OLA LINDHOLM

Välj din följeslagare.

Respekt! Integritet!
Jag just sett Hubinettes intervju med Ola Lindholm, som uppvisade en mästerlig integritet!

Han känner massmediadrevets hungriga vargar och vet hur de smular sönder både argument och relationer, i jakten på att sälja lösnummer.

Ola väljer att vara tyst, både i rätten och i intervjun, om vad som egentligen hände den dagen då han påträffades med kokain i kroppen.
Han är tyst för att inte riskera att familj och vänner ska hängas ut i massmedia.

Den sanning han skulle kunna berätta, skulle missbrukas med en gång, ifall han yttrade sig.
Det är inte värt det, menar han.
Hellre tar han straffet - om han blir dömd - och det är ett bötesbelopp, inte fängelse.

Kärleken till de relationer han har omkring sig är viktigare än den råa sanningen, som inte frågar om respekten för andra.

Heder åt dig Ola!
Du har helt rätt perspektiv!
- Det finns betydligt viktigare saker att ägna sig åt än mig! Det är inte krig, jag är inte sjuk, jag har det bra, jag går vidare.

Osökt påminner detta mig om när Jesus stod inför rätta.
Falska vittnesmål östes över honom för att få honom fälld. Med några enkla ord skulle Jesus kunnat rentvå sig, men han valde att vara tyst...
Rykten spreds, drevet gick, men Jesus var fortfarande tyst....
Jag läser i Matteus kap 26:57 och framåt.

 Hans tystnad fick översteprästen att säga det alla visste:
- Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias!
Jesus svarade:
- Du har själv sagt  det...

Priset att gå i argumentation med dem som inte förstår, är för högt.
Tystnaden talar bättre. Och skyddar.
Tids nog segrar sanningen i alla fall.

Ola Lindholm, du har min respekt. Du såg i ögonen, hon som intervjuade tittade ned... Du tittade rakt in i kameran - det gör bara den som är fri och som äger sanningen.

Heliga Birgittas bön är ständigt aktuell, och jag ber med hennes ord:

O JESUS, DU SOM STOD TYST INFÖR DEM SOM DÖMDE DIG,
HÅLL TILLBAKA MIN TUNGA, TILL DESS JAG FÅTT BESINNA VAD OCH HUR JAG SKALL TALA.
VISA MIG VÄGEN, OCH GRÖ MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

VÅDLIGT ÄR ATT DRÖJA OCH FARLIGT ATT GÅ VIDARE...

Helene Sturefelt

I gott sällskap. I tystnad...

HATET PÅ NETET

Sopstation för kasserade åsikter.

Internet - en fri markand för åsikter?

Det är en stor fara med att sitta här vid skärmen och sända iväg ord och åsikter utan att se människors ansiktsreaktioner.
Jag välkomnar kvällstidningarnas rakryggade agerande att stänga möjligheten att direktkommentera artiklar.
Det har gått överstyr när hatfulla åsikter förgiftar debatten.
Varför? Vill du ha cencur?

Både ja och nej. Det är skillnad på kritik och cencur.
Min infallsvinkel är denna:

Ett samhälle som har invånare som tar ansvar för sina åsikter, och för fram dem utan hat eller förolämpning, behöver inte cencur.
Då har de värsta fuleorden stannat i huvudet och kommer inte i tryck - i respekt för medmänniskan.

Men om åsiktsfriheten skall vara överordnad denna respekt, får man just sådana detta tyckande; att allt ska vara möjligt att säga, visa, filma...
Men allt är inte möjligt.

Tack och lov att åsiktsfriheten måste underordna sig respekten för vår personliga integritet.

Att offentligt utgjuta sitt hat över vad det än må vara, är ingen rättighet!
Det är bara dumhet.

 Hatet på internet kan du slänga här.

Kritik måste vara tillåtet i en demokrati. Frågor måste få ställas, men inte med hat som medel eller mål.

Framför mig ligger dagstidningar och min Bibel.
Jag läser ur Romarbrevet kapitel 3, ett citat om den bittra strupen:

"Ingen finns som är rättfärdig, ingen som förstår, ingen som söker Gud.
Alla har vikit av, alla är fördärvade...
En öppnad grav är deras strupe, sin tunga brukar de till svek.

Huggormsgift har de bakom sina läppar, deras mun är full av bitter förbannelse...
Fridens väg känner de inte."

Vår tid behöver många Sanningar för att komma till insikt om sin egen situation.
Men det ska sägas med kärleken som mål, inte för att skada.

Det är en enkel tumregel, att varje kommentar på internet, facebook och bloggar ska bygga upp, inte rasera, det ska klargöra, inte ge dimridåer.

Cencur - ja visst, när spärrarna har släppt...
Cencur - nej tack, om det tystar saklig kritik.

Rentvättade åsikter, fritt från hat.

Själv trillar jag i diket, förstås...
Snabba ord hoppar ur munnen med stark sanningshalt, och där omsorgen om mottagaren kom på efterkälken.
Å andra sidan är kärlek utan sanning som lös spaghetti, utan rakryggad ärlighet...
Den profetiska rösten har både ock.

"Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag..."
Romarbrevet 7:19.

Så alla nätmobbare, alla ord du säger vänder tillbaka till dig!
Sår du hat, får du skörda hat. Det finns en levande, sårbar människa som mottagare.
Och du som levererar hat, är den mest sårade av alla.

Guds beskydd över oss alla.
Helene Sturefelt

PILGRIMSVANDRING bland KALVAR OCH KOSSOR

Pilgrimscentrum, Vadstena.

Visst är det så, september kommer med klarhet och mognad.
Denna första helg i september omslöt oss med sommarvärme och äventyr då vi gav oss ut på vandring.
Följ med ett varv runt TYCKLINGE vid Vätterns strand i Vadstena!
Det är bara 4 km och tar 40 minuter att gå - i motionstakt ja, men inte i meditationstakt. Då tar det tre gånger så lång tid!
Sakta pilgrimstempo med paus vid skyltarna där pilgrimsorden är upptecknade.

Gudspärlan:
Gud, du är den gyllene pärlan, det dyrbara guldet, det som universum bara kan skapa under det hårdaste tryck.
Tack att Din närvaro bryter in i vårt liv. Du är så dyrbar för oss!
Vi läser:
- i Gud finns ingen ensamhet. Gemenskapen i Kristus har inga gränser, varken i tid eller rum.

Gränslös doft.

Jagpärlan:
Det doftar av ringblommor, röd solhatt, honung och gräs.
Vi stod mitt bland kolonilotterna där solen torkade upp den regnvåta marken.
Det ångade runt barfotafötterna. Skapelsemorgon.

Vi kan smaka en bit av härligheten där kärleken finns mellan oss.
Guds rike landar där skrattet klingar och där delande finns till den som saknar det andra äger i överflöd.
- Vägen till sig själv är världens längsta...
Vi läser:
- Jag är en reflex av Ditt eviga ljus.

Dop-pärlan:
Två meter ifrån oss, på andra sidan stängslet, låg ett gäng kalvar. Bruna, vita, svarta. Bli inte rädda! Ligg kvar!
Vi stannade och lät vår cirkel vara öppna mot dessa ungsvansar.
Här fick vi en illustration av fredagsmässans tema om barnet och mänskovärdet, där Torbjörn Ahlund citerade och sa:
- Här ligger jag och duger!

Oj vad det duger!

Gud agerar vid dopet. Vi tar emot.
Ungefär som en kalv. Här ligger jag och duger! Ja, vi ser det!
Eller ett barn som tar emot mammans kärlek vid bröstet. Det frågar inte efter om det duger eller är värdigt... Barnet tar självklart emot, utan krångel!

Som vuxna kan vi tänka på vårt dop som en upplevelse av att Gud har gjort oss rena.
Den vita dopdräkten är en påminnelse om vem jag tillhör.
Jag tillhör Guds stora familj.

Ökenpärlan:
Nu sattes vi enkla pilgrimsvandrare från stan på prov... Vem, eller vad, är det som går där framme?
Den stora kossan är väl innanför stängslet...?
Nej...
Pulsen ökade. Tusen kilo vit ko, med hårda klövar på en cykelstig där svängrummet är obefintligt... hur ska vi komma förbi???
"Nötfärs" kan få ny betydelse och ett nytt innehåll...

Rätt sida stängslet. Men inte i förrgår!

Som tur var finns det djurvana människor i gruppen som har levt naturnära och kunde hantera denna hastigt uppblossade kris...
Med lugn hand, och i tystnad, visade hon kon att vi ville passera.
Jag vågade inte andas...

Det var ingen ko, än, det var en kviga, säkert dräktig, och ännu inte utvecklad till mjölkfabrikant, ty juvrerna var små.
När jag väl drog ett befriat andetag, kände jag kornas goda doft, som jag alltid kommer att förknippa med min salig farfar Sture, mjölbonden i Hökhult.
Det var inte lätt att samla sina tankar... Pilgrimens ständiga prövning!

Vi var långt ifrån "öknen" i bokstavlig betydelse, men nu använder vi det i bönens sammanhang.

Martin Lönnebo ville med denna pärla hjälpa svensken att uttrycka och erkänna det som inte fungerar...
Det finns stunder som är svåra och som vi inte ska trycka undan utan lyfta fram och bearbeta, samarbeta med...
Ungefär som att komma förbi en jättestor kossa...

Vi får släppa tankemönster som inte ger någon frukt. Pärlan hjälper oss att erkänna att vi ibland väljer relationer som inte är bra. Vi gnager på känslor som är döda...
Vi läste på skylten:
- Jag strider för det som är rätt. Ökenpärlan hjälper mig att släppa taget.

Stadens silhuetter.

Tycklingstigen svänger i 90 grader just där ängen blir våtmark, där livet sjuder och bubblar.
I bakgrunden tornar slottstornet upp sig och spiran på Klosterkyrkan.

Bekymmerlöshetspärlan:
Glädjepärlan! Efter farorna kommer lugnet...

Vi står där livet är som rikast. Allt frodas och växer. Här blir livet till.
En smak av skapelsen. Igen.
Hur kan vi ta med denna bekymmerlöshet till vår stadsmiljö?
Vi läser:
- Vi söker krönet, upp på berget utanför staden, den lilla plats där lugnet råder.

Vi gick vidare och stannade till vid den lilla stranden. Vätterns vatten är Absolut Klart. 100% vatten.
Simma och drick! Inga industrier...
Vi nöjde oss med att svalka fötterna och krama gruset med tårna. Underbart.

100% rent vatten.

Vid Saxtorps gård stod nästa skylt:
Kärlekspärlan I:


Att få ta emot. Det hade vi inte svårt för som små.
När börjar vi värdera detta om vi får, kan eller bör ta emot?
Vem berövar oss glädjen? Hur gamla är vi då?
Någon som har glömt kärleken och istället ger oss tacksamhetsskuld?
Så oförståndiga vuxna blir, men hur går det till?

Vi får visst ta emot! Helt utan motivering!
Bevara barnet inom dig.
Det är därför Jesus säger att vi måste bli som barn - den som inte värderar och krånglar utan med ett leende Tar Emot, utan skuld.

September, då ska skörden vara inne.
Till höger stod rågen kvar och drog kraften tillbaka ned i rötterna. Värdelöst som mjöl. Varför har bonden inte skördat?
Till vänster stod ett helt fält med ärtor kvar... skidorna var svarta... och ärtorna inte längre friskt gula...
Blev ledsen.
Och någon hade flyttat skylten med Tystnadspärlan, den som för mig är den viktigaste, hela tiden.

Förra årets ärtskörd.

Kärlekspärlan II:
Detta är också Offerpärlan, den kärlek som Jesus ger oss genom sitt fullkomliga offer.
Livets allvar säger att det finns en tid då det är försent, sa jag och höll den svarta ärtskidan i handflatan.

Finns det en tid hos Gud som också är "för sent"?
Eller finns det så mycket tid hos Gud att allt är möjligt?
Gud, Du som är bortom tid och rum, låt ditt Ord bära frukt så att det ger skörd i vårt liv.

Vi läster:
- Jag vill dela och ge.

Jag väljer mina möten.

Hemlighetspärlorna finns på raksträckan vid Mötesskylten.
Intressant. Mina hemligheter möter Guds bevarande.
Egentligen är det tvärtom. Hemligheterna ska inte möta någon alls.

I ett samhälle där allt ska vara öppet och tillgängligt, tränas vi inte i att bevara vår integritet.
Det är just det denna pärla vill hjälpa oss med.
- Allt är inte tillgängligt!
Stäng din garderob och ditt kylskåp för kamerorna.  Och framför allt: stäng ditt hjärta för objudna gäster.

Det finns mycket vi inte ska berätta. Det finns både svårigheter och framgångar som inte tåler att möta andra.
Nederlag och svaghet kan möta skadeglädje och ökar känslan av misslyckanden. Man blir ännu sjukare...
Skicklighet och segrar kan möta avundsjuka, som dränerar på kraft.

Pärlorna, tre stycken!, ropar till oss: Var tyst! Säg inget!
Gud vet.
Det räcker. Där är du i tryggt förvar.

Trygg stig.

Nattens pärla:
- Tack Gud för mörkret som skyddar flyktingen som flyr... Tack för natten som får strider att upphöra...
Vi ber för det inre mörkret, depression som kan plåga oss, kom med ditt Ljus...
Vi ber för dem som idag lever sin sista dag i det jordiska livet, möt dem Herre.

Tack Jesus att du gick rakt in i våldets och dödens mörker och besegrade det.
Tack för den goda Långfredagen som löste skulden.
Tack för Ljus i dödens rike.

Uppståndelsepärlan:
Denna vitskimrande pärla är särmärket för vår kristna tro. Alla de andra är allmänmänskliga, men denna uppståndelsepärla finns bara hos Kristus.

Vi får vara hoppets barn i förtvivlans värld.
Vi får vara ljusets barn i mörkrets värld, där vi kläder oss i rättfärdighetens dopmantel.
Vi läser:
- Nu står vi vid Ljusets port där tid och rum upphör.

Tystnadspärlan:
Precis innan vi gick förbi Rättspsyk och Vätterngården där de gamla bor, stannade vi upp inför tystnadspärlan.
- Hjälp oss att bevara tystnaden Herre, i en tillvaro som brusar och bullrar, plingar och tjuter.
Hjälp oss att ha så tyst i vårt inre att vi hör vårt eget hjärta slå... och att vi hör Dig, när Du talar.

- Gud, Du är ljus och jag är Din.

Gud är Energi.

Tack till Liljaa för stöd-anteckningar.
Tack till Lena som var "cow-girl"!
Vandringsledare Helene Sturefelt

HOMO ZAPPIENS

Utan kontroll.

Fram och tillbaka, hit och dit.
Med fjärrkontrollen i hand tror man sig kunna styra världen.
Men det enda man gör är att skapa en ännu större splittring för sig själv.
Fragment ur små livsöden och nationella katastrofer hoppar runt i knät.
Homo Zappiens.

Nej, så vill vi inte ha det.
Vi lämnade stan och drog i väg till klosterlivet i Vadstena.
Vi är så lyckligt lottade att vi får åka med katekumenatet på retreat i Heliga Birgittas anda.
Fjärrkontrollen stannade hemma... inget hit och dit.
Nu var det fokusering som gällde.
Enkelhet, delande, omsorg om varandra och vandring i bön.

Heliga Birigtta tar emot.

Jag vill plocka ut ett russin ur denna vistelse och dela med mig till dig.

- Människan blev människa den dagen då hon byggde sitt första altare.
Då förstod hon att hon stod i kontakt med ett Högre Väsen, med Gud som skapat henne.
Gemenskapen mellan människa och Gud fick en plattform.
Homo sapiens - människan som vet.

Predikant och kyrkoherde Torbjörn Ahlund predikade själfyllt och lättbegripligt.
- Men samma människa förlorar sin mänsklighet då hon inte bygger något altare alls...

Eller bygger sitt altare åt kommersen, tänker jag, eller åt sin egen karriär eller girighet.
Homo zappiens - människan som vänder kappan efter vinden.

Birgitta upphöjde inte sig själv.

Det gjorde vi.

"Ni skall inte låta er kallas rabbi, ty En är er läromästare och ni är alla bröder (och systrar)".
Ni ska inte kalla någon här för er fader, ty En är er fader, han som är i himlen.
Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty En är en lärare, Kristus."
Matteus 23:8-10

Bibeln ska inte läsas efter bokstaven, då missar man meningen på djupet.
En fundamentalist skulle ju kunna få för sig att dagens evangelietext säger att en pappa inte kan kalla sig för det inför sina barn, och alla som är lärare bör byta titel omedelbart!
Nej, inte så.
Det handlar om att inte sätta sig själv på höga hästar.

Torbjörn betonade vikten av friheten:
- En pappa vägleder och fostrar sitt barn och släpper sedan fri.
Respekt och självständighet är en frukt av fostran.
En lärare ska inte heller ledas av kontroll över sina elever. Där ska också friheten råda och leda till självständighet.
Gemenskap utan fjärrkontroll...

Här mättas själen!

Högmässan i Heliga Birgittas Klosterkyrka var fylld av sång och glädje och ett Guds tilltal, både i ord och nattvardsfirande.
Den kristna friheten under Gud Faderns kärlek.
Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över att jag, vi, får vara en del av detta!
Om detta är en försmak av himlen, då börjar jag nästa längta lite... nej mycket!!

Ögon som möts, händer som räcks fram för att få ta emot oblaten i vinet i största vördnad, är ett uttryck för att vilja leva i frid med sig själv och sitt livsöde... frid med Gud... fred på jorden...
Pax Homo.

Pilgrim, bilgrim, bussgrym!

30 mil senare, åter i TV-soffan, utmanas jag av rubrikerna hur oron i Syrien växer, liksom hatet på nätet och tio-årsdagen av terrorrattacken mot World Trade Center.
Hur mycket ska man orka veta?

Jag vill stänga ute världen, men det går inte. I världen men inte av världen,så sa Jesus.
Från böneliv till nyheter.
För att inte massmedia-drunkna, skapar jag distans, men ändå något slags ansvar:
- jag kan be.
Vi kan be och vara öppna för att den försoning som Jesus Kristus gett oss, ska flöda tillbaka in i TV-rutan...

Har någon sett fjärrkontrollen?
... undrar vilken knapp det är.. flipp flapp Homo Zapp... Pax-knappen, är inte den här någonstans?
Ska det bli regn imorgon?
Bra, då sover vi!
Men först smyger jag upp till "hus-altaret" och ber en stund, med klart fokus:

- Jesus, du är mitt Liv, min Tro. Hjälp oss nu att ge vidare ditt Liv, vår Tro till dem vi möter...
Amen.

Fader Helene - nej, moder Helene menar jag.

Torn-svindel.

"Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."

Jag har hööjdskräck... ; )
Helene Sturefelt

TRO OCH LIV

Tron avspeglar sig i Livet.

Är du "ordets görare, inte bara dess hörare?"
Det är aposteln Jakob som frågar dig.

Kommande söndag, 11:e efter Trefaldighet, har rubriken Tro och Liv.
I gamla evangelieboken stod det Äkta eller Falsk fromhet.

Det är väldigt intressant att ställa den frågan till sin almanacka, till sin plånbok, garderob och kylskåp...
Lever jag som en kristen?
Eller är det bara tomma ord?

Var ska du gå i kyrkan på söndag? Jag tänker söka mig till oasen i Vadstena.
Vi kan jämföra de predikningar vi får höra!

Mamons tempel.

Den gammaltestamentliga texten är tuff. Tänk dig att den blir läst bland hinduer som offrar till Kali Durga, eller bland asatroende, muslimer, katoliker eller sekulariserade svenskar som råkar hamna inom hörhåll för Guds ord...
Profeten Jesaja förmedlar Herrens röst:

"Jag är mätt på brännofferbaggar och gödkalvars fett,
jag vill inte ha blodet från tjurar, lamm och bockar.
Vem har begärt detta av er när ni träder fram inför mig... ?

Guds plan gjorde slut på allt detta då Jesus var det sista "offerlammet".
Klart, en gång för alla! Tack gode Gud!

Kom inte med era meningslösa gåvor.
Nymånad, sabbat, högtidssamling - jag tåler inte falskhet och fest.
De har blivit en börda för mig.

Ett girigt hjärta kan lura människor med fina presenter.
Men inte Gud...

När ni lyfter era händer i bön, vänder jag bort blicken.
Hur mycket ni än ber. lyssnar jag inte - ni har blod på händerna.

Tvätta er rena.
Låt mig slippa se era illdåd.
Sluta göra det onda och lär er göra det goda.

Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte.
För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt."
Jesaja kap 1.

Olika kulturer.

Ni har blod på händerna...
I Turkiet berättade en muslimsk man hur han var den som slaktade lammet, för att högtidlighålla Abrahams beredskap att offra Ismael (inte Isak..).
Till slut orkade han inte mer, med blodet rinnande längs armarna... Är Allah så blodtörstig?

Han träffade en kristen som berättade om Jesus, hur han är det fullkomliga offer som sätter punkt.
Jesu kärlek ändrar en människas hjärta att vilja ställa hela sitt liv till förfogande för Gud, den Gud som Bibeln berättar om.
Denne man blev en av grundarna till en liten kristen församling i Antakya, i Turkiet.

Även självkritiskt måste vi läsa denna text, med tanke på att vår egen historia inte förstått att leva Guds ord på ett kärleksfullt sätt.

Frågan vi kan ställa oss är om vi vågar låta Gud ha synpunkter på hur vi använder vår tid, våra pengar, våra kläder och våra matvanor...
Är vi beredda att avstå? Dela med oss?

Att leva nära Jesus är alldeles underbart! Egot smälter bort, bit för bit.
Hans kärlek fyller almanackan, plånboken, garderoben och kylskåpet med en Blick för Andras behov, inte bara det egna.
Guds kärlek är Frihet! Enkelhet! Delande.

Överraska!

Eller gör som Micke Gunnarsson i Ronneby med "mirakelpengen":
- Gå och sätt en krona i en tuggummiapparat, vrid om till hälften och gå där ifrån.
Då skapar du ett litet "mirakel" åt ett nyfiket barn!
Du gör skillnad för någon annan.

Eller lämna för mycket växel på caféet och säg till baristan:
- Bjud någon på kaffe som inte har så mycket pengar med sig - du blir garanterat glad hela dagen!
Och välsignad från himlen.

Bli ordets Görare, inte bara dess hörare. Det är Frihetens lag.

Helene Sturefelt

Turkiskt kaffe, starkt och gott.

Men en kristen dricker hellre Jehovalia... ha ha!

Eller?

EID AL-FITR I SVERIGE

Minaret i Antakya, Turkiet.

Jag beundrar alla de muslimer som firar Ramadan och tar sin fasta på allvar.
Att in på bara kroppen känna andras umbäranden i form av frivillig hunger, är ett sätt att skärpa både sina andliga och mentala sinnen.

Om jag har förstått det rätt, så har även de stridande i Libyen fastat under solens uppgång.
Undrar stilla om det är därför antalet döda inte är fler?
Eller om jag vänder på det: om soldaterna hade varit mätta, hade de varit ännu mer våldsamma då?
Vem vet.

Ber om fred och demokrati.
Ber om goda ledare i försoning och framåtanda.

Fasta från solens uppgång...

Men hur ska en muslim göra i Sverige?
Islam är skapad i en del av världen där dagens timmar är jämnt fördelade under dygnet.
Att vara muslim i Sverige där midnatssolen är ett faktum, gör det näst intill omöjligt att hålla ramadan i norra Sverige.
Det är lättare för en muslím att vara bosatt längre söderut..

Och hur ska skolorna göra?
Här i Karlskrona tänker rektorerna olika.

För en rektor är det självklart att eleverna får ledigt för att fira fastans slut: Eid al-Fitr.
- Tänk om vi flyttar utomlands, då vill vi också fira våra högtider, menar Ulla Ståhl.

För en annan är det tvärtom:
- Jag som rektor kan inte lova alla muslimska elever att de ska vara lediga för de viktiga högtiderna.
Iså fall måste alla religiösa inriktningar ha samma rättigheter, säger Mattias Liedholm.

Ashraf Darwish, som går på den skolan, säger:
- Det borde vara självklart att muslimska elever får ledigt då. Det är lika viktigt för oss som julen för den som är kristen. Jag firar inte jul, utan skulle kunna gå i skolan då.

Tidningen fortsätter reportaget:
- Då måste skollagen ändras, säger rektor Liedholm.
Personal och lokaler måste vara tillgängliga året runt, och det är de inte.

... till dess nedgång.

Detta är bara början på ett problem som heter:
- Du får Tro vad du vill, men du kan inte Tillämpa den hur du vill.
Alltså, Tro och Liv hör inte ihop i Sverige... Vår kristna tro har torkat in till en förkrympt liten åsikt... och då tror vi att det är så för andra också...

Nej, våra invandrare lär oss att en tro också har konsekvenser i sättet att leva!
Vi kan uppmuntras att ta vår egen tro på allvar, det ökar förståelsen.
Ortopraxis är inte alls så lätt...
Två demokratiska begrepp krockar - åsiktsfrihet och dess tillämpning.

Jag kan känna sympati med Ashraf, ordföranden för unga muslimer i Karlskrona samt ledamot i SSU´s distrikt i Blekinge, som inte fick fira Eid al-Fitr, den rätta dagen...
Men det vi måste göra tydligt är ju detta med var gränsen går mellan att "ta seden dit man kommer" och att inte assimileras alls.

Risken att vi får uppdelade skolor som följer andra lagar och högtider, och så förlorar vi platser där kulturer möts.
En annan möjlighet är att det blir för muslimerna som för de första kristna i romarriket: de fick anpassa sina gudstjänster när de väl var lediga. Det går det också!

Jag vill hålla samtalet öppet på denna blogg.
Det krävs stor mognad och klokhet att verkligen kunna leva många kulturer sida vid sida.
Har vi den?
Jag erkänner min omognad.

Muslims kultur. Inga kyrktorn.

En annan gång kan vi resonera om hur vi kristna tar var på vår fasteperiod, före påsk.
Det är ett halvår till dess - under tiden lever vi i måttfullhet.
Det är min slutsats, att alltid ha de fattiga i mitt sinne, så att varje dag bär en omsorg om dem som saknar det vi äger i överflöd.

Helene Sturefelt

"VILL DU LIGGA MED MIG DÅ?"

Vad håller de på med??

Eric Amarillos låt "Om sanningen ska fram" är en ganska fin låt, när man läser texten.
Den har en refräng som sjungits hela sommaren:
- Vill du ligga med mig då?

Samtidigt  har vi fått ett osäkert rättsläge vad gäller ungdomar under 15 år som frivilligt i samtycke ligger med varandra.
Lagtexten säger att samlag med person under femton år är att betrakta som "våldtäkt av barn".
Om båda är under 15, vad händer då?

Och vad gör den stora majorietet killar och tjejer som inte vill... som känner sig tvingade till att "ha gjort det" för att inte bli utstötta.

Rör inte min kropp!

Sexualitet handlar inte om kroppen först och främst.
Det handlar om själen.
Men det är det ingen som pratar om! Allt fixeras vid kroppen och p-piller. Vuxenvärlden sviker då vi inte vågar tala om att Vänta.
Man mår inte dåligt av att vänta... men man kan må fruktansvärt dåligt att forcera fram det man inte vill.
Sexualiteten hör hemma bland vuxna, i ett troget förhållande.
Basta!

Här är Eric Amarillos text OM SANNINGEN SKA FRAM.

Om jag lyssnar mer än pratar, inte talar om mig själv.
Om jag säger du är vacker, men att det spelar ingen roll.
För skönhet finns inom oss, om jag ljuger om sånt där.
Om jag säger det går bra nu, men inte talar om mitt jobb.

Om jag ger dig mina tårar, men är stark när du är svag.
Spelar Sweet Home Alabama, på en lägereldsgitarr.
Om jag är säker på mig själv, men aldrig är för självgod.
Om jag är en alfaman i sängen, men aldrig bråkar.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.
Vill du ligga med mig då, om sanningen ska fram.

Mamma Pappa Långben gör små-ben..

Om jag inte är så svartsjuk, inte håller dig så hårt.
Om jag inte är så macho, men försvarar dig ändå.
Om jag ljuger om min barndom, säger att den varit svår.
Väcker modern i ditt hjärta, leker mamma pappa.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.
Vill du ligga med ..... (o s v)

Om jag alltid håller med dig, fast jag tycker du har fel.
Om jag låtsas att jag bryr mig, när du köper nya skor.
Om jag skrattar på rätt ställe, fast du inte är så kul.
Om du tror att jag är farlig, kanske tänder du på det.

Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Vill du ligga med mig då, vill du ligga med mig.
Vill du .... (o s v )

Slut citat.

En sådan här text bland vuxna kanske bara är lite rolig.
Men hur lätt är det inte att uppmuntra både till otrohet och en alltför lättvindigt inställning till det som är det mest intima vi har!
Ska kroppens lust verkligen få styra det?
Har inte tanken och förnuftet något att säga till?

Jag är över 15 år.

Men vill inte... Bara om du älskar mig trofast!

Med Tantens rätt ska jag nu tröttsamt gå emot strömmen - fast jag vet att många går åt mitt håll, i smyg....
Elin Eek har ju sagt att tanter få finnas... Och tanter har också varit unga flickor... som gjort sina misstag.

I alla religioner omgärdas sexualiteten med skydd om det ömtåligaste vi har.
Just nu skulle vi kunna lämna våra överhettade känslor med att lyssna på andra sätt att dejta varandra.
Det finns en kombination av "arrangerade äktenskap med samtycke" som jag tycker är sympatisk.
Kloka vuxna, som känner sina ungdomar, föreslår möten för att lära känna varandra.

Hallå! Känner ni varann??

Vem har arrangerat det här?

Älskogsmyndigheten?

Vår ytliga, avklädda bråttomkultur där killarna går med häng och synlig kalong-rand skulle må mycket väl av att lugna sig lite.
- Vill du lära känna mig?
Om svaret är Nej, då finns det ju ingen respekt att bygga vidare på.
Bara lust.
En lust som lurar en att ge bort det som egentligen tillhör troheten och den som Älskar Dig.

Lagen skall inte tillåta 15-åringar att ligga med varandra - fastän de båda vill... Det är lika fel för det!
Det är mycket man vill men som man inte får...

Hur gör de medelålders då?
Ligger de med varandra i sina äktenskap? Hur blir det med De Sista Ljuva Åren?
Ibland räcker det med att man vet att det är möjligt... och att man lyssnar mer än pratar... och kramar mer än förväntar sig... eftersom sexualiteten sitter i själen och inte bara i nedre halvan.

I min bok Ulvsmålafestivalens Tankebok skriver jag utifrån Lasse Stefanz text:

"Hans tunnhåriga panna lutar sig över hennes rynkor, och han kysser henne med torra läppar - tills döden skiljer dem åt."

Troheten är så vacker. Den får alla torra grenar att blomma!
Undrar var min man är....

Så kan det gå!!