Morgonsol över xylofonen.
Det var tidig morgon. Solens strålar silades lågt mellan husen och skuggorna var långa. Jag brukar inte vara upp så här dags i vanliga fall, men det var ingen vanlig dag idag.
Det var en slagfärdig dag.
Som klingade skönt.
Vi skulle ge en konsert för påsklovslediga barn på biblioteket, och jag hade fått låna en xylofon. Den är inte alldeles enkel att bära... och hur jag fick ned den för alla trapporna det har jag glömt.
Trapp-spel.
Medan jag stod och väntade på min skjuts fick jag ett infall att jag kunde ju lika gärna spela lite...
Sagt och gjort, jag tog upp slagklubborna och prövade klangen försiktigt.
Kära nån så bra det lät mellan hyreshusen!
Trästavarna vibrerade och frimodigheten växte.
- Lille katt, lille söte katta, vet du att, vet du att det är mörkt om natta?
Just då kom min granne.
- Hej hej!
- Vad i all sin dar... ??
Xylofonklang runt bostadshusen.
Solens strålar blänkte i rosenstavarna. Xylofonens klangstavar är ofta tillverkade av rosenträ eftersom det är stabilt och ger god klangkvalitet.
Undrar var just denna rosenbusken har vuxit? Nej, inte buske, det måste vara mycket mer storvuxet! Tänk vilket hedervärt öde att få sågas ned och bli till ett musikinstrument.
Men tankarna går till ett annat träd.
Nyponrosen, för svag.
Vi lever i påskens efterfirningstid och korset är tomt. Men vilket träslag var det?
Var det en av Libanons många cedrar?
Cederträ innehåller många naturliga syror som gör det hållbart mot röta. Var det den kvaliteten av trä som bar Jesu plågade kropp på Långfredagen?
Dessa cedrar är en symbol för Herrens rikedom och förutsättningar. De cederträd som är planterade av Herren är idel glädje och frukt. Där kan himmelens fåglar bygga bo och människor finna skugga.
HERRENS TRÄD BLIR OCKSÅ MÄTTADE,
LIBANONS CEDRAR SOM HAN HAR PLANTERAT.
Psaltaren 104:16.
Korsets trä.
Är det detta starka träd som offras för att bli till ett avrättningsmedel på Golgata kulle?
Var det kunskapens träd? Eller livets träd?
I min fantasi ser jag hur en rosenbuske växer upp vid Jesu kors, av näring från det blod som droppade ned på marken...
I tider efter påskens händelser säger legenden att någon tog vara på detta korsträ... vilket sedan blev till dyrbara reliker genom seklerna, aldrig möjligt att bevisa.
Korset - en bevarad relik? Knappast.
Jag tittar på min xylofon igen.
Tänk om klangstavarna kunde berätta! Vilka melodier bär ni? Vilket väder har ni vuxit i?
- Lille katt, lille katt...
- Jesus för världen givit sitt liv...
- Och nu så vill jag sjunga att sommaren är skön, sa Pippi Långstrump...
... som spelade trumpet utan att kunna.
- Inte visste jag att du kunde det, sa Annika till Pippi.
- Det vet man väl inte förrän man har försökt, svarade hon.
Inte visste jag att du spelade xylofon, Helene.
Inte jag heller. Men utanför sin bekvämlighetszon kan plötsligt något oväntat hända!
Hjälp! En piraya!
Lekfullhet och allvar, sida vid sida.
Jag summerar min dag och ser dess bredd, yta och djup.
Och en sak vet jag; ju svårare de yttre omständigheterna är, desto mer måste vi sjunga, vi som kan!
Det är vi skyldiga alla dem som lider... och som inte kan just nu. Både barnvisor och psalmer.
HERRENS RÖST LJUDER MED MAKT,
HERRENS RÖST LJUDER HÄRLIGT!
HERRENS RÖST BRÄCKER CEDRAR,
HERREN BRÄCKER LIBANONS CEDRAR...
Psalt 29:5
Och just nu är dessa cederträd i Libanon skändade av terrorister som gömmer sina vapendepåer bland sitt folk. Bomber faller för att oskadliggöra förstörelse-möjligheterna. Flytta civilbefolkningen! Att kriga för att få fred.
Naturen gråter.
Människorna gråter.
Gud gråter över människors hat som vill utrota ett annat folk.
Jag slår an en ton på xylofonen, men anslaget är för hårt och staven hoppar ur läge...
Rostiga stridsvagnar från -67 vid Libanons gräns.
Trädet blev ett slagverk, för Guds skull och till barn och vuxnas glädje.
Och ett annat träd blev djupt välsignat av försoningens blödande kärlek - för att död skulle vändas till liv.
Jag stack mig på rosentaggen. För att inte glömma den smärta som längtar efter läkedom och frid.
Lille katt, lille katt, kom och trösta oss med din mjukhet.
Varma musikhälsningar,
Helene Sture Träfelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar