BARNSLIGT och INFANTILISERAT

Hård väg att gå.

- Låt barnen komma till mig, sa den vuxne Jesus. 

- Finns det inga vuxna här som kan komma? undrade barnen som var övergivna hemma.

- Bara den som tar emot Guds rike som ett barn kan komma dit in, sa Jesus.

Var vuxen mot ondskan och hantera den som listiga ormar och menlösa duvor, sa Jesus också.

Förr var tillvaron bara för vuxna. Det fanns varken något som hette barndom eller tonårstid. Barnen var små vuxna som skulle arbeta och vara nyttiga.

På 50-talet kom ungdomskulturen och revolutionerade tillvaron, och i dess kölvatten erkändes även barndomen, som en riktig fas i livet.

Och nu har vi förskolor för de minsta och barnkonventioner som vakar över barnens rättigheter.

Men sedan har det halkat till. 

Livet har blivit barnsligt.

Havet är inte barnsligt.

När de ungdomar som bröt sig loss på 50-talet själva fick barn, var barnuppfostran mycket friare. 

När sedan dessa 70-talsbarn växte upp, släpptes reglerna lite till, och när dessa gränslösa människor själva fick barn så fick de knappt någon fostran alls.

Och nu har det gått så långt att föräldrarna inte vill vara vuxna, utan är stora tonåringar som vill fortsätta sitt fria liv - och inte ta konflikter i någon slags barnuppfostran alls. Det får mobiler och paddor sköta om.

Samhället har blivit infantiliserat.

Ska du ha en smäll så du vaknar?

I skolan är respektlösheten är vardag bland barnen. De vuxna vågar inte säga till, för då kan de bli anmälda. Rätt och fel suddas ut. 

Det är barnen som förtrycker de vuxna. Och andra vuxna som anmäler andra vuxna som inte kan prata och som anmäler tillbaka de barnsliga vuxna som inte kan sätta gränser, som...

Jag plockar fram mina betyg från klass 1 från 1965, då vi hade betyg i ordning och uppförande - som första "ämne"! Så viktigt var det. Sedan kom svenska och matematik.

Är skolan infantiliserad?

Även kyrkan är noga med barnkonsekvensanalys. Barnen, med sin rena enkelhet, har en självklar plats!

Men det betyder inte att det skall vara barnsligt. Eller gränslöst. Varken i kyrkan eller i skolan.

Denna vecka firar vi ÄNGLARNA och deras verklighet mitt ibland oss.

Gärna går jag till gudstjänst på Den Helige Mikaels dag. Ofta har det varit familjegudstjänst där barnen sjungit änglasånger och varit alldeles ljuvligt gulliga.

Men Guds änglaväsen är inte gulliga. 

De är våldsamt kraftfulla och dyker upp i svåra krissituationer.

Därför var det så befriande att få deltaga i en gudstjänst denna söndag utan barn. Varför då?

Jo, då måste prästen vända sig till oss vuxna och tala på ett vuxet sätt om änglar... utan att gömma sig bakom barnens gullighet.

Gudstjänst i Vikens kyrka.

Barnen är inga änglar. De är barn.

Men barnens änglar är dem mycket nära, och de står Guds hjärta lika nära.

Här är några vuxna reflektioner kring änglarna, utan att vika undan för de större frågorna.

Om goda änglar och onda:

Sturellas Fotoblogg: GODA ÄNGLAR, ONDA ÄNGLAR (helenesturefelt.blogspot.com)

Om änglar, drakar och änglakort:

Sturellas Fotoblogg: ÄNGLAR, DRAKAR och ÄNGLAKORT (helenesturefelt.blogspot.com)

Om Guds änglar och humanist-demokraterna..

Sturellas Fotoblogg: GUDS ÄNGLAR och HUMANIST-DEMOKRATERNA (helenesturefelt.blogspot.com)

"Låt barnen komma till mig".

Jag har god kontakt med mitt "inre barn", ja, jag är faktiskt ganska barnslig ibland. Och skrattar för högt!

Men jag vill absolut inte att tillvaron skall infantiliseras och bli barnslig! 

Vi skall vara ansvarsfulla vuxna, med ett barnasinne som är fullt av godhet.

Vi sätter gränser mot de som skyller ifrån sig och inte vill ta sitt ansvar.

Vi är vuxna som skyddar barnen mot barnsligheter och mobbning.

Vi sätter gränser mot dem som inte lär barnen respekt och vad som är rätt och fel.

Hjälp!!

Till sist.

Jag gick förbi en skolgård och hörde en fritidspedagog sucka:

- Jag fattar inte hur det här skall gå! De svenska barnen är ouppfostrade, de muslimska flickorna är ordentliga men de muslimska pojkarna är helt utan respekt - hur har de tänkt sig att denna mångfald skall kunna mötas?? Och vad skall de lära sig av varandra?!

Är det flickorna med sjal som drar det längsta strået?

Eller faller allt samman som ett korthus med Svarte Petter överst?

Måtte Guds änglar vaka över oss alla!

Barn är inga änglar.

Himlarnas Gud,

tack att Du sänder dina heliga änglar till vår hjälp

mot ondskans makter,

ge oss glädje och uthållighet i den goda kampen.

Amen.

Mänskliga hälsningar, Helene Sture Infantilfelt.

SATIR, HUMOR och KRITIK

Satir, humor och kritik.

Det är en svår balansgång det där, att vara rolig, att retas och att kritisera. Det någon skrattar åt, blir andra förargade av och några till och med så förb... att de vill gå till attack.

Om man är offentlig person måste man vara extra vaksam, förstås, samtidigt som alla människor har ett privatliv. Sociala plattformar lurar oss att tro att det var nog ingen som såg det där... och plötsligt går drevet.

Den som vill missförstå, ökar på graden av missförstånd för att själv framstå som den som påvisade ett fel.

Åttonde budet skriker i knutarna, att:

DU SKALL ICKE BÄRA FALSKT VITTNESBÖRD MOT DIN NÄSTA.

2 Mosebok 20.

Den som bara ville vara rolig, eller visa vass satir eller sakligt kritiserad en företeelse, bryter inte mot åttonde budet.

Men det gör den som missförstår och misskrediterar den första.

Åttonde budet.

Vi har sett rondellhundar, nattvarden i HBTQ-variant och muslimer som eldar upp mottagarlandets vänlighet.

Är det roligt? Tja, kanske, kanske inte. I alla fall stämmer det till eftertanke, och gör det det, är allt bra.

Det som får en att skratta innehåller alltid ett mått av sanning, annars reagerar man inte.

Men om bilden bara är ute efter att såra, då faller det under paragrafen "hets mot folkgrupp".

Och så skall det utredas, bedömas, frias eller fällas.

Får man ifrågasätta ostar?

Jag tänker på att kristendomen i sig bär med sig en inneboende kritik mot makthavare.

Jesus själv var den som ifrågasatte den tidens maktmän, både bland de judiska skriftlärde och de romerska guvernörerna.

Genom seklerna stelnade sedan den kyrka som skulle bära ut kristendomen, och blev själv en maktfaktor, som aldrig varit enligt det Jesus menade. 

Samtidigt har det alltid funnits friska motståndsrörelser inom kyrkan, som alltid gått tillbaka till källorna.

Det gör att vi, lite förenklat sagt, inte förfasar oss över satir och kritik av kyrkan.

Inte lika mycket som jag ser mina muslimska vänner förfasa sig.

Varför är det sådan skillnad?

Jesus genomskådade maktens förtryck.

Min erfarenhet är att islam - precis som viss fundamentalistisk kristendom - bygger på rädsla för straff av ledarna, och ytterst av gud själv.

En vän berättade:

- När jag frågade shejken (muslimsk teolog) vad en Koranvers betydde, blev jag skarpt tillrättavisad. Man får inte fråga! Det är detsamma som att kritisera!

Och han misstänkte att shejken själv inte hade svaret... för Koranen är uppbyggd med ett förvirrande kapitelsystem.

Jag tänkte att det är ju motsatsen till Luther, som i sin katekes tydligt uttryckte frågor för att hjälpa läsaren komma fram till svar.

Endast frågor kan leda till svar.

När Covid-18+1 (täckmantel för 19 så att det skall vara svårspårat, ha ha!) så fick man inte skämta om det. Det var så illa att ingen som helst kritik fick yttras - inläggen blev överkryssade med ord såsom "falsk information" - och varken frågor eller ifrågasättande fick komma fram. 

Minns du?

Det är första gången jag har upplevt censur på riktigt. Detta mentala virus skrämde mig nästan mer än det fysiska viruset.

Ja, viruset härjade och nedstängningarna lika så. Men 99,9 % överlevde, så sjukdomen var inte "dödlig" i den omfattningen som digerdöden, där endast 70 % överlevde. Dock dog många föreningar liksom alldeles för många företag.

Mina satirbilder med Mr Corona var nödvändiga för mig för att få släppa på spänningen.

Några skrattade, andra var tysta, men yttrandefriheten svajade betänkligt. Som sagt, ingen fick ifrågasätta vaxxinet... Mycket illa!

Skrämsel är lika bra som sprutorna...?

Jag läser i min morgontidning ledarsidan, , som kommenterar en högt uppsatt politikers friande från hets mot folkgrupp:

"Det blev inget åtal. Lika bra så. Därmed förlorar XX en möjlighet att elda på fördomarna, och deras motståndare slipper göra bort sig ännu mer genom att kvirra om hat och tolerans, utan att våga vara det minsta religionskritiska, eftersom det sprider vantrivsel i deras salonger".

Ledarskribenten tar även August Strindberg som exempel på en tydlig röst av kritik - den gången av kyrkan, då man menade att han "hädat mot Gud och gäckat Guds ord och sakrament" då han ifrågasatt nattvardens innehåll. 

Nedtystad kritik.

Strindberg friades, men hade yttrat sig på följande vis, allt enligt 1880-talets tidsanda:

"Folk reflekterar inte, utan de har 'stämningar'. Det är inte tankeverksamhet som fakta som sparkar folk i rumpan, utan de rids av maror byggda på känslor och tyckande. Intellektet verkar ha blivit besegrat av hjärtats vibrationer".

Jag tänker att det liknar vår tids digitala plattformar, där facebook är en omedelbar känslostorm, medan tidningsartiklar och blogginlägg tar längre tid att skriva, och därmed kan vara mer reflekterande.

Man blir frisk.

Att uttrycka en sanning med hjälp av satir, humor och saklig kritik är en begåvning som vi borde vara rädda om. På medeltiden var det narrens uppgift - han var den ende som fick kritisera kungen utan att bli åtalad. Och till och med kungen kunde skratta åt sig själv, ibland. 

Om att han inte hade några kläder på sig, till exempel.

Vi som har erfarenhet att "leka narr" och lyfta fram det obekväma på olika sätt, kan dock bli så skakade och skadade av illvilligt missförstånd att vi tystnar. Tänk en tillvaro där alla jamsar med...

Till sist.

Nyckeln är att endast den satiriker som har kärlek till den företeelse man driver med, är trovärdig.

Den som skriver och tecknar med hat i pennan, den skadar.

Så enkelt kan det vara.

Får man framställa Jesus så barnsligt?

I kärlek till sanningen, mot strömmen när det behövs, narriga hälsningar från Helene F Pennfelt,

- där kritik inte är det samma som fobi, som betyder "skräck". Men det tar vi en annan gång.

P.S. Jag har hört att själva K-anen är anmäld för hets mot judar och kristna. Hur kollar man upp sanningshalten i det?

Citatet i morgontidningen var signerad S-B Ljunggren SYDÖSTRAN, tors 26 sept 2024.

Sanningens pennor, eller feghetens?

MARDRÖM OM KRIG OCH HISSBOLLAR

Mardrömmen drar in.

Natten blev upprörd. Ute föll det efterlängtade regnet. Men det smattrade på rutan så starkt att en mardröm började ta form.
Jag drömde om kulsprutor, aggressiva attacker och förtvivlat försvar.

En kartbok dansade runt.

Sverige var i mitten och vi var det utvalda folket. Våra grannländer avskydde oss, ja, en del till och med hatade oss.

Dansande karta.

Från den högra sidan sköt Finland hissbollar på oss. Östfolket levererade mängder av bollar till norr, där lapplänningarna gjorde allt för att skjuta ned hissbollarna. 

De varnade norrfolket från Troms och sköt ned deras anfall, med hjälp av norrsken, men tromsarna brydde sig inte om deras varningar, utan blev ännu argare.

Från väster kom attacker mot Sverige med snöbollar, fyllda med sten, som iskalla kroppkakor. 

Utan förvarning siktade de på varuhus och skolor för att skada så många civila som möjligt.

Svenskarna höll emot och lyckades oskadliggöra hälften med hjälp av blåa pulkor i luften.

Sverige är omringat.

Från den danska remsan kom de värsta anfallen. Från sina tunnelsystem under Öresund hade de fortsatt gräva sig in i Malmö, där de infiltrerade folket med sin rödvita flagga, nu uppgraderad med grönt och svart.

Maskerade tog sig danskfienderna in på arenan till Eurovision och högg ihjäl så många de kunde. De vill se blod - inte höra smällar - de tänkte att de skadade bäst så. De kallade anfallet för "operation Höláss".

Unga, lovande artister låg döende på arenans golv, och många barn tvingades se på när terrorattacken pågick. Jag satt längst upp på en halmbal och tittade ned på eländet, med gräs i munnen.

Jag kved i drömmen och ösregnet smattrade hårdare på min fönsterruta. Kudden klibbade av svett.

Maran, mardrömmen ansikte.

Mardrömmen fortsatte.

Vi hade ju bett i kyrkan om Guds beskydd över Sverige. Alla våra försvarsstyrkor var redo. Här gällde det att skydda folket! Inte gå till anfall. Det fanns det ingen anledning till.

De svenska soldaterna hade tre bokstäver på sina jackor:

SFI - Sveriges Försvars-Industri.

Samlen eder alla!

Försvarsministern ställde sig på ett torg och ropade:

- Skada inga civila, varken finnar, norrbaggar eller danskdj-lar! Sikta endast mot mål där deras ledare och vapen finns! Må Gud skydda alla oskyldiga, i alla kulörer!

Transjordanien. Transöverstanigen.

Men vi var inte omtyckta ute i Europa. När andra länder skulle rapportera om vad som hände i det blågula landet blev det alltid felvridet, och jag vred mig i täcket... Nu ville jag vakna.

Jag kände lukten av trycksvärta i min näsa, och tre tidningar trycktes över mitt ansikte.

- Svenskarna anfaller Hissbollarna i öst!

- De blågula attackerar snömännen i väst och slaktar deras barn.

- Sverige ger sig på det lilla rems-landet över sundet och saboterar deras tunnlar under vattnet. De siktar på kvinnorna och håller på med folkmord!

Vänner. På riktigt.

Men, men, men... men vi vill bara försvara oss... 

Danskarna vill ju köra ut alla skåningar och driva dem ut i havet så de förintas... för all tid. Och finnarna drivs ju på av ryssbjörnen som tillverkar hissbollar - sluta kasta dem på oss! Norrbaggarna vill äta upp oss, men vi vill leva.

Och ingen av grannländerna skyddade sitt eget folk - tvärtom fick de vara mänskliga sköldar för att ge svenskarna skulden. Mitt lakan var blått med ett gult kors på. Nu hade jag snott in mig så pass att det höll på att kväva mig i sängen.

Vakna!

