Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

lördag 31 juli 2021

PILGRIMSVANDRING på STIBYBERGET

Stibyberget vid Listerkyrkan.


Första lördagen regnade det. Då gjorde vi vandringen inomhus i en sittande "inre vandring".
Andra lördagen var det hemskt varmt, närmare 30 grader... Men vi gick mestadels i skugga.
Tredje lördagen, som Listerkyrkan inbjöd till pilgrimsvandring, då var det fotboll på Strandvallen - Mjällby mötte Malmö FF...

Hur skulle det bli denna den fjärde lördagsvandringen?
Inget regn. Ingen ökenhetta och ingen fotboll. Bara friska ljumma vindar - tack!

Följ med nu på denna underbara vandring i naturreservatet på Stibyberget på Listerlandet.
Vi vet att den stora pilgrimsvandringen Walk For Future pågår just nu. Vi är många som vandrar på olika sätt, med samma mål - att i bön för världen, skapelsen och varandra forma bättre livsbetingelser, med Guds hjälp.

Naturreservatet Stibybacke.


Varje pilgrimsvandring har fått smak av kommande söndags tema. Vi har gått med Mose och Kristus upp på Förklaringsberget. Vi har vandrat i Andlig klarsyn och sökt finna Guds goda ande - hela tiden med hjälp av Frälsarkranspärlorna.

Vid andra tillfället gick mitt bönearmband sönder. Gummibandet brast precis i början, och alla pärlorna försvann på skogsstigen, bland bark och mark.
En tystandspärla är kvar... Den ville inte bli funnen. 

Det var en reflektion bara det! Tystnaden återgick till skogen, varifrån den kommit...

Nu stod vi där igen, vid grinden, i avenbokskogens djupa grönska.

Grinden i lövskogen.


GUDSPÄRLAN

Gud är alltings början och alltings slut. Gud är själva Varat - essensen av Allt.
Livet är utflödet av Guds vilja.

Lyft blicken! Titta upp i lövens grönska, där solens strålar letar sig ned. Klorofyllet är ett mirakel - hur kan de omvandla solljus till syre?!
Träd är liv.
Därför kallas trädet mitt i paradiset just för Livets Träd.

Vi går i Guds blick, i glädje över livet.

Herre, visa mig din väg.
Och gör mig villig att vandra den.

Min har rosa tystnadspärlor...


Som följeslagare till bönepärlorna tar vi med oss ordet Förvaltare. Det är ett ganska tråkigt ord, men det skall få tala på ett lite oväntat sätt.

Vi gick över kolerakyrkogården och tänkte tysta tankar på dem som berövades livet i den ytterst smittsamma sjukdomen.
Till eftertanke är att ca 30% av befolkningen dog av koleran - delvis på grund av dålig hygien och trångboddhet. Det är fruktansvärda siffror! Under oss vilar mänskoöden vi aldrig får veta något om.

Nu har vi antibiotika som botar koleran.

Vår tids Coronapandemi är inte i närheten av den dödligheten - det perspektivet ska vi ha med oss när rädslan sätter in.

Kolerakyrkogården, Stibyberget.


Vi ställde oss uppe på heden och blickade ut över ängsmarken, över åkrarna med Ryssberget långt bort i blånande toner.

JAGPÄRLAN

Så ger Gud varje människa ett eget liv att leva. Var och en har ett Jag, en unik identitet.
Nu är vi bortom evolutionen. Människan är inte ett djur, inte en varelse bland andra, utan vi är skapade utifrån helt andra villkor - till Guds avbild.

Gud har gett oss ett medvetande, med tanke, känsla och vilja.
Hur förvaltar vi det?

Våra tankar, känslor och vilja är vårt "jordiska kapital", en gåva given att vårda.

Huvud, hjärta, mage.
Där bor våra tankar, känslor och behov; i magen vilar hungern, aggressiviteten och sexualiteten. Hur förvaltar vi det?

DOP-PÄRLAN

Dop-pärlan är intill Jagpärlan. Dopet och Nattvarden är det "himmelska kapital" som Gud gett oss att förvalta - ett särmärke för oss som kristna, med tecken på att vi är indragna i Guds förbund.

Dessa sakrament får kanske ännu större betydelse för oss nu när vi sakta kan börja öppna upp våra kyrkor igen. Längtan är stor efter det heliga.

- Herre, vi kommer inför Dig med vår tysta tillbedjan.

Tyst tillbedjan till skapelsens Herre.


Vid Stibybergets södersida finns en vattenkälla. Den brukar djuren dricka ur. Korna låg på behörigt avstånd och fick förhoppningsvis vatten någon annanstans ifrån, för denna källa var uttorkad, av två månaders höga temperaturer.

