Att leva i celibat OCH som präst ställer orimliga krav, som få orkar bära. Katolska kyrkan skakas av skandaler kring pedofili runt om i världen. Hur tänker dessa män? Vilka krav har de på sig själva? Vilka krav ställer församlingen?
Och var finns Guds kärlek mitt i allt detta sexuella missbruk?
Jag vill inte yttra mig för att döma, ty fel och brister finns överallt. Men det som skadar måste fram i ljuset!
De som skadar måste erkänna och gottgöra sina offer. Och de som skadats måste få upprättelse.
Fyra tankar:
1. Det står ingenting om präster och celibat i Nya Testamentet. Brevet till Timoteus innehåller goda ledtrådar: .. "församlingsledaren bör kunna styra sitt hus och få sina barn att underordna sig under värdiga former. För hur ska någon som inte kan styra sitt eget hus kunna ta hand om Guds församling?" (1 Tim kap 3)
Här förutsätts familjebildning utifrån de vanliga sexuella banden. Det talas om god ordning och värdighet (underordning har inget med förtryck och utnyttjande att göra, snarare "ömsesidig respekt").
... Anden säger att några kommer att avfalla och lyssna till folk som förbjuder äktenskap... men allt som Gud har skapat är bra och ingenting behöver vrakas, om det tas emot med tacksägelse; det blir rent genom Guds ord och bön" (1 Tim kap 4).
Alltså kan jag som präst älska min man/hustru och mina barn med stor fysisk kärlek som tillfredsställer både min kropp och själ.
2. Vilka krav ställer församlingen?
Behovet att ha någon att se upp till, sätter ibland prästen på en piedestal. En del trivs där... särskilt de som blandar ihop religion med makt. Men de som har Kristus för ögonen, hoppar helst ned, generade över uppmärksamheten kring deras person... Ibland förstår inte församlingen att prästen pekar på Kristus, inte på sig själv!
Vittnesbörd från en katolsk liten by i Sydamerika:
"Pastorn var noga med att vara oförvitlig och perfekt inför oss bybor, men vi visste nog vad som försiggicks bakom stängda dörrar..."
"Annat var det med prästen i grannbyn, han både rökte och tog ett glas ibland. Han skröt aldrig med sin fromhet, han var som vi, fast det lyste av Guds frid i hans ögon. Han var trovärdig..."
Det yttre trycket leder till överkrav som måste ut någonstans... Men inte på barnen!!!
3. Det kan man väl inte tolka fel, eller?
Psykologer får reda ut bakomliggande faktorer till så sjukt beteende som pedofili, men min uppgift som teolog är att syna Skriftens ord.
Dessa välkända ord läser vi bland annat vid Dop av barn. Då betyder det att den kristna mänskosynen är så djupgående att det lilla barnet anses ha fullt mänskovärde - från början! Utan egna prestationer lyfter Gud in barnet i sitt rätta sammanhang: som en självklar del av Gud rike.
Ja, barnet är en förebild! Jesus ställde det i mitten och sa:
- "Sannerligen, ingen kommer in i Guds rike om ni inte blir som ett barn".
Alltså: barnets oskuldsfullhet och renhet gör att vägen till Gud ligger öppen.
Jag tror inte på celibatet.
Men, du har ju skrivit så varmt om klosterlivet tidigare, hur går det ihop?
Jo, när en människa av fri vilja och övertygelse väljer bort det gemensamma sexuallivet, då kan det säkert fungera, men inte som Krav i en tjänst!
... " det finns sådana som gjort sig själva könlösa för himmelrikets skull. Den som kan, må tillägna sig detta." (Matteus 19:12).
4. Gud är kärlek. Vår uppgift är att förkunna ordet "rent och klart" d v s vi får ta emot Guds nåd villkorslöst.
Jag hoppas att katolska kyrkan reformerar sin kyrka och låter sina präster gifta sig. Skenhelighet och dubbelmoral lägger dimmor för Gud.
Vi ska inte jaga varandra eller tvinga in varandra i olika livsstilar. Det enda som betyder något, är att vårt sätt att leva tar sig uttryck i omsorg och respekt för dem vi möter.
Särskilt för de svaga och utsatta, och särskilt för barnen.
KYRIE ELISON!
Herre, förbarma dig över oss alla.
Helene Sturefelt
