DRÖMTOLKNING "Staket"

Det osynliga görs synligt.

En människa lever sitt liv lika mycket inåt som utåt.
Dagdrömmar, fantasier, tankar och känslor tar plats i nattens drömmar, där hjärnan sorterar alla intryck - och fyller på med nya.

Följ med på en drömtolkning, där en händelse i vakna livet gestaltades i en märklig bild när jag sov.
För att komma åt dess betydelse tog jag hjälp med en av mina symbolsystrar.

Så här gjorde vi:
Först en stilla stund i tystnad. Sedan berättade jag om händelsen, nattens dröm och vilka känslor den väcker.
Vi var tysta en stund till. Jag bad min vän om hjälp att fokusera på en punkt i drömmen, och sedan måla den.

- Staket!

Det blev tre bilder, som alla vändes fyra gånger... och gav den ena insikten efter den andra.

Nu ska du få låna mina bilder.
Det är en sorts känslo-kartor - inte en prestation att "rita snyggt" - absolut inte! Då missar man målet.
Det är känslan som styr färger och former, inte huvudet och tankens censur.

Helikopter, staket, trappa.

BILD 1 a).

Drömmen var så här:

En stor gulröd helikopter tappar fart. Det finns inget lufttryck som bär den. Jag befinner mig i en stadsmiljö.
Helikoptern är strax ovanför mitt huvud och störtar in i ett staket, som går sönder, och är på väg att krascha in i ett hus.
Jag står vid en källartrappa och tänker kvickt:
- Ska jag rusa ned och varna de andra som sitter där nere, utan fönster, utan att veta vad som händer?

Där vaknar jag.

En dröm innehåller alltid en dagrest, ett problem och en resurs. Känslor av olika slag kläs ut i symboler. Vad de betyder kan ingen veta, det är nödvändigt att processa drömmen, gärna genom att måla den, och samtala med en "ledare" som ställer klargörande frågor.

Räls med solkurva. Bild 1 b).

BILD 1 b)

När vi vrider bilden med staketet ser jag nu en räls. Men rälsen är oduglig, rent av livsfarlig att färdas på. En svår solkurva har fått metallen att vika sig.

Helikoptern är nu en jättestor gulröd sol, som är brännhet, till vänster.

Vad i mitt liv är så brännhett att det får livets räls att deformeras på detta sätt?

Trappan har blivit något vasst och hotfullt. Vad är det?

Struktur. Bild 1 c).

BILD 1 c)

Nu är staketet en slags "struktur" som är i upplösning. Till höger är allt väl, men till vänster i bild har stora sågtänder sågat av staketet och strukturen faller sönder.

Vad är det för struktur i mitt liv som faller sönder?

Vad ser du? Vad väcker detta för känslor hos dig?

Avsats. Stege. bild 1 d ).

BILD 1 d)

Åh! Nu är staketet istället en stege! Den står stabilt och inbjuder till att klättra upp på.
Till vänster har trappan blivit avsatser på en bergsklippa, som möjliggör förflyttning. Den uppmanar mig att gå uppåt, den också.

På detta håll blir bilden plötsligt positiv och visar på resurser som kan leda till en väg ut ur problemet.

Det gula till höger är en livgivande sol. Den värmer, bränner inte.

Långsam teknik.

Min symbolsyster ber mig nu att fokusera på en punkt i bilden.
- Var är du?

När jag kommer på det, får jag måla en ny bild, med mitt nya fokus som utgångspunkt.
Det är den högra delen av staketet som är så deformerad att den är helt böjd.

Och blå... Det ser ut som om den dansar... och backar sig ut ur bilden.
Här har mitt undermedvetna  börjat tala, medan jag bara "lekte" med färger och form.
Det finns inga tillfälligheter...

Här kommer bild nr 2 i olika vinklar.

Backar. Dansar ut! Bild 2 a).

BILD 2 a)

Jag grundlägger med glada blå färger. Något svagt grönt vill också vara med.
Jag leker med formen och ser en kvinna som dansar. Det är roligt och hon är glad.

Längre bort dansar två andra figurer. Den ena har ett vitt skimmer runt sitt huvud, den andra blått. Vad betyder det?

De dansar hej vilt!

Blåa trekanter flyter upp till höger i bilden. Vad är det? Rester av strukturen? Begynnande diamanter?
Jag vet inte.

Spermier. bild 2 b).

BILD 2 b)

Vi vänder på bilden en gång till. Vad händer nu?
Oj, nu ser jag spermierna...

De är på väg! Jag börjar skratta. Det här var komiskt.

Livmoder. Bild 2 c).

BILD 2 c)

Spermierna simmar emot mig. De är oerhört kraftfulla. Ingen tvekan här. De ska fram!

Trekanterna till vänster är bergstoppar i fjärran.

I mitten ser jag det gröna. Det ser ut som en kvinnans livmoder.
Och längst upp skymtar jag runda ringar... ?

Är det ägg som vill ta sig ned i livmodern och bli befruktade?
Men allt är mycket svagt.

På detta hållet blir bilden ännu starkare. Här finns livsresurser, inte en, inte två, utan tre!
Men det är ingen sammanhållen treenighet - det är två och en ensam.

Vad betyder det?

Vilar på bottnen. Bild 2 d).

BILD 2 d )

Här ser jag en undervattensmiljö. Havets rörelser. Eller är det fostervatten?
Vad är det jag har målat??

Min dansande figur vilar i bottnen på gröna, späda blad. Hon är inte längre en del av staketet.
Hon ligger där och vilar. Väntar.

Och de två där ovanför ser just nu trötta ut. De har gjort sitt, de orkar inte mer.
Kanske är det dags att släppa fram mig? Eller hoppar den övre på den andre? Är det rent av ett samlag i vattnet?!

Gamla kritor från 50-talet!

Nu har jag målat i två timmar... Varje bild tar en timme. Du vet, man är helt inne i det och tid och rum förlorar sitt mått.
Jag använder långsam teknik - gammeldags kritor - för jag är så snabb i mitt uttryckssätt att jag måste få ned hastigheten, genom att öka trögheten...
Så har jag det.

Vi pausar lite, och sedan är det dags att göra den avslutande bilden, den som symbolpedagogiken kallar för "symbolon" - att sätta samman det två första till en ny helhet, som ett försök till svar på det drömmen ville förmedla.

Jag tar fasta på den resurs jag ser, och vänder på hotet.
Drömmen slutade ju med en fråga:
- Ska jag gå ned och varna de andra att helikoptern kommer att störta in i församlingshemmet?

Mitt svar nu är:
- Nej, det skulle ändå inte förstå min varning. De skulle inte bry sig om mig. De tycker att de har det bra där de sitter i sin gillestuga, utan fönster.
Drömmen hjälper mig att ta ställning till att inte gå "nedför trappan".

Jag lämnar dem.

Bild 1 b) ger mig avsatserna i bergsklippan. De vill hjälpa mig uppåt. Varje avsats ger skydd.
Bild 2 c) ger mig "äggen" som kan befruktas och bli till skatter.

Så här blir bild nr 3.

Symbolon. Guldägg. 3 a)

BILD 3 a)

Grön grundfärg, fullt av klorofyll och växtkraft. Är vi inne i livmodern nu?

Äggen har blivit till guld. De lyser och skimrar. När som helst kan de ta skydd och gömma sig inne i avsatserna.
Vad rymmer dessa skatter?

Vem skall hitta skatterna?

Har jag tecknat människans fyra åldrar? Barndom, ungdom, vuxenliv och ålderdom?

Haj. bild 3 b).

BILD 3 b)

Är det en haj... med öppet gap?
Ur faran kommer soläggen. Men de är inte synliga från ytan eller ovansidan.

I denna vinkel är mina guldskatter svårare att upptäcka.

Det handlar om mina talanger, all min erfarenhet, min kunskap och min drivkraft. Och det är mitt ansvar att förvalta dem rätt, visa dem, och låta dem blomma i rätt miljö. Annars - vänta!

Likväl flödar de gröna växtrankorna både framför och ovanför mig.
Det är en god miljö som lovar gott.

Vad ser du?

En plog. Bild 3 c).

BILD 3 c)

Nu ser det ut som en plog... som plöjer upp mark så att gräset krullar sig!
Mark skall beredas så att dessa fyra guldkorn kan planteras. Varför just fyra? Jag vet inte. Det bara blev så.
Men mitt undermedvetna vill säga något, medan jag bara lekte med kritorna...

Vad handlar det om?

Hm... Fyrahanda sädesslag?
Har jag målat liknelsen om utsädet som är Guds Ord?

* En del hamnade i vägkanten. Men fienden kom och tog bort Guds ord ur deras hjärtan, för att de inte skulle tro och bli räddade.

* De korn som föll på berghällen är de som tog emot Ordet med glädje, men det fick inget rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de.

* En del korn föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som låter det kvävas av livets bekymmer.

* Men de sädeskorn som föll i den goda jorden är de som tar vara på Guds Ord i ett rent hjärta. Genom uthålligheten bär det frukt.
Lukas evangelium kapitel 8:11.

Är det jag som är plogen?
Är det jag som bär skatten?

En båt. Bild 3 d).

BILD 3 d)

Nu har trappan/ sågklingan/ bergets klippavsatser blivit en stark båt istället.
Kanske är det Noaks ark som äntligen har strandat och nått fast mark?

Här kommer det nya livet!

Öster, norr, väster och söder - alla väderstreck skall nu få nytt liv.
Livsglädjen reser sig och vet inga gränser.

Bilderna samverkar.

Hoppas du kunnat gå in i bilderna och lånat dem till din inre värld.

Mitt undermedvetna har på ett mycket sofistikerat sätt talat till mig. När jag vaknade begrep jag ingenting. Jag tänkte inte ens slösa på papper på att skriva ned drömmen.
Men så högfärdig får man inte vara när Gud vår Skapare ger en hälsning.

Det är bara det att det behövs kunskap och tid för att bearbeta symbolerna i nattens teater.

Nu kan jag se både drömmen och bilderna i alla dess former som ett tydligt budskap var jag befinner mig i livet.

Jag har just avslutat en anställning, det nya har ännu inte kommit, men det finns gott om hopp och liv.

Samtidigt varnar drömmen för att fastna i staketet, i strukturer som är destruktiva.
Den varna för att "gå nedåt" och upplysa dem som ändå inte förstår.
Drömmen ber mig fokusera "uppåt" på de gåvor jag har, men också skydda dem OCH ta en sak i taget.

Drömmen ber mig ta plats i Noaks ark. Syndafloden är över, vattnet har runnit bort och det nya livet kan börja gro.

Ett hål! Vägen ut!

Det sägs att vi är varje del av vår dröm.
I så fall är jag en räddningshelikopter som inte längre har något bärande luftrum att flyga i.
Jag är staketet som går sönder.
Jag är trappan som leder ned och kan varna.
Jag är församlingshemmet som kan brinna upp.

Drömmen varnar, klargör och ger mig en karta att navigera efter. I vaket tillstånd får jag sedan fatta beslut om mitt vägväl.
Nu ska jag be över detta jag sett och låta Gud leda mig uppför avsatsen...

Har du en dröm som pockar på din uppmärksamhet och "stör" dig? Tveka inte att höra av dig!
Tillsammans kan vi processa din dröm och ta den på allvar så att dess budskap öppnar sig.

Tack käre himmelske Far för vår rika inre mikrokosmos!
Tack för att Du talar till oss i nattens drömmar.
Jag ber om hjälp att vi lyssnar till Din röst, hur Du än väljer att tala till oss, så att vi inte missar din ledning.

Tack för att min Noaks ark har funnit grönskande mark.
Helig Ande, gjut liv i de guldgula äggen som väntar på att få gå i funktion.
Amen.

Karlshamns järnvägsområde.

Och på tåget hem såg jag den starka, grå klippan med det frodiga gröna rankorna.
Tack Kicki i Karlshamn!

Drömska hälsningar från

Helene Sture Staketfelt,

- sovare och vaken symbolpedagog, på väg...