HÄR EN KÄLLA RINNER, SÄLL DEN HENNE FINNER.
HON ÄR DJUP OCH KLAR, GÖMD MED UPPENBAR.

JA, UTI DESS FLÖDEN, GIVES BOT MOT DÖDEN.
I DESS FRISKA FLOD, BLIR MIN VILJA GOD.
Sv Ps 246.

För att inte bli grumligt och dåligt måste vattnet vara i rörelse. Det måste finnas ett uttag för att flödet skall vara friskt.
Så är det också med vår kärlek. Den behöver ges ut för att hållas frisk. Behåller man kärleken för sig själv, blir den grumlig.

Spår av klövar. Intorkad källa.


ÖKENPÄRLAN

Anden förde Jesus ut i öknen för att han skulle få prövas av djävulen.
Nu är det vi som är frestade, frestade att använda naturens resurser som ett skafferi, där vi tar vad vi vill ha - och säljer det dyrt!
Vårt sätt att leva de senaste hundra åren håller på att skapa en öken som breder ut sig över hela planeten.

Hur i all sin dar förvaltar vi jordens resurser??

Tystnadspärlan var väldigt tyst.

Denna ek dog i juni.


BEKYMMERSLÖSHETS-PÄRLAN

Det är svårt att vara bekymmerslös när klimatet har allt svårare att återhämta sig. 
Hur ska vi tänka här?

Jesus säger:
- Gör er inga bekymmer.

Det betyder att vi inte skall tillverka fler bekymmer än de som redan finns.
Och med ordet "förvalta" får vi fundera på om vi kan förvalta själva bekymret, tills vi har lärt oss dess läxa och hittat nya, bättre lösningar.

Uppmärksamma dina bekymmer tills de talat färdigt till dig. Då skingrar de sig av sig själv... 
Men gör alltså inga nya. Var dag har nog av sin egen plåga.

- Herre, visa mig din väg.
- Och gör mig villig att vandra den.

Stenröse vid högsta punkten.


Stibybergets högsta punkt rymmer en hemlighet - ett stort stenröse där mänskorester från bronsåldern vilar. De var nästan samtida med Abraham nere i Israels land...

KÄRLEKSPÄRLORNA

Två röda pärlor - en för att ta emot, och en för att ge.
När vi ger utan att ha fått ta emot, då tömmer vi oss snabbt på egna krafter och utmattningen hotar.

Allting har sin tid. Så här i skuggan efter pandemin är vi extra behov av att få fylla på. Gud är givandes Gud, Herren är den som fyller våra förråd.
Och vi får låta oss fyllas, länge, länge...

Vi är så utsvultna, törstiga på näring, närhet, gemenskap med varandra och runt det heliga nattvardsbordet.
Det är mottagandets tid.

Backtimjan. Tag emot min väldoft!


En bit nedanför öppnade sig en annan utsikt - över Listerlandets kust med Strandvallen och Hanö långt bort. Till vänster såg vi Blekinges kust med Karlshamn och Karlskrona längst i öster.
Vi satte oss ned på klipphällarna och njöt av denna vidunderliga vidsträckthet.

Hur förvaltar du dina behov?

Vad är det som du behöver?
Tala med Gud om det en stund, i tyst bön.

Glada skratt hördes plötsligt. Tre flanörer och två små hundar rundade de torra enrisbuskarna. Jag gick fram och visade min vandringsstav och berättade att vi var ett gäng pilgrimsvandrare som satt tysta runt hörnet, så de inte skulle bli förskräckta.

Tvärtom. De stod tysta och fotograferade och även småhundarna kände av vår andakt.

Ny utsikt öppnar sig.


HEMLIGHETSPÄRLORNA

Hur förvaltar vi våra hemligheter?

Dessa tre pärlor ger oss tre dimensioner.

Först finns det hemligheter om oss själva som vi inte ens känner till. Bara Gud vet.
Det är tankar, känslor och behov som är omedvetna för oss och som kan ligga i det fördolda och "spöka" för oss.
Kan Herren hjälpa oss att förvalta och hantera dessa hemliga hemligheter?

Den andra sortens hemligheter är de vi vet om, om oss själva, men som vi inte berättar.
Det kan vara hemska upplevelser som plågar oss, men också underbara erfarenheter som inte kan uttalas i ord - kanske änglabesök, bönesvar eller att Jesus suttit vid vår sängkant...

Dessa hemligheter får vi förvalta med stor respekt.

Den tredje sortens hemligheter är de som vi får av andra, förtroenden i tillit.
- Lova att du inte berättar detta för någon! Men jag måste få anförtro mig åt någon... Jag orkar inte bära detta  själv.
Och så får det stanna inom tystnadsplikten, på kamratnivå eller inom den absoluta, som bara prästen har.
Här får vi be Herren om hjälp att förvalta dessa speciella hemligheter!

Vilo-sten.


Skogsstigen gick nedåt. Markerna är så torra att det låg bruna löv på marken. 
Vi passerade "skjutbanan" och de stora ekarna. En björk hade spruckit, där tre stammar låg åt var sitt håll, kanske trängda i ett "curry-kryss"?

En blåvinge fladdrade till.

Så skönt att få komma in i skuggan igen. Nu var det de två sista bönepärlorna kvar.

In i skuggan.


NATTENS PÄRLA och UPPSTÅNDELSE-PÄRLAN

Den svarta pärlan är dödens pärla. Det är Långfredagens genomgripande händelser då Jesus gav sitt liv på korset. Hans försoningsdöd ger oss liv. 

Påskaftonens tystnad är ekande tyst.

Så kommer uppståndelsens vita pärla. Jesus uppstod till liv igen, på tredje dagen. Från mörker till ljus. 
Påsken är ett "himmelsk kapital" av allra största mått!
Hur förvaltar vi det?


Och hur förvaltar vi vår egen tanke på döden? Hur ger vi de tankarna plats?
Hur förvaltar vi sorgen efter det vi förlorat, älskade människor som är döda och förmågor som är borta?

Vår överhurtiga tid med sina rop på "positivt tänkande" kan göra oss till lögnare. Vi tillåts inte vara ledsna eller vemodiga.
Vi behöver få förvalta livsnattens mörker och hjärtesorgernas bedrövelser.

En dag faller vi också.


Och det vågar vi göra eftersom döden är granne med uppståndelsen. Som kristna kan vi se på döden 
genom uppståndelsens pärla! 
Vi har morgonrodnadens perspektiv.

Jesu uppståndelse kan driva bort all rädsla och ge plats att förvalta både mörker och ljus. Då blir det egna livet äkta. Inga känslor behöver förnekas.
Allt får sin plats.

- Herre, visa mig din väg.
- Och gör mig villig att vandra den.

Ljus på stigen.


Efter en timmes vandring var vi framme vid grillkåtan vid Listerkyrkan.
Vi gjorde ett enkelt delade och lyssnade till varandra. Det är så fint! 
Dyrbart.

Sedan gick vi in i kyrksalen, tände altarljusen och satt tysta en stund, i vilsam trötthet.
Alla intrycken fick komma till ro.

Vi lyssnade till epistelns ord, på 9:e söndagen efter Trefaldighet:

Pilgrimsandakt.


NU ÄR SLUTET PÅ ALLTING NÄRA. 
VAR DÅ SAMLADE OCH NYKTRA, SÅ ATT NI KAN BE.
FRAMFÖR ALLT SKALL NI ÄLSKA VARANDRA HÄNGIVET, TY KÄRELKEN GÖR ATT MÅNGA SYNDER BIR FÖRLÅTNA.

VAR GÄSTFRIA MOT VARANDRA UTAN ATT KNOTA.

TJÄNA VARANDRA, VAR OCH EN MED DEN NÅDEGÅVA HAN HAR FÅTT, SOM GODA FÖRVALTARE AV GUDS NÅD I DESS MÅNGA FORMER.

DEN SOM TALAR SKALL KOMMA IHÅG ATT HAN FÅR SINA ORD FRÅN GUD, 
DEM SOM TJÄNAR ATT HAN TJÄNAR MED DEN STYRKA GUD GER.

LÅT GUD FÖRHÄRLIGAS I ALLT DETTA GENOM JESUS KRISTUS.
HANS ÄR HÄRLIGHETEN OCH MAKTEN I EVIGHETERS EVIGHET, AMEN!
1 Petrusbrevet 4:7-11

Blå hortensia.



Vi sjöng psalm 288 "Gud, från Ditt hus, vår tillflykt, Du oss kallar, ut i en värld där stora risker väntar..."
Herren välsigne oss och bevare oss... att nu förvalta både vårt jordiska kapital som är nedlagt i kroppens tankar, känslor och behov OCH att förvalta det himmelska kapitalet, som är Guds Ord, förkroppsligat i Jesus Kristus.

Gå nu till din kyrka imorgon, eller lyssna på TV- eller radiogudstjänsten!
Se till att du är med och förvaltar vår kristna tro i vårt land, Sverige. Annars... vem skall göra det, om inte du? Och jag!

Ärliga hälsningar från Helene F Sturefelt,

- pilgrimsledare och pärlbedjare,
- som välkomnar dig till den sista (?) pilgrimsvandringen nästa lördag den 7 augusti kl 15.00.

Vi ses!



Läs mer här om kolera-epidemin på 1830-talet och Sundhetsnämnde i Mjällby:











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar