SYSKONBRÅK. VEM INGRIPER?

Den yngre brodern festar.

En slarvig pojk och en ordentlig. En som struntar i reglerna och en som följer dem.
Den yngre och den äldre.

En som levde rullan och en som arbetade. Den ene satte sprätt på pengarna, den andre sparade.

Den förlorade sonen och den som stannade hemma.

Den ene körde trimmad moppe utan hjälm och var stökig i skolan. Den andre knäppte hjälmen, höll trafikreglerna och läste sina läxor.

Vem satte gränserna?

Den äldre jobbar och tar ansvar.

Välkommen till detta inlägg som handlar om två sidor hos oss själva och vilken gudsbild vi har.
Vi ska läsa den andra halvan av "Den förlorade sonen" och fokusera på den äldre brodern.

Hämta gärna din Bibel. Jag har slagit upp Lukas evangelium kap 15:25-32.

Fundera också på om vi ska tolka liknelsen psykologiskt, eller om vi även kan vara teologer och tillämpa texten både på Israel och kyrkan...

MEN DEN ÄLDSTE SONEN VAR UTE PÅ FÄLTEN. NÄR HAN VAR PÅ VÄG HEM, HÖRDE HAN MUSIK OCH DANS...
... DÅ BLEV HAN ARG... Lukas 15.

Hur kan pappan ställa till med fest när slarvern kommer hem?! Den yngre brodern har ju slösat upp hela sin del av arvet!! Det är väl inget att fira?

Den äldste brodern är upprörd, milt sagt.
Tjänaren förklarar vad som har hänt och bjuder honom in till festen. Men han ville inte gå in.

FADERN KOM UT OCH VILLE TALA HONOM TILLRÄTTA.

En man hade två söner...

Det hjälper inte. Orättvisan är så grunddjup att inga vänliga ord kan förändra det.
Den äldre förnekar sin bror och kallar honom inför sin far för "din son". Pappan för tillbaka samtalet till att slarvern likväl är "hans bror".

Dessutom:

MITT BARN, DU ÄR ALLTID HOS MIG OCH ALLT MITT ÄR DITT.

Men den äldre sonen är förmörkad i sinnet och ser inte det.

Så förb... arg.

Bibeln berättar om många syskonpar där rivalitet råder:
- Kain och Abel, Rakel och Lea, Jakob och Esau... likaså konkurrensen mellan de två lärjunga-bröderna som ville sitta vid Faderns högra sida.

Ingenstans läser vi om likgiltighet eller låt-gå-mentalitet. Varje strid får sin konsekvens. Gränser sätts.
Och rättvisa skipas med hjälp av Sanning - och Kärlek!
Det är större än varje millimeter.. men ack så svårt att acceptera för den som är sårad!

En predikan utan teologiskt djup skulle kunna gå in här och reda ut vad som händer mellan syskon som bråkar, vilken plats de har i syskonskaran, deras uppväxt, och så vidare.
Men det är inte vår uppgift.

Varför berättar Jesus denna liknelse? Vad döljer sig bakom den? Vad är det för kryptiskt budskap han vill få fram?

Israels folk bestod av de gudlösa, svekfulla tullindrivare och de fromma lagrättfärdiga.
I grova kategorier var det syndare mot skriftlärda, slarviga mot välartade, outbildade mot välutbildade.
Älskade Herren Gud verkligen alla?

Det är jag som har kollen.

Den äldre broderns beteende handlar om dem som kritiserar Jesus.
Fariséerna och de skriftlärde var så fixerade vid tullindrivarnas och syndarnas gudlöshet att de inte såg den godhet som nu flödade över dem alla.

De avskydde att Jesus dristade sig till att äta med dessa tullindrivare och horor - och dessutom gjorde anspråk på att vara en profet från Gud! Det kunde inte vara rätt.

De duktiga har alltid svårt för att se att de misslyckade ändå får vara med...

Men det handlar ju om Guds rike - inte om betyg i skolan. Över allt där Jesus gick fram blev människor förändrade.
Jesus utstrålar så mycket Gudskärlek att dem han möter blir botade, får sina liv förvandlade i fysisk, känslomässiga, moralisk och andlig bemärkelse... men likväl surar de välutbildade "äldre bröderna". De ser bara skräp.

Mänskoskräp.

Utanförmänniskor. Slarvfolk. Ansvarslösa drumlar och svaga fruntimmer.

- Ska de ingå i samma familj?! Aldrig!
- Jo, säger Fadern. Det är "din bror". Och din syster.
- Nej, inte så nära! "Din son".

Men det är Fadern som har sista ordet.

Slarvig fest-prisse.

Han försöker igen, och säger:

HÄR HAR JAG TJÄNAT DIG...

Har han?
Är det inte i själva verket så att den äldre brodern har arbetat jämsides med sin far? Fadern har ju redan skiftat sin egendom mellan bröderna (Luk 15:12).
Allt som Fadern har, tillhör honom, eftersom den yngre brodern gjort sig av med sin andel.

Detta är förmodligen en del av problemet, eftersom den äldre brodern är väl medveten om att allt som nu spenderas på den yngre, kommer att tas från hans arv...

Vem vill det?

Inte rättvisan i alla fall.

Men kärleken vill det.

Rättvis kärlek? Kärleksfull rättvisa?

Jesus är den stora pedagogen. Han vet precis hur han skall lägga upp liknelsen för att den skall nå sina åhörare. Ja, han är både psykologiskt skicklig OCH den stora teologen, naturligtvis.
Jesus låter den äldre brodern säga till Fadern:

- JAG HAR ALDRIG ÖVERTRÄTT NÅGOT AV DINA BUD"...

Precis så sade fariséerna och de skriftlärde om sig själva. De kunde hela Lagen och Profetböckerna utantill och de följde buden till punkt och pricka, menade de.

Ja, det uppfyllde verkligen allt.

Utom kärleken...

Allt var yta och beteende.
Deras livsstil utgick inte från hjärtat, och nådde inte heller andras hjärtan.
En hård lagrättfärdighet var det som återstod, men de såg inte det själva. Kanske kunde liknelsen hjälpa dem?

Deras moraliska överlägsenhet smälter nu som smör i Guds kärleks solsken, skriver Tom Wright, min bästa evangelie-kommentator.

Tom Wright, professor i NT; Skottland.

Pappan, Fadern, gör allt för att få den äldre brodern att förstå.
Gud, Fadern, genom Jesus, gör allt genom denna berättelse för att få fariséerna att förstå sin egen del i Guds rike - och de andras.

MEN NU MÅSTE VI HÅLLA FEST OCH VARA GLADA, FÖR DIN BROR VAR DÖD OCH LEVER IGEN, HAN VAR FÖRLORAD OCH ÄR ÅTERFUNNEN.

När jag var ung och läste denna text för första gången visste jag inte säkert hur död den yngre brodern var... Han kom ju gående själv tillbaka till pappan... då var han väl inte "död"?

Vad jag inte visste då, var det som kallas "socialt död".
Fri är endast den som har en tillhörighet, en familj och en släkt. Om man ställer sig utanför familjen och tar avstånd, då blir man död, socialt död, och därmed är man förlorad.
Likaså om man bli bortkörd - då är man också socialt död.

En lika viktig poäng i Lukas återgivning av Jesu liknelse är ju att den yngre slarvige sonen faktiskt ångrar sig. Han kommer till insikt, han inser att han gjort fel, att pengarna inte kunde köpa honom sann vänskap.
Han ångrar sig, han vill be om förlåtelse och komma tillbaka.

Ångrar du dig?

Här vill jag skjuta in en nutida reflektion utifrån där jag började inlägget - killen med trimmad moppe och som stör lektionerna hela tiden.
Min fråga till honom är:

- Har du någon gång bett om ursäkt för ditt beteende?

Det är nämligen insikten om att man har gjort fel som leder till upprättelse.

Vem var det som fick den Förlorade sonen att inse hur fel han gjort? Hans giriga kompisar som festade upp hans pengar? Storbonden som lät honom vakta svin? Eller grisarna själva?
Hur långt måste man sjunka innan sanningen går in?

- Jag är på fel väg.

Om ingen av oss vuxna markerar vad som är rätt och fel för ungdomarna, då är vi en del av problemet. Jag menar att så är fallet i vår tid. Många vuxna orkar inte ta konflikterna utan släpper igenom dumheterna, och låter dem fortsätta.

Vi får skriva om den Förlorade sonen 2020, och där är slutet tyvärr negativt.
Ingen ånger, inget återvändande, ingen fest.

Men dock en Fader som står och spanar och längtar... Förgäves.

Vem ska lära ut rätt och fel?

Förr var det tvärtom.
Alldeles för ofta kunde vi då höra om mänskoöden att ångerfullheten inte gillades. Har jag slängt ut dig så har jag.
Stolthet.
Prestige mellan far och son. Eller sonen som vägrar höra av sig och bryter kontakten helt.
Har jag gått så har jag.

Det är tragiskt. Och djupt obibliskt. Jesus visar de hårda hur Guds kärlek verkar. Hur de låga utanförmänniskorna får del av Guds arv, fullt ut.

"Där uppståndelsen äger rum - och nytt liv springer fram - så är det inte bara lämpligt  att hålla fest, utan rent av nödvändigt!" skriver Tom Wright.
Att inte hålla fest, vore att inte löna generositeten med tacksamhet.
Det vore att låtsas som att Gud inte hade verkat... Det vore att bara se skräpet och vägra ta in blommornas doft."

Fallen. Upprättad. Ångerfull.

Den här liknelsen handlar inte om syskonbråk. Den handlar om vem som över huvud taget får plats i Guds rike!
Och Jesus svarar:
- Alla.

Men vi bråkar med varann...

Det Gud påbörjade med Jesus för hela Israel var ju att bygga det nya kungarike, som i själva verket var ett återvändande från exilen.
Syndare och utstötta förstod att de var välkomna in i gemenskapen med Jesus, och därmed med Gud, på ett sätt som de inte trott hade varit möjligt.

Tom Wright skriver:

"Men så fort Guds rike blir framgångsrikt, finns det alltid någon som muttrar i bakgrunden... att Gud är alltför generös... och bara förlåter allt och alla... och att de som inte gjort något fel blir förbigångna.
Känner du igen dig?
Det händer den gången som landsflyktingarna återvände från Babylon att många inte ville ha dem tillbaka, bland annat samarierna, trots att de bott där tidigare.

Detta händer än idag.
Judéen och Samarien har varit judiska bosättningar sedan kung Davids tid, men motparten kallar platsen för "Västbanken" för att göra en motsatt beskrivning.
Oavsett landsgränser gäller Guds rike alla nationer.

Bibelns Gudsbild.

Jesu liknelse visar hur självcentrerade fariséerna var. Den äldre brodern är en mycket osympatisk typ, en bitter "hem-stannare" som inte har ett dugg mer respekt för sin far än hans bror hade haft!
Han läxar upp honom inför gästerna och avvisar faderns vädjan till honom att komma in på festen.

Fadern ger inte upp utan fortsätter visa sin generositet, mot båda sina söner. Även den högmodige äldre sonen får del av Faderns inbjudan. Men stoltheten hindrar honom.
Israels lagrättfärdighet hindrade dem från att tacka ja till Guds rike.

Jesus visar nu att det är deras eget ansvar att deltaga i festen. Gud bjuder in alla, där finns inget hinder. Gud älskar även den hårda, ordentliga, läxläsande, laglydiga mannen med knäppt hjälm. Men han måste säga sitt JA själv.

Trimmade mopeder i Hällevik.

Denna liknelse har outtömliga djup.

Problemen fortsatte i den tidiga kristna kyrkan, där även icke-judar omvände sig och blev en del av församlingen. Hur skulle man hitta balansen mellan greker, proselyter och syndare som alla tagit emot Jesus som Messias?
Det är nu som Paulus skriver sina många brev och reder ut begreppen. Romarbrevet lyser klarast vad gäller kärleken kontra lagrättfärdigheten. Men det tar vi inte nu.

Till sist.

Vad hände sedan? Tror du att bröderna försonades? Vad händer i våra församlingar idag?
Brottas du med "slarvern" kontra den "skötsamme"?

Hur kan vi utvecklas till att bli sådana människor som medverkar till en "uppståndelse" hos den som stått utanför samhället?

Hur kan vi fira Guds kärlek på ett sådant sätt att vi inte bara välkomnar de "yngre bröderna" som återvänt från den sociala döden, utan även de "äldre bröderna" som varit trogna och inte förskingrat något arv?

Balans.

Säg ja.

Och idag sker oerhört spännande möten mellan judar och kristna i Israel, i den gemensamma Bibelläsningen, där Messias-troende judar sakta ökar.

Läs mer här: www.shalom.se
Organisationen Shalom stödjer de bibliska utsagorna att judarna är Guds egendomsfolk och att frälsningen kommer ifrån judarna (och inte att kyrkan har ersatt dem), varifrån Guds kärlek sprider sig ut över världen.

Möten. Respekt. Disciplin. Lydnad.
På engelska: disciples = "lydningar"... de som lyder och respekterar. Kunskapen växer.

Respektlöshet i skolan.

Som sagt, ska man köra röd sportbil eller den tunga sopbilen?

Ska den ordentliga läxläsande skoleleven knäppa upp hjälmen lite... och bli lite mänskligare?
Och ska festprisse sätta sig i sopbilen och börja jobba!?

Allt mitt är ditt. Tack käre himmelske Fader!

Helene F Sturefelt,

- äldst i syskonskaran... som hittat sitt perfekta fordon:

Cykel-bil!