Jag sov med öppen mun och höll på att svälja tungan. Kröp det baggar i munnen?

- Arrrkkhh... ahh... pfffrrm....

Min morgontidiga granne slog med sin ytterdörr och nu vaknade jag äntligen.

Vad var detta?

En dansande kartbok, bollar, anfall, sanningen som offras där hatet förvränger verkligheten.

Om Sverige inte skulle försvara sig, så skulle detta land försvinna och invaderas av de tre grannländerna.

Om grannländerna lade ned sina vapen - snöbollar med sten och hissbollar - då skulle det bli fred i hela Norden.

Men det här liknar ju...

Ovädret drar förbi.

Om hatet är större mot fienden än kärleken till det egna folket - då har ondskan manifesterat sig på den platsen.

Nu måste jag äta frukost! Kroppkakor. Med sten i. Och en kopp kaffe.

Vilken tur att det bara var en dröm.

Mörka rem(s)hälsningar,

Helene Sture Hissbollefelt, 

- mardrömmare, som bor i ett hisslöst trapphus.

Försvinn!

ETT TREFALDIGT BAD I SEPTEMBER

Lilla Fiskarbacken, Sölvesborg.

Den lilla havsviken låg spegelblank. Stora ekar och alar skyddande mot vinden och vassen växte tät i strandkanten. 

Vita svanfjädrar gled omkring på vattenytan och trollsländorna flög intensivt över vattnet. Nu hade de inte lång tid på sig att leva, och några passade på att gänga sig - i luften!

Det kan man kalla för fort-plantning...

Fort-plantning. En snabbis?

September är flera grader varmare än vanligt. Det är inte bra. Jag har kämpat mot värmeslag, suttit inne och skrivit och fram mot eftermiddag/ kväll cyklat och badat. 

Håll huvudet kallt!

Ja, jag håller på.

Cool. Not hot.

Den för mig dumma frågan:

- Hur varmt är det?

... besvarar jag alltid med:

- Det är jag som är varm! Jag hoppas vattnet är kallt så jag får lite svalka. Man badar väl inte för att bli varm?? Det heter bastu... och det behöver jag inte!

För lite vatten. Mer vatten, tack!

Det var alldeles tyst vid Lilla Fiskarbacken. Inte ett bakgrundsljud! Endast en skogsduva hördes, och några enstaka hammarslag från en sommarstuga.

Stundens stillhet blev helig - - -

Jag badar tre gånger; 

- först tänker jag på hur skönt det skall bli att doppa sig, sedan doppar jag mig verkligen och njuter kolossalt av det, därefter sitter jag på den varma bryggan och tänker på hur skönt det var att bada.

Det eviga tjatet om "lev i nuet" passar inte mig. Det är för smått. Kapat. Nuet består av de två stödbenen "det som hände" och "det som kommer att hända".

Utan dåtid och framtid stapplar nuet. 

Tiden har sin treenighet precis som vi - med kropp, själ och ande - och som Gud själv.

Vilar i tiden.

Ett enstaka charterplan lämnade fula spår på himlen, med resenärer från södern, tillbaka hem - till värmen... Så dumt. Och här sitter jag, i "kalla Norden" och fortsätter bada i september som om inget har hänt. 

Hösten har hakat upp sig.

Jag badar trefaldigt:

- först tvättar jag mig i det sköna, kalla vattnet så att kroppen är med på vad som skall hända. Sedan doppar jag mig snabbt och går upp och sätter mig på bryggan. Porerna i huden måste stänga till om sig.

Sedan doppar jag mig igen och går upp. 

Nu känner jag inte vinden. Huden är stängd.

Då är det dags!

Jag går i och leker lite i vattnet, simmar på rygg och blöter nacken, dyker med ansiktet före och känner det salta vattnet rinna genom bihålorna... och kommer lycklig och frisk upp ur vattnet.

Ett trefaldigt reningsbad i september.

Nämen, vad ser jag här?!

Hur renliga var vikingarna? Badade de? Tvättade 1700-talsmänniskorna sig, eller vad puder och  peruker på dygnet om? Och bondemänniskan på 1800-talet, njöt de av ett dopp ibland?

Eller är det bara vi som tycker om att bada?

Jag vet inte.

Men jag vet att vattnet också var viktigt för Jesus.

Han kallade sig själv för "Det levande vattnet".

DET VATTEN JAG GER, BLIR EN KÄLLA I HONOM, 

MED ETT FLÖDE AV EVIGT LIV.

Johannes 4:14

Ett gyllene fotspår!

Och jag fick precis en känsla av att han gått över vattnet till mig... Hans båt låg kvar och ett silverglänsande fotspår glittrade på bryggan.

Var det det där berömda fotspåret om att när man känner sig som mest utsatt, då är det han som bär?

Det är inte ens eget fotspår, det är Guds...

När jag vände mig om på bänken där jag satt, stod det en text inskriven:

Bortglömd vila...

.. vila får du ej igen.

Det var helt säkert Jesus som varit där med ett redskap från träslöjden och mejslat in ord som Matteus återgivit:

KOM TILL MIG, ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR,

JAG SKALL SKÄNKA ER VILA.

Matt 11:28.

Jag tog av mig baddräkten och lät den dropptorka. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över den frihet vi får åtnjuta i vårt land! Och det är alldeles särskilt bra att vara "dagledig" och jobba kväll...

Himmel, så skönt!

Vem har sagt att "kallt" är sämre än varmt, och att "ensam" är sämre än tillsammans?

Som den högkänsliga person jag är, föredrag jag att vara ensam och ha det svalt omkring mig, än att vara tillsammans där det är för varmt...

Det är förutsättningen för att det över huvud taget skall bli något skrivet...

Doppa tån i det blå!

Blå tå.

Kalla och ensamma hälsningar, i stor frid!

Helene Sture Badfelt,

- cool... not hot.

DAG HAMMARSKJÖLD på radio

"Vägen, du skall följa den". 

Hej vänner!

Här kommer ett inlägg med Dag Hammarskjöld i fokus. Han var inte bara FN's generalsekreterare på 50-talet, han var även mystiker.

Den stilla Gudstro han hade formulerade han i sin bok "Vägmärken". Jag har gjort ett radioprogram om honom och hans texter, tolkade av KG Hammar.

Musiken är nordlig och jag låter Roger Pontare ta plats - allt utsänt från närradion i Sölvesborg, 92,0, men även tillgänglig här.

Klicka på länken.

Längst ned finns flera andra länkar där du kan läsa om den pilgrimsvandring jag gjorde i Dag Hammarskjölds fotspår tillsammans med Luleå stift. Kungsleden går mellan Abisko och Nikkaluokta - en otroligt mäktig upplevelse!

Sturellas Fotoblogg: ANDLIGA SÅNGER nr 84 "Vägmärken" (helenesturefelt.blogspot.com)

Kungsleden - Abisko, Nikkaluokta.

INSATSEN SÖKER OSS
INTE VI INSATSEN

DÄRFÖR ÄR DU DEN TROGEN

OM DU VÄNTAR BEREDD

OCH HANDLAR - NÄR DU STÅR INFÖR KRAVET.

Ur "Vägmärken" av Dag Hammarskjöld.

Varma hälsningar, Helene F Sturefelt,

- vandrare och skrivande programkreatör.

Abisko nationalpark.

TORS HAMMARE OCH KVINNORNA

Tors hammare. Dunkerska, Helsingborg.

Den hänger där och dinglar... runt många halsar på skäggiga män med tatueringar. 

Tors hammare.

Manlighetens kraftfullaste symbol.

Eller?

Jag ser inga kvinnor som bär Mjölner runt halsen. Tors hammare är inget för oss. Ändå finns det andra fynd i den förkristna kulten. Om detta vill jag nu berätta.

Tors hammare, vargkors och avgudar.

När jag var på vikingamarknaden i Näsum förra helgen gick jag runt och pratade med folk.

- Vad betyder Tors hammare för dig? frågade jag en bockskäggsman.

- Jag gillar Tor, han är mänskornas beskyddare.

- Jasså är han det? Jag trodde han styrde över åskan och vädrets makter.

Jag dyker ned i mina böcker och hittar intressanta rön, som inte alls hör ihop med mannens egna tankar att Tor skulle beskydda oss människor. Från vad? Sig själv?

Lars Magnar Enoksen skriver i sin bok om "Gudar och Gudinnor i Norden", sid 85, att:

Gudar och Gudinnor. Utgiven på Historiska media 2005.

"Tor är den ypperste av asarna, ty han är den starkaste av alla gudar och människor. 

Hans boning heter Trudvang (=Styrkans tält) och Tors främsta ägodel är hammaren Mjölner (=krossaren).

Denna hammare har egenheten att alltid komma tillbaka till honom även när han har slungat iväg den.

När Mjölner rammar sitt mål, som allt som oftast är bergs-resars och trolls huvudskålar, bildas det som vi kallar tordön (Tors dån = åska)."

Hm, undrar om Tor härjade här på Ryssberget i Sölvesborgs socken... Namnet lär betyda "jätte" = "riese" från tyskan, alltså Jätteberget.

Jag vågar inte vandra så ofta på Ryssberget - jag är rädd för stora svarta hundar som hundägarna motionerar där och jag är rädd för de pyttesmå värstingarna, fästingarna. Dem har Tor inte skrämt bort.

I bakgrunden Ryssberget.

För några år sedan var det en utställning på Dunkerska i Helsingborg, med namnet "Odens öga". 

Ur en mycket innehållsrik bok därifrån läser jag följande om hur korset och Tors hammare har likheter:

De kristna hängsmyckena uppträder samtidigt med Tors hammare. Fredlig handel var viktigt för vikingarna. De sökte inte strid i första hand, de ville byta både varor och livsåskådning, därför kan vi se det berömda "vargkorset" som gynnade både hedning och kristen.

Läs mer här:

Sturellas Fotoblogg: VARGKORSET och TORS HAMMARE (helenesturefelt.blogspot.com)

Utställningen "Odens öga", Helsingborg.

Fynden från tidig medeltid runt 900-talet e Kr visar att Tors hammare blir allt vanligare som en motreaktion till den nya livsuppfattningen, där det kristna korset talar om det sista offret.

"Men samtidigt antyder hammaren en efterlikning av korset.

Korset och hammaren är formmässigt relativt lika och båda bars runt halsen. Reaktionen kom heller inte - som många tror idag - från männen i samhället, utan det var framför allt kvinnorna som bar torshammare.

Vi har därmed den märkliga situationen att nästan alla religiösa symboler, både hedniska och kristna - hamnade i kvinnogravar. 

Kvinnornas roll inom den förkristna kulten och deras roll som förmedlare av den nya religionen framträder därmed markant, även om vi saknar fler skriftliga berättelser."

( ur "Odens öga", sid 210 av Jörn Staeker).

Likheter mellan korset och hammaren.

Jag håller inte med.

De våldsamma vikingamännen ville behålla blotet till asagudarna, men det var kvinnorna som sade nej. 

De gamla asagudarna svarade inte, det var nödår, och för överlevnadens skull var det nödvändigt att behålla geten, hästen och den vackre ynglingen - de skulle inte hängas i offerlunden för att blidka Tor och Oden!

Kvinnorna var de som hade kontakten med gudavärlden. Nu tog de emot Vite Krist, menar jag, och de efterlevande lade i deras gravar både Tors hammare OCH korset. För säkerhets skull.

Jag håller alltså inte alls med denne Jörn Staeker, som jag menar tolkar gravfynden fel.

Kvinnorna dyrkade inte Tor. Deras gudar/ gudinnor var framför allt Freja - fruktbarhetens gudinna, Frigg - den allvetande gudinnan, Gefjon - oskuldernas beskyddarinna och Idun - den eviga ungdomens gudinna.

Gudinnan Frigg.

Vi har tappat mycket av vår kunskap om dessa asagudar och vaner.

Lars Enar Enoksen skriver att "detta beror till stor del av att vi blivit matade med urvattnade, cencurerade och felaktiga versioner av den fornnordiska gudaläran."

"Möjligtvis kommer det som en överraskning att de forna nordborna hade fler kvinnliga gudar än manliga. Om jag hade tagit med samtliga valkyrior hade den kvinnliga dominansen blivit ännu större".

(sid 7).

Enoksens illustratinoner.

Tillbaka till Gudahagen och vikingamarknaden i Näsum.

Den bockskäggige mannen som bar Tors hammare hade alltså lagt sin egen idé kring vad torshammare skulle betyda. Det liknar mer en idoldyrkan.

- Jag gillar Taylor Swift, jag lyssnar på "Bolaget", jag följer friheten i Frökens Snusk sånger och någon annan följer Jesus. Eller Tor.

Ytlighet och okunskap leder fel. 

Det manlighetsideal som finns bakom Tors hammare är oerhört krigiskt och sannerligen inte "mänskornas beskyddare" - eller menade han "dem som bär hammaren"?

Lars Magnar Enoksen berättar om Tors två bockar. Den ene hette Tanngrisner (= glestand) och den andre Tanngnjost (=tandgnisslaren). Dessa två drar Tors vagn med vilken han åker över himlen.

Månne denne nutida Torsdyrkare med sitt bockskägg på hakan vara deras skötare på getgården i Midgård? F'låt, nu fantiserar jag...

Vikingamarknaden i Gudahagen, Näsum.

Till sist.

De kristna korsen som hittats i marken samtidigt som torshammare har paralleller i utseendet med de keltiska korsen.

Dessa keltiska kors har man inte funnit i Tyskland, men i stora mängder i Norden, vilket tyder på att det fanns en missionsrörelse hit från Storbritannien.

Keltiskt kors, Mjällby kyrkogård.

De keltiskt kristna såg naturen som en helig bok, skriven av Guds hand, med all sin hemliga skönhet och  ändamålsenlighet. Genom att "lära sig läsa naturen" kunde man "skåda Gud på ryggen.

Den hedniske vikingen levde också nära naturen, men i rädsla.

Skillnaden är att hedningen gjorde naturkrafterna till personifierade "högre makter", medan de keltiskt kristna förstod att det var Gud Fader, Skaparen själv, som i sin kärlek låg bakom allt liv.

De kristna levde utan fruktan.

Vite Krist hade försonat allt.

Inga fler offerknivar.

Inte konstigt att kristendomen blev ett SVAR på all den fruktan som asatron fört med sig.

De gamla "gudarna" kunde inte svara, eftersom de bara vara psykologiska överföringar, vilket vi även finner i den romerska och grekiska panteon.

Mer om det en annan gång.

Må Jesus på korset - död och uppstånden - vara med dig i den försonande kärleken som får Tors hammare att veckla ut sig till ett fullskaligt KORS.

Tidigt kristet kors. Ur "Odens öga."

Det är inte omanligt att vara kristen.

Men det är överdrivet "macho" att bära hammaren, i mina ögon. 

Tors hammare är ett svaghetstecken och en symbol för hämnd, menar jag. Korset, däremot, talar om att bryta hämnden genom att "vända andra kinden till" så att den som slår skäms...

Dessutom är hammaren bara 3/4 av korsets kraft...

Nutida vikingahälsningar från Helene F Sturefelt,

- prästinnan Kristina från forntiden och nutida religionshistoriker, med risk att ha fel.

Eller rätt.

Tor - du har tappat hammaren...

P.S. Gudinnan Friggs boning hette Fensalar (= Sjösalarna) och var övermåttan praktfullt, skriver Enoksen. Denna Friggebod har en helt annan status än den politiska lilla Friggebod vi känner... he he.