Hur ska man stå ut med varandra?!
Bland grannarna, i familjen och i kyrkan... Är det möjligt att verkligen ha "fördrag" med varandra?
Handlar det om att blunda för det som är skadligt och vara mesig?
Låt oss se vad Kolosserbrevet har att säga.
SOM GUDS UTVALDA, HELIGA OCH ÄLSKADE SKALL NI ALLTSÅ KLÄ ER I INNERLIG MEDKÄNSLA, VÄNLIGHET, ÖDMJUKHET, MILDHET OCH TÅLAMOD.
HA FÖRDRAG MED VARANDRA OCH VAR ÖVERSEENDE OM NI HAR NÅGOT ATT FÖREBRÅ NÅGON.
LIKSOM HERREN HAR FÖRLÅTIT ER SKALL OCKSÅ NI FÖRLÅTA.
MEN ÖVER ALLT DETTA SKALL NI HA KÄRLEKEN, DET BAND SOM GER FULLKOMLIGHET.
Kolosserbrevet kap 3:12-14.
Detta är hopplöst svårt!
Är det ännu ett krav från Gud? Får man inte vara med om man misslyckas med dessa höga ideal?
Vad betyder det lilla ordet att ha "fördrag"?
Låt mig först som sist säga att det inte handlar om att ljuga om sakernas tillstånd.
Det handlar inte om att kommunikationen skall tystna och olika tabun ta över.
Det om något är både fegt och mesigt.
Nej, för att kunna stå ut med varandra - ha fördrag - måste man vara ärlig.
- Jaha, nu förstår jag varför grannens småbarn hela tiden skriker...
- Jaha, nu fattar jag varför alla är så gnälliga i familjen.
- Jaha, nu begriper jag varför olika kyrkor har så olika gudstjänster.
Och så vidare.
Det måste bli uppenbart vad det handlar om. Kunskap befriar. Sanningen likaså.
Och om det finns minsta lilla tabu - att detta pratar vi inte om - då är det en varningssignal.
Varför skall det inte pratas om det?
Ofta hör svårigheter ihop med att man blivit anklagad med hård ton. Då låser man sig. Där finns absolut inget fördrag med varann!
Kan det vara så enkelt att just en mild ton kan vara början till fördragsamhet?
Utgångspunkten är ju att vi är "utvalda" av Gud själv! Vi är lyfta in i Guds heliga gemenskap.
Jag är halv, men Gud är hel.
I detta nya sammanhang råder andra lagar. Kärlekens lag.
Att bli fylld av Guds kärlek ger ett utflöde av "innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod".
Det är inget vi kan prestera själva. Jag vet inte hur många gånger jag måste upprepa detta...
Så när något är på tok och det har blivit fel, då skall vi inte reagera med reptilhjärnan och hugga.
Aggressiviteten är bara bra då det gäller dödligt hot, inte i vardagliga förtretligheter.
Men visst, den som blir kritiserad lär sig fördöma... och tonen blir hård.
Paulus vet mycket väl att det finns gott om situationer där vi förebrår varandra:
- Varför har du inte städat?
- Varför är inte församlingsbladet klart?
- Varför kan inte du tanka bilen?
Istället för att anklaga kan man fråga:
- Hur kan jag hjälpa dig?
En sådan fråga andas överseende, inte fegt blundande.
Och om det som skett är riktigt dåligt så att ett erkännande av "synd och skuld" behövs, då behöver vi också tala om varför det blev fel, för att över huvud taget kunna förlåta.
Förlåtelse får inte missbrukas till att "släta över".
Det står det inget om i Skriften... Släta över, såsom Gud själv har slätat över era misstag... Du hör ju själv hur fel det låter!
Anledningen till att Gud har fördrag med oss är att Han vet allt om oss... Gud vet varför vi gör de val vi gör och varför vi säger som vi gör.
Herren vet hur skam driver oss att tiga och hur skuld driver oss att ljuga.
Därför är en början att våga inför Gud viska hur det är ställt...
I den bönen kan vi höra vad Gud svarar.
Och genom allt detta går kärleken som ett band, det band som ger fullkomlighet.
Det är stort!
Käre himmelske Far,
- ikläd mig nu allt detta goda som kommer ur din kärlek!
Jag behöver innerlig medkänsla när fördömelsen kommer.
Vi behöver vänlighet och tålamod när stressen driver upp tonläget.
Herre, ge oss mildhet alldeles särskilt när situationen är hård och låst.
I Jesu försonande namn, amen.
Fördragsamma hälsningar från en som ständigt ber om mer tålamod...
Helene Sture Mildfelt,
- trädgårdsfotograf och bibelläsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar