det är ju jättebra!

Sjukt fett och grymt...! 

F'låt, det är inte mitt språkbruk, men tänk om pastorer och präster inte "går igenom" rutan och inte når den som sitter på andra sidan med mobilen/paddan/datorn framför sig?

Tänk om vi gör det kristna budskapet sämre, för att vi är dåliga på själva tekniken och stelnar framför kameran? 

Ja, den risken finns. Om det bara är själva produktionen som skall bedömas, så ligger vi illa till.

Men... Kan inte Gud Fader använda även glada amatörer som krånglar med sladdar och mikrofoner?

Jo, absolut!

MedieMission når långt.

Ärligt talat, det fysiska mötet kan vara överskattat... särskilt för den som inte orkar interagera med andra människor. Dessutom har det sjukt kort räckvidd... Inte grymt fett.

Jag är mycket tacksam för all typ av mission som når ut via radio, TV-program, satelliter och kampanjer.

IBRA radio gör ett fantastiskt arbete, liksom Trans World Radio (TWR) med Women of Hope (Norea's missionsorganisation) samt MedieMission, som jag vill ge plats för nu.

Herre, låt undervisningen nå ut!

I predikan igår ("Vishet i elfte timmen") antydde jag som hastigast vad redaktör Hannu Haukka skriver i deras tidning sept 2020. Deras medvetna och trofasta arbete att använda digital teknik är mycket framgångsrik.

- Ännu 25 år senare får vi meddelanden om församlingar som grundats och människor som kommit till tro genom MedieMissions kampanjer.

Och så tar Hannu Haukka några exempel:

* Laos var ett slutet kommunistiskt land utan utrymme för evangeliet. 

Särskilt arbetet bland barn var förbjudet. Men Gud väckte dottern till landets president under hennes studier i Moskva.

Efter att hon hade kommit till tro kände hon medlidande med de miljontals barnen i sitt land.

Dottern bad sin far presidenten om tillåtelse att sända "Super-book", som är en tecknad serie för barn med bibelberättelser. 

Hennes far gick med på förslaget och dessa barnprogram sändes på den statliga TV'n till hela nationen! Många tusentals barn fick lära känna Jesus.

Gud har inga språkhinder.

Historien fortsätter.

* När kriget i Irak rasade kom en släkting till presidenten till tro, efter att ha fått ett exemplar av vår kampanjbok om kristen tro. 

I detta muslimska land var MedieMissions kampanj något helt nytt. Nu efterfrågar man fler mediekampanjer till andra stora irakiska städer.

Hannu Haukka berättar vidare:

* I Nepal kallade Gud en man vid namn Bhim, som varit befälhavare för en maoistisk terroristarmé. Han hade lett förödande attacker mot den nepalesiska arméns baser.

Den mordlystna Bhim blev frälst och hans liv förändrades. Han vittnade som sin tro i Nepals statliga TV under  MedieMissions kampanj. Tiotusentals hinduiska familjer tog emot evangeliets budskap.

Historien fortsätter.

Det fanns 40 miljoner barn i Sovjetunionen som var på väg till evigheten utan att veta något om Jesus.

Då föddes visionen om att kunna nå dem med det kristna budskapet. 

Super-book - den animerade bibelserien för barn - smugglades in på video-band. De kom som ett under att visas på den statliga TV-kanalen för hundratals miljoner tittare i det stora riket.

Slut citat.

Digitala eller fysiska möten?

Aldrig någonsin tidigare har vi så stora möjligheter att nå ut med det glada budskapet om befrielse i Jesu namn som NU!

De som gnäller efter att "vi måste få träffas på riktigt" är de som inte orkar ta sig in i tekniken. Det går att förstå! Men vi får inte hemfalla åt lathet eller bekvämlighet, att vi inte tycker det är lika fint...

Pandemin med sin smittorisk tvingar fram nya mötesformer, och jag är övertygad om att Herren håller allt detta i sin hand!

Vi får aldrig höra rapporter från framgångsrika missionskampanjer. Det är inget som SVT sysslar med... Deras utrikeskorrar hoppar alltsom oftast över allt som har med religion att göra, särskilt kristendomen kommer på undantag.

Därför är det så viktigt att vi uppmuntrar varandra med goda berättelser och uppmuntrande statistik - det pågår en påkristning i världen tack vare tekniskt drivna människor.

Vi når längre. Gud + teknik = sant.

Mänskligt sett kan det kännas hopplöst, att vi är ensamma om att vara troende och läsa Bibeln, men så är det inte!

När vi överlåter vår längtan och kunskap, då välsignar Gud det rikligen!

Tack, Hannu Haukka, för all den inspiration du ger, och må Herren beskydda och förmera ert arbete över hela vårt klot!

Vår stolthet har vi i Herren - tillsammans!

Grymt spännande läsning!

Glöm inte att Gud till sitt väsen inte är fysisk... Man skulle kunna säga att Herren är mer åt det digitala hållet... och skall tillbedjas i ande och sanning.

Men Gud vet vår svaghet och transformerade ned sig i mänsklig form i Jesus Kristus. Det kroppsliga är viktigt! Men har sina begränsningar.

Så låt oss fortsätta att i kyrkor och församlingar utveckla vårt elektroniska kunnande! 

Det kan bara bli bättre... och för Herren finns det inga hinder.

Ytterst digitala och ofysiska hälsningar från

Helene Sture Diggfelt,

- bloggare, fotopredikant och radioproducent för Andliga sånger, 92,0.

P.S.

Du kan följa dessa bönekort och bedja med oss både på Instagram och via facebook.