LOVSÅNG TILL MIDSOMMAR

Midsommarljuset.

Det nordiska ljuset är ljusaste ljus. Dagen vill inte bli natt. Solen vill inte gå ned.
Låt tiden stanna i den evighetsljusa midsommartiden!

Nu flödar livet och lusten. Alla starka krafter är som kraftfullast och människor längtar efter varandra.
Att mötas.

Det gör Gud, vår Skapare, också.

LOVA HERREN, MIN SJÄL!
MÄKTIG ÄR DU, HERRE, MIN GUD,
    I HÖGHET OCH HÄRLIGHET ÄR DU KLÄDD,
    DU SVEPER DIG I LJUS SOM I EN MANTEL. Psaltaren 104.

Mantel av ljus.

Midsommartid låter oss ana Guds väsen - ande och sanning - som varken ikläder sig kavaj eller festklänning... men väl i ljus.

Min Gud, vår Gud, är klädd i ljus...

… och i höghet och härlighet!!

Vilken garderob! Vilken utstyrsel! Vilken gudomlig "outfit" av helighet.

HIMLEN HAR DU SPÄNT UT SOM ETT TÄLT,
OVAN SKYN HAR DU TIMRAT DIN SAL.
     DU GÖR MOLNEN TILL DIN VAGN
     OCH FAR PÅ VINDENS VINGAR.

Jag låg i gräset och tittade upp mot himmelen. Molnen - detta sällsynta fenomen denna torra sommar - var mina bästa vänner där de jagade varandra. De som skymde solen och gav mig svalka tyckte jag bäst om.

Poesin är midsommartidens språk.

Tält.

Gud har spänt ut himlen som ett tält... Naturligtvis! Och ovanför skyn har Gud själv snickrat sin sal där hela den himmelska härskaran vistas.

När Gud kom klädd i mänsklig gestalt var Gud en snickares fosterson. Han kunde ju redan timra från sin första existensform...
Och Jesus arbetade både med trä och träskallar... för att visa att Guds rike inte är av denna materiella världen, utan av består just av Ande och Sanning.

Och ljus.

I midsommartid.

Träarbete.

Men livet är inte så enkelt.

Inte heller så evighetsljust och vackert.
Tillvaron kan i dessa överljusa dagar visa all sin smuts och fulhet.

Midsommartid kan vara den värsta tiden av grusade förväntningar, slitsamma relationer eller ännu en högtid av ofrivillig ensamhet.

Den epistel som läses i alla våra kyrkor denna midsommarhelg har Paulus skrivit till församlingen i Kolosse, som ligger i vår tids Turkiet. Han ger ord åt den kamp mellan gott och ont som varje människa har att utkämpa.

NI, SOM FÖRUT STOD UTANFÖR OCH VISADE ERT FIENTLIGA SINNELAG I ERA ONDA GÄRNINGAR, OCKSÅ ER HAR HAN NU FÖRSONAT MED SIG, GENOM ATT KRISTUS LED DÖDEN MED SIN JORDISKA KROPP. Kolosserbrevet 1:21.

Är det ett kors, eller?

Ibland får vi höra religiösa kåserier eller billigt blomsterevangelium som kan låta så här:

- Du duger.
- Du är unik!
- Du är perfekt!

Det tillfredsställer vår fåfänga och innersta förhoppning, för vi orkar inte göra om oss. Eller anstränga oss att bli bättre än så här. Så det får duga.

Men vad säger Gud i med sin ande av sanning?

Visst är vi var och en skapade unika, men vi är inte perfekta! Långt ifrån. Inte alls, faktiskt.

Vi döljer vår fientlighet bakom förträngningar av försvar och bortförklaringar.
Det är i alla fall midsommar och nypotatisen står på bordet. Bråka inte nu.

Men inuti skaver oförlösta oförrätter, anklagelser och ifrågasättande.

Gud hade inte behövt komma till jorden om allt hade varit bra.
Jesus hade inte behövt ge sitt liv på korset om vi hade varit perfekta.

Tomt. Uppblåst.

Ärligt talat, vi kan inte göra om oss! Det är som det är.

Kört.

Såvida vi inte upptäcker att Jesus står där och väntar på oss, igen och igen, med sina korssträckta armar, nästan likt midsommarstångens armar...

Det är så hopplöst att ständigt få ta konsekvensen av alla sina felsteg, eller hur?
Men det är just där Jesus kommer in.
Gud sänder sig själv i ande och sanning genom Honom. Och han säger:

JAG ÄR VÄRLDENS LJUS.

Världens ljus. Är världen ljus?

Och det ljuset är ännu mycket mer än vårt midsommarljus!
Jesus är ännu mer än Norrlands midnattssol.

Gång på gång får jag uppleva hur Jesus kommer med sitt ljus inifrån och driver ut mörkret.

Hans kärlek och rättfärdighet upprättar varje människa. Inifrån. Utan våra gärningar.

Det är nåd.

HAN SKALL LÅTA ER TRÄDA FRAM INFÖR SIG,
HELIGA OCH FLÄCKFRIA OCH OFÖRVITLIGA,
OM NI HÅLLER FAST VID ER TRO, HAR EN STADIG GRUND OCH INTE VIKER FRÅN DET HOPP NI HAR FÅTT HÖRA OM I EVANGELIET,
SOM HAR FÖRKUNNATS FÖR ALLT SKAPAT UNDER HIMMELEN OCH VARS TJÄNARE JAG, PAULUS, HAR BLVIT. Kol 1:22.

Kom! Träd fram inför mig!

Gång på gång vänder jag mitt ansikte mot himmelen och erfar hur Gud ser mig.
I Guds närhet är det inte kört.

