Tors hammare. Dunkerska, Helsingborg.
Den hänger där och dinglar... runt många halsar på skäggiga män med tatueringar.
Tors hammare.
Manlighetens kraftfullaste symbol.
Eller?
Jag ser inga kvinnor som bär Mjölner runt halsen. Tors hammare är inget för oss. Ändå finns det andra fynd i den förkristna kulten. Om detta vill jag nu berätta.
Tors hammare, vargkors och avgudar.
När jag var på vikingamarknaden i Näsum förra helgen gick jag runt och pratade med folk.
- Vad betyder Tors hammare för dig? frågade jag en bockskäggsman.
- Jag gillar Tor, han är mänskornas beskyddare.
- Jasså är han det? Jag trodde han styrde över åskan och vädrets makter.
Jag dyker ned i mina böcker och hittar intressanta rön, som inte alls hör ihop med mannens egna tankar att Tor skulle beskydda oss människor. Från vad? Sig själv?
Lars Magnar Enoksen skriver i sin bok om "Gudar och Gudinnor i Norden", sid 85, att:
Gudar och Gudinnor. Utgiven på Historiska media 2005.
"Tor är den ypperste av asarna, ty han är den starkaste av alla gudar och människor.
Hans boning heter Trudvang (=Styrkans tält) och Tors främsta ägodel är hammaren Mjölner (=krossaren).
Denna hammare har egenheten att alltid komma tillbaka till honom även när han har slungat iväg den.
När Mjölner rammar sitt mål, som allt som oftast är bergs-resars och trolls huvudskålar, bildas det som vi kallar tordön (Tors dån = åska)."
Hm, undrar om Tor härjade här på Ryssberget i Sölvesborgs socken... Namnet lär betyda "jätte" = "riese" från tyskan, alltså Jätteberget.
Jag vågar inte vandra så ofta på Ryssberget - jag är rädd för stora svarta hundar som hundägarna motionerar där och jag är rädd för de pyttesmå värstingarna, fästingarna. Dem har Tor inte skrämt bort.
I bakgrunden Ryssberget.
För några år sedan var det en utställning på Dunkerska i Helsingborg, med namnet "Odens öga".
Ur en mycket innehållsrik bok därifrån läser jag följande om hur korset och Tors hammare har likheter:
De kristna hängsmyckena uppträder samtidigt med Tors hammare. Fredlig handel var viktigt för vikingarna. De sökte inte strid i första hand, de ville byta både varor och livsåskådning, därför kan vi se det berömda "vargkorset" som gynnade både hedning och kristen.
Läs mer här:
Utställningen "Odens öga", Helsingborg.
Fynden från tidig medeltid runt 900-talet e Kr visar att Tors hammare blir allt vanligare som en motreaktion till den nya livsuppfattningen, där det kristna korset talar om det sista offret.
"Men samtidigt antyder hammaren en efterlikning av korset.
Korset och hammaren är formmässigt relativt lika och båda bars runt halsen. Reaktionen kom heller inte - som många tror idag - från männen i samhället, utan det var framför allt kvinnorna som bar torshammare.
Vi har därmed den märkliga situationen att nästan alla religiösa symboler, både hedniska och kristna - hamnade i kvinnogravar.
Kvinnornas roll inom den förkristna kulten och deras roll som förmedlare av den nya religionen framträder därmed markant, även om vi saknar fler skriftliga berättelser."
( ur "Odens öga", sid 210 av Jörn Staeker).
Likheter mellan korset och hammaren.
Jag håller inte med.
De våldsamma vikingamännen ville behålla blotet till asagudarna, men det var kvinnorna som sade nej.
De gamla asagudarna svarade inte, det var nödår, och för överlevnadens skull var det nödvändigt att behålla geten, hästen och den vackre ynglingen - de skulle inte hängas i offerlunden för att blidka Tor och Oden!
Kvinnorna var de som hade kontakten med gudavärlden. Nu tog de emot Vite Krist, menar jag, och de efterlevande lade i deras gravar både Tors hammare OCH korset. För säkerhets skull.
Jag håller alltså inte alls med denne Jörn Staeker, som jag menar tolkar gravfynden fel.
