PÅSKAFTONENS TOMHET - Påskklappsleken

Påskaftonens tomhet.

Hela den kristna kyrkan håller andan. Påskafton är mitt emellan död och uppståndelsen.

Inga gudstjänster firas, inga dop och inga bröllop. 

Mörkret råder och jag vill ut och elda i skogen.

På många håll tänder man påskeldar för att skrämma bort och elda upp det onda.

Skräp och gamla pinnar skall bort för att bereda plats för det nya.

Livet skall spira.

Döden tjänar livet. Inte tvärtom. 

Påskaftonens tomhet måste få finnas.

Inga dop på påskafton.

Dock, det spirande hoppet finns även i lekarna, då man gömmer ägg och letar upp dem.

Men, som påskharen sa:

- Mänskorna är ju dumma på riktigt... De vuxna köper godis, de vuxna stoppar godis i ägg och de vuxna gömmer sedan godisäggen - och ger mig PÅSKHAREN allt beröm!!

Jag finns ju inte ens...

Ungefär som tomten... Eller? Vad är det för förvirring som pågår?

Kommers, chokladlurendrejeri och existentiell tomhet.

Har du sett haren handla i affären?

Vi åkte på konstrunda och ville bli utmanade. Inte fler predikningar just nu, men gärna talande bilder och former.

På Kullahalvön är det gott om utställare. Jag orkade inte gå in, utan stannade utanför i solen. Bakom husknuten stod några misslyckade krukor som väckte mitt intresse.

Betong och glas. Kropp och själ. Man och kvinna. Hunger och mättnad. Du och jag. Liv och död. 

Fullhet och tomhet.

Glaset är ingen naturlig del av betongen. Hur lyckades konstnären skapa det och trycka in bitarna?

Glas och betong.

Det var vackert. Motsatserna blev plötsligt självklara. Betong utan glas är kompakt och utan kommunikation. Glas utan betong är genomlysligt utan motstånd. 

Anima och Animus. Manligt och kvinnligt. I väntan på helheten.

Är påskaftonens tomhet bara skenbar?

Är det ett verkligt rop av övergivenhet på korset eller är det bara nästan?

Övergiven och frånskild.

Jo, Jesus ropade ut sin ångest och skilsmässan från Gud var ett faktum. I tre dagar. 

Och påskafton är dag två. I väntan. Medan Jesus är i dödsriket och gör det han ska göra där.

Under tiden går jag på konstrunda och fick syn på ett träd.

Det var ett gammalt körsbärsträd med grov stam. Barken var som huden på en människa, så mänsklig i sina spruckna rynkor. 

Jag stod stilla en stund och lyssnade.

Trädet var ett påskaftonsträd, i vila efter lång blomning, nästan död, i väntan på våren.

Flera grenar var helt döda, men längst upp såg jag några knoppar hoppas på liv.

Bark som hud.

Att hoppas i sitt tomrum.

Att våga tro, trots att ingenting hänt ännu.

Tomrumshopp. 

Påskhoppsafton.

Hoppaftonspåsk.

Hoppe hoppe hare. Nej! Du behövs inte! 

En död gren.

Jag skulle vilja göra påskafton till en bakvänd julafton. 

Istället för julklappar med fina saker i, vill jag införa påskafton med fula misslyckanden i... Jag tänker mig att man lägger lappar i sina paket med korta notiser om sina misslyckanden. Sedan öppnar man påskklapparna inför ett litet kors på soffbordet, och så läser man lapparna för varandra...

Påskpaketen har formen av ägg...

I julgransfoten har man en liten björk, smyckad med fjädrar, ägg och en tupp i toppen, som gal och varnar för svek och förnekelse.

Man sjunger en påskpsalm och låter stunden präglas av omsorg och ärlighet, där kärlek och sanning blir en befrielse från det man går och bär på. 

Påskbjörk i julgransfot.

Påskaftonsklapp-stunden avslutas gärna med en fin bön.

JAG BER OM FÖRLÅTELSE FÖR MINA SYNDER:

- Jag behöver förlåta mig själv, jag behöver förlåtelse från den jag sårat, och så behöver jag att Du, himmelske Fader, tillsäger mig din förlåtelse... Kan någon göra det, på Jesu Kristi uppdrag?

RENA MIG SÅ BLIR JAG REN.

HELA MIG SÅ BLIR JAG HEL.

Nu har jag föreslagit en ny tradition, för att fördjupa påsken.

Tomheten fylls med fullhet!

Gud är nära i vår tystnad.

Påskaftonen rymmer en hemlighet.

Imorgon ropar jag ut jubelropet!

Då brister äggskalet...

Konstrunda hälsningar, Helene F Sturefelt.

Konstrundan i Nordvästra Skåne.