Inte alls, faktiskt!

Jag anar hur vindarna är mer än blåst. De får inte bara träden att böja sig utan också mitt hjärta.
Inför Guds Ande.

DU GÖR VINDAR TILL DINA SÄNDEBUD,
OCH ELDSLÅGOR TILL DINA TJÄNARE.
    JORDEN HAR DU STÄLLT PÅ STADIG GRUND
    DEN KAN ALDRIG I EVIGHET RUBBAS.

Finns det någon stadig grund?

URHAVET TÄCKTE DEN SOM EN KLÄDNAD,
VATTNET STOD HÖGT ÖVER BERGEN.

    DET FLYDDE FÖR DITT RYTANDE,
    NÄR DU DUNDRADE TOG DET TILL FLYKTEN,
UPPFÖR BERGEN, NED I DALARNA
OCH STANNADE DÄR DU BESTÄMT. Psalt 104.

"Min moder var ett urtidshav...".

Många är de barn som avlats i midsommartid. Många är det som sedan föds i mitten av mars... när vårvintersolståndet bekräftar Adams stånd och åtrå till Eva...

Titta noga på midsommarstången.

Varför vågar vi inte se det vi ser?

Oj, den här lilla midsommarstången utanför förskolan har visst tappat ena ringen... Den får vi hänga upp igen.

Kvinnligt, så in i Norden!

GUD SKAPADE MÄNNISKAN TILL SIN AVBILD, TILL GUDS AVBILD SKAPADE HENNE, TILL MAN OCH KVINNA SKAPADE HAN DEM. 1 Mosebok 1:27

Enheten klövs i två halvor, för att bli hel först när de möts igen.
Människan Adam och Livgiverskan Eva.

Och midsommarstången blir då en symbol för kvinnan och mannen.

Först ser jag kvinnas livmoder, med äggstockarna.
Sedan ser jag bakom livmodern den stora fallosen.

Vilken oändligt vacker skapelse!

Livmoderstång!

Låt oss ta varandras händer och i cirklar dansa runt, med kroppens alla DNA-spiraler, och tacka vår herre och Skapare för livets stora under!

Tid. Lust. Sensualism. Erotik.

I midsommartid.

GUD ÄR LJUS OCH INGET MÖRKER FINNS I HONOM.

Vi duger att komma till Gud sådan som vi är. Men vi kan inte stanna vid det.
Guds kärlek drar oss vidare. In i det liv som är helt och heligt.

Kämpa! Sikta! Samarbeta.

Midsommarstången blev rest även detta år och sillen var god.
På ett år har mitt liv förändrats radikalt, med upprättelse på alla plan. Precis som midsommarstången med sitt budskap om kärlek - både den jordiska och den himmelska!

LOVA HERREN, MIN SJÄL!
MÄKTIG ÄR DU, HERRE, MIN GUD,
    I HÖGHET OCH HÄRLIGHET ÄR DU KLÄDD,
    DU SVEPER DIG I LJUS SOM I EN MANTEL...

Lev inte ditt liv bara utifrån och in. Lev det också inifrån och ut.

Det är då du kan höra Guds hjärta slå, för dig, för mig, för världen.

Sju vackra flickor i en ring.

Dagsljusa hälsningar från eder Helene Sture Lovsångsfelt,

- som läste Psaltaren 104 och Kolosserbrevets första kapitel,
- och som fotograferade ett av Listerlandets välsignade midsommarfirande.

P.S. Från poesi till sportreferat - hur skall det gå i VM-fotbollsmatchen ikväll mellan Sverige-Tyskland? Vilket lag har starkaste drivkraften och bästa samarbetet?
Vågar man äta tårta i förväg?

To be continued…

Svensk eller tysk bit?

KAVAJPRÄSTEN GUNNAR OLÉN och OVE JOHNSSON

Ove Johnsson, 1974.

Det är märkligt hur allt ibland sammanfaller.

Det är som om tiden kommer ikapp sig själv och allt rör vid vartannat.
Livet och döden går ihop, det finns inga gränser och man blir berörd. De döda lever ännu... genom sitt minne och sina skrifter.

Det handlar om präster, levande och döda, om kallelsen och våndan.

I förra inlägget berättade jag hur vi stod framför en gravsten i Wämö kyrkogårdspark.
Gunnar Olén var kyrkoherde i Karlskrona Stadsförsamling någon gång på 1940-50-talet (rätta mig ni som vet exakt).

Gunnar Oléns "gravställe"!

När jag kom hem på kvällen fick jag i min hand ett litet oansenligt traktat, författat av Sölvesborgs meste original; Ove Johnsson från Hosaby, Mjällby socken på Listerlandet. Han kände Gunnar Olén.

Oves livsöde gick i uppförsbacke med motstånd och ifrågasättande.

I denna lilla skrift - med det stora namnet "Herdabrev från en lekman" utgiven 1974 - skriver han:

MIN KORSVÄG:

"Jag har alltid velat bli präst. Denna min föresats har givit mig en myckenhet av lidande i form av omänsklig förföljelse och hänsynslöshet, hat och förakt.
Stundtals har jag känt mig som världens mest ensamma, utstötta och föraktade människa.

Kära läsare - att längta efter predikan, och icke få!

Försök att sätta er in i den situationen..."


Jag stannade upp i min läsning. Jag har aldrig haft önskan att bli präst, men däremot har den kristna tron varit mycket viktig för mig sedan gymnasietiden.

Bibelläsningen har gett mig sammanhang och livsmening.

Men att vilja predika - och inte få... Det där grep tag i mig.

Den som ändå finge...

Ove Johnsson fortsätter:

"Hur gör man månne i sådana situationer?
Jo, för min del har jag alltid blickat mot korset, det strålande korset, martyrpålen som är symbolen för ett lidande som för till seger.

Alltjämt tror jag på segern. Den tron lämnar mig icke en sekund. Den har burit mig genom alla nederlag, och det förunderliga i sammanhanget är att tron på korset höll bäst under de djupaste nederlagen."

Här sitter jag och läser en hälsning som är 45 år gammal, från en kollega på 70-talet, och blir själv tröstad...
Hungrigt läste jag vidare hans maskinskrivna text:

Processionskorset i Mjällby.

"Jag har en profet inom mig. Den tiger aldrig. Må pöbeln och avskummet, må ondskans svarta tattarfölje slita min profetkappa i stycken så mycket de vill.

På livets hed står jag ändå kvar och äskar ljud med min herdestav.
Och det bästa av allt - Gud står vid min sida.
Visst är det väl sant att Han slår mig i spillror ibland, men han helar mig ock när Han finner tiden vara mogen".

Ove Johnsson är frimodig och skarp. Han säger - sade, ty han somnade in i tre dagar efter sin födelsedag i  vintras, och är hemma hos vår himmelske Fader - sanningar som biter och väcker.
Jag har alltid läst hans insändare till lokaltidningarna med skräckblandad förtjusning.
Vi är samma andas barn, Ove och jag, dock med helt olika attityd och ingång hur vi uttrycker oss.

Ove Johnsson passade inte in någonstans. Han fick venia - tillåtelse att predika, men blev inte prästvigd, inte förrän han träffade amerikanaren Perry...

Perry Cedarholm fyller 65 år.

Han skriver vidare:

"För mitt budskap har kyrkor och bönhus stängt sina portar. På alla upptänkliga vis har man försökt bringa min röst att tystna.
Man har velat utplåna mig, stämpla mig som den falske profeten som ingen hemortsrätt har bland Kristi sanna efterföljare.

Till övervägande del har dessa anklagelser kommit från fariséer och skrymtare, från sådan som springer omkring och leker med Guds ord... från sådana som ersätter Guds Heliga Ande med synålar och dynamiska trumpetstötar.

För sådant bevare oss milde Herre Gud."

Mjällby kyrka, Oves hemförsamling.

Och jag tänkte på den ytlighet och sekularisering som idag allt mer tar sig in "i kyrkor och bönhus".
Profana konserter ska "locka folk" till kyrkan men man hoppar över andaktens bibelord och bön.
Vad skulle man då locka till? Om själva målet uteblir?

Kristendomen reduceras till "du är unik" och "du duger" men det var inte för den skull Jesus gav sitt liv.
Det har ju med den förtretliga synden att göra...

Vi har kommit så långt bort från verkligenhetens smuts att vi inte längre kan tala om den, verkar det som. För då skrämmer vi bort folk.
Och "folk" - i detta fallet jag - går ofta hungrig hem igen efter gudstjänstbesök, eftersom alltför många präster inte längre förkunnar "lag och evangelium". I värsta fall blir det mer likt religiösa kåserier.

Men detta kan ju jag inte säga... Men Ove kunde!

Vad är kyrkans budskap?

Jag läste sakta vidare i detta herde-traktat.

Förresten så skrivs "Herdabrev" endast av biskopar till sitt stift, det gör inte små komministrar eller "självutnämnda prostar" som vår gode Ove Johnsson.
Det är att sätta sig på höga hästar...

Men han kunde inte tiga still, och hade han varit verksam idag så skulle Ove varit bloggare, poddare eller youtuber… för att kunna predika för alla.

Nu kommer vi till sammanträffandet.

Var han självutnämnd biskop?

HERDEN I KAVAJ

Stycket inleds med citat av psalm 265, skriven av Lars Linderot, präst i Göteborg och Tölö, Halland, väckelsepredikant år 1761-1811:

"INGEN HINNER FRAM TILL DEN EVIGA RON
SOM SIG EJ ELDIGT FRAMTRÄNGER.
SJÄLEN MÅSTE UTSTÅ EN KAMP FÖR DEN TRON
VARPÅ DESS SALIGHET HÄNGER.

PORTEN KALLAS TRÅNG OCH VÄGEN HETER SMAL
HELA HERRENS NÅD ÄR STÄLLD UTI DITT VAL.

MEN HÄR GÄLLER TRÄNGA, JA TRÄNGA SIG FRAM
ANNARS GÅR HIMLEN FÖRLORAD". Sv Ps 265.

Jag tycker inte om motivet att tränga sig fram... Dock vet jag att tron är en kamp innan synden släpper sitt grepp och Jesus får fylla hela ens varelse med frid.

Når vi himmelen?

Ove Johnsson skriver:

"Jag kan nästan aldrig läsa den psalmen utan att få kavajprästen i tankarna.
Hade jag inte tidigare vetat att dess andlige fader hette Lars Linderot, så skulle jag mycket väl kunnat tro att den författats av kyrkoherde Gunnar Olén.

Min mångårige vän Gunnar på Möllebacken i Karlskrona har alltid varit en antingen/eller-predikant, om jag nu får uttrycka mig så.

Jag menar som så att herden Gunnar alltid framhållit vikten av att sig eldigt framtränga till nådens tron. Alltså - antingen denna eldiga framträngning, eller i annat fall den förlorade himlen med alla dess gigantiska ångerkänslor."

Möllebacken i Karlskrona.

Jag kände historiens vingslag dunka mig i ryggen. Jag tjänstgör ju också på Möllebacken i Karlskrona… och jag talar också om allvaret i att mista Gudsgemenskapen - dock inte med ett hårt antingen/eller för att skrämma till tro, utan med en mer öppen och välkomnande attityd.

Eller kan det likväl vara att även kavajprästen Gunnar Olén och jag också är samma andas barn?
Ove fortsätter:

"Gunnar var väckelsepredikanten som aldrig dragit sig för att på ett frejdigt sätt säga folk sanningen, säga den på så sätt att han framhävt hur farligt men också hur lätt det är att gå himmelen förlustig."

Idag, tänker jag, kan vi sjunga i den älskade psalmen "Guds kärlek är som stranden":

… ATT SÄGA 'JA' TILL GUD OCH SÄGA 'NEJ'...

… men inte förklara vilka konsekvenser ett 'nej' får. Det är ju inte "äh, jag har annat att göra, kyrkan får va´ för min del..." Det är inte ett sådant 'nej'!

Att säja 'nej' till sin Skapare, sin Försonare och räddare gör ju att man nöjer sig med det materiella, och att resor och underhållning är det som fyller livet - inte ansvaret för andra, naturen och sin egen själs insida och frälsning, med evigheten för sina ögon.

Guds kärlek är som stranden.

Men Ove skriver om hur Gunnar talar ur det självupplevda:

"Nådens Helige Ande vill störa din sömn. Salig är du om du vaknar" skaldar Lars Linderot.
Gunnar Olén har sagt det samma under hela sitt liv som nådespredikant.

Så predikar bara den som själv en gång upplevt lyckan att vakna, vakna ur syndasömnen innan det är försent."

Här känner jag igen mig.

Jag har tack vare Guds ord fått upp ögonen för kampen mellan gott och ont. Och jag är djupt tacksam för de lärare, predikanter och präster som har talat och alltjämt talar allvar. Och nåd och befrielse till mig.
Annars hade jag också försökt tillfredsställa mitt liv med materiella ting, men ständigt haft en gnagande oro inom mig.

Guds nåd - i mitt ställe...

Men herden Gunnar var ingen "svartrock". Han kallades ju för kavaj-prästen just för att han hellre gick vanligt klädd.
Det gör ju jag också... med den enkla lilla prästkragen ovanför tröjan.

Fina titlar eller att synas är inte min drivkraft. Tydligen inte denne Gunnars heller.
Ove skriver om hans lättsamma framtoning:

"Ja, detta var lite om predikanten Gunnar Olén, men hur ter han sig då nedanför predikstolen?

Ja, han är framför allt hej svejs-människan. Han är 'du och bror' med alla. Han ger klappar på axeln till höger och vänster, och springer visst inte in och gömmer sig bak prästboställets massiva murar, så fort den officiella delen av gudstjänsten är slut.

Alltför många svårtillgängliga prelater har den fula ovanan, och har i sanning aldrig vunnit något på denna stramhet och högdragenhet.
Gunnar har aldrig haft något till övers för dessa ärke-abbotar i rangskillnadens kvava och trånga klosterceller.

Tack Gud för hej svejs-prästen Gunnar Olén i Möllebacken i Karlskrona.

HÄRLIGHETENS HIMMEL ÄR VÄRD ALL DIN FLIT
VÄRD ALL DIN BÖN OCH DIN LÄNGTAN
INGEN ÅNGRAR SIG SOM VÄL HUNNIT DIT
KRONAN FÖRTJÄNAR DIN TRÄNGTAN. Sv Ps 265."

Dis över härlighetens himmel från Möllebacken.

Det här var ord och inga visor!

Och det gör mig gott.

Men en liten protest måste jag ändå ge mot Oves alltför kategoriska uttalande.

Att vara offentlig person och tillgänglig för alla är det bara få som klarar.
De flesta artister, lärare, sköterskor, präster o s v, som har ett utgivande arbete där man möter mycket folk, behöver dra sig undan efter sin tjänst.

Det är inte säkert att det är att vara "svårtillgänglig eller gömma sig". Det är snarare sund gränsdragning. Det räcker nu. Jag är inte alltid tillgänglig, för alla. Inga autografer. Inga fler handskakningar.

Inget mer hej svejs.

Det förstod inte Ove som alltid kände sig utanför.


Prästgården där Gunnar bodde finns ännu kvar, men är nu såld. Kyrkan ska inte äga fastigheter.
Men det är en epok som går i graven.

Jag minns när jag med egen hand präntade dit bokstäverna ovanför dörren för att folk lättare skulle hitta till våra middagsböner på torsdagar. Jag stod på en vinglig stege och präntade "Församlingshem".

Prästgården var Församlingshem.

Prästgården var verkligen ett hem för många, med barnverksamhet och dessa underbara middagsböner! Sången och bönen satt i väggarna. Det liksom sjöngs av sig själv.

Och det var lättpredikat där, dessa torsdagar. Nu vet jag varför. I prästgårdssalongen har säkert Gunnar hållit många möten och förkunnat friskt för alla om Jesus.
Det var min tur, under åren 2006-2012.

Nu är middagsbönerna flyttade just till Möllebacken EFS, med samma anda och glöd. Välkommen den 6 september i höst!

Här, i detta hus, växte Gunnars barn upp, var av en hette Brita. Hon blev en av de första kvinnorna som prästvigdes i Sverige!
En dag för några år sedan kom en gammal kvinna in i Fredrikskyrkan när jag ledde högmässan. Hon ställde sin rollator vid sidobänkarna och lyssnade uppmärksamt. Efteråt kom hon fram till mig, tittade med en genomträngande blick... och sa:

- Ja, det var bra.

Sedan gick hon.

När jag förstod vem hon var, blev jag knäsvag...

Prästgården i Karlskrona Stadsförsamling.

Ove Johnsson gjorde likadant. Han åkte runt i kyrkorna och lyssnade till oss nutida präster och recenserade oss alla.
När jag såg hans stora mustasch i kyrkbänken - också detta för ca 8-9 år sedan - blev jag nervös. Tänk om han inte godkände mig, jag som också sätter väckelsen och den allvarsamma glädjen högt...

Efter gudstjänsten kom han fram och sa, kärvt:

- Ja, det var bra.

Och så åkte han hem.

Det är bara genom mothårsberöm man växer. Medhårsslick kan invagga en i falsk trygghet.

TACK Ove, Gunnar och Brita för allt ni fått betyda för så många, inklusive mig!

Fredrikskyrkan inifrån Tyska kyrkan.

Här skulle vi kunna sluta, men jag vill ställa några frågor som gäckar oss vad gäller Ove Johnsson. Han blev ju inte antagen av Svenska kyrkan som präst. Likväl hade han prästkrage...

Men vem prästvigde honom egentligen?
Och varifrån kom hans prästkläder?

Nu blir det överkurs... bara intressant för Blekingebon.
Vi har just träffat några vänner, där kvinnan berättade att hennes farfars syster Oliva var trolovad med den man som prästvigde Ove.

Mannen hette Perry Nicolaus Cedarholm, född 1890 i Brooklyn och han emigrerade till Sverige omkring 1947.
I Ängelholm fick hans driftiga fästmö försörja dem båda, med delikatess-choklad-butiken på Storgatan 24.

Perry arbetade inte. Han hade sin energi till annat... till andra, sägs det. Dessutom var han redan gift i Amerika, men det hindrade inte honom från att fortsätta gänga sig.

Denne "lustigkurre" till präst blev bekant med Ove och så småningom prästvigde Perry honom i Oslo.
Han frilansade, men blev som sagt inte lyckosam.

Mjällby stolta tempelhus.

Det berättas att Ove Johnsson kallades en enda gång till Mjällby kyrka för att förkunna där. Församlingen kom, förväntansfull, men Ove kom inte. Han vågade inte utsätta sig för den kritik och det bedömande som han utsatte andra för...

Nåväl.

Prata går väl an, men det gäller att själv leva upp till de höga ideal som man ställer på andra.
I det fallet är det bättre att läsa hans postillor och underbara diktsamlingar än minnas hur han kunde osa svordomar... så det blev svart runtom.

Nåväl igen. Frid över Ove Johnssons minne.
Och frid över Gunnar Olén och hans dotter Brita, gift van Zijl.

Oves begravning 13 dec 2017.

Jag undrar stilla om det någon gång i framtiden kommer att stå någon liten prästmänniska framför min gravsten och läsa högt ur mina blogginlägg - - -

Högtidliga kavajhälsningar från eder sportklädda prästinna,

Helene F Sturefelt,

- som gärna lyssnar på mina kollegor med ett längtande och ett kritiskt öra... och;
- som lördagen den 7 juli kommer att låta Ove få predika igen, på Scala biograf i Sölvesborg.
Missa inte det!

Eller ska jag säga Hej svejs?

Frid.

ENNEAGRAMMET på Pilgrimsvandring

Pilgrimsvandring med Enneagrammet.

 

Nu ska du få läsa om något spännande. I söndags den 17 juni var det VILDBLOMMORNAS DAG och jag hade planerat en vandring i Vår Herres Hage i Wämöparken, Karlskrona.

Kan man kombinera pilgrimsvandring, blomsterkunskap, och själavård?

Det kan man!

I ryggsäcken låg Gideoniternas lilla Nya Testamente, min Flora, Junebys Medicinalväxter samt Enneagrammet med sin djupa mänskokunskap.

Den lilla bibeln gav jag bort till en sökande iranier som längtade efter en kärleksfull Gud. Det kan jag berätta mer om vid annat tillfälle.

Wämö kyrkogårdskapell.

Vi samlades vid kapellet på Wämö kyrkogård och gick upp förbi minneslunden till ett par gravstenar, där vi började vår vandring.

Det var Stadsträdgårdsmästaren Thorsten Carlsson och kyrkoherdarna Harry Kristensson och "kavajprästen" Gunnar Olén (vars dotter Brita var en av de första kvinnorna som prästvigdes i Sverige!). (Han tyckte inte om de svarta rockarna... och gick hellre klädd enkelt, i kavaj...)

I detta stolta sällskap talade jag om människans och växternas treenighet, som bär samma djup som Guds egen treenighet:

- Rot, stam och krona/ blomma, så är blommorna och träden skapade för att fungera.
- Kropp, själ och ande brukar vi säga om människans treenighet...
- ... men idag ska vi utgå ifrån ENNEAGRAMMET, som betonar Huvudet, Hjärtat och Magen istället.

Enneagrammet. Självkännedom.

Ennea är grekiska och betyder nio. Det är alltså tre gånger tre varianter på huvud, hjärta och mag-människor vi nu skall få möta.

Denna urgamla själavårdskunskap är hopsamlad från de stora mystikerna, både ur den judiska, kristna och muslimska traditionen, där mötet med människor har mejslat fram denna kunskap.

Och det har inget med Nwe Age att göra.

Vi behöver ha balans mellan dessa tre centra i kroppen. Förståndet, Relationerna och Drifterna ska balansera varandra. Då blir man en hel människa.
Men så är ju sällan fallet...

Alltid något som förtvinar.

Alltid är det någon del som dominerar:

- Intellektet låser allt i huvudet. Hjärtat låter känslor och relationer dominera livet. Och buk-människan styrs av de tre stora drifterna; aggression, sexualitet och hunger.

Allt detta är skapat gott! Det ligger ingen värdering i detta. Varje del har sin funktion i livet.
Målet är självkännedom.

Och jag som kristen och pilgrimsvandrare tar nu bönen till hjälp, i tacksamhet men också i ett rop om fördjupad insikt - både om mig själv och om vem Gud är.

Vid "kavjaprästens" grav sjöng vi "Härlig är jorden". Jag var enkelt klädd i vandringsbyxor, väst och liten prästkrage. Nu går vi.

VISA OSS, HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR OSS VILLIGA ATT VANDRA DEN!

Jag går i Oléns fotspår.

Torkan har gått hårt åt växtligheten.

När jag prov-vandrade sträckningen den 22 maj var det fortfarande grönt och fint. Nu är mycket sönderbränt, ty Karlskrona får sällan del av regnen - de blåser förbi upp till Kalmar...

Det har sitt pris att leda landets sol-liga.

Ja' tyar ente mer...

    1. JAG HJÄLPER - Gräs-strået.

Vi stannade till på cykelvägen förbi Hästö. Bland fibblor, harsyra och gråbo valde jag ett vackert gräs.

- Det finns ett "knä" på detta grässtrå. Varför? Jo, för att det skall kunna böja sig för vinden, eller om det blir nedtrampat. Men det är viktigt att det böjer sig på rätt håll... Titta här vad som händer om jag böjer det bakåt - det knäcks!

Precis så är det med oss människor!

Vi måste kunna böja oss under livets omständigheter för att inte knäckas. Är vi sturska, knäcks vi och far mycket illa.

Det här strået kan man använda till att trä på smultron. Det är verkligen till för andra!

Böjer sig för vinden.

Själavården i detta är en hälsning till den mänskotyp som har ordet "Jag Hjälper" som rubrik över sitt liv.
Det är en empatisk människa, varm och känslofull. Du ser andras behov och hjälper alla.

Men baksidan är att du inte tillgodoser dina egna behov. Det kan leda till att du blir mycket trött... Du kan reagera med att bli manipulativ mot andra och rent av bitter. Eller överbeskyddande.

Du känner detta bibelord allt för väl:

DU SKALL ÄLSKA HERREN DIN GUD OCH DIN NÄSTA SÅSOM DIG SJÄLV.

Men den sista meningen faller alltid bort... Detta ord är snudd på farligt för dig! Det triggar igång din hjälpsamhet i fel proportioner.
Vänd på ordet istället: Älska Herren din Gud såsom dig själv...

Jesus säger till dig, såsom han sa till den blinde:

- VAD VILL DU ATT JAG SKALL GÖRA FÖR DIG?

Då måste du börja erkänna dina egna behov. Gör det.

Kratta inte bara andras gångar.

    2. JAG ÄR LYCKLIG - Smörblomman.

Smörblomman står här i flock och lyser. Man blir glad när man ser smörblomman och plockar den gärna till sin blomsterbukett.

Vissa människor är alltid glada. Här har vi entusiasten, den spontana optimisten som ser ljuset och kreativiteten i allt.

Men baksidan av denna personlighetstyp är risken att bli ytlig, otålig och rastlös.
Du är den som dunkar alla i ryggen när de har problem och säger:
- Det ordnar sig! Och flyr problemen.

Men sårar den ledsne ned din hurtighet.

Glada smörsolar.

Bibelordet "Jesus är världens ljus" är ditt favoritord. Men det är inte bra för dig att bara fokusera på ljuset.
Du får två andra ord:

GÅ IN I DIN KAMMARE OCH BED TILL GUD SOM SER I DET FÖRDOLDA...

JESUS SA:
- DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT ER GLÄDJE SKALL BLI FULLKOMLIG.

Entusiasten behöver gå in i enskildhet och möta sig själv. Och mörkret. Där finns Gud, också.
I det fördolda kan du upptäcka att det är Jesus som fullkomnar glädjen i ditt liv, inte du själv, trots alla dina goda idéer...

Vila i Honom.

Jag är lycklig.

    3. JAG ÄR LOJAL, GÖR MIN PLIKT - Kaprifol.

I skuggan trivs kaprifolen. En del av dem doftar så gott, andra är mer stillsamma.
Kaprifolen behöver något att klättra på, annars ligger den bara på marken och krälar.

Själavården i detta är till dig som upplever att din livsrubrik är "Jag är lojal, jag gör min plikt".

Du är pålitlig, genomtänkt, alltid väl förberedd tack vare att du är så frågvis. Du är en god arbetskamrat och en riktig "team-player".

Kaprifolen klättrar på andra.

Men när du blir din egen parodi, då blir du skeptisk till allt, orolig, tvivlande och misstänksam.

Bibelordet till dig handlar om tillit, att inte vara rädd:

KÄNN INGEN ORO, KÄNN INGEN ÄNGSLAN. TRO PÅ GUD, TRO PÅ MIG.

Från Johannesevangeliet får du ett ord till, när Jesus talar med Tomas Tvivlaren:

- TAG EMOT HELIG ANDE. TVIVLA INTE, UTAN TRO.

Tillit.

    4. JAG SER SAMMANHANGEN - Ormbunke.

Nu gick vi uppför backen och in i lövskogen på Wämöparkens baksida. Det var tyst och svalt.
Vi satte oss på en bänk.
Fåglarna sjöng och vi höll andan. Så mäktigt och andaktsfullt under bokar och almar!

Ormbunkarna har vecklat ut sig från sitt hoprullade utgångsläge. Det är fascinerande att se.
De sträcker sig mot ljuset och når sin fulla potential.

Själavården i detta handlar om dig som känner igen dig i ordet att se sammanhangen.

Utvecklat sammanhang.

Du är en kompetent analytiker och utforskare. Du är kunnig och objektiv, och är gärna lite inåtvänd i din koncentration av ditt betraktande av livet på distans.

Baksidan av dina goda sidor är att du kan bli alltför reserverad, nästan cynisk och en besserwisser.

Till dig skall man inte säga "Gå in i din kammare...". Tvärtom! Du behöver rulla ut din fulla potential i ljuset!

GÅ UT I HELA VÄRLDEN OCH GÖR ALLA FOLK TILL LÄRJUNGAR!

Herren kallar dig ut ur ditt bibliotek och ber dig att dela med dig av all din viktiga kunskap. Behåll den inte för dig själv! Låt Gud välsigna all din forskning.

Gå ut i hela världen!

     5. JAG ÄR ANNORLUNDA - en solitär Björk.

Vi stannade framför en hög med gamla tegelpannor. Mitt i det hade en björk bestämt sig för att växa.
Ett mycket olämpligt ställe... men den här björken är annorlunda och vill inte vara bland de andra.

Den behöver utrymme och egen plats.
Så är det för den personlighetstypen som är individualist.

Du som känner dig träffad av rubriken "Jag är annorlunda" avskyr att vara vanlig.

Du är kreativ, hyllar äktheten, är intuitiv och känslig. Vemodet är skönt att vara i och moll-tonarterna ger dig vila.
Du går din egen väg, tänker nya tankar och banar väg där ingen gått förut.
Grupparbete är det värsta du vet.

Här står jag allena och trivs.

Baksidan av denna personlighetstyp är att du kan bli både överdrivet dramatisk och melankolisk. I värsta fall kan du bli avundsjuk och självupptagen.

Du vet hur det är att "Vandra i dödsskuggans dal". Ingen kan som du våga vara med människor i mörkret, och leda dem upp igen, i ljuset.
Men stanna inte där för länge. Kom ihåg att Jesus har övervunnit mörkret.

Bibelordet till dig kan vara:

GUD ÄR LJUS OCH INTET MÖRKER FINNS I HONOM.

Och Sinnesrobönen lyfter din melankoli:

GUD, GE MIG SINNESRO ATT ACCEPTERA DET JAG INTE KAN FÖRÄNDRA, MOD ATT FÖRÄNDRA DET JAG KAN, OCH FÖRSTÅND ATT INSE SKILLNADEN.

Också en solitär.

      6. JAG HAR RÄTT - Björnbär.

Vi gick nu på småstigarna i Wämöparken. Jag hade noga memorerat hur de slingrade sig för att inte leda gruppen fel.

Vi fick kliva över en stock som lagt sig över stigen. Varje hinder vill mana fram våra resurser till överlevnad.
Vi stannade sedan vid den stora eken, som fallit.

Det sägs att eken lever i 300 år, dör i 300 år och ger liv åt insekter i 300 år...
Vi såg myrstacken och anade att läderbaggen hade sin bostad där inne i det murkna träet.

Överlevare, i tre faser.

 

 

Det är gott om björnbärssnår här och de blommar med ljuslila blommor för fullt.
Deras vassa taggar gör det svårt att nå de goda bären i september, och det påminner mig om nästa personlighetstyp.

Det är du som känner igen dig i orden "Jag har rätt".

Du är den store förbättraren med en säker inre kompas för rätt och fel. Du är noggrann, uthållig, etisk och handlingskraftig.
Din känsla för etik och moral kan ge goda frukter.

Blivande björnbär.

Men du kan också ha vassa taggar. När du inte är i balans slår du över till att bli dömande, perfektionistisk och alltför självkritisk.

Du vet sannerligen att Jesus säger "Jag är vägen, Sanningen och livet".
Sanningsfrågan är viktig för dig, men det är ett annat ord du snarare behöver höra. Om det inte finns kärlek i det du gör, då kan din sanning skada:

DÄR BARMHÄRTIGHET OCH KÄRLEK ÄR, DÄR ÄR OCKSÅ GUD.

Se upp så att du inte föraktar barmhärtigheten... Tag emot kärleken först för din egen skull - och glöm inte att du är oändligt värdefull!
Sedan kan du ge det vidare:

TRO, HOPP OCH KÄRLEK, DESSA TRE, OCH STÖRST AV ALLT ÄR KÄRLEKEN.

Kärleksfulla löjtnantshjärtan.

 

     7. JAG ÄR STARK - Eken.

Nu har vi gått igenom sex av de nio typerna. Du som känner till Enneagrammet märker att jag tar dem i en annan ordning. Naturen och växterna fick bestämma det.

Vi kom ut ur lövskogen till den öppna grillplatsen. Där borta stod eken, jätteeken...
Vi ställde oss runt den och försökte nå varandras händer. Det krävdes fyra personer för att avgöra omkretsen - drygt 6,5 meter!!

- Den här måste vara mer än 500 år... Lagad med sten och cement inuti stammen.
- Och titta där! En körsbärskärna har slagit rot och vuxit ut till en helt ny gren, självympad i ekens grova bark...

Jätte-ekens urstyrka.

 

Själavården vid eken var självklar. Det är till dig som vet att din livsrubrik är "Jag är stark".

Du är den stora utmanaren. Du är bestämd, tydlig och tävlingsinriktad. Du är en mycket god ledare och har starka beskyddarinstinkter och god känsla för rättvisa.

Men din dolda baksida är risken att bli dominant och okänslig. Du kan bli både konfrontativ och hämndlysten.
Om du är i en maktposition, vilket du ofta är, kan du i värsta fall bli en diktator. Se upp!

Själavården till dig handlar om att acceptera svaghet. Och det är ingen svaghet!
Våga se din och andras sårbarhet. Det gör dig mänsklig och omtänksam.

Körsbärsgren i ekens bark!

Minns eken som vårdar sig om den lilla körsbärsgrenen...

Ditt bibelord är:

HERREN ÄR MIN STYRKA.

ALLT FÖRMÅR JAG I HONOM SOM GER MIG KRAFT.

Du är alltså inte din egen styrka. Överlåt din kraft och ditt ledarskap till Gud.

Överlåt dig själv.

     8. JAG ÄR NÖJD - Libsticka.

Vi står vid Lars Petters stuga. För några år sedan brändes den ned av en odåga. Nu har den fått nytt vasstak och är fin igen.
Framför stugan växer många örter och kryddor, ja, innan solen brände sönder dem... De växer lite där de kan och gör inte så mycket väsen av sig.

De tar det lugnt.

Jag ser timjan, humle och krusbär, men stannar inför libstickan.
Att låta den koka med i grytor av olika slag ger maten en smak med karaktär.

Libsticka vid Lars Petters stuga.

Själavården från kryddträdgården är till dig som känner igen dig i orden "Jag är nöjd".

Du gör inte så mycket väsen av dig eller ditt liv. Det ska levas lugnt, i harmoni, med något gott att dricka i handen.
Du är tolerant, lättsam och accepterande. Du fastnar inte i prestige och har lätt att se livet från olika ståndpunkter, eftersom du inte har någon tydlig åsikt själv.
Du är en riktig diplomat och fredsmäklare!

Det är nästan så att man kan se björnen Baloo i dig! Eller höra dig sjunga "Hakuna matata". Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta!

Men baksidan är lättjan.

Du kan bli så tolerant att du tolererar allt, bara du slipper konflikter. Du blir otydlig, obeslutsam och till slut passiv och frånvarande, nästan bedövad för att slippa se och känna.

Du har hört för ofta att Jesus säger "Min frid ger jag er". Du behöver höra ett helt annat bibelord! Det är från Bergspredikan där Jesus uppmanar:

OM NÅGON BER DIG GÅ EN MIL MED HONOM - GÅ TVÅ!

DITT JA SKALL VARA JA, OCH DITT NEJ SKALL VARA NEJ.

Res dig upp ur din bekväma fåtölj och våga ta ställning. Vakna!
Då kan du ge åt mänskligheten en god smak av harmoni och fred.

Res dig upp.

    9. JAG ÄR FRAMGÅNGSRIK - Gul iris.

Nu närmar sig vår pilgrimsvandring sitt slut.

Vi är nere i parken, vid dammen, där svärdsliljor, daggkåpa, rhododendron och ölandstok växer tillsammans.

Ordet "tok" kommer av engelskans "tough". Vi känner igen det från uttrycket "Det är tåga i dig"!
Den oansenliga ölandstoken talar om en seg styrka som man inte skall förakta.

Tuff tok.

Men jag vill ge uppmärksamhet till svärdsliljan, den gula irisen, som likt en företagsledare samlar stora skaror av åhörare.

Det är du som har livsrubriken "Jag är framgångsrik".

Tack och lov för alla driftiga entreprenörer! Det är du som har yttre stil, god image, stort nätverk och startar många projekt.
Din drivkraft är karriär och pengar.

Med detta kan du göra mycket gott, men om du är omogen i din personlighet blir du din egen motsats. Så är det för alla.
Då blir din framgång förvanskad till girighet, du bli excentrisk och trampar lätt på andra i din jakt på profit och mer strålkastarljus.

Svärdsliljan Iris.

Jesus har ett mycket viktigt ord till dig, när han säger:

VAD HJÄLPER DET OM DU VINNER HELA VÄRLDEN, MEN FÖRLORAR DIN SJÄL?

Tag några djupa andetag, åk på retreat - nej, du dör inte av att vara tyst en dag - och lyssna inåt till ditt eget hjärta. Där kan du också höra vad Gud vill säga till dig.

Du får ett bibelord till. Det är när Jesus och lärjungarna har mött väldigt mycket folk och varit framgångsrika i predikandet och botandet av sjuka. Då talar Jesus om reträtt och vila:

KOM LÅT OSS DRA OSS UNDAN DÄR NI KAN VILA ER LITE...

Daggkåpa. Oansenlig? Nej den samlar droppar av liv.

Vi samlar våra tankar i bön.

Låt oss be:

- Tack käre himmelske Fader att du skapat oss alla med dessa goda gåvor!
Tack för alla talanger du lagt ned i var och en av oss.

Tack för förstånd, känsla och drifter. Ge oss balans mellan dessa kraftfulla delar i kroppen.

Tack för var och en - "jag har RÄTT" - "jag HJÄLPER" - "jag är FRAMGÅNGSRIK" - jag är ANNORLUNDA" - "jag ser SAMMANHANGEN" - "jag gör min PLIKT och är LOJAL" - "jag är LYCKLIG" - "jag är STARK" - "jag är NÖJD".

Välsigna oss vara och en och hjälp oss att genomskåda våra brister, och erkänna dem, i kärlek...

Amen!

Nu blir det kaffe i Wämöstugan!

Lilla fina Wämö kaffestuga!

Blomstrande hälsningar från eder pilgrimsvandrande flora-präst,

Helene F Sturefelt,

- som är mycket glad över hur givande det är att låta växtlighet möta bibelord, som möter alla personlighetstyper som möter blommor och träd...

- … i ett trefaldigt helig till vår Skapare.

- och som fotograferade vid ett annat tillfälle, förstås.

Stadsträdgårdsmästaren1921 - 1969.