Det var en ljummen lördagskväll. Den nya motorvägssträckan - E22 genom Blekinge - gjorde det lätt att köra de tio milen upp till Ronnebys norra kommundelar. Småvägarna de sista milen är dock smala och kurviga, så pass att man tror att man kört fel hela tiden...
Men så dyker skylten upp: ULVSMÅLA.
Då har man passerat Eringsboda Brunn och är på rätt väg.
Thomas och Caroline Broström bjöd in till cafékväll med härlig sång och musik.
Vi kom mitt i kaffepausen. Vilken glädje att återigen få hälsa på alla i det lilla tältet, med plats för ca 30 personer.
Vi är många som minns det stora cirkustältet som fyllde hela ängen för tio år sedan. Nu är det andra tider, men längtan efter att få samlas är stor. Och att få höra sånger om Tro & Himmel.
Thomas och Caroline har en förmåga att finna nya, kristna texter till välkända melodier. Musikaliteten flödar och glädjen står högt i tak.
Kvälles gäst var kära GIT PERSSON. Många artister har inte kunnat utöva sitt yrke, så stämbanden var rossliga. Men det dröjde inte länge förrän publikens kärlek hade fått Gits stämband att glimra, som bara hon kan...
I detta inlägg publicerar jag tre sånger som jag fångade upp via min diktafon.
Sedan delar jag även det jag sa i min appell, om seanser istället för kyrkan.
Här kommer Git Persson och Thomas Broström med "Ett litet Ljus", inspelat i lilla Ulvsmålatältet den 24 juli 2021. Klicka på den blå noten:
Git sjunger om en vacker kärlekssaga från en dansbana 1922, då livslång kärlek uppstod.
Åren gick och de blev gamla, med de älskade varandra. Efter 60 var kärleken densamma. Men en dag så kallade himlen och min Morfar gav sig av. Och de avskedsord han sa till Mormor var:
- Ett litet ljus skall jag tända så att du hittar hem. Det skall brinna för oss och för kärleken. Ett litet ljus i mitt fönster, som lyser upp din väg och jag lovar jag skall vänta på dig där.
Sången rör så vid mitt hjärta!
Både texten, melodin och Gits röst har något Mer än det vi hör. Jag anar en dimension till.
Vem är det som tänder det där lilla ljuset i fönstret? För mig är det inte bara "morfar", utan bakom honom står Jesus själv - han som är Livets stora Ljus.
Jag hade med mig en fin glasprydnadsfigur som denna kväll fick symbolisera en "spåkula".
Jag ställde frågan:
- Hur kommer det sig att vi hellre går till seanser än till kyrkan? Varför lyssnar vi hellre till medium än på predikan?
Var och en har sitt svar, men min erfarenhet är följande. Vår andliga längtan kan gå vilse bland det som verkar mer lättillgängligt. Det kan kännas som ett "bevis" när mediet på seansen kan förmedla hälsningar från de döda.
Men hur kan hon det, egentligen?
Jag har kontakt med två kvinnor som varit medium. De har inifrån berättat mycket initierat hur det går till. I den andliga världen finns det både goda änglar och onda änglar. Andevarelserna är av två slag, precis som vi människor har gott och ont i oss.
De onda andarna vill binda människan och hindra oss från att komma nära Gud. De gör allt för att vi skall undvika Jesus Kristus, som de vet är herre över allt och alla.
Därför kallar de vissa människor att bli kanaler - medier - mellan dem, dödsriket och vår värld.
Själva mediet vet ingenting om "gamla mormor". Den informationen får de av anden, en "varg" förklädd i fårets ljusa gestalt...
Men när mediet börjar ifrågasätta vem denna "guide" är, då visar han sitt fula tryne - en djävul med demoniskt utseende, fruktansvärd i sin ondska.
Sök upp Carina Mirbergers hemsida och läs mer där. Tack och lov så blev hon räddad, fri och frälst.
Men lek inte med det ockulta!!
Jag har ända sedan barndomen levt tillsammans med vår himmelske Fader. Han är alltid med mig, i med- och motgång, och Han leder mig på ett underbart sätt. Jag vet också att Herren Gud tar hand om alla döda. Det är inget jag behöver uppsöka eller syssla med. Den dörren är och skall vara stängd för oss.
Jag får ledning i livet genom Guds Ord, Bibeln, i bön och i samtal med andra kristna, som kan ge nya perspektiv.
Att gå till gudstjänst eller möte i kyrkan kostar ingenting. Men en seans är inte gratis...
Varför väljer man ändå det?
En del tror att Gud skall göra om dem fullständigt, och det vill man inte riskera.
Men vad man inte tänker på det är att vi människor ofta är en parodi på oss själva... Vi har själva gjort om oss till kopior av varandra, och vi låter hämnd och gamla oförrätter prägla oss så att vi blir svarta i kanten.
Och mörka och hatiska i sinnet.
Det som händer när vi lär känna Jesus är, att hans ljus genomlyser vårt mörker av trots och synd.
När vi omvänder oss från "oss själva" då kommer vi i kontakt med själva kärlekens livskälla - Gud, vår Fader och Skapare.
Där blir vi verkligen förvandlade! Till det bättre!
Du blir inte mindre dig själv när du tar emot Jesus. Tvärtom! Du blir Mer Dig Själv!
Och du kommer mycket bättre i funktion, där dina gåvor kommer till sin rätt när de får tjäna Gud, istället för Mammon.
Ja, denna omvändelse och Gudskärlek kan man faktiskt likna vid ett bröllop... med Herren själv.
Ta det perspektivet med dig när vi nu får lyssna till Git Persson när hon sjunger:
- Idag är det vår bröllopsdag.
Min fina lilla glaskula har en manet inbakad i sig - en Aulawaabel som det heter på listerländska.
Det är nog bäst att jag släpper ut den i havet... Någon spåkula är det då rakt inte!
Det var en fantastiskt god och glad stämning i det lilla partytältet. Ja, det var som ett stort vardagsrum där vi skojade med varandra och skrattade.
Ibland fräste det till - det var grillen i taket som höll getingarna borta. Grillad gadd.
Lyssna noga på nästa sång, då kan du höra hur det fräser till ibland...
Texten till SÅ LÄNGE SOLEN GER OSS LJUS kommer här:
Så länge solen ger oss ljus, skall jag älska dig.
Så länge vi hör havets brus, skall jag älska dig.
När natten färgar dagens band och ingenting jag ser,
då ska du ändå veta att jag för vår kärlek ber.
Så länge rosorna slår ut, skall jag älska dig.
Så länge sorgen har ett slut, skall jag älska dig.
När drömmar blir till verklighet och sagan den blir sann,
då ska vår kärlek brinna het som förr den en gång brann.
Så länge vinden smeker oss skall jag älska dig.
Så länge det finns stjärnebloss, skall jag älska dig.
När marken blir till ökensand och än en gång till berg,
då skall jag ännu minnas dina ögons färg.
Så länge solen ger oss ljus, skall jag älska dig.
Så länge vi hör havets brus, skall jag älska dig.
Från ingenstans till evighet, jag vid din sida går!
En större lycka jag ej vet - än kärlek som består !
Denna sång - "Så länge solen" - är en kärlekssång som vi kan lyssna på med en annan avsändare.
Vänd på det! Nu är det inte du som älskar en annan människa, nu kan sången rikta sig till Gud istället.
Eller ännu bättre.
Sången riktas från Gud, till Dig!
Utan att veta om det blev Git förmedlare av evangeliet där uppe på den lilla scenen. Gud Fader själv talade igenom hennes stämband... Det var Något Mer denna kväll i partytältet...
Det var dags att avsluta kvällen och många samtal fortsatte ute i trädgården.
Thomas och Carolines dotter Nelli fick sista ordet. Med underbar röst, som mognar allt mer, sjöng denna fjortonåring till Guds ära; Amazing Grace.
Vi ses snart igen!
Kanske redan den 29 augusti, då en viss Olle kommer till Ulvsmåla.
Och vill du ha mer smak av Ulvsmåla, så är här en länk till Andliga sånger, radio Sölvesborg, där dessa goa låtar tar plats:
Var välsignad!
Dansbandsprästen Helene F Sturefelt, med chaufför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar