PÅSKDAGENS JUBEL

 

Påskdagens jubel!

   VAD LJUS ÖVER GRIFTEN

   HAN LEVER, O FRÖJD!

   FULLKOMNAD ÄR SKRIFTEN

   O, SALIGHETS HÖJD!

   Sv Ps 146

Den mäktiga gamla psalmen från år 1528 fyllde Vikens kyrka med klang och jubel. I fyrahundranittioåtta år har denna danska melodi ljudit genom den sjungande församlingen, i både Danmark och Sverige.

- Kristus är uppstånden!

- Ja! Han är sannerligen uppstånden!

Det trefaldiga livsropet är årets största bekännelse. Nu får jag vänta 363 dagar innan det är dags igen... Men som tur är innehåller de vanliga söndagarna samma trosbekännelse:

-...  på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda!

Det är en sådan triumf!

Kristus är uppstånden. Ja!

I kyrkbänkarna var påskliljor placerade i ljushållarna. De trumpetar ut livets guldgula glädje.

Och kören sjöng "Rejoice In the Lord Always..." med ett "Amen" som fick kyrktaket att vilja flyga iväg med stormen utanför Öresund.

Tidigt som barn lärde jag mig teckna påskliljan med dess krusiga kant och sjungande munstycke.

Det är nog den vackraste blomma jag vet - för den bär påskens budskap.

Påskliljetrumpet.

Påskens gudstjänster är stommen i vårt firande. Jag skulle så önska att fler upptäckte vilken påfyllnad av kraft detta är!

Man ska ju ändå "göra nåt" när man träffas... och äta kan man ju inte göra hela tiden...

Samtidigt blir gudstjänsterna en kollektiv själavård då livets fulhet och svek blir synligt. 

Skärtorsdagens förräderi  skär i en. Långfredagens våld blir en brännpunkt för all världens krig och konflikter.

Påskaftonens tomhet tvingar en in i en olidlig väntan - en konst som vår tid inte längre kan.

Påskaftonens väntan.

Och idag är det Påskdag då Jesus får livet tillbaka och lämnar döden - ett förebud för varje liten människa att livet kommer att segra en gång, helt och fullt.

Jag har varit där, vid trädgårdsgraven i Jerusalem, en förtätad plats med hög densitet av existensens kamp mot synd och djävulskap. Utanför växer blommor och försiktigt, och varje turist som går in där, kommer förvånad ut - vad trodde du att du skulle få se?

- Han är inte där!! Jesus lever!!

Trädgårdsgraven i Jerusalem.

Så hopplöst omöjligt det måste ha varit för de första kvinnorna som kom till graven; Mariorna och Johanna och några till. De hade bekänt sig till Jesus under de tre år han förklarade Guds räddningsverk. Nu skulle de göra sin sista kärleksfulla tjänst och smörja hans döda kropp.

Men det fanns ingen död kropp.

Bara tomma linnebindlar som Jesus liksom hade "dunstat" igenom... och lämnat skuggor på, enligt den svepeduk som lär ha blivit funnen. 

Hur såg det ut?

Påskens händelser är den yttersta trovärdigheten för en livsåskådning:

- Den upproriska synden måste konfronteras, hanteras, omvändas och förlåtas - inte förnekas!

- Dödens måste dödas inifrån - inte i teoretiska resonemang.

- Försoning måste åstadkommas genom ett fläckfritt offer.

OCH!

- Livet måste återuppstå för att visa att det är Gud själv som agerar... För oss!

Allt detta har verkligen skett.

Var och en som läser evangelierna får kontakt med händelserna. Och när helig Ande öppnar hjärtat, tar händelserna plats, och börjar leva inuti en.

Konstrundan väcker min fantasi.

Vikens kyrka var fullsatt. Kören fick knappt plats. Man har tagit bort altarringen för att ge sångarna utrymme. Om det tycker jag inte. Församlingen får inte längre knäböja inför sin Herre. 

De yttre uttrycken är viktiga.

De gestaltar det inre skeendet.

Och det passar sig inte att sjunga Ted Gärdestad en påskdag i kyrkan... Låt oss få jubla ut de mustiga psalmerna som bara kan sjungas dessa dagar:

   UPP MIN TUNGA ATT LOVSJUNGA 

   HJÄLTEN SOM PÅ KORSETS STAM

   FÖR OSS BLÖDDE, LED OCH DÖDDE 

   SOM ETT SKULDLÖST OFFERLAMM

   HAN UR GRIFTEN EFTER SKRIFTEN 

   NU I ÄRA TRÄDER FRAM!

   Sv Ps 147.

Den här texten är ännu äldre, från 600-talet! Skriven av Venatius Fortunatus, med svensk musik från 1693. Det är en oerhörd känsla att ta ord i sin mun som människor har uttalat i ettusenfyrahundra år!

Den respekten vill jag skall kvarstå.

Jag vill hålla liv i traditionerna. Nya uttryck får vänta lite.

Fina gudstjänster i Kullabygden.

Men Jesus stannar inte inne i kyrkan. Han är alltid någon annanstans, också. Genom alla tider har han kommit i drömmar och visat sig för den sovande människan, som när han/hon vaknar inte är densamme...

Närvaron är så påtaglig att en begynnande kristen bekännelse tar form.

Låt oss uppmuntra varandra till det!

En härligt GLAD PÅSK önskar jag alla mina bloggläsare!

Och ni är många nu... mer än tolv...

Helene F Sturefelt, V.D.M.

"Vi tror ock på de dödas uppståndelse..."