Kvinnorna dyrkade inte Tor. Deras gudar/ gudinnor var framför allt Freja - fruktbarhetens gudinna, Frigg - den allvetande gudinnan, Gefjon - oskuldernas beskyddarinna och Idun - den eviga ungdomens gudinna.
Gudinnan Frigg.
Vi har tappat mycket av vår kunskap om dessa asagudar och vaner.
Lars Enar Enoksen skriver att "detta beror till stor del av att vi blivit matade med urvattnade, cencurerade och felaktiga versioner av den fornnordiska gudaläran."
"Möjligtvis kommer det som en överraskning att de forna nordborna hade fler kvinnliga gudar än manliga. Om jag hade tagit med samtliga valkyrior hade den kvinnliga dominansen blivit ännu större".
(sid 7).
Enoksens illustratinoner.
Tillbaka till Gudahagen och vikingamarknaden i Näsum.
Den bockskäggige mannen som bar Tors hammare hade alltså lagt sin egen idé kring vad torshammare skulle betyda. Det liknar mer en idoldyrkan.
- Jag gillar Taylor Swift, jag lyssnar på "Bolaget", jag följer friheten i Frökens Snusk sånger och någon annan följer Jesus. Eller Tor.
Ytlighet och okunskap leder fel.
Det manlighetsideal som finns bakom Tors hammare är oerhört krigiskt och sannerligen inte "mänskornas beskyddare" - eller menade han "dem som bär hammaren"?
Lars Magnar Enoksen berättar om Tors två bockar. Den ene hette Tanngrisner (= glestand) och den andre Tanngnjost (=tandgnisslaren). Dessa två drar Tors vagn med vilken han åker över himlen.
Månne denne nutida Torsdyrkare med sitt bockskägg på hakan vara deras skötare på getgården i Midgård? F'låt, nu fantiserar jag...
Vikingamarknaden i Gudahagen, Näsum.
Till sist.
De kristna korsen som hittats i marken samtidigt som torshammare har paralleller i utseendet med de keltiska korsen.
Dessa keltiska kors har man inte funnit i Tyskland, men i stora mängder i Norden, vilket tyder på att det fanns en missionsrörelse hit från Storbritannien.
Keltiskt kors, Mjällby kyrkogård.
De keltiskt kristna såg naturen som en helig bok, skriven av Guds hand, med all sin hemliga skönhet och ändamålsenlighet. Genom att "lära sig läsa naturen" kunde man "skåda Gud på ryggen.
Den hedniske vikingen levde också nära naturen, men i rädsla.
Skillnaden är att hedningen gjorde naturkrafterna till personifierade "högre makter", medan de keltiskt kristna förstod att det var Gud Fader, Skaparen själv, som i sin kärlek låg bakom allt liv.
De kristna levde utan fruktan.
Vite Krist hade försonat allt.
Inga fler offerknivar.
Inte konstigt att kristendomen blev ett SVAR på all den fruktan som asatron fört med sig.
De gamla "gudarna" kunde inte svara, eftersom de bara vara psykologiska överföringar, vilket vi även finner i den romerska och grekiska panteon.
Mer om det en annan gång.
Må Jesus på korset - död och uppstånden - vara med dig i den försonande kärleken som får Tors hammare att veckla ut sig till ett fullskaligt KORS.
Tidigt kristet kors. Ur "Odens öga."
Det är inte omanligt att vara kristen.
Men det är överdrivet "macho" att bära hammaren, i mina ögon.
Tors hammare är ett svaghetstecken och en symbol för hämnd, menar jag. Korset, däremot, talar om att bryta hämnden genom att "vända andra kinden till" så att den som slår skäms...
Dessutom är hammaren bara 3/4 av korsets kraft...
Nutida vikingahälsningar från Helene F Sturefelt,
- prästinnan Kristina från forntiden och nutida religionshistoriker, med risk att ha fel.
Eller rätt.
Tor - du har tappat hammaren...
P.S. Gudinnan Friggs boning hette Fensalar (= Sjösalarna) och var övermåttan praktfullt, skriver Enoksen. Denna Friggebod har en helt annan status än den politiska lilla Friggebod vi känner... he he.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar