PSYKISK OHÄLSA Kvällsmässa

Kvällsmässa i Fredrikskyrkan.

Det var så välgörande att komma till kvällsmässan igår, där temat var Psykisk ohälsa.
Mitt i all julig välvilja kom ett ärligt tilltal, som träffade rakt i hjärtat.

Följ med till den nyrenoverade Fredrikskyrkan i Karlskrona! Jag har fått tillåtelse av diakon Kristin Lindström att dela några av hennes tankar.
Vi är alltför många som har erfarenhet av detta - psykisk ohälsa. Hon tog avstamp i rubriken "Guds barn".

- Vad kan det säga mig när det gäller min ohälsa? Att vara Guds barn, vad säger det om min litenhet, min sårbarhet och mitt hopp och mod? Vad säger det om min hjälplöshet i en fallen värld, full av andras synder, och mina?

Hur kan jag i allt detta kaos lita på Guds ord? Hör jag hans röst i allt brus?

Hur ska jag kunna höra Din röst?

 

Utanför kyrkan var ett stort, blått tält rest på torget. Musiker övade inför kommande konserter, de populära "Stilla Nätters Kapell". Namnet får mig att associera till Stilla natt i kyrkan, med det har inget med det att göra.

Basgångarna hördes in i kyrkan, men de nya dörrarnas isolering skapade just den stillhet vi behövde - att få höra sanningens ord och få ett korn av hopp från Guds eget ord.
Diakonen fortsatte:

Kvällsmässa varje fredag.

- Hur kan vi ens tänka "hopp" och vändning av det mörker som breder ut sig över stressade människor! Idag är ju brist på återhämtning ett av våra största problem! Det är en skada som breder ut sig i det yttre, och är smärtsamt sorgligt ända in i kropp och själ.

Det hela interagerar med vartannat - samhälle och individ.
Pressen på oss idag är så stor och förväntningarna är stora. Åsa FE Kockum skriver i boken "Ett liv i balans":

"Vi förväntas ha ett intressant yrkesliv, en härlig partner, spännande vänner, fint hem, lyckade barn, kreativitet, göra resor till okända platser, ha en vältränad kropp, äta rätt, vara engagerad med tydliga åsikter, ha fritidsintressen och ständig uppkoppling på media med kvicka uppdateringar och många följare och "lajks" - något som är helt omöjligt för många av oss."

Att vara ofullkomlig, sårbar och 'lagom' är en utmaning idag - vi blir så stressade för att vi skall tappa kontrollen. Det är så mycket att hålla reda på.
Jag blir rädd för att tappa min kontroll, tappa mitt fokus och rädd för att hamna utanför.

Idag ses nästan alla former av utanförskap som något dåligt och som man själv har bidragit till.

Vi ska vara så förb... lyckliga...

Kristin Lindström var mycket ärlig i sina ord!
Det var stort att i en kyrka få höra sanningen beskrivas av denna inre smärta. Jag kände mig både tacksam och helt förkrossad... för... ja... så här illa är det!

Hon tog upp svårigheten med att åldras och bli gammal, hur svårt det är för många pensionärer som inte får pengarna att räcka till. Detta är också ett utanförskap.

- Till viss det finns det så klart ett egenansvar som också är nyttigt att bejaka, men många har hamnat i extremlägen som man inte kan göra så mycket åt.

För de riktigt sjuka - de som inte har vare sig makt att förändra sin situation, eller röst att göra sig hörda - är detta en tragedi och stor sorg.
Också för dem som det kanske inte syns utanpå.

För att klara alla kriser och det höga tempot, tvingas även de som inte vill ha skygglappar mot omgivningen ändå att ha det... Behoven blir bara större och större utanför, och innanför har man mindre och mindre resurser, i form av energi.
Det finns ingen energi till att använda till andra. Man orkar knappt med den egna vardagen.

Varifrån får du din energi??

 

De rosaröda strålkastarna lyste upp Fredrikskyrkans väggar. Korset projiceras med vitt ljus, i väntan på en altartavla. Men det viktiga är att korset är där - ljus eller trä, det spelar ingen roll. Inuti mitt hjärta är korset för alltid det mönster jag lever efter.

Mina tankar for runt. Genom död till liv. Det gamla måste bort för att det nya skall kunna komma. Vänd dig inte om. Lämna... för att ta emot.

Men i den sårbarhet och utsatthet vi känner, är det inte så lätt. Vad skall lämnas när allt redan gått i kras?

JAG ÄR HOS DIG MIN GUD, SOM BARNET HOS SIN MAMMA,
JAG ÄR HOS DIG, SOM FÅGELN I SITT BO... Sv Ps 607.

Är det möjligt att vara buren - på djupet - av Gud själv?

Korset - ett livsmönster.

Kristin Lindström fortsatte sin reflektion om Psykisk ohälsa.

- Utmattningen formar det man ser. Ofta förstår inte de närmast anhöriga vad det är som händer. Jag tappar minnet, har svårt att komma ihåg information och jag kan komma av mig mitt i en uppgift.

Det kan vara väldigt jobbigt och utmanande att byta fokus mellan olika uppgifter, och komma tillbaka där man började. Det är svårt att koncentrera sig.
Man distraheras både av ljud, rörelser och synintryck. Man behöver vara ifred mycket, vara ensam och ostörd.

- Utmattningen gör att man blir trött jättefort, både fysiskt och mentalt. Därför tar det mycket längre tid än tidigare att återhämta sig efter en ansträngning.
Det är viktigt att få en tydlig dygnsrytm med vila och pauser.

Vem orkar oregelbundna arbetstider?

Här tänkte jag på alla som arbetar med oregelbundna arbetstider. Kroppen kan inte lita på att "nu är det dags att gå till jobbet", för det kan skifta - ibland kl 07, ibland kl 10 och ibland är det kvällsschema som gäller.
Det sliter oerhört mycket på en redan utmattad kropp!

Stressen äter upp järndepåerna i blodet, tröttheten ökar.

Förstår vi hur farligt detta är?

Diakonen i Stadsförsamlingen fortsatte:

- I relationer kan utmattningen missförstås. Våra närmaste vill se oss som vanligt; starka, och utan problem. När vi går undan för att vila och återhämta oss, kan det missförstås som lathet, likgiltighet och ökad egenvilja, ja, ökad egoism.

På sätt och vis tvingas vi tänka mer på oss själva, men den negativa attityden märker vi när vi måste försvara våra behov, förklara och förklara...
Utåt ser man ut som man har blivit som samhället; egostyrt. Det är lätt att känna sig anklagad.

- Utmattningen är en skada som även stroke kan orsaka. Man blir ensam och sorgsen, känner sig lätt maktlös, såsom man också gör när man åldras.

Maktlös.

- Men nu var ju temat "Guds barn". Är det inte så att vi blir ännu mer bekanta med barnet inom oss när vi blir glömska och tvingas trappa ned, när livet inte vill göra som vi vill, utan vi tvingas ödmjuka oss vara små... acceptera... vara i lidande... och be om hjälp?

Så sant, så sant! Här ville jag bara gråta...

Kristin fortsatte:

- Vi blir som barn när vi tvingas vara beroende av andras välvilja att förstå oss som dem vi är, och vill vara, se oss från rätt ljus.
Om vi möts av andra som är som en god förälder, som kan relatera just till min situation, då sjuder glädjen i mitt bröst och jag blir så tacksam att jag rent av börjar gråta.

Just då kanske jag orkar berätta om mitt liv och mina tankar, därför att du ser i mig en möjlighet. Du ser min vilja, min godhet, som gömmer sig bland alla begränsningar som jag har, och tvingas ha.

- Då blir jag som barnet som lyfts upp, och tröstas, och kan börja om.

JAG ÄR HOS DIG MIN GUD,
SOM BARNET HOS SIN MAMMA,
JAG ÄR HOS DIG, SOM FÅGELN I SITT BO.
NÄR NATTEN BÖRJAR KOMMA, BLI KVAR HOS MIG!
SÅ HAR JAG LUGN OCH RO.
Sv Ps 607

Vågar jag ens gå ut?

 

Låt oss be (ur en katolsk bönbok):

- Gud, jag ber att Du ger mig tålamod så att jag utan att klaga kan bära de prövningar som Du lägger på mig.
Hjälp mig att inte vara bitter över oförrätter och misslyckanden i det förgångna.
Lär mig kunna ta emot allt ur din hand och befria mig från onödig oro för framtiden.

När mina krafter sviktar och jag inte orkar mer, låt då någon god människa komma till min hjälp.
Du vet vad som är bäst för mig.

Ge mig kraft!

- Herre, jag håller på att bli gammal. Det är så mycket som har förändrats i samhället och i världen under min livstid. Allt går så svindlande fort.
Ge mig ett öppet sinne för allt detta nya.
Låt mig ännu vara till hjälp och glädje för någon.

Ibland blir jag trött och modlös. Bevara mig då från bitterhet och klagan, och kom till mig med mod och tröst!
När jag känner mig onödig och onyttig, hjälp mig då att vara viss om att det finns en mening i allt som sker.
Hjälp mig vara trygg under Ditt beskydd.
Din är äran, nu och alltid. Amen.
 
 
Varma hälsningar från Helene F Sturefelt, via Kristin Lindström, med tack!
 
 Skönhet i Karlskrona.