FÖRKLARING - FÖRNEDRING

Stibyberget, Listerlandet.

Kan inte allting bara vara bra? Måste vi hela tiden stöta på motstånd?

Följ med upp på berget, där utsikten är överraskande god.

Först går vi med Mose, sedan med Jesus. De har något att säga oss.

Jag utgår ifrån bibeltexterna på Kristi Förklaringsdag, 2 Mosebok 34:27-35 och Matteus 17:1-8.

Sammanhanget är att Mose har umgåtts med Gud och fått ta emot budtavlorna. Han är borta länge, i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Folket börjar bli otåliga och förstår inte vad som händer. Förstås! Hur ska de kunna veta det?

Inte vi heller vet vad som händer mellan Mose och Gud, men en sak är uppenbar: när han kommer ned igen från berget så strålar hans ansikte...

Ja, det strålar så pass att han måste skyla det med en mask/ slöja för att inte folket ska bländas.

Mose har ett "förklarat ljus" runt sig. Guds härlighet lyser omkring honom så att det ser ur som en gloria, eller nästan som "horn" runt huvudet.

Han har fått uppleva den största "förklaring" som någon någonsin gjort.

Ser du ansiktet?

Så går han nedför Sinai berg, och det han då får se får alla fördämningar att brista...

Han stannade förstenad framför folket. Mitt på platsen stod folkets gud, som de hade gjutit av guldet de hade med sig.

Guldkalven. Inklusive dans.

Runt guldkalven dansade ett förvillat folk, gamla och unga, kvinnor och barn. De kunde inte vänta på Mose. Redan nu bröt de löftets förbund som just hade börjat.

Här kom förnedringen.

Mose förlorar besinningen. I gränslös vrede krossar han lagens budtavlor mot berget. Smärta och ångest tar nu plats, och allt gudomligt ljus försvinner på grund av folkets svek.

Trots och förakt för Herren bryter nu sönder förbundet.

Förklaring och förnedring.

Det mörknar.

Vad ska Mose göra? Vad skulle du ha gjort?

Jag läser i min kommentarbok hur Mose ställer sig mellan folket och Gud. Han visar hur starkt han är förbunden vid sitt folk, och ropar i förtvivlan till Gud. Om inte Gud vill förlåta sitt folk, vill han också bli ställd utanför nåden.

En svår bönekamp börjar. 

Det leder fram till att Herren svarar:

- Vad du har begärt skall jag också göra. Ty du har funnit nåd inför mina ögon och jag känner dig vid namn. (2 Mos 33:17).

Sådan är Herren!

Tack och lov så förnyas förbundet med Israel!

Förnedringstiden övergick till barmhärtighet och upplösta knutar. Mose är så djupt tacksam att han utrbrister:

- Herren! Herren! Gud är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet, som bevarar nåd med tusenden, som förlåter missgärningar och överträdelser.

(2 Mos 34:6-7).

Detta är varje människas livsmodell som lever i Guds förbund.

Förklaringsljuset. Förnedringsmörket. Och upprättelsen....

Ljuset bryter igenom. Det klarnar upp.

Detta är det gamla förbundet. Gamla Testamentet.

Många, många sekler senare upprepas detta, men nu i ännu större glans.

JESUS TOG MED SIG PETRUS, JAKOB OCH JOHANNES UPP PÅ ETT HÖGT BERG, DÄR DE VAR ENSAMMA.

DÄR FÖRVANDLADES HAN INFÖR DEM; HANS ANSIKTE LYSTE SOM SOLEN OCH HANS KLÄDER BLEV VITA SOM LJUSET.

OCH DE SÅG MOSE OCH ELIA STÅ OCH SAMTALA MED HONOM...

Matt 17:1-5.

Detta är det nya förbundet. Nya Testamentet.

Jesus, Guds son, blir "förklarad" inför dessa tre vanliga människor. När Mose var uppe på Sinai berg var han ensam.

Petrus, Jakob och Johannes blir vittnen till något alldeles enastående i mänsklighetens historia!

Det var inte bara ansiktet som strålade, som på Mose, utan hela Jesu varelse var alldeles skinande vit, som solen!

Jesus, vitare än solen!

Men vänta nu, var det inte två personer till?

Två döda människor, alldeles levande?

Jo, där stod även Mose och Elia...

Det är ingen tillfällighet att det är just de två. De representerar nämligen "lagen och profeterna". Gamla Testamentet förbund hade en strålglans som var försvinnande. Det pekade framåt, mot den kommande Messias, som skulle uppfylla allt.

Nu går allt verkligen i uppfyllelse och Guds gemenskap med människan fullkomnas helt och fullt, genom Jesus Kristus!

Hur det är möjligt att två sedan länge döda personer står där, kan vi inte veta. Bara att "för Gud är alla levande". Så vi ska inte göra några spekulationer till hur det gick till, eftersom det inte är viktigt. Själva upplevelsen har ett budskap, och det är alltså fullkomningen.

Profeten Elia, berget Karmel.

Mose är en förebild för Jesus. Gamla Testamentets store profet pekar fram emot det han själv inte visste, att Gud skulle komma oss ännu närmare som Jesus Kristus.

Men för Jesus var rörelsen den motsatta:

Förklaring. Därefter förnedring på korset. OCH den stora uppståndelsen, i den nödvändiga ordningen.

Sammanfattningsvis kan vi säga att genom dessa förnedrings- och förklaringsdagar genomför Gud sin vilja med sitt folk, och med oss enskilda personer.

Till och med i förnedringen lyser strålar från förklaringen in i våra liv och ger förtröstan och mod. Läs den meningen en gång till...

Gud är trofast och står kvar vid sitt löftesord, även när vi människor är trolösa, sviker och gör fel.

Den enda gången det är riktigt farligt att bryta mot buden, är när man inte kan erkänna det. 

Det är endast i ärligheten en människa blir fri, sanningens ord som stavas "förlåt" och där relationen kan upprättas igen.

Kristus genomlyser dig.

Genom ljus och mörker, seger och nederlag, förklaring och förnedring, föddes alltså Israel.

Mose fick nya budtavlor och förbundet upprättades på nytt.

Herren tänder kärlekens eld "Du skall älska Herren din Gud och din nästa såsom dig själv. Det är hela Bibelns ärende till oss alla.

Gud visar i handling att han aldrig överger sitt folk, att han ständigt är beredd att förlåta.

Upprättelsen är det som räddar oss.

Låt oss därmed fortsätta vår livsvandring som de pilgrimer vi är.

Ljusa hälsningar i mörkret,

Helene F Sturefelt,

- Israelresenär 2017 och bibelläsare 2021.

Israelresenär.

Tack; Verbums kommentarserie till kyrkoårets bibeltexter, och exegeten Filip Wallin.