KASTA ELD FRÅN HIMLEN Profeter och avgudar

Oväder.

I natt gick åskan över Listerlandet. Jag sov så gott men väcktes av mullret. Bakom slutna ögonlock kollade jag så att inte blixtar och eld for över himlen, för i så fall hade jag behövt vakna på riktigt.

Ett kännetecken på gudsmännen i Gamla Testamentet var att de med Guds kraft kunde sända ned eld ifrån himlen, mot Guds fiender. Detsamma försöker två av Jesu lärjungar göra, men de blir tillrättavisade.
Vi ska inte kasta eld från himmelen när vi blir arga på någon...

Följ med till Åhus och en mycket fin högmässa, där kyrkoherden predikade så att mitt hjärta sattes i Andens glöd...
Detta inlägg utgår lika mycket från dagens väderleksprognos som från veckans bibeltexter på 6:e söndagen i Trefaldighetstiden, med rubriken "Efterföljelse". Och det handlar alltså om eld.

St Maria kyrka i Åhus.

Sommartid är ofta tid för läsning. Jag har umgåtts en stund med Kungaböckerna i Gamla Testamentet. Det är dramatiska händelser som skildras, ofta med större djup än dagens TV-deckare eller romaners mordgåtor.

Profeten Elia är huvudperson. Kung Ahasja har skadat sig och söker svar hos gudarna om han någonsin skall bli frisk igen. Men han går inte till levande Gud och frågar...

GÅ OCH FRÅGA BAAL-SEBUB, GUDEN I EKRON, OM JAG SKALL TILLFRISKNA...

MEN HERRENS ÄNGEL HADE TALAT TILL TISBITEN ELIA:

- STÅ UPP OCH GÅ MOT KUNGEN I SAMARIA'S SÄNDEBUD OCH TALA TILL DEM:
'ÄR DET DÄRFÖR ATT INGEN GUD FINNS I ISRAEL SOM NI GÅR IVÄG OCH FRÅGAR BAAL-SEBUB, GUDEN I EKRON?'

DÄRFÖR ATT NI GÖR DETTA, SÄGER HERREN SÅ:
- DU SKALL INTE KOMMA UPP UR DEN SÄNG I VILKEN DU HAR LAGT DIG. DU SKALL DÖDEN DÖ.
2 Kungaboken kapitel 1.

Berget Karmel där Elia verkade.

Vi känner igen detta då även vi rådfrågar främmande krafter, såsom tarot-kort, tärningar och rökelse-meditationer.
Hur kommer det sig att vi undviker levande Gud? Varför ber vi inte direkt till Herren om hjälp och råd?
Är det ett dåligt samvete som skaver och som i så fall skulle bli avslöjat? Eller är det otro? Bibelns Gud hjälper inte...
Nåväl.

Se upp nu.

Kung Ahasja blir naturligtvis upprörd över ett så dåligt profetsvar. Men Elia förmedlar ingen egen åsikt. Detta är den konsekvens som ogudaktigheten ger. Kungen vill inte ha med sanningens Gud att göra. Hans profet måste dödas.
Och kung Ahasja skickar bud efter Elia.

Profeten Elia.

OCH KUNGEN SÄNDE TILL PROFETEN EN UNDERHÖVITSMAN MED FEMTIO MAN. 
NÄR DENNE KOM UPP TILL ELIA DÄR HAN SATT PÅ TOPPEN AV BERGET, SADE HAN TILL HONOM:
- KUNGEN BEFALLER DIG ATT KOMMA NED.
2 Kungaboken: 1:9.

Men Elia vet vem han är och vem som är hans chef... och det är inte kungen! Det är Herren själv.
Elia's namn betyder ju just detta:

El = herren, Jahve (förkortning "-ia") = Gud, alltså = "Herren är min Gud".

Profeten Elia tar bara order från Herren. Därför svarar han officeren:

- OM JAG ÄR EN GUDSMAN, SÅ MÅ ELD KOMMA NED FRÅN HIMLEN OCH FÖRTÄRA DIG OCH DINA FEMTIO MANNAR.
2 Kungaboken 1:10.

Och så sker.

Eld från himlen. Nästan.

Men då sänder kungen dit en ny officer med nya femtio män. Samma sak upprepar sig. Elia sänder eld från himmelen som förtär de ogudaktiga männen.
När kungen för tredje gången sänder en delegation, så har denne underhövitsman fattat faran och faller därför ned på sin knän och ber:

- DU GUDSMAN, LÅT MITT LIV OCH DESSA DINA FEMTIO TJÄNARES LIV VARA NÅGOT VÄRT I DINA ÖGON.
2 Kungaboken 1:13.

Denna ödmjuka inställning ledde till ett betydligt bättre samarbete.
En Herrens ängel gav order från Högsta Ort - Herren Gud - med uppmaning att gå ned från berget till kung Ahsja, och att inte vara rädd för honom.

Dock kvarstod beskedet att kungen skulle döden dö eftersom han hade rådfrågat underjordens gud och de onda andarnas härskare.

OCH KUNGEN DOG I ENLIGHET MED DET HERRENS ORD SOM ELIA HADE TALAT.
2 Kungaboken 1:17.

Det var denne som rådfrågades.

Vi, som lever år 2020, begriper inte detta. Varför kunde inte Gud vara snäll och låta kungen leva?

Här är vår andliga okunskap så stor att den är direkt vilseledande!
Det finns nämligen "många gudar"... men bara en Skapare som är universums Herre.

Nu stannar vi upp vid den här fule avguden och synar honom lite i sömmarna.
Det handlar om två olika gudar, med två olika namn, som förs samman till en riktig liten djävul.

BAAL (eller Bel) är i Kanaan en fruktbarhetens och ovädrets gud.
Baal's död firades på försommaren av kananéerna, då torkan satte in. Ibland förs han samman med Astarte, den stora fruktbarhetsmodern.
Här kan vi jämföra med vår fornnordiska mytologi där Tor, Frej och Freja har samma funktion.

Undrar vem av dem som härjade i morse när åskan drog över Listerlandet...?

Oväder över Listerlandet.

Baal's symbol är tjuren och han kan associeras med livsträdet. Denna ovädrens gudakraft är alltså den främste guden i Kanaan och många orts- och personnamn bär hans namn i olika former.

Folken vacklade mellan de olika gudarna (1 Kungaboken 18:21). Vid sidan om Baal tillbads även Jahve, israels Gud, den ende sanne herren. De lockades av kananéernas orgiastiska riter, trots att de visste att sexuell tillbedjan med avgudaoffer inte ledde till någon frihet.

SEBUB - eller snarare ZEBUL = betyder "furste, härskare".
Ordet "sebub" betyder "fluga" - därav George Orwells boktitel "Flugornas herre".

När man kombinerar dessa båda namn så blir det "Baal-sebub" eller "Bel-sebul" (Matteus 10:25 och 12:24).
I ett kommande inlägg skall jag skriva om demonernas bekännelse...

Baal, avguden.

Så. Nu förflyttar vi oss till Nya Testamentets tid.
Jesus har valt ut tolv outbildade män som han ville forma till "lydingar" - lärjungar, eller som det heter på engelska; "disciples", de som lyder.

I Lukas kapitel 9 kommer vändningen. Nu är de på väg upp mot Jerusalem, mot korset.

Jesus har hela tiden gått nedåt, inte uppåt, nedåt mot bottenskiktet där den allra minsta människan är, hon som är utslagen, han som är föraktad.
Genom att bli döpt i det vatten som rinner längst ned på jordklotet - Jordanfloden, 400 m under havsytan - visar Jesus var Gud vill ta sin början i befrielsearbetet.

När jag hörde dessa ord i St Maria kyrka i Åhus igår, klack det till i mitt hjärta.
Jesus, Guds son, är alltid längst ned, bland de förlorade, för att söka upp dem, oss.
Aldrig att han upphöjer sig själv eller sätter sig i maktposition. Tvärtom!

Jag älskar honom för det!

Längst ned. Jordanfloden.

Tiden är inne för upptagandet till himlen, skriver Lukas i sitt nionde kapitel. Hämta gärna din Bibel och blås dammet av den, och var med och läs du också.
Snart kommer det mer eld ifrån himmelen...

JESUS VÄNDE SINA STEG MOT JERUSALEM OCH SKICKADE BUDBÄRARE FRAMFÖR SIG. Lukas 9:51.

De gav sig av och gick in i en samarisk by för att förbereda hans ankomst.
Men de ville inte ta emot honom eftersom samarierna menade att det var på berget Gerissim som Gud skulle tillbedjas, inte i Jerusalem som ligger på en platå i Juda bergsbygd, 800 m ö h.

MEN MAN VILLE INTE TA EMOT HONOM...
Lukas 9:53.

Att inte ta emot Jesus är en hädelse. När Gud besöker sitt folk och man anklagar honom för att vara fel till det yttre, så är det en oerhörd anklagelse.

Det passar inte.

Det är lika stor hädelse idag att förneka Jesus när han vill komma nära.

Tag emot Jesus med gläjde!

De unga lärjungarna blir mycket förnärmade. De vet att de följer en Mästare, och de vet att profeterna har makt att sända eld från himlen över gudsförnekarna. Därför är det en självklar reaktion när två av "lydingarna" säger:

- HERRE, SKALL VI KALLA NED ELD FRÅN HIMLEN SOM FÖRGÖR DEM?
Lukas 9:54.

Säkert ville de skydda sin Mästare och visa vad de gick för. De hade minsann elden i sin makt, precis som profeten Elia! De ville visa hur tappra de var med "sitt svärd och sin cape" som matadoren i tjuren Ferdinand.

I det gamla förbundet så var det människan som agerade. Men så är det inte i det nya förbundet.

Vad tror du Jesus gör?

Ska vi sända ned eld?

MEN HAN VÄNDE SIG OM OCH TILLRÄTTAVISADE DEM, OCH DE FORTSATTE TILL EN ANNAN BY.
Lukas 9:56.

Kyrkoherden i Åhus betonade att hela Nya Testamentet handlar bara om en sak; nämligen vad Gud gör genom Jesus.
Ingenting om vad vi gör eller skall göra!

Evangelium handlar uteslutande om Guds verk, inte om våra prestationer. 

Lärjungarna skall se och lära. De skall lyda Guds kärleksfulla bud, som inte går ut på att kasta eld på de dumma. Det är slut på det nu. Det gamla förbundet är över. Människan kan ingenting göra med sina gärningar inför Gud.
Jesus uppfyller allt.

- Och försök inte att bli Jesus-lika, sa prästen i kyrkan. Det brukar sluta illa. Vi har olika kallelser och den kallelse Jesus har är unik. Han är Försonaren. Vi går i hans efterföljd.
Och den kallelsen är på en annan nivå...

Befrielsens ord i St Maria kyrka. Tack.

Kristus, med två svärd ur munnen, är vår domare, inte vi.

Oj... nu mullrar det igen...Det är kvavt ute. Åskan kommer på nytt in över Listerlandet. Vem är det denna gången mån tro?
Är det Åskans söner?

Ja, det var faktiskt det namnet som Jesus gav de här två eldbefängda bröderna; Jakob Åsksson och Johannes Åsksson (Markus kap 3:17).

- Jakob 'storebror' Boanerges och Johannes 'lillebror' Boanerges.

Det är intressant att konstatera att dessa ungkalvar så småningom mognade.
Jakob är mer känd såsom Jakob med pilgrimsmusslan, med helgonstatus i Santiago De Compostella - trots att han aldrig var där utan halshöggs såsom den förste av lärjungarna år 42.

Johannes är vår evangelist som blev fängslad av kejsar Nero och kastad i bojor på ön Patmos, där han tog emot Uppenbarelsen, som han sedan nedtecknade såsom Bibelns sista bok.

Mer oväder på gång.

Eld eller inte eld från himmelen?
Det är inte vår sak att leka domare över ondskan. Dock ska vi sätta de gränser vi kan med god lagstiftning.

Elden tillhör Herren.

Både den som värmer och ger liv, och den som förtär och förstör.


Käre himmelske Fader,
Förlåt oss när vi rådfrågar avgudarna om vägledning... Förlåt oss när vi vänder Dig ryggen i otro. Förlåt oss när vi inte förväntar oss någonting av Dig...

Förlåt oss när vi i vår vrede vill kasta eldpilar mot dem som sårat oss. Förlåt oss när vi sänder ord från helvetet över våra motståndare.
Förlåt oss när vi blir överhettade av felaktigt engagemang.

Tack Jesus att det också var Din bön på korset:
- Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör...
Amen.

Pilar nedåt. Åhus.

I dessa tider då vi skall semestra hemma - hemester - är det en glädje att lära känna den mycket gamla köpmansstaden Åhus med dess mäktiga kyrka, och goda medarbetare.

Tack Magnus Tyche för inspirerande och lärorik predikan.
Tack kantorn som spelade psalmerna 586, 40, 817 och 74.
Och tack igen för att vi fick ta emot nattvarden i båda gestalterna - både oblat och vin - det var många månader sedan, i dessa corona-tider.

Varma hälsningar till er gamla och nytillkomna läsare från eder bibelstudiekamrat,

Helene Sture Åskfelt,

- väderiakttagare, Jesusälskare och radioprogrammakare.

P.S. Mitt påhitt med ordet "lyding" tycker jag är roligt. Det beskriver bättre vad de gör, än det gammaldags uttrycket "lärjunge" - eller som ett barn uppfattade det; lejonunge...

Värmevarning.