KLIMAKTERIET - HURRA! "Meno-finito"

Helene Picasso Sturefelt.

Varför talar många illa om klimakteriet? Är det män eller kvinnor som säger fula saker om detta tillstånd?

Övergången från att blöda till att inte blöda är en fantastiskt stor händelse!

Det är inte tänkt att en kvinna skall förlora så mycket blod som vi västerländska kvinnor gör.

"Förr" var vi gravida i stort sett i hela vårt liv... och blodet stannade i kroppen, och många barn kom till världen.

Nu är det så totalt annorlunda. Preventivmedel har förändrat livet. Men det är inte det jag vill lyfta fram i detta inlägg, utan det positiva att äntligen komma till den ålder då blodet inte längre rinner ur kroppen varje månad.

Det är ingen paus... "Meno-paus" är ett missriktat ord. Det är mens-slut! Meno-finito!

Kom ihåg det, vem som sa det först.

Slut på blödandet!

När östrogenet minskar så sker en hormonförskjutning. Testosteronet ökar i kvinnans kropp.

Och det får många positiva effekter! Kanske inte detta att det börjar växa skäggstrån på hakan - "Skäggiga Damen" är det ingen av oss som vill bli - men något av den manliga kraften ökar i oss.

Tänk efter, många kvinnor efter 50 bli allt mer aktiva, blir fria från familjeansvar (politik...) och blir mer handlingskraftiga. Hon börjar förverkliga sina drömmar och enligt statistiken så skiljer hon sig ofta för att slippa "ta hand om mannen".

Stå på eget ben.

Det är ju så att även Mannen hamnar i någon form av klimakterium, där hormonerna omfördelas.

Hans testosteronhalt minskar, håret ramlar av och han blir allt mer orkeslös... och sitter allt oftare i soffan framför TV-sporten.

Det är som om summan av mängden testosteron är den samma i relationen, men den byter plats...

Så gläd dig Du Kvinna att du äntligen passerat klimakteriet och inträtt i den stora Meno-Finito-fasen!

Här har vi roligt tillsammans och rynkiga systrar skall därmed stötta varandra, ännu mer.

Frågan är bara vem som skall ta hand om gubben...

Inte jag. Stark kvinna.

Låtom oss bedja och knäppom våra händerom... varandra. 

En psalm om att bygga familj, nr 294, skriven av Christoph von Pfeil år 1746 - han var"geheimeråd" och minister i Stuttgart.

Alla livets faser finns med. Jag väljer ut vers 1 och 4, men läs gärna hela.

VÄLSIGNA, HERRE, ALLA DEM

SOM BYGGER ETT GEMENSAMT HEM.

SLUT IN DEM, GUD, I DITT FÖRBUND

OCH VAR DEM NÄRA VARJE STUND.

Sv Ps 294:1

Nästa vers griper mig djupt, men här finns av naturliga skäl inte sorgen över en skilsmässa eller den som upplevt att mannen sviker dem i äktenskapet...

TAG HAND OM DEM SOM SORGSNA GÅR

OCH SER TILLBAKS PÅ FLYDDA ÅR

DEN SOM HAR MIST SIN LIVSKAMRAT

FÖRÄLDRAR, SYSKON ELLER BARN.

Sv Ps 284:4.

Enastående kvinna. Pablo Sturefelt.

Käre Fader i himmelen, 

Tack för hormonerna som styr våra liv!

Men hjälp oss med dessa kraftfulla krafter, att de inte tar överhanden.

Låt oss få vara kvinnor med manlig kraft,

och män med kvinnlig kraft.

Först då blir vi Människor - tillsammans. Amen!

Oblodiga hälsningar, 

Helene Sture Meno-Finito-Felt!

Talande graffitti. Meno-Finito!