VÄDERHUMÖR

Väderberoende?

Tillhör du dem som är beroende av vädret för ditt humör?

När det regnar blir du deppig, när solen skiner blir du glad?

Vi kan väl fungera lite tillsammans kring det här. Vi har ju fyra årstider med olika typer av nederbörd och olika ljusförhållanden.

Om det är så att vårt humör är följsamt till vädret, så blir vi mycket rika av nyanser! 

Men så är det inte.

Sommarhimmel.

SOMMARMÄNNISKAN

Men om det bara är solsken och värme som gäller, ja då blir vi enkelriktade.

Och det är precis det vi har blivit.

Överhettade. 

Övertaggade på att det alltid skall vara sommar, inget annat räknas som bra väder.

Vad händer då med förmågan att ta det lugnt, reflektera och vara melankolisk?

Sommarmänniskan ser bara till sin solbränna och sköna utekvällar. Värmen hjälper till att slappna av från krävande arbeten och trist inomhusmiljö. Den extroverta människan jublar.

Värkande leder mår bättre och malande tankar domnar av. Det är bra.

Men trädgårdar vissnar och åkerns sädesfält försmäktar under långa tider av sol. Förlåt mig, men det blir så kravfullt att sommartiden för många blir väldigt pressande.

Lyckofascism.

Det är reklamens hysteriska krav på att vara lycklig, solbränd (hemskt ord) och bortrest.

Tack och lov har vi fått lära oss att semestra hemma.

Svenskarna upptäcker sitt eget land! Och blir glatt överraskade.

Väderhumör.

Jag orkar inte.

HÖSTMÄNNISKAN

Mina far- och morföräldrar levde med årstiderna. Varje lantbrukare är vigd till att samarbeta med vädret, annars blir det varken sådd eller skörd.

De hade sunt förnuft.

Den äldre generationen kunde välsigna både regnet, höstens mognad och vinterns vila.

Höstmänniskan välkomnar de svala dagarna då tankarna klarnar och huvudet kvicknar till.

Man "ska" inte så mycket. Vardagens rutin är välkommen och höstens lugn infinner sig.

Det är tid att skörda resultat av arbetet, både i form av syltburkar och verksamhetsrapporter.

Och när löven faller, kommer sanningens tid - hur ser mitt livsträd ut egentligen, utan de prydande löven? Jag tycker om den eftertanken.

Årstidshumör.

Skön tid. Ärlig tid.

VINTERMÄNNISKAN

Den som är introvert välkomnar det skyddande mörkret. Äntligen får man vara inne och tända ljus. Nu är tid för eftertanke och betraktande av livets förgänglighet.

Allhelgonatiden ger tillåtelse till att sörja dem som lämnat jordelivet, ja att vara ledsen över det som inte blev som man tänkt sig.

Eller bara gråta i alla fall.

Den som gråter när solen skiner och stranden lockar med salta bad, blir misstänkliggjord.

- Vad är det med dig? Det är ju sommar!

Jo, det är just det.

Vissa har behov av att gråta med jämna mellanrum. Tårarna är en gåva som lättar på trycket - alltifrån världens bortvändhet till egna ledsamheter.

Ingen märker när man gråter i höstregnet. Och i vinterns stormar får inre känslor ett yttre uttryck.

Eller så är det bara vilsamt och skönt. Kroppen minns hur det var att gå i ide. 

Den livsnödvändiga återhämtningen.

Världen behöver fler vintermänniskor!

Väderhumör.

Härliga vintertid!

VÅRMÄNNISKAN.

Så återvänder ljuset och livet börjar spira. De allra flesta gläds åt vad våren för med sig.

Men, precis som det finns de som går in i depression när höstens mörker kommer, finns det människor som upplever det tungt när det starka solljuset kommer. Kroppen hinner inte ställa om. 

Och kanske vaknar outtalade krav på att nu skall allt igång igen... Nu är det slut på vilan och reflektionen. 

- Ut i solen och jobba!

Det spirar.

I hallen står åtta par skor:

- Vårskor för torrt väder, vårskor för nederbörd.

- Sommarsandaler och regntåliga skor.

- Höstskor med grova sulor och stövlar.

- Vinterkängor med högt skaft och lägre.

Vilken rikedom vi har i vårt nordiska väder!

Jag önskar bara att vi fick vara lika nyanserade i vårt humör - minst åtta olika typer... 

Väderrika hälsningar,

Helene Sture Årstidsfält.

Längtar.