Atombombsdjävulen.
Det är tänkt att människan skulle vara skapelsens krona och dess beskyddare. Men frågan är om vi inte bara är löss... som kliar på moder jords rygg.
Det är 40 år sedan kärnkraftsolyckan i Tjernobyl inträffade. Enligt SVT's dokumentär den 28 april 2026 skulle operatörerna minska hastigheten i reaktorn för att få ned värmen, men det blev tvärtom - reglaget gick på fel håll och temperaturen steg till 40.000 grader.
Och explosionen var ett faktum.
VI VET ATT HELA SKAPELSEN ÄNNU ROPAR SOM I FÖDSLOVÅNDOR.
ALLT SKAPAT HAR LAGTS UNDER TOMHETENS VÄLDE... MEN MED HOPP ATT OCKSÅ SKAPELSEN SKALL BEFRIAS UR SITT SLAVERI.
Romarbrevet kap 8:19-22.
Vinden var ostlig och det radioaktiva avfallet spreds över Gävle län och södra norrlandskusten.
Samernas rennäring var nära att utrotas, då tusentals renar tvingades nödslaktas.
Mänskolössen orsakar blodspillan, död och förintelse.
Skapelsen är fångad i slaveri, där människan förvridit sitt uppdrag och suger ut allt vad energi heter, utan att orka se till frågor om säkerhet och renhet. Det kostar för mycket pengar.
Naturen ligger under tomhetens välde. Skogar, sjöar och berg är skapade till fullhet, skönhet och glans, oss alla till glädje.
Men hon ligger under syndens förtryck, det som människan orsakat då vi valde att gå vår egen väg, där egot styr och inte Guds rättfärdighet.
Fulfinks-hyenan.
Hör du ropet?
Hör du kvidandet från havet och råmandet från glaciärerna som smälter?
Kan du höra du skriket från fåglarnas varningsrop? Känner du mullret i marken?
Det är början till födslovåndorna, står det i Skriften. Värkarna har satt in. Och vad skall hon föda?
Vad blir det för något?
SOM EN HAVANDE KVINNA, DÅ HON ÄR NÄRA ATT FÖDA OCH VÅNDAS OCH ROPAR I SINA KVAL, SÅ VAR DET MED OSS INFÖR DITT ANSIKTE, O HERRE.
VI VAR OCKSÅ HAVANDE OCH VÅNDADES, MEN NÄR VI FÖDDE, VAR DET VIND...
Jesaja kap 26:17-18
Vad blev det?
Ingenting.
Det blev vind. Tomhet. Ett intet, som ett luftslott eller ballong, där luften går ur.
I sin girighet orsakar människan allt mer tomhet, utsugning och nedsmutsning.
Några tappra miljöaktivister försöker förtvivlat motverka kalhuggning och utfiskning, men de är för få.
Svenska kyrkan, är du med?
På morgonmässan idag sjöng vi psalm 197:
FÖRSKÖNAD NU NATUREN STÅR KLÄDD I HÖGTIDSDRÄKT,
VAD LJUVLIG VÄLLUKT BUREN TILL OSS AV VINDENS FLÄKT!
VAD PRAKT, VAD RIKEDOMAR SOM SKIFTAR TUSENFALT!
SE RUNTOMKRING DIG BLOMMAR OCH LEVER, DOFTAR ALLT.
Sv Ps 197:2.
Förskönad nu naturen står klädd i högtidsdräkt.
Nedanför kyrkan blommar de tidiga körsbärsträden med sina vita blomklasar och på andra sidan stoltserar magnoliorna i full prakt.
Det är så oändligt vackert att jag gråter... och tårarna rinner av lycka över Skaparens goda gåvor till oss, samtidigt som näsan droppar av förtvivlan över den utarmning vi utsätter jorden för.
Vi får inte våldta människor. Men naturen får vi våldföra oss på...?? För att vi inte hör när hon ropar och skriker. Vi kan inte hennes språk. Längre.
MIN SJÄL LÄNGTAR EFTER DIG, O GUD, OM NATTEN,
OCH ANDEN I MIG SÖKER DIG TIDIGT,
TY NÄR DINA DOMAR DRABBAR JORDEN LÄR SIG JORDENS INBYGGARE RÄTTFÄRDIGHET.
MEN OM NÅD BEVISAS MOT DEN OGUDAKTIGE, SÅ LÄR HAN SIG INTE RÄTTFÄRDIGHET.
Jesaja 26:9-10.
Jag tänker med stor tacksamhet att allt vi gör, sker inför Guds ögon. Domen kommer att komma. Herren ser och vet. Genom Guds rättvisa och rättfärdighet kan människan redan nu lära sig vad rätt är.
Men om man stryker över allt som är fel och ignorerar det genom att hoppa över domen, så blir nåden bara tomhet där förövaren inte lär sig någonting.
Dom - förlåtelse - nåd - upprättelse - frid.
Det är dessa fem ord som hela Bibeln upprepar, gång på gång på gång. Det är dessa fem trådar som varje människa får väva sitt liv på.
Starka varptrådar som består av dom, förlåtelse, nåd, upprättelse och frid. Och då önskar jag att inslagen i väven inte bara skall bestå av svarta trådar....
Konstig livsväv... Havande med luft.
Psaltaren uttrycker det på följande vis:
FÖRLITA ER INTE PÅ ORÄTT VINNING,
SÄTT INTE ETT FÅFÄNGLIGT HOPP TILL ROV.
ENDAST ETT INTET ÄR MÄNNISKORS BARN,
MYNDIGA HERRAR ÄR FÅFÄNGLIGHET.
I VÅGSKÅLEN ÄR DE FÖR LÄTTA, MINDRE ÄN INTET VÄGER DE TILLSAMMANS.
Psaltaren 62:10-11.
Så står kärnkraftverken där i Tjernobyl, innesluten i en svart sarkofag, där byggjobbarna dog en tid därefter.
Tjernobyl ligger i Ukraina, inte långt ifrån Kiev där Putin är född... Här om veckan skickade denna galning drönare dit och skadade sarkofagen, med fara för att radioaktiv strålning nu kan börja läcka ut.
Är han inte riktigt klok??
Nej, Putte tar order från Lögnens fader som göder hans ego och förblindar hans omdöme.
Domen kommer att bli oerhört hård över honom. Han väger mindre än intet. Minus Noll.
Skapelsens ropar på befrielse från atomkärnkraftverk, från kalhyggen av regnskogar och gammelskogar. Naturen vill slippa slava under trålarnas skövling av havsbottnen och luften vill vara ren från föroreningar.
Behöver vi en pandemi till för att få människan att sitta still på sina klåfingriga händer?
Krigs-orren. Fulfinks-Putte.
Men hoppet är det sista som överger oss, och våra böner. Vi är många som ber. Låt oss berätta det för varann!
HERRE, I NÖDEN HAR DE NU SÖKT DIG,
DE HAR UTGJUTIT TYSTA BÖNER NÄR DIN TUKTAN KOM ÖVER DEM.
NÅVÄL DÅ, MITT FOLK, GÅ IN I DINA KAMRAR OCH STÄNG IGEN DÖRRARNA OM DIG.
GÖM DIG ETT LITET ÖGONBLICK TILL DESS ATT VREDEN HAR GÅTT FÖRBI.
Jesaja 26:16 och 20.
Ja, Herre, jag ber mina tysta böner och jag gömmer mig i min kammare och ber till Dig.
Tukta oss till omvändelse och förlåt oss, i Jesu dyra blods namn!
Våndliga hälsingar,
Helene Sture Födslofelt,
- där mina fulfinkar och aulawaablar fick gestalta min förtvivlan.











Inga kommentarer:
Skicka en